Olydig hanhund, hjälp!

Sv: Olydig hanhund, hjälp!

Visst får man ha hund av vilken anledning man vill, men enligt mig bör man ju försöka se till så hunden får det bra och mår bra också. Och inte bara tänka på sig själv......är ju som sagt en levande varelse......men det är som sagt min personliga åsikt....och jag tycker inte att en hund bara är en hund!

Det är aldrig för sent att få till en hund, men det är lättare om man fixar det under det första året och får till ett korrekt beteende på en gång. Ovanor är jobbigare att jobba bort! Men det är helt klart att det går. Va konsekvent och ha tålamod!!!

Detta med att den drar i kopplet tror jag du kan fixa hyffsat bara över en promenad om du gör rätt och är konsekvent!

Detta med delad vårdnad.....har en hund som nu bor hos mina föräldrar. Jag har tränat in all grunddressyr på den och den vet precis vad den kan och inte kan göra med mig även om den inte träffar mig på ett tag.....det sitter i "ryggmärgen"!

Glöm inte att ingenting är omöjligt, men man får heller inget gratis!
 
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

Ok! Ska väl gå ut och gå med hunden någon dag..då......... men som sagt eftersom man behöver vara konsekvent så får jag väl vänta tills vi flyttar in i huset och hunden ska vara hemma med mig på dagarna. Annars hjälper det nog inte så mycket ifall jag sätter igång och dressyrtränar nu.
 
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

De allra flesta hundar går att få ordning på, även de som är äldre. Det som krävs är tid, energi och ibland också en del pengar. Man kan behöva ta hjälp och bra hjälp är inte billigt.

Jag tänker inte komma med pekpinnar om ni är lämpliga att ha hund eller inte, men det jag tycker du ska fundera på är om er livssituation kommer att se ut som den gör nu framöver eller om det bara är tillfälligt. Det är nämligen här nyckeln ligger till om ni kommer att lyckas fixa till hunden. Som jag ser det så kräver hunden mer aktivering och tid än vad ni kan ge för tillfället och blir det ett permanent tillstånd kommer inte en lydnadskurs att hjälpa.

Men kan du frigöra tid för hunden och på något vis få in daglig träning i er rutin är situationen inte hopplös.
 
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

benjamin skrev:
Enligt uppfödaren som just avlade på denna korsningen för agilityhundar, var hundarna inte särskillt jaktiga men däremot trevliga familjehundar.

Snacka om att uppfödaren har blåst er rejält. Jag kan förstå att det inte blir bra jakthundar av den korsningen - eftersom den ena är skalldrivande och den andra är en stående fågelhund. Risk för varken hackat eller malet alltså... :smirk:

Att därifrån lansera hunden som en ickejagande familjehund med agilityfördelar tycker jag är rent lurendrejeri. Beaglen är en rätt egensinnig hund som är avlad för att jobba på egen tass en bra bit från föraren. Rasens användningsområde kräver en hund som tar egna initsiativ och beslut samt har nära till skall. Det kräver också en hund som är ihärdig och uppfinningsrik.

Settern är till sitt arbetsätt energisk med stor utållighet. Den är avlad för att täcka mycket mark i sina eftersök på fågel, för att sedan se till att den trycker tills jägaren hinner fram. Då ska hunden till sist stöta upp fågeln på skyttens kommando, och apportera in om jägaren så önskar. Det jaktsättet kräver mer förighet än en drivande hund. Det kräver också att hunden har långt till skall, är ihärdig, och har lätt att lämna sin förare för att självständigt utföra sitt jobb.

Bägge raserna måste ha viltintresse för att de ska kunna fylla sina respektive funktioner.

Det man vill ha hos en agilityhund är en extremt explosiv och förig hund. Den ska ha förmågan att gå från 0-100 på en nanosekund - med bibehållen kontroll. Den ska följa sin förares minsta vink under högsta möjliga fart, och sedan kunna slappna av fullständigt inför nästa lopp.

Låter detta som om det är dessa 2 raser man ska korsa för att få fram en bra agilityhund?? Jag skulle säga att du köpt hunden av en fullständig lurendrejare/inkompetent människa. Din hund motsvarar väl vad man kan förvänta sig av den - en hund som själv kan klura ut hur den ska lösa det problem den har med inaktivering.

Du kommer att få ett hårt jobb att vända på beteendet eftersom hunden med största sannolikhet är rätt nöjd med situationen. Den får huvudgympa genom att klura ut hur den ska rymma. Den får motion genom att lyckas rymma, och kan samtidigt leva ut sin drifter efter eget behag. Dessutom får den sällskap och kontakt genom att gosa med familjen däremellan. Kort sagt - hunden är nöjd!

För att ni ska bli nöjda krävs det att ni ersätter hundens aktivering med en som ni bestämmer. Aktiviteten måste ur hundens synvinkel vara lika uttömmande som det han pysslar med idag. Dvs den ska ge hjärngympa, fysisk motion och uppskattning tillräckligt för att få hunden nöjd med att stanna hemma och vara er till lags.
 
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

Jag skulle ta tag i detta med dragandet i kopplet på en gång! Ni måste ju ändå ut och rasta hunden flera gånger varje dag! Så en hund som är trevlig att gå med, gör promenaderna mer trevliga!

Sätt på hunden stryphalsband och se till att det sitter rätt väg så det blir ryck/släpp efter och inte ryck/fortsätt strypa:eek:

Det är lämpligt att hålla till på en öppen yta typ parkeringsplats eller nått första gången. Ha hunden på vänster sida, kopplet i höger hand och armen/handen nära kroppen då blir du starkare! Gå rak i ryggen och säg inte ett ljud till hunden!!! När hunden börjag sväva iväg i sin egen värld och drar i kopplet så tvärvänder du åt höger och går en bit åt de hållet. Så fort hunden kommer ikapp dig och börjar med sitt dåliga beteende så då blir det tvärvändning åt höger igen. Det blir "ryck/släpp verkan på stryphalsbandet som uppfattas som obehaglig av hunden. Segdrar man så blir det ingen bra effekt utan det skall vara tvärryck och sedan direkt släppa efter. Du skall inte gå och kolla ner på hunden utan gå dit DU känner för, ta ledarrollen. När hunden sedan börjar gå bredvid dig och snegla upp på dig så berömmer du, men fortsätt gå med samma hållning och säg i övrigt inget åt hunden!

Oj det blev en lång förklaring......som vanligt när jag babblar på;)
 
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

Det har aldrig funkat på min hund:devil: Hon är för smart. Hon går superbra på parkeringsplatsen/gatan/gräsplätten där man tränar, men sedan är det dra och slit igen.

Mitt tips är följande: klicker!!!:love:
Idag tog det fem minuter att få "hysterisk-hund-som-vill-till-parken-och-springa-lös-nu-nu-nu" till "lydig-uppmärksam-gå-fint-klicka-nu-då-matte-hund":bump:
Och jag bara surar på mig själv för att jag inte använt klicker i just den här situationen tidigare.

När man inte orkar träna, eller hunden behöver paus i huvudet, kan man trä kopplet under frambenet. Då kan den inte dra lika hårt. Ett litet tips om man inte vill ha halti...;)

Benjamin, har du använt klicker på din vovve?
 
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

Man måste givetvis göra på detta vis även under vanliga promenaden när man är ute för rastning. Är man konsekvent så fungerar de. Är man inte konsekvent lär sig hunden, precis som du säger, skilja på nu är det träning och nu är det rastning då kan jag dra hur mycket jag vill;) Det skall vara "noll tollerans helt enkelt!"
 
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

Sorry, det är inte alltid det går att göra så när man går på en stadsgata i Stockholm med fullt av folk runt omkring och exempelvis måste hinna med tunnelbanan...
Men klickern är snabb, effektiv och framför allt positiv!:love:
 
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

Intressant hur du lyckats bra med klicker! vad är det som gjort att det fungerade bättre med klicker än med annat? Berätta gärna mer! *nyfiken*
 
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

Jag hoppas verkligen inte att du tycker det är lämpligt att ge sig på att träna hunden när man är stressad och är på väg någonstans och måste skynda sig för att passa tiden! :eek: För då kan jag lova att du kan använda vilken metod som helst.... och med 99,9% säkerhet så kommer det att skita sig!

Poängen är ju att man skall ha en hund som fattar poängen med att gå fint i koppel innan man ger sig in i sådana trånga situationer som är stressande för både hund och ägare! :eek:

Har man fått hunden att "fatta poängen" så behövs det då i de lägena bara små korrigeringar!

Men visst finns det många bra sätt att träna en hund på. Klicker fungerar säkert också bra om man använder den rätt och på rätt hund. Jag vet dock om jakthundar som varit för "hårdhudade" (om man nu kan uttrycka sig så) och har skitit fullständigt i klicker trots att dom blivit tränade med det från valpstadiet. Men man vet inte vad som fungerar på just den enskilda hunden innan man prövat! Huvudsaken att man tar sig fram till målet = en lydig hund, så spelar det ingen roll vilken väg man tagit sig dit!
 
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

benjamin skrev:
Våran femåriga hanhund blandras med beagle och annan jakthund börjar bli för jobbig. Ingen vill gå ut med honom för han drar för mycket. Man kan inte ha honom lös för då springer han fram till andra hundar och folk. Och rymmer iväg ifall han är på ställe där han känner sig hemma. Min man får ha med honom till jobbet. Där ifrån rymmer han och är ute i förorten och springer några timmar flera gånger i veckan. Han öppnar alla dörrar själv om de inte är låsta.Under hans första år så fick han träning och var ibland lite lydig och drog inte så mycket. Nu undrar jag vad ni tror om det går att få fason på våran vovve. Fason så att han inte rymmer och så att han inte drar. Hur mycket tid måste man lägga? Dessvärre är han långtifrån i centrum ivår aktiva familj. Vilket innebär att vi inte är mer hundintresserade än att vi tycker om vår lilla hund. Vi har tyvärr inte tiden att prioritera honom så mycket.
Vad ger en lydnadskurs tror ni med andra hundar?
Hundpsykolog?
Privattränare? Hur fungerar en sådan?
Kastrering?
Tacksam för svar!

Jag skulle först och främst kanske inte ha en hund med så mycket jakt och så stora behov. :idea: Eftersom han är blandras ska han ändå inte användas till avel så jag hade kastrerat honom. (Har bara goda erfarenheter då vi gjorde det för ett år sedan på vår då 6-åriga pudelhane.:D) Jag hade gått kurser och tränat, eller åtminstone gått långpromenad med honom regelbundet.;)

Jag kan inte tycka att en kväll i veckan på en brukshundsklubb eller dylikt kan vara för mycket begärt. :angel: Och inte heller en långpromenad på åtminstone 30 minuter varje dag. :idea:

Jag själv är och tränar eller går med som handledare 2-3 gånger i veckan. :) Hundarna kommer ut minst en timme på långpromenad varje kväll (dock inte med mig utan de tar mina föräldrar hand om. :p) så jag tycker inte att det är något att diskutera. :devil:

Mitt främsta tips är nog ändå en kastrering då det mesta av "springa-bortandet" försvinner. :idea: :angel:

/Jenny med hundarna Albin och Viska :banana:
 
Senast ändrad:
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

tazza skrev:
Det har aldrig funkat på min hund:devil: Hon är för smart. Hon går superbra på parkeringsplatsen/gatan/gräsplätten där man tränar, men sedan är det dra och slit igen.

Mitt tips är följande: klicker!!!:love:
Idag tog det fem minuter att få "hysterisk-hund-som-vill-till-parken-och-springa-lös-nu-nu-nu" till "lydig-uppmärksam-gå-fint-klicka-nu-då-matte-hund":bump:
Och jag bara surar på mig själv för att jag inte använt klicker i just den här situationen tidigare.

När man inte orkar träna, eller hunden behöver paus i huvudet, kan man trä kopplet under frambenet. Då kan den inte dra lika hårt. Ett litet tips om man inte vill ha halti...;)

Benjamin, har du använt klicker på din vovve?
Nej Klicker vet jag inte vad det är för något. Det låter intressant! Vad är det?

Hur gör du när du lägger kopplet mellan frambenet. På något särskillt sätt eller som när det råkat hamna där?
 
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

Sagafrahaeli skrev:
Jag skulle först och främst kanske inte ha en hund med så mycket jakt och så stora behov. :idea: Eftersom han är blandras ska han ändå inte användas till avel så jag hade kastrerat honom. (Har bara goda erfarenheter då vi gjorde det för ett år sedan på vår då 6-åriga pudelhane.:D) Jag hade gått kurser och tränat, eller åtminstone gått långpromenad med honom regelbundet.;)

Jag kan inte tycka att en kväll i veckan på en brukshundsklubb eller dylikt kan vara för mycket begärt. :angel: Och inte heller en långpromenad på åtminstone 30 minuter varje dag. :idea:

Jag själv är och tränar eller går med som handledare 2-3 gånger i veckan. :) Hundarna kommer ut minst en timme på långpromenad varje kväll (dock inte med mig utan de tar mina föräldrar hand om. :p) så jag tycker inte att det är något att diskutera. :devil:

Mitt främsta tips är nog ändå en kastrering då det mesta av "springa-bortandet" försvinner. :idea: :angel:

/Jenny med hundarna Albin och Viska :banana:
Vi får väl se hur vårt liv ser ut när vi flyttat in i huset. Eftersom vi har hästar och flera aktiva barn och en bebbe så kan en kväll på brukshundklubben kanske bli lite mycket. Men som sagt vi får se.
Ja, kastrering ligger nära till hands. Intressant at höra att du ha goda erfarenheter av det.
 
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

Tack för koppelövningen! Ska testa den!:bow:
 
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

Duvan skrev:
Snacka om att uppfödaren har blåst er rejält. Jag kan förstå att det inte blir bra jakthundar av den korsningen - eftersom den ena är skalldrivande och den andra är en stående fågelhund. Risk för varken hackat eller malet alltså... :smirk:

Att därifrån lansera hunden som en ickejagande familjehund med agilityfördelar tycker jag är rent lurendrejeri. Beaglen är en rätt egensinnig hund som är avlad för att jobba på egen tass en bra bit från föraren. Rasens användningsområde kräver en hund som tar egna initsiativ och beslut samt har nära till skall. Det kräver också en hund som är ihärdig och uppfinningsrik.

Settern är till sitt arbetsätt energisk med stor utållighet. Den är avlad för att täcka mycket mark i sina eftersök på fågel, för att sedan se till att den trycker tills jägaren hinner fram. Då ska hunden till sist stöta upp fågeln på skyttens kommando, och apportera in om jägaren så önskar. Det jaktsättet kräver mer förighet än en drivande hund. Det kräver också att hunden har långt till skall, är ihärdig, och har lätt att lämna sin förare för att självständigt utföra sitt jobb.

Bägge raserna måste ha viltintresse för att de ska kunna fylla sina respektive funktioner.

Det man vill ha hos en agilityhund är en extremt explosiv och förig hund. Den ska ha förmågan att gå från 0-100 på en nanosekund - med bibehållen kontroll. Den ska följa sin förares minsta vink under högsta möjliga fart, och sedan kunna slappna av fullständigt inför nästa lopp.

Låter detta som om det är dessa 2 raser man ska korsa för att få fram en bra agilityhund?? Jag skulle säga att du köpt hunden av en fullständig lurendrejare/inkompetent människa. Din hund motsvarar väl vad man kan förvänta sig av den - en hund som själv kan klura ut hur den ska lösa det problem den har med inaktivering.

Du kommer att få ett hårt jobb att vända på beteendet eftersom hunden med största sannolikhet är rätt nöjd med situationen. Den får huvudgympa genom att klura ut hur den ska rymma. Den får motion genom att lyckas rymma, och kan samtidigt leva ut sin drifter efter eget behag. Dessutom får den sällskap och kontakt genom att gosa med familjen däremellan. Kort sagt - hunden är nöjd!

För att ni ska bli nöjda krävs det att ni ersätter hundens aktivering med en som ni bestämmer. Aktiviteten måste ur hundens synvinkel vara lika uttömmande som det han pysslar med idag. Dvs den ska ge hjärngympa, fysisk motion och uppskattning tillräckligt för att få hunden nöjd med att stanna hemma och vara er till lags.
Tack för det intressanta svaret. Det låter som du är mycket kunnig här. Synd att du inte bor i västsverige för då hade jag kanske fått köpa in dina hundträningstjänster.
 
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

benjamin skrev:
Tack för det intressanta svaret. Det låter som du är mycket kunnig här. Synd att du inte bor i västsverige för då hade jag kanske fått köpa in dina hundträningstjänster.

Äsch, jag är en usel pedagog så det är nog ingen förlust. Det jag kan rekommendera är Jeppe Stridh. Nu vet jag ju inte hur långt du har dit, men han utbildar instruktörer med samma filosofi, så det finns kanske någon nära dig. Här är hans hemsida: http://www.jeppe.org/ Han har för övrigt spelat in ett TV-program som heter Hundkoll och som börjar sändas 12 april kl. 20.00 på SVT1. Han har dessutom skrivit 2 bra böcker och spelat in 2 instruktionsvideor som jag gillar. Där finns det med andra ord sätt till självhjälp.

Oavsett vem som hjälper dig med träningen, eller om du sätter igång själv, så är det dock så att det kommer att behövas varje dag, om ni ska kunna bryta beteendet. Vid instruktörstillfällena får du bara verktygen, det är sedan upp till dig att använda dem varje dag. Din hund kräver aktivering, och fixar inte du det så gör han det - på egen tass.
 
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

Klicker är en liten dosa som ger ifrån sig ett särskilt ljud när du trycker på den. Det finns en massa trådar här om hur man använder den om du söker på ordet i forumet. *ler mitt lata*
Grundidén är: ljud=godis. Det gör att du kan belöna i exakt rätt ögonblick. Jag belönar t ex just nu när min hund är nästan framme och drar i kopplet, men inte riktigt. Drar hon stannar jag och är passiv tills hon kommer till min sida, då går vi igen. Det betyder att oönskat beteende ger ingenting och önskat ger ljud=godis. På henne fungerar det jättebra.

För många hundar blir det en sport att räkna ut vad som ger ljudet. Dessutom blir man själv mycket gladare när man kan fokusera på det som är bra i stället för det dåliga.:)

Tie: Lyllos dig som kan välja precis när och hur du ska gå ut med din hund, så att du inte är tvungen att göra det när det inte passar för att du är stressad eller du ska till jobbet eller svärmor på middag eller hämta barn på dagis eller ta tåget till föräldrarna eller hunden är bajsnödig eller ser en annan hund den inte gillar eller:angel: ;)

Då kan jag förstå att din hund måste vara extremt lydig och duktig eftersom du alltid har optimala träningsmöjligheter.

Vi andra vanliga dödliga kan prova klicker...:) :smirk:
 
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

Ja det finns alltid skyll för varför man inte får en lydig vovve, men jag tycker att grundträningen skall man göra när man har tid, inte när man är stressad för då kan bara inte resultatet bli bra.

Att man sedan under promenaden möter hundar ....mm. JIPPI!!! Klockrent träningsmoment!:bump: :banana:

Man måste när man köper hund vara inställd på att första året måste jag prioritera för att få till en lydig hund på ett smidigt sätt. Har jag tid för detta?! Eller godtar jag att jag har en hund som rusar mot andra hundar eller drar i kopplet?! Det är ställningar man måste ta.

Grunden med all träning är att man lär in momenten i lugn hemmamiljö för att sedan avancera med mer störningsmoment!

Nu har jag precis som du säger tur(eller jag har valt;) ) att inte bo mitt i storstan utan i utkanten av stan, Men visst måste jag ut med hunden under stressade förhållanden ibland, men grunderna är inlärda så det blir inga större problem numer även om det är stress, andra hundar, katter...mm!

Sedan har jag en fråga till dig som använder klicker.....använder som sagt inte klicker själv;) .....har du klickern med dig vart du än går och går runt och klickar lite då och då, fick det intrycket? För jag tycker att efter ett tag borde du väl kunna "slänga bort den", jag menar när du lärt in momentet:confused:
 
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

jag vill bara höja ett litet varningens finger för jeppe då jag har sett hundar som inte pallat med hans träning. har man en vek hund bör man nog välja en annan tränare. men för hårdhudade problemhundar av jaktras kan han nog vara perfekt.
 
Sv: Olydig hanhund, hjälp!

Ja, när momentet väl är inlärt behövs inte klickern till just det längre. Det finns ju dock alltid saker som behövs jobbas på...:angel: Just nu är det möten med stirrande hundar som verkar behöva en utskällning.:smirk:

Det jag vände mig mot i ditt inlägg var just det du säger själv, nämligen att man ska göra grundträningen när man har tid och är utan störningar. Det är svårt att göra det med koppelträning om man inte sjukskriver sig en vecka och åker till landet;) Det är lite som att vara matmissbrukare, man måste äta och man måste gå ut med hunden i koppel. Om man då inte tränar utan låter hunden dra förstör man den träning man redan gjort.

Min hund vet vad "gå fint" är och hon klarar det för det mesta, men långpromenaden på morgonen är svår i början till exempel. Hon är ivrig och vill bli lös och få springa. Då kan klickern påminna henne om när hon gör rätt, för du kan som sagt belöna i exakt rätt ögonblick.

Det är super i lydnadsträning. Just nu belönar jag riktiga ligg, inte "nästan-nere-i-backen-ligg" som hon kan göra när hon är ivrig. I samma millisekund som magen nuddar marken klickar jag. Då vet hon precis vad som utlöser hennes shaping av mig = godiset!

Hon är så cool nu att hon till och med kan strunta i klicket, nosa på en intressant fläck först och sedan titta förväntansfullt för att få godis- hon vet ju att det finns där och varför hon får det:idea: !

(Ursäkta trådskaparen, nu blev din tråd visst en klickerreklam) Men jag kan skriva till dig också att jag helt enkelt ibland lägger kopplet under frambenet så att det lyfts om hunden drar. De kan råka få det så av misstag ibland själva, så du förstår nog vad jag menar. Ett tips jag fick på valpkurs för Eva Bodfäldt. Det gör att du kan ta dig från punkt A till punkt B utan att träna, och utan att få tennisarmbåge.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp