Onkel Vanja, vad har ni tankar om pjäsen?

[Rialavargen]

Lyssnade igår på på Radioteaterns Onkel Vanja, som jag laddat ned på mobilen. ( Vilket underbart arkiv av pjäser!!!)
Hur som helst. Jag kan inte få Onkel Vanja, ur mitt system. Tankarna kretsar kring slutet av pjäsen.
Vad menar Sonja på slutet? Vad menar hon med att Onkel Vanja ska få vila? Vad menar hon med hon själv ska få vila? Ska hon ta livet av honom och sig själv?
Eller vill hon ingjuta hopp om att det snart blir bättre? Vad kommer hända med människorna i huset?


Jag försöker jobba men tankarna far tillbaka till människorna och handlingen, gång på gång. Nu på lunchen tog jag mig tid att skapa en tråd.

Någon som vill bolla sina tankar om pjäsen?

 

[Mabuse]

Lyssnade igår på på Radioteaterns Onkel Vanja, som jag laddat ned på mobilen. ( Vilket underbart arkiv av pjäser!!!)
Hur som helst. Jag kan inte få Onkel Vanja, ur mitt system. Tankarna kretsar kring slutet av pjäsen.
Vad menar Sonja på slutet? Vad menar hon med att Onkel Vanja ska få vila? Vad menar hon med hon själv ska få vila? Ska hon ta livet av honom och sig själv?
Eller vill hon ingjuta hopp om att det snart blir bättre? Vad kommer hända med människorna i huset?


Jag försöker jobba men tankarna far tillbaka till människorna och handlingen, gång på gång. Nu på lunchen tog jag mig tid att skapa en tråd.

Någon som vill bolla sina tankar om pjäsen?

Jag har inte hört just den uppsättningen, men generellt när jag har sett Onkel Vanja, så har jag tolkat slutscenen som att allt kommer att fortsätta som tidigare. Hon och Vanja kommer att fortsätta att få slita, det är så deras liv kommer att bli. De kommer få arbeta och slita hela livet, men i livet efter detta, då, då äntligen ska de få sin belöning, då kommer de få vila.

Människor som hoppas att slitet nu ska leda till ett bättre liv sen, eller snarare söker sin tröst för slitet nu med att livet sen kommer att bli bättre, ser jag som ett lite återkommande tema hos Tjechov, det finns i flera av hans pjäser karaktärer som ger uttryck för det. Det är ju nån sorts tröst för att livet nu inte är så bra som man hade hoppats, det blev inte så stort och vackert och fritt som man hade hoppats, men allt är inte förlorat, om inte i det egna livet nu, så i nästa liv (Onkel Vanja) eller för nästa generation (Tre Systrar). Då, då kommer livet bli sådär vackert och underbart som det borde ha blivit.

Beroende på hur man iscensätter det, så kan det antingen låta som hycklare som försöker lura sig själva, eller strävsamma människor som försöker göra det bästa av livet, som faktiskt inte är så lätt. Jag tycker bäst om det senare sättet att spela Tjechov, för det är ju lite livet är, det är inte så lätt, men vi försöker, och i stunder får vi till det, och är lyckliga.

 

[Rialavargen]

Jaha, så det är i livet efter detta som belöningen kommer...

Så ändlöst sorgligt att de båda ska vara utan lycka resten av sina liv. Utan kärlek och utan vila. Det är ju förfärligt.

Det gör ont i mig. Jag får inte bort pjäsen, den bara växer i mig.

 

[Mabuse]

Jaha, så det är i livet efter detta som belöningen kommer...

Så ändlöst sorgligt att de båda ska vara utan lycka resten av sina liv. Utan kärlek och utan vila. Det är ju förfärligt.

Det gör ont i mig. Jag får inte bort pjäsen, den bara växer i mig.

Fast utan lycka är de ju inte, Sonja har ju tidigare i pjäsen pekat på att det finns en lycka i arbetet, att göra ett gott arbete. Det är i arbetet de kommer kunna finna sin lycka, inte i kärleken.

 

[Anna]

Fast utan lycka är de ju inte, Sonja har ju tidigare i pjäsen pekat på att det finns en lycka i arbetet, att göra ett gott arbete. Det är i arbetet de kommer kunna finna sin lycka, inte i kärleken.

Det är det jag har "lärt" mig om Onkel Vanja under mina studier, om man nu egentligen kan lära sig hur något ska tolkas. Min dramaprofessor (obs: dramatisk teori, inte praktik) drog paralleller till den amerikanska drömmen och den protestantiska arbetsetiken - jobbar man hårt blir man belönad.

 

[Mabuse]

Det är det jag har "lärt" mig om Onkel Vanja under mina studier, om man nu egentligen kan lära sig hur något ska tolkas. Min dramaprofessor (obs: dramatisk teori, inte praktik) drog paralleller till den amerikanska drömmen och den protestantiska arbetsetiken - jobbar man hårt blir man belönad.

Det var en lite annorlunda, och ganska orysk parallell. Var han amerikan?

Jag har nog inte sett det som en variant på "Hjälp dig själv så hjälper dig Gud", utan just att arbetet får vara sin egen belöning. De protestantiska arbetsetiken bygger väl kanske snarare på att den som arbetar hårt kommer det gå väl för, redan i det här livet (och i nästa också, för den delen).

 

[Rialavargen]

Fast det är ju Sonjas version av lycka. Det är ju inte säkert att Onkel Vanja håller med om det och definierar lyckan så. Han kanske inte har = mellan hårt arbete och lycka... Det kan ju vara ett sätt att "hålla modet upp och tänka positivt" för att få vardagen att gå ihop, fast egentligen vill man bara bli älskad.
Sonja vill ju även bli älskad. Hur hade hennes syn på lycka, förändrats om hon fått uppleva att älska och bli älskad tillbaka??

 

[Mabuse]

Fast det är ju Sonjas version av lycka. Det är ju inte säkert att Onkel Vanja håller med om det och definierar lyckan så. Han kanske inte har = mellan hårt arbete och lycka... Det kan ju vara ett sätt att "hålla modet upp och tänka positivt" för att få vardagen att gå ihop, fast egentligen vill man bara bli älskad.
Sonja vill ju även bli älskad. Hur hade hennes syn på lycka, förändrats om hon fått uppleva att älska och bli älskad tillbaka??

Jag tror inte hon tänker positivt, utan mer realistiskt. Det är så livet ser ut, helt enkelt, det är bara att gilla läget. Visst hade hon gärna upplevt kärlek, men nu blir det inte så.