Sv: senaste rapport!
Till PiperGarden:
Din berättelse får mig att minnas en liknande olycka som jag var med om, om än inte fullt så allvarlig. Min var mer komisk än ngt annat även om det kunnat gå illa om det varit barmark.
Skulle ut med en ponnytravare på tredje intervallen på rakbanan. Plötsligt tycker lilla hästen att jag är på honom för mkt. Börjar stegra sig framför vagnen, jag släpper efter på tömmen och hästen rusar ut från rakbanan till det omgivande fältet. På ngt vis tappar jag fötterna ur öglorna på sulketten, fastnade i snön med tårna och dras ned under sätet samtidigt som jag klamrar mig fast vid tömmarna, fast besluten att inte släppa. Till slut stannar hästen och jag ligger blickstilla mellan däcken, under vagnen med ansiktet nerkört i snön i värsta Superman-ställningen för att inte skrämma hästen. Det var ju tur att snön var så djup. Som det nu blev led endast mitt ego då min tränare inte kunde sluta skratta åt mitt snötäckta ansikte på vägen t-bax mot stallet. Efter den dagen kunde hon inte ens se mig utan att börja fnissa. Men, men, det måste ju ha sett ganska roligt ut och vi var ju alla lättade över att allt gått bra.