Sv: Om hunden dör
*KL*
Helt individuellt tycker jag.
Den 18:e maj åkte jag med pappas tioåriga riesentik på den sista resan. Pappa hade redan innan när han insåg att tikens dagar var räknade börjat titta efter valp men inte hittat någon. På kvällen samma dag som tiken tagits bort hade jag lyckats hitta en uppfödare med otingad tikvalp, och jag ringde pappa och gav honom uppgifterna. Han ringde och pratade med uppfödaren (samma kväll eller dagen efter, vet inte) och åkte och tittade på valpen och la handpenning samma vecka.
Hämtade den 6:e juni, och det är så UNDERBART att se pappa nu, hela han strålar verkligen. För HONOM så är det absolut bästa att få en ny valp så fort som möjligt, och allra helst strax innan den 'gamla' hunden försvinner. Ju kortare tid utan hund dessto bättre.
Och pappas hundar är INGA slit och slängvaror. Jag har sett pappa gråta EN gång i hela mitt liv, innan nu, och mamma såg under deras 13-åriga äktenskap honom gråta EN gång (över en hund som dog, btw). Men som han grät när tiken skulle tas bort. Jag var där och vi bestämde att jag skulle komma och hämta henne och åka med henne morgonen efter. Pappa grät hela em och hela natten, och hela dagen efteråt. Helt förkrossad. Och som han snyftade fram: 'Det är så svårt.. vi har varit tillsammans varenda dag i tio år..tio år!'. Det sista han sa till tiken var 'Farväl Sallygumman, hälsa Dixie och de andra' (Dixie och de andra är tidigare hundar). Hundarna är begravda på hans mark, i väldigt fina gravar, med gravsten. Och pappa satt vid graven hennes flera timmar varje kväll veckan efter hon togs bort. För pappa är hans hundar LIVSKAMRATER, och inget annat. Och han skulle ge sin vänstra arm för dem om det behövdes.
Han hade heller inte kastat sig över första bästa valp, mellan förr-förra tiken och förra tiken gick det 1½ år innan han hittade valp. Men nu hade han sådan tur att jag lyckades snoka upp en valp som var precis vad han ville ha. Ren tur, normalt är det LÅNG väntetid på tikar i den rasen, och jag ringde nog fan alla uppfödare som fanns. Fick tips tillslut om en uppfödare som fått åtta tikvalpar i en kull, och hade ytterligare extremtur att det fanns en obokad tikvalp. Meriterade föräldrar, pappa både utställninsgchampion, välmeriterad brukshund och korad. Mamma med resultat i bruks och bra mentalitet (minns inte om hon är korad). Så det är verkligen inte 'första bästa valp från blocket.se..)
JAG har svårt att ta hem en ny hund direkt efter att den gamla gått bort, MEN jag vet också att det är 'dubbelt' så tungt att förlora hunden och bli utan hund, än att förlora EN AV hundarna. Man sörjer själva hunden exakt lika mycket, men det känns så otroligt mycket mer om alla hundrutiner försvinner med. Så därför försöker jag se till att 'nyrekrytera' INNAN den gamla hunden gått bort.
När min blandistiktik började bli gammal skaffade jag därför greyhoundhanen. Nu hängde tiken i både länge och väl, och greyishanen började bli till åren med. Så jag skaffade en greyhoundtik
Blandistiken åkte till himlen i november för två år sedan, och hanen hänger i men han lever på lånad tid (jag kommer gräva åt honom närmsta veckorna, så att det är klart om/när han måste fara).
Så, jag vill gärna ha hund direkt efter så själva hunderirutinerna finns kvar, det blir lättare då tycker jag. Men jag har otroligt svårt att åka iväg med en och hämta hem den andra direkt. Så försöker stämma i bäcken.
(Samma sak med hästar, när det börjar bli fara för att det snart är kört för någon av hästarna så börjar jag omedelbart surfa annonser, för jag vet att jag inte kommer orka det efter, men att det kommer bli så otroligt mkt svårare om jag blir utan häst/ar t ex. Minns när unghästen fick tas bort, valacken var då på bete på annat ställe, så ingen häst hemma. Jag låg på soffan en sommar, minns ingenting från den, men enligt uppgift muttrade jag bara 'ingen lust' till precis allt som föreslogs. Det är efter den upplevelsen jag verkligen försöker se till så att det finns hästerirutiner/hunderirutiner kvar när något djur går bort)
Men tycker som sagt att det är helt upp till var och en, finns inga rätt eller fel i frågan. Samma sak gäller ju hästar, jag vet de som påväg hem från avlivningen hämtar hem den nya hästen - och även om jag inte skulle klara det, så anser jag inte att det generellt är bättre/sämre än någon annan lösning. Utan var och en gör såsom de tycker känns bäst.