Sv: Ökenråtta/gerbil
Hur kan du ha tiden? 13-åringar går såvitt jag vet i högstadiet, lycka till med att ha sån tid när du ska vara i skolan. Sen när det blir dags för 8:an dessutom så hujedamig, betygen har en förmåga att sluka en massa tid.
Djuraffärer är tyvärr väldigt sällan något man kan lita på, det fick även jag erfara en gång i tiden (i din ålder köpte jag marsvin, även där var det "utmärkta djur att ha ensamma" enligt de...). Men tja, jag har fått se hur fel det är och litar inte på djuraffärer längre utan använder sunt förnuft och frågar folk som kan den djurart jag frågar om. Och guess what, i din ålder ville jag också föda upp, fast marsvin
Och även jag skulle ha första bästa marsvin (=min zoohane ihop med en av grannens zoohonor). Som tur är så blev det inget av planerna, för det hade gått illa. Både hanen och honorna var väldigt småväxta, hanen var agressiv mot andra hanar, bet alla utom mig tills han blev ett år och slutade med det och honan var rätt skygg. Men i mina och grannens ögon var de såklart underbara så det är klart vi ville ha bebisar efter våra ögonstenar. Så tja, jag snackar egen erfarenhet på området, en del iaf
Senare, när jag var 17, så ville jag också föda upp, fast då tamråttor (vilket jag fortfarande vill, men inte gör). Jag tänkte då para min ena hane (som var uuunderbar i mina ögon - men egentligen var en småväxt zooråtta, blev inte ens 2 år gammal, agressiv mot alla andra hanar utom sin bror, och så var han roan också vilket är en teckning som dras med många problem, bland annat blodådror som helt plötsligt kan spricka så råttan dör). Honan jag ville använda var en kompis, även hon helt uuunderbar - men ack så småväxt, helt utan vetskap om hennes bakgrund, dessutom ensamråtta så vi hade ingen aning om hur hon fungerade i flock). Då gick det så långt som till att sätta ihop de, men det tog sig som tur var inte. Senare fick jag veta från kompisen att hon var rätt gammal - som tur var visste jag vid det laget att bäckenet stelnar när de är runt ett år så jag satte stopp för hela grejen.
Numera, äldre och klokare
så har jag lagt ner mina avelsplaner tillfälligt och läser det jag kommer över ang genetik, sjukdomar, etologi och... allt möjligt helt enkelt, samtidigt som jag får praktisk erfarenhet av att handskas med råttor av båda könen (vilket iofs har gett erfarenhet i att sköta ungar också iom att jag tyvärr fått två tjuvparningar på halsen) och får erfarenhet av deras beteende, hur man ser vilken råtta som är avelsduglig och inte avelsduglig, erfarenhet av olika sjukdomar, av att se hur de fungerar i flock, hur de samspelar med andra råttor, hur de går ihop med människor osv. Helt enkelt sånt man måste kunna vid all form av avel (eller eh, reptiler och fiskar vete sjutton, men du fattar nog vad jag menar). Så om några år när jag har mer erfarenhet ska jag ta upp mina planer igen, skaffa mentor och avla smått med hjälp av mentorn, för att senare satsa på en uppfödning godkänd av Svenska Råttsällskapet.
Trivs bra tillsammans... Du har väl inte satt ihop de?
Det vore iiiinte bra... Bara att ta isär de och hoppas att det inte blir ungar nu direkt
Och nej, jag tänker inte lämna det. Jag ser mig själv som djurvän och vill således göra det jag kan för att djur inte ska fara illa, låter jag bli så vore det som att typ "okej men gör det då" typ, och jag vill inte göra så. Jag vill att alla djur ska må bra, även dina djur och dina framtida bebisar. Men kör du igång en avel redan nu så är det som gjort för diverse fel som orsakar lidande för ungarna, och det är precis det jag vill försöka få dig att inte göra.
