Jag grunnar på att det inte alltid är styrkan det är fel på... Byt ryttare och helt plötsligt orkar hästen. Då sitter det ju i utbildning mer än styrka!
Jag ser på det så här. För att få en helhet så bhv det ses till helheten. Det blir samma tänk som jag skrivit angående utbildningsskalan. Det ena bhv inte utesluta det andra samt att det är gråskalor överallt i ridningen dels i ryttarens förmåga och dels i hästens förmåga samt att dessa förmågor ska samarbeta på ett optimalt sätt. Samarbetet som ekipage är föränderligt över tid. Med ökad styrka hos båda samt ökad förståelse från båda håll så kommer utvecklingen.
Alla hästar har en svag och en stark sida dvs en sida som de föredrar. Lite som vi är höger eller vänsterhänta. Det kan vara stora eller små skillnader beroende på häst och hur hästen används.
Jag håller med om att visst måste det vara i beaktande att ryttaren har del i ekipaget, annars är det ju inget ekipage....he he
precis som att en passande sadeln har stor betydelse för att häst och ryttare ska kunna harmonisera med varandra. (Funkar naturligvis lika bra att harmonisera barbacka för den som vill)
Visst kan det vara en fördel att sätta upp en annan ryttare om det har uppstått ngt som upplevs lurigt att få bukt med. För det mesta väljer de flesta naturligtvis att sätta upp en bättre ryttare. Men jag anser att det går ypperligt att lära sig att se hur hästen även vill bära en mindre duktig ryttare.
Det kan tom vara att hästen bär den ovana ryttaren riktigt bra för att den ryttaren inte har en massa exter för sig hur saker och ting ska vara och den ryttaren har istället en skön förmåga att slappna av och "följa hästen bra". Så visst går det att hitta fördelar oavsett ryttarens förmågor.
En "bättre ryttare" har mer tryck/power i hästen när de rider. Med mer tryck menar jag att ryttaren har förmågan att hålla trycket i hästen utan att hästen rusar eller hetsar eller " går och sover" vid ridning.
Det trycket kommer sig av att en bättre ryttare rider "mer framåt" till bettet och hästen lär sig att bygga styrka utifrån att alltid få chansen till att bjuda till framåtläge. Med styrkan och bjudningen till framåtläge kommer den styrkan med tiden att byggas om till styrka att samla på bakben/bakdel.
Men oavsett byte av ryttare så bhv hästen fortfarande stärkas i bakdel/bakben utifrån det scenariot som är att hästen vill lägga sig i framvikt.
Den bättre ryttaren rider således "mer framåt" och hästen bhv utifrån det stärka sig i tryck/power framåt. En häst som "springer" på framåt med ryttare på ryggen och det räcker med att bara vara aningens för mkt "spring framåt" medför att benen och belastningen hamnar lite hur som helst för att hästens balans "sätts ngt ur spel" då den inte har styrkan att balansera upp sig rätt med ryttaren på ryggen (dvs på bakben som då är önskvärt)
När ryttaren i hästens "springläge" emellanåt "får tag i hästen" och "tar i hästen" så äventyras hästens balans igen, samt att hästen hålls tillbaka och hästen bhv balansera om sig igen. Det här är ju sekundsnabba förändringar hos både häst och ryttare men det har betydelse i ridningen, sen är ju båda hästar och ryttare olika i sina reaktioner.
Hästen kan oxå ha dålig bjudning (vilket ofta är orsaken när hästen inte tar för sig ordentligt med ngn sida utan hästen bhv väckas för att bjuda framåt och ta för sig) dvs går inte fram ordentligt genom hela kroppen. Styrkan till att balansera upp sig blir även här att hästen bhv finna nya vägar vart den ska placera sina ben och vilket ben den kan lägga sin vikt på då den genom dålig bjudning inte får med sig hela kroppen, den dåliga bjudningen medför att hästen bhv balansera om sig och finna ett sätt att balansera upp sig på.
Förenklat blir det som om någon kör bil med att gasa och bromsa om vartannat på vägen vilket då bottnar i att farten är fög hög då föraren inte kan anpassa sin gas med vad som händer framför den utan hela tiden bhv bromsa in för att inte köra in i bilen framför och sen gasar igen för att återigen komma för nära och bhv bromsa in igen. Balansmässigt förflyttas kroppen i bilen i det läget framåt och bakåt och samma sak sker i ridningen då både häst och ryttare inte finner flytet.
Så svaret från mig blir att visst kan en annan ryttare få fram ngt annat men oavsett så bhv hästen stärkas. Den blir inte per automatik starkare i specifikt bakben med byte av ryttare men visst kan nuvarande styrka omfördelas för stunden, men styrkan bhv ju ändå byggas upp för att vara över tid.
Så jag ser det som att både häst och ryttare bhv utbildning i att hitta tekniker i att bygga/omfördela styrka.
Vilket då ger en tydlig innebörd i varför det kan vara bra att rida för tränare och då få hjälpen att hitta vidare med övningar fokuserade på just vad som bhv förbättras. Utbildningen till både häst och ryttare för att bygga styrka på rätt sätt
