- Svar: 1
- Visningar: 885
Jahapp som sagt, Olaf/Sandalfon kom indimpade lagom till förmiddagskaffet idag igen... Och det är nästan så att han börjar bli tjatig...
Han påtalar vikten av att jag tar det lugnt, är rädd om mig och är bland lugna människor. Jag har som sagt varit uppskruvad och gått på högvarv länge. Rehabteamet tyckte jag skulle låta bli att åka till mor o far ett tag. Då det är rätt stirrigt där, med mamma med nyopererad fot på starka smärtstillande mediciner som är som en kobra och tycker att jag är otrevlig är jag biter ifrån efter för mycket tjat. Pappa som har KOL och även han ont i en fot, han är bekymrad för mamma och smyger omkring som en strykrädd hund tillsammans med deras amerikanska cocker, som hoppar runt som en galning som den ADHD-hund han är... Men min bror o syster, tar sig inte så mkt tid - så jag känner att jag får ge av min tid. Vilket gör att jag har svårt att varva ner, när jag kommer hem... eller är hemma.
Jag har många funderingar, drömmar och önskningar - det ska ske nu, helst igår... skattepengarna, färdtjänst, handikapparkeringstillstånd, sjukpenning, handikapphjälpmedel som passar mig och mina behov... Jag måste fortfarande ha tålamod, varva ner, leva här o nu i kropp o själ.
Nu när jag ändå blir lyssnad på, på Rehab av alla fantastiska människor, har min känslor fått lov att bubbla upp till ytan, efter att ha levt undanträngda, länge och då menar jag länge-länge... Återigen, jag måste varva ner, leva här o nu o lyssna till mig själv och mina behov och lägga mor o fars bekymmer åt sidan lite. Jag har en syster och bror som borde ta sig tid.
Ett par veckor av Rehab har gått, träningsvärken ligger tät men jag är rörligare även om jag kanske inte är det just idag... Jag har fått undan en hel del pappersexercis med ansökningar, fått pengar beviljade, hjälpmedel på gång. Jag har därmed övervunnit mycket och det är mer positiva saker på gång.
Mindfulness, lugn, ro att lyssna på mig själv och andra är prio ett för närvarande för att samla på mig styrka och kärlek.
Jag tackar för informationen och får försöka fortsätta ta till mig och smälta allt. Eftermiddagen hos mor, far o Hassel gick relativt bra, även om mamma blev ganska frustrerad över att hon inte hittar sina bilder från och på instagram och facebook och att resebyråerna inte verkar ha några direktflyg från Örebro till Teneriffa 3 mars... typ... *ANDAS* och ska snart dra mig tillbaka till drömmarnas värld, med en liten meditation på vägen.
Han påtalar vikten av att jag tar det lugnt, är rädd om mig och är bland lugna människor. Jag har som sagt varit uppskruvad och gått på högvarv länge. Rehabteamet tyckte jag skulle låta bli att åka till mor o far ett tag. Då det är rätt stirrigt där, med mamma med nyopererad fot på starka smärtstillande mediciner som är som en kobra och tycker att jag är otrevlig är jag biter ifrån efter för mycket tjat. Pappa som har KOL och även han ont i en fot, han är bekymrad för mamma och smyger omkring som en strykrädd hund tillsammans med deras amerikanska cocker, som hoppar runt som en galning som den ADHD-hund han är... Men min bror o syster, tar sig inte så mkt tid - så jag känner att jag får ge av min tid. Vilket gör att jag har svårt att varva ner, när jag kommer hem... eller är hemma.
Jag har många funderingar, drömmar och önskningar - det ska ske nu, helst igår... skattepengarna, färdtjänst, handikapparkeringstillstånd, sjukpenning, handikapphjälpmedel som passar mig och mina behov... Jag måste fortfarande ha tålamod, varva ner, leva här o nu i kropp o själ.
Nu när jag ändå blir lyssnad på, på Rehab av alla fantastiska människor, har min känslor fått lov att bubbla upp till ytan, efter att ha levt undanträngda, länge och då menar jag länge-länge... Återigen, jag måste varva ner, leva här o nu o lyssna till mig själv och mina behov och lägga mor o fars bekymmer åt sidan lite. Jag har en syster och bror som borde ta sig tid.
Ett par veckor av Rehab har gått, träningsvärken ligger tät men jag är rörligare även om jag kanske inte är det just idag... Jag har fått undan en hel del pappersexercis med ansökningar, fått pengar beviljade, hjälpmedel på gång. Jag har därmed övervunnit mycket och det är mer positiva saker på gång.
Mindfulness, lugn, ro att lyssna på mig själv och andra är prio ett för närvarande för att samla på mig styrka och kärlek.
Jag tackar för informationen och får försöka fortsätta ta till mig och smälta allt. Eftermiddagen hos mor, far o Hassel gick relativt bra, även om mamma blev ganska frustrerad över att hon inte hittar sina bilder från och på instagram och facebook och att resebyråerna inte verkar ha några direktflyg från Örebro till Teneriffa 3 mars... typ... *ANDAS* och ska snart dra mig tillbaka till drömmarnas värld, med en liten meditation på vägen.
Senast ändrad:
