om när man ska ge upp...

[racerkorv]

Jag skrev förut om min häst som har kraftig rotation/sänkning på båda framhovarna...
Veterinären ansåg direkt att hon borde avlivas men gick med på två veckors frist med försök att få henne mer smärtfri. den första veckan blev hon mkt bättre, började busa och ville röra på sig och plötsligt fick hon jätteont igen ( boxvila ). Ny röntgen inga bölder och inga förändringar. Två hovslagare med erfarenhet från klinik hittade inga bölder eller ngt annat som de kunde göra något åt. Nu har vi satt en ny frist på en vecka med högre dos butta och hon blir LITE bättre varje dag men mkt lite...

Det känns så vidrigt, att döma sin bästis till döden eller döma henne till ett långt och kanske meningslöst lidande? Det är så hysteriskt svårt att avgöra för vems skull man vill både det ena och det andra... först var det allas prat om hur jobbigt JAG skulle ha det hela hennes liv som fick mej att bestämma mej för att försöka, nu börjar jag fundera på om det inte vore bättre för henne ändå att få sluta leva, är dte bara jag som är feg och inte vill ta mitt ansvar och stå för att låta avliva henne? eller är det så att även för djur ar livet värt att leva även om man har begränsningar pga sina "skador"???

Hur GÖR man när man bestämmer vad som är BÄST? bäst för MEJ skiter jag i, bäst för henne är allt jag bryr mej om!

(Hon har boxvila, djup mjuk bädd, skadan är gammal, det gick inte att sko henne med sjukbeslag, hon har för ont för transport, det finns ingen klinik på mindre än 8 timmars resavstånd) Hon har inga bölder, fått väl kortad tå och får bara hö och halm att äta. 6 g butta per dag väger 700 kg, något överviktig men ej mycket.Hon har digital puls inte bultande när hon inte blir provocerad inne på fjärde veckan nu utan riktigt god effekt av smärtlindring.

HUr tänker man?

 

[Krystalline]

Sv: om när man ska ge upp...

Jag skrev ett långt svar, men raderade det efter att ha läst igenom det, blev så svammlande.

Lita på din instinkt. Vad säger magkänslan?

 

[Dalmas]

Sv: om när man ska ge upp...

Hej jag har ingen erfarenhet av just det som din häst drabbats av men jag har varit med och tagit beslutet att låta våran älskade ardenner få vandra till de evigt gröna och det var den värsta dagen i mitt liv!!! Men när vi insåg att det var hopplöst och att HON gett upp trots våra ansträngningar så beslöt vi att hon inte skulle behöva lida mer hon förtjänade inte att lida det sista hon gjorde i livet så det mest värdiga var att låta henne sommna in. Sen var det vårat lidande kvar hon led ju inte när hon var död. Att bearbeta sorgen och kännslorna och alla tankar som, gjorde vi rätt, tog vi rätt beslut, fanns det något vi kunnat gjort annorlunda?Det var det jobbigaste samvetskvalen efter. Mitt tips är alltså rannsaka dig själv! Är hon värd detta? Är det ett värdigt liv? för vems skull ska hon få leva eller avlivas? Hårda ord kanske men en död häst lider inte. Det var7 mån sen och det går inte en dag utan att jag tänker på våran älskade pålla och jag kan börja gråta när jag ser kort eller filmer eller bara tänker på henne,jag vet hur otroligt jobbigt det är att ta det avgörande beslutet. Lycka till med ditt beslut!

 

[trailtokan]

Sv: om när man ska ge upp...

Vi har avlivat två shettisar inom loppet av några år. Båda med kraftig rotation på båda fram. Vi kämpade i över ett år med båda två, följde alla råd till punkt ock pricka vad gäller medicinering, boxvila och foder. En gammal hästgubbe vi känner sa i ett tidigt skede att det inte finns något större hopp. Han sa också att om det hade varit en stor och tung häst så hade han avlivat omedelbart i det läget som var. Jag vet att det är oerhört svårt att vara den som beslutar om liv eller död, men försök att fösa undan de känslorna och tänk på att hästen inte tänker framåt på det sättet vi gör. Han är bara här och nu och här och nu gör det ont! Vid avlivningen (vi gjorde det hemma på gården med bultpistol) så går allt mycket lungt till. Hästarna stod och mumsade på morötter och så var de borta. Jag saknar dem jättemycket fortfarande fast det var flera år sedan, men jag vet nu efteråt att det var rätt beslut. Att göra sina vänner den tjänsten att slippa lida är stort. Det är svårt att utrycka sig på ett perfekt sätt med sådana här frågor. Jag skrev lite direkt från hjärtat.
Kram /Pillan

 

[Forest Autumn]

Sv: om när man ska ge upp...

Min erfarenhet som bara gäller ett enda fånganfall dvs ganska så begränsad är att det kan ta tid att få stopp på det och att få smärtlindringen att fungera.

Men jag antar att man bör se ngn form av förbättring för att det ska vara lönt att fortsätta. Jag anser inte att det är fel att ge upp och avsluta behandlingen så hästen slipper att lida. Det går nog inte att rädda alla hästar med akut fånganfall.

Men hur just du ska göra är nog svårt att råda till på ett forum även för den som kan mer om detta än vad jag kan. Nu är det ju tre dagars helg och antagligen svårt att få tag i en veterinär som kan komma hem (i alla fall var det så den nyårshelg för två år sedan när min ponny var mkt sjuk i fång). Men om jag var du hade jag vänt mig till en veterinär på måndag och diskuterat hur jag skulle göra.

 

[racerkorv]

Sv: om när man ska ge upp...

Till alla
Tack för era svar, just vad jag längtade efter lite stöd i ältandet och funderandet och magontet. Hästmännskorna här omkring bara säger att jag ska ta bort henne av en massa skäl som int appelerar till mej alls, att jag inte kommer att kunna ANVÄNDA henne, att det blir jobbigt för mej att hålla henne frisk och sånt, det är inte på det planet jag funderar, mer på det moraliska/känsklomässiga/personliga.

Egentligen går det nog inte att tänka ut det rätta utan man måste känna. Min vet är bra, hon är gräsligt rak och tydlig och hon kommer inte att låta mej hålla på och vela. Men hon är också förstående för viljan att försöka rädda min snutta... och hon tycker om min häst.

Jag HAR bett henne vara beredd, men inget kommer att hända de närmaste dagarna. Men jag tänker ändå att tänk om det bara blir som förra gången, först blir hon bättre och sedan kan hon inte gå igen, hur många gånger ska man flytta fram gränsen för hur mycket hästen ska få lida?
Hennes mamma dog för precis ett år sedan i tarmvred.... GAAAHH
Priset för att kära ner sig i varelser är saknaden efteråt...
Och jag gillar inte att leka gud....

 

[raggsock]

Sv: om när man ska ge upp...

Jag har inget bra svar om när man ska ge upp eftersom jag själv har en svår fånghäst som för någon vecka sedan var kritisk och då funderade mycket på att ge upp då, nu är han smärtfri men på lite butta fortfarande. Vi får se om det håller i sig.... Han hade ont i ca 3v totalt. Han har rotationer men röntgen säger inte allt utan hur hästen mår.
Vad som kan hjälpa är att få behandling direkt i blodet, min fick det i 3 dagar. Synd att du har långt till klinik. Jag har 5 mil och det gick bra, om man inte har något val, men rådgör med veterinären. Sedan är det viktigt att hoven är bra verkad och inte för långa hovväggar, det gör ont när lamellerna är inflammerade. Behöver låg trakt för stöd och så inte tån blir för hårt belastad. Kliniken här tejpar på mjuka sulor för att ge stöd för strålen och sulan. Det ger också lindring. Tejpade mjuka sjuksulor eller som jag nu efter någon vecka när de sulorna sjunkit ihop, bytt till mjuka sulor i boots
Blötlägg hö för att laka ur onödigt socker. Är svårt nu i kylan men kan fixas inne. Man får göra allt några veckor och sedan ta ställning till om det är lönt att fortsätta eller inte. Så tänker jag själv. Min häst fördel är att han är lätt sa veterinären så där är din häst nackdel men man vet aldrig vad som har mest betydelse. Bra hemsida kring fång och behandlingar tycker jag är www.johnthevet.com

Jag vill ändå tro att man känner när och om det blir tvunget att ge upp. Men lätt är det inte. Jag hoppas jag slipper ta beslutet denna gången, och även du.
Jag delar smärtan med dig och lycka till!

 

[bettysmatte]

Sv: om när man ska ge upp...

Även jag undrar, som raggsock gör, om du har testat att blötlägga ditt grovfoder? Min shettis, som inte blev smärtfri utan medicin hur vi än gjorde, "vände" när vi började blötlägga höet åt henne. Nu minns jag inte detaljerna helt, men jag tror att det tog ca en vecka och sedan fungerade hon fint utan medicin. Bökigt, speciellt på vintern, men vi fixar det i källaren. Jag använder hönät som sedan läggs i en stor balja med vatten en timme. Plockar sedan upp dem och så får de hänga och "dropptorka" tills det är dags att fodra. Är det plusgrader får de hänga ute, men nu hänger hönäten i källaren.

Håller tummarna för din häst !

 

[a1agnlju]

Sv: om när man ska ge upp...

Ta bort hästen. Den utsätts för onödigt lidande. jag håller helt med din veterinär att det inte är något att vänta på. Behöver hästen gå på smärtstillande för att vara smärtfri, då är ju hästen inte smärtfri (för då skulle den inte behöva smärtstillande). Att ta beslutet är svårt, men det är vår skyldighet som djurägare. Hästen lider inte av att dö, det är din själ som lider. Veterinären har redan sagt sit, och jag tycker att du ska rätta dig efter det. Veterinären är den som är objektiv i det här fallet och det är något som du har hjälp av.

 

[Taxilock]

Sv: om när man ska ge upp...

fast det är ju rätt vanligt med veterinärer som "dömer ut" hästar som faktiskt kan bli bra. Nu inte sagt att det är fallet för TS häst men bara för att en veterinär säger att man ska ta bort hästen så behöver det inte betyda att det är det enda rätta.

Men om TS häst vill jag inte alls uttala mig, har ingen erfarenhet alls av fång. Men jag vet hur jobbigt det är att behöva ta beslutet om man ska låta en älskad vän somna in. Önskar TS all lycka till med sin häst!

 

[Alexandra_W]

Sv: om när man ska ge upp...

Andra har redan svarat mycket bra, och frågat det jag tänkte om höet.

Men har ni provat annan smärtlindring? De flesta brukar ju svara på butta, men inte alla. För vissa så svarar det inte alls på ett prep, men svarar på ett annat trots att det är samma grupp. Så att prova t ex finadyne (alt metacam eller quadrisol, men metacam skulle vara MITT sistahandsval) kan ju vara en ide.

Ang när man ger upp vet bara du, som ser och känner hästen. Lillens anfall tog över två månader att häva (det hävdes inte förrän jag bytte ut höet som visade sig vara en sockerbomb), och han stod på butta nästan lika länge. Han var dock pigg, glad, solig och 'nöjd' där i sin box, vilket ju gjorde att det var lättare att fortsätta, även om jag funderade många gånger.

 

[racerkorv]

Sv: om när man ska ge upp...

till alla

Duschen ser ut som ett bombnedslag efter mina experiment med blötläggning, källaren har groteskt lågt i tak och varken vatten eller avlopp;-) Jag önskar hon var en shettis..... Idag är hon bättre igen... den äldre hovisen som var här i förrgår sa att de kan få blödningar som trycker och då smärtar extremt mycket kanske har något sådant gett med sig.
...tack raggsock för länken ledde vidare till bra info oxo, ska försöka få på henne ett strålstöd om hon orkar hålla hoven upp så länge. Alexandra hon svarar inte på finadyne, bättre på butta...ska prata med vetten i morrn.

Det är rena berg och dalbanan, ena dagen tappar man hopet totalt nästa ser det ljust ut igen.... Tack för bra svar!

 

[Alexandra_W]

Sv: om när man ska ge upp...

Vet du sockervärdet, är det högt i socker?

Jag blötla mitt en månad, men det gav ingen synbar skillnad iaf. Är ju knepigt det där med att blöta, man kan få bort mer än en tredjedel av sockret - eller inget alls Mitt var dock så högt i socker så även OM blötning tog bort 30%, så var sockret fortfarande på tok för högt.

Så har du inte analyserat är det ju ide göra det, och byter ut det mot mindre sockerrikt om det är högt. Alt provar ta bort det och ge halm och melassfritt lucernhack som grovfoder istället t ex (kan ju vara knepigt hitta lågsockerhö, speciellt nu).

Dvs om det ändå är sockret som håller igång det hela, minns tyvärr inte om du har analyserat.

Håller tummarna stenhårt härifrån!

 

[T.Alsterfeldt]

Sv: om när man ska ge upp...

Det finns en del fakta man definitivt kan stödja sig på:
Hästar med smärta har ondare än vad man förstår,om man inte är mkt van att se smärta och de svaga signaler som kan indikera svår smärta.
Det är något man lär sig genom hård o ledsam erfarenhet.
Hästar har ju ett smärtsystem som liknar människans,för att få en indikation så kan man tänka sig ungefär vad man själv skulle känna om tex hälbenet sjönk igenom kraftigt.

Det finsn veterinärer som slår ut pga djurskyddskäl och du har fått en tidsfrist.
Vad leder den till i det långa loppet?
Kommer hästens behov av rörelse,smärtfri vila,obegränsat med mat och utlopp fö rsina beov att röra sig,eventuellt leka och må bra att kunna tillgodoses?
Anser du att du kan hålla henne -smärtfri- i det långa loppet eller hinner handla så snabbt vid smärtgenombrott att du inom några timmar kan få stopp på smärtan helt?

Jag behöll en utdömd häst,men där var dte ite av den graden att han inte kudn eavlasta,jag kund efå omdelbart smärtstopp,gm förebyggande åtgärder garantera smärtfrihet(åtgärderna var kostnads,tids och arbetskrävande) och därför behöll jag honom.

jag lärd emig så småningom att tom kun apassera hagen i bil o se hur läget var,att se på de småmusklerna vid näsborrrarna o runt ögonen,att hör apå andningen och inte minst,lyssna till hästens uppfattning om sin kropp för att säkerställa den livskvalitet HAN ansåg viktig.

Inte jag.inte kämpa bara för att.Mina behov är inte viktiga.

Jag tror nog du förstår hur jag tänker.

 

[raggsock]

Sv: om när man ska ge upp...

Det stod en artikel om blötläggning och dess effekter i senase foderbladet från SLU. Det var positiva resultat.

Till ts
Bara som tillägg så när min häst hade fång för 5 år sedan var det värre än han har nu, och då var det som Alexandras häst att viss smärta satt i ca 2 månader och även där vände det när jag blötlade höet innan utfodring. Han blev då helt återställd och rotationerna gick tillbaka.
Man kan även minska hö och lägga till halm istället som Alexandra också redan skrivit.

Strålstöd svarar de flesta hästar bra på så lycka till!

 

[Alexandra_W]

Sv: om när man ska ge upp...

Det finns flera studier på blötläggning. Den första (?) visar på i snitt 30% av sockerminskning vid blötläggning (bättre resultat i varmt än kallt vatten). Dock om man kollar på de individuella resulaten så minskade vissa mer och andra nästan inte alls. Ett ökade på ngt vis, förhoppningsvis mätfel.

Sen gjordes en till utländsk, som visade på sämre resultat genomsnittligt och större variation för enskilda höer.

Dock, det kan aldrig bli sämre att blötlägga, dock är frågan hur mycket kan i snitt kan räkna med att det aktuella höet förlorar i socker, och det är där man höjt lite varningsflagg för att blöta kanske inte är en tillräcklig metod för de som är IR för att hantera hö med för höga värden. Dock är alla ense om att är man minsta tveksam ang högt socker/IR/fång så blöt det. SÄMRE kan det inte bli, däremot är det svårt säga hur mkt det aktuella höet minskar. Men i den 'bästa' av världar så i genomsnitt en tredjedel av sockret.

Mitt hö hade dock över 30% socker (300 gr/kg TS). Med 30% minskning var det ändå 21% (210 gram) socker kvar, vilket ju är på tok för högt för en fång/IR (han var både och). Så jag skyller inte på att blötningen inte fungerade för att det gav noll skillnad här, för även om vi fick ur 30% så räckte det ju inte. Därför jag rek att analysera - också, så man inte har så högt att det ligger på tok för högt även efter blötning.

 

[Alexandra_W]

Sv: om när man ska ge upp...

Vad leder den till i det långa loppet?
Kommer hästens behov av rörelse,smärtfri vila,obegränsat med mat och utlopp fö rsina beov att röra sig,eventuellt leka och må bra att kunna tillgodoses?

Nu antar jag utefter hur det var skrivet att dte var till TS, dvs knapplån. Men tar mig friheten att svara lite ändå.

Just det citerat ovan var viktigt för mig när L hade fång. Att vad kan jag erbjuda för liv i det långa loppet. Om det går vägen, hur är det 'sen'?

Jag sa redan när han fick fång att har han kraftiga rotationer/sänkningar så tar jag bort honom direkt. Helt enkelt för att det skulle innebära för stora ingrepp på hans liv för lång tid framöver. Nu hade han inte det (fast vi alla trodde/befarade det), och han var dessutom smärtfri på box med buttan.

Men jag funderade noga på vad för liv som väntade honom, som fd fångis och insulinresistent. Hur skulle det blir, vad kunde jag erbjuda/göra och hur skulle han ta det?

Och ffa, oron och passningen det ständigt innebär att ha en fånghäst, spec en IR, skulle jag orka det?

Jag valde som bekant att köra. Tyvärr för mig men faktiskt till fördel för Lillen förlorade jag den andra hästen strax efter Ls friskförklaring. Den nya kompisen valdes ENBART med tanke på vad som skulle passa L bäst. Dvs en liten shetlansponny med samma matbehov/dietbehov som L. Detta var ett rejält lyft sällskapsmässigt, men innebär att jag har två att 'passa på och oroa mig över'.

Numera är vintern den 'lugna' tiden. De kan gå ute från tidig morgon till sen kväll t ex. Dock så innebär den 'lugna' tiden att de ska fodras var fjärde timme för att de inte ska gå för länge utan mat då den lilla giva de får äta upp såpass fort.

Sommartid går de ute 10 - 18, med munkorg, tätt övervakade, jag skenar runt och gör mitt bästa för att utrota gräset osv. Så långt ifrån hur jag VILL ett hästliv ska vara. Men jag har TUREN att ha två underbara små individer som tycker att livet är finemang även när man står på box så mycket, och får leta gräs genom munkorg, busa med varandra osv.

En annan häst skulle kunna tycka det livet var pest, eller helt 'sagt upp sig' av att behöva stå på box såpass länge etc. Då hade jag valt annorlunda för den hästen.

Men är jättevikt att fundera på 'sen då?' just vad gäller fång. För det blir tyvärr aldrig någonsin riktigt som innan igen..

 

[Forest Autumn]

Sv: om när man ska ge upp...

Jag har ibland eller rättare sagt många ggr undrat över om jag gjorde rätt som lät min älskade lilla häst genomlida all smärta och all boxvila. Men när jag sedan ser henne i hagen, mitt ute i snön i den stora hagen så tänker jag att det blev kanske rätt ändå. Eller när vi galopperar på skogsstigen tilsammans med kompisarna.

Men jag håller med dig AW - det blir aldrig som det var innan. Här är det kanske vi hästägare som har det värre än hästen många ggr - ångesten för återkommande anfall går nog aldrig över.

 

[Flaekja]

Sv: om när man ska ge upp...

Åh, jättesvårt, men det är bara du som vet när det räcker.

För några månader sedan tog jag beslutet att låta vårt Matvrak sluta, det var inget lätt beslut, men det svåraste var ändå att vi efteråt förstod att han hade haft det svårare än vi insett och då ångrade jag - inte beslutet - men att jag inte tagit det tidigare.

Pålle hade dåliga ben och fick återkommande hältor, det var känslomässig berg och dalbana beroende på hur han mådde. När han fick fång - om det nu var det - kände jag att det fick vara nog.

Pålle älskade att vara ute på tur, när han hittade en ny väg blev han ivrig och spetsade öronen. Behöver jag säga att han hatade boxvila och sjukhage? Han stretade emot och ville inte gå när vi skulle dit och det sved i hjärtat att lämna honom hemma när vi red ut, han tittade efter oss och gnäggade... Han var som sagt Matvrak och överviktig. Det var en ständig kamp att hålla honom någotsånär, men de perioder han inte fick motioneras så var det hopplöst. Vi provade betesreducerare men han blev deprimerad. Att ha honom i grusruta var inte heller ett alternativ, visst gick han ner i vikt, men det gick ut över hans humör - han blev ledsen och sur. Vi ville ge honom en chans, det tog tre år innan vi gav upp och även om jag tvivlar ibland så vet jag innerst inne att han inte ville fortsätta på samma sätt.

Kram till dig som har det svårt.

 

[Thes69]

Sv: om när man ska ge upp...

Förstår att det är ett svårt beslut. Vi kämpade med vår förra ponny i våras, förstoppning som blev diarre och maginfektion...hoppet finns ju hela tiden att det ska vända och i vårt fall blev hon väldigt pigg efter behandling under ca en vecka och alla trodde att allt gått bra, men så över en natt vände allt och det gick väldigt fort och hon hann dö innan veterinären hann ut. Vi slapp ju ta beslutet, men innan dess, under sjukveckan fanns ju tankarna om vi skulle ta bort henne el kämpa ett tag till och det var en fruktansvärt jobbig vecka...men så länge veterinären trodde att det fanns något att göra fanns även hoppet.... hoppas du kommer känna dig trygg i det beslut som du kommer ta, oavsett vilket. Styrkekramar!