Ämelie
Trådstartare
Jag är en hästtjej ut i fungertopparna. Jag var en sån där liten flicka som cyklade 1mil till närmsta stall. Mockade alla boxarna och blev överlycklig ifall jag fick ta in och borsta och pyssla med någon av hästarna efteråt, trots att jag fick använda pall för att nå upp på hästryggen. Ifall jag fick skritta av en häst efter ett ridpass så gick jag med ett stort leende på läpparna resten av dagen. Tillslut fick jag börja på ridskola och inte långt därefter så fick jag en ponny på foder, ett besult som mina föräldrar ångrade många gånger då jag aldrig fick nog. Alla kvällar och helger spenderades i stallet.
Jag saknar tävlandet, tränandet, gemenskapen och framför allt att utvecklas tillsammans med hästen. Att få den där kicken av att styra mot det där höga hindret som nästan känns omöjligt att ta sig över, men man flyger bara över som ingenting
Direkt efter gymnasiet tog jag transport och häst och begav mig lång hemifrån för att jobba i ett stall, en dröm som lät för bra för att vara sann. Men jag blev ett offer för en alkolist till chef och jobb 7dagar i veckan utan något socialt liv öht. Och såklart väldigt dålig lön. Jag var ung och naiv och blev utnyttjad. Redan här började känslan att komma att det inte var lika roligt med häst, att börja ta hand om sin egen häst kl 22 på kvällarna var inte så roligt längre.
Fick nyligen ta bort min förra häst. Hon har varit skadad till i alla år som jag haft henne (4,5år) Tanken var att hon skulle bli min nya tävlingshäst, men hon höll inte och hade många andra problem som gjorde att jag besultade mig för att bara rida och hålla på hemma. Men med alla skador, dyra veterinärräkningar och all tid jag la på rehabilitering så tappade jag intresset helt och hållet. Jag ville inte ens rida andras hästar längre, jag ville bort från stallet. Jag fortsatte behålla hästen då hon inte gick att sälja. Gjorde det bästa av situationen och stod ut i några år extra. Nu i sommar blev jag tvungen att ta bort henne pga en akut skada. Ungefär såhär har mina hästår varit sedan jag var 15år. Jag hade ett bra år med tävlingar med ett äldre halvblod som jag köpte, annars har jag inte haft någon flyt alls med mina egna hästar. Och jag har verkligen älskat dom här hästarna av hela mitt hjärta så det har varit väldigt tungt när man inser att det inte är värt att kämpa längre...
Jag har nu börjat rida några halvblod som jag rider 3 dagar i veckan, det är kul och utvecklande. Men jag saknar det där med att åka iväg på träning och tävling. Att ha en egen häst att bestämma över, att ha ansvar över och utvecklas med. Istället för att utbilda andras hästar så vill jag ha en egen att jobba med. Jag vill bli bättre, duktigare och tävla dom där klasserna jag en gång var på väg mot. Jag vill bli ambitiös igen.
Men det kostar att ha häst och jag är rädd att min otur ska fortsätta förfölja mig. Då jag mest har fått se baksidan med hästägandet är jag rädd att det ska bli så igen. Jag vill inte leva på havregryns gröt pga dyra veterinärräkningar. Jag är rädd att min motivation inte kommer att hålla. Att jag står där med en häst igen som jag inte kan göra mig av med och inte vill behålla. Jag vill sluta kämpa och känna en liten gnutta framgång igen.
Men jag vet inte om jag är redo, eller om jag någonsin kommer att bli det igen... När vet jag om jag har motivationen, orken och lusten till att kanske bli hästägare igen?
Jag saknar tävlandet, tränandet, gemenskapen och framför allt att utvecklas tillsammans med hästen. Att få den där kicken av att styra mot det där höga hindret som nästan känns omöjligt att ta sig över, men man flyger bara över som ingenting
Direkt efter gymnasiet tog jag transport och häst och begav mig lång hemifrån för att jobba i ett stall, en dröm som lät för bra för att vara sann. Men jag blev ett offer för en alkolist till chef och jobb 7dagar i veckan utan något socialt liv öht. Och såklart väldigt dålig lön. Jag var ung och naiv och blev utnyttjad. Redan här började känslan att komma att det inte var lika roligt med häst, att börja ta hand om sin egen häst kl 22 på kvällarna var inte så roligt längre.
Fick nyligen ta bort min förra häst. Hon har varit skadad till i alla år som jag haft henne (4,5år) Tanken var att hon skulle bli min nya tävlingshäst, men hon höll inte och hade många andra problem som gjorde att jag besultade mig för att bara rida och hålla på hemma. Men med alla skador, dyra veterinärräkningar och all tid jag la på rehabilitering så tappade jag intresset helt och hållet. Jag ville inte ens rida andras hästar längre, jag ville bort från stallet. Jag fortsatte behålla hästen då hon inte gick att sälja. Gjorde det bästa av situationen och stod ut i några år extra. Nu i sommar blev jag tvungen att ta bort henne pga en akut skada. Ungefär såhär har mina hästår varit sedan jag var 15år. Jag hade ett bra år med tävlingar med ett äldre halvblod som jag köpte, annars har jag inte haft någon flyt alls med mina egna hästar. Och jag har verkligen älskat dom här hästarna av hela mitt hjärta så det har varit väldigt tungt när man inser att det inte är värt att kämpa längre...
Jag har nu börjat rida några halvblod som jag rider 3 dagar i veckan, det är kul och utvecklande. Men jag saknar det där med att åka iväg på träning och tävling. Att ha en egen häst att bestämma över, att ha ansvar över och utvecklas med. Istället för att utbilda andras hästar så vill jag ha en egen att jobba med. Jag vill bli bättre, duktigare och tävla dom där klasserna jag en gång var på väg mot. Jag vill bli ambitiös igen.
Men det kostar att ha häst och jag är rädd att min otur ska fortsätta förfölja mig. Då jag mest har fått se baksidan med hästägandet är jag rädd att det ska bli så igen. Jag vill inte leva på havregryns gröt pga dyra veterinärräkningar. Jag är rädd att min motivation inte kommer att hålla. Att jag står där med en häst igen som jag inte kan göra mig av med och inte vill behålla. Jag vill sluta kämpa och känna en liten gnutta framgång igen.
Men jag vet inte om jag är redo, eller om jag någonsin kommer att bli det igen... När vet jag om jag har motivationen, orken och lusten till att kanske bli hästägare igen?
