Objektiv kring sin egna hund.

[Aliide]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Jag vet bara att jag själv aktar mig för att skriva enbart negativt om mina hundar, då jag många gånger fått höra från folk att jag "inte förtjänar att ha dem", att jag är "elak" osv för att jag bara ser det negativa hos dem.
För mig handlar en objektiv och realistisk syn på sin hund om att se både positivt och negativt med sin hund och därav att jag skrev som jag gjorde.

Då måste "folk" lära sig att skillnad på att älska sin hund och vara objektiv. Bara för att jag gnäller över Focus mentalitet betyder inte det att jag behandlar honom illa. Låter honom sova i källaren, matar honom en gång i veckan och rastar honom varje kvartal.

Sånt där gör mig så upprörd. Bara för att man uppmärksammat en brist så ska det per automatik betyda att hunden är mindre värd. Tvi på folk!

 

[Aliide]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Jag vågar inte längre skriva minsta negativt om vrålapan. Det är svårt nog att övertyga folk som känner honom att han inte alls är så besvärlig längre, eftersom de redan har en bild av honom, så att övertyga folk som bara sett våra skräckhistorier är nog än värre.

Äsch, jag tycker det är mycket prat om "folk" i den här tråden Vilka är dessa folk? Som verkar vara ett hemskt släkte!

 

[Alexandra_W]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

*KL*

Jag är inte objektiv, men jag är subjektiv åt 'andra hållet'.

Jag brukar tycka 'helt ouppfostrad, superjobbig', och andra tycker 'SÅ lydig och fin!'. Jag tycker 'ser bedrövlig ut just nu, ser inte klok ut, som ett hopplock ur reservdelslådan', och andra tycker 'jättefin'.

Osv. Enda jag ge kan hålla med om är att han är svart och snäll

Exteriört säger jag sällan något, jag vet inte riktigt själv, mer än att det inte finns några STORA avvikelser (förutom att han är just för stor), men de där små ser jag ju inte själv.

Rasen som sådan är jag rädd jag avskräckt fler än jag lockat, då jag trycker lite extra på de mer krävande/kanske inte så positiva sidorna.

Minns fortfarande hur jag skrattade när jag hälsat på en hästmänniska från nätet. Hade Viktor med mig. JAG tyckte han varit helt muppig och lyssnat halvsju, visst han gjorde det jag sa ungefär när jag sa det, men inte mer. Sen skriver personen på nätet att 'Alex och hennes SUPERLYDIGA hund Viktor..'. (Och istället för att bli glad tycker jag 'eh vad jämför DU med för monster?' eller om jag faktiskt TYCKT hunden skött sig superfint att 'jo, en bra dag så')

Fast trots att han ser ut som ett spjälstaket, är för stor, har ett rörelseschema som Janne Långben på amfetamin, är VÄLDIGT mycket för mycket, mer än en aning korkad mellan varven, halvdöv och på det stora hela synnerligen hopplös just nu så är han min älskade Viktor ändå, och 'finaste hunden i hela byn' (Det finns inga andra hundar i byn *s*). Och han ÄR snäll, har ett otroligt stabilt 'humörtemperament', vaktar nästan precis lagom (ska bara vakta bilen med) osv. Fast jag nämner oftare DAMP:en, klunsigheten osv.. Tyvärr, borde försöka göra motsatsen lite mer.

Men jag skulel vilja ställa ut honom, för att få veta hur han 'egentligen ser ut' så att säga =)

Tillägg: Jag är generellt likadan med hästarna. Minns när Lillen var i fulaste växaåldern, och jag skrev att han 'såg bedrövlig ut, som om man tagit framdel från en häst, bakdel från en häst och ryggen från en tredje, dessutom rör han sig skräp och har trappat traven i någon buske någonstans. Han är så ful som bara en åring kan vara'. Naturligtvis tyckte jag fortfarande om honom och tyckte han var en 'fin, bra häst' osv, men de ÄR inte alltid riktigt kloka som åringar liksom.

Fick ett SURT mail från hans uppfödare (som väl kanske inte är rätt person säga så mkt av olika anledningar, och för er som hängt med till hälften är hans upff inte Welsh här på sidan, han är född och uppvuxen där, men på pappret är en annan uppfödare, och det var den som mailade) om att hon minsann hört vad jag tyckte om honom, och hur hemsk jag var som 'sablade ner' både min egen ponny och tillika en av hennes uppfödningar sådär och att hon minsann funderat på att köpa tillbaka honom (eh..) bara för det. Så uppenbarligen kan det sticka folk rejält i ögonen med att man tycker ENS EGET djur INTE är perfekt. Samma sak när jag skrev objektivt om araber, att det är jättetrevliga hästar och mycket väl hävdar sig som allroundkompisar på lättklassnivå, men att deras steg inte kan mäta sig med dressyravlade hbl, och siktar man på MSV är väl arab inte bästa valet etc. Då reagerade vissa arabfantaster med att jag minsann inte borde få ha arab, jag inte tyckte om mina egna hästar etc.

Har aldrig förstått det där med att inte kunna se realistiskt på sitt djur, att man erkänner att det har BÅDE styrkor och svagheter betyder ju inte man älskar det ett UNS mindre.

 

[YorkWann]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Då måste "folk" lära sig att skillnad på att älska sin hund och vara objektiv. Bara för att jag gnäller över Focus mentalitet betyder inte det att jag behandlar honom illa. Låter honom sova i källaren, matar honom en gång i veckan och rastar honom varje kvartal.

Eller hur! Jag älskar min hund, och alla hans bra egenskaper. Men jag är realist och ser honom som han är. Han har brister, många sådana, men det har jag, som människa med.

 

[Priscilla]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Jag tillhör det sällsynta släktet som har svårt att komma på bra egenskaper hos min hund Jag tycker självklart om honom men rasen passar inte speciellt väl in på min personlighet och intressen med hunderiet. Så, trots att hunden ifråga enligt människor med samma ras är ett bra exemplar av rasen har jag inga svårigheter med att räkna upp en lista över fel på honom.. Bör väl tilläggas att jag älskar honom och inte tänker omplacera honom. Men jag tänker inte köpa en till av samma sort.


*Ingen motor överhuvudtaget
*Noll föremålsintresse
*Rädslor, ofta i form av långsinthet som en gammal åsna ("Den där tunnan ramlade en gång förra hösten och den kan göra det igen!!! Förmodligen även hoppa upp och bita mej alternativt explodera. JAG ÄR ÖVERTYGAD OM DET!!!")
*För lång i kroppen
*För stora tassar
*Matkräsen (tackar ibland nej till märgben bara för att ta ett exempel)
*Hyfsat stort aktiveringsbehov i kombination med brist på motivation (det tog ett tag innan jag insåg att spår och upplet var trevliga aktiveringsvarianter som innebar att jag slapp slita av mej håret i ren frustration)
*Fejk-krypig när han inte vill göra nånting (kryper iväg när man ska klippa klorna, sätta på honom reflextäcket, duscha honom, rengöra tänderna, sätta på en sele) Han ser otroligt plågad ut och ser ut att tycka att det är lika bra att jag kör honom till slaktbänken på en gång.

Var tvungen att visa en bild på minen... Man kan ju tro att jag har misshandlat honom... :S

*Självständig som en gammal lagårdskatt ("Jasså, matte åkte ifrån mej? Nåja. Lite svinn får man räkna med, det finns ju fler tvåbeningar i denna värld")

 

[Red_Chili]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Då måste "folk" lära sig att skillnad på att älska sin hund och vara objektiv. Bara för att jag gnäller över Focus mentalitet betyder inte det att jag behandlar honom illa. Låter honom sova i källaren, matar honom en gång i veckan och rastar honom varje kvartal.

Sånt där gör mig så upprörd. Bara för att man uppmärksammat en brist så ska det per automatik betyda att hunden är mindre värd. Tvi på folk!

Absolut är det så.

Värst för mig var det väl när Wahidah var i "fulåldern" samtidigt som hon var helt förjäääävligt jobbig till sättet och Zala var.. helt fantastisk i jämförelse. Då gick Wahidah ofta under smeknamnet "Min lilla fuling" och jag lät inte helt glad (vem skulle vara glad om de fått hemmet uppätet av en hund som inte bryr sig om vad du säger och dessutom är ful? ). Vissa blev tokiga på mig och eftersom jag inte är direkt anonym någonstans på internet ser jag därför till att poängtera att jag älskar båda mina damer och att jag kan se positiva saker även hos fröken W.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Vad härlig beskrivning! Jadu, det är nog inte rätt ras. Vad är det för någon? En kookier?

Jag skulle lagt till en sak på min dvärgschnauzer, men jag hejade mig. Tack vare din brutala uppriktighet så skriver jag dessutom;

tråksnäll

 

[escodobe]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

*KL*

Jag är inte objektiv, men jag är subjektiv åt 'andra hållet'.

Jag brukar tycka 'helt ouppfostrad, superjobbig', och andra tycker 'SÅ lydig och fin!'. Jag tycker 'ser bedrövlig ut just nu, ser inte klok ut, som ett hopplock ur reservdelslådan', och andra tycker 'jättefin'.

Osv. Enda jag ge kan hålla med om är att han är svart och snäll

Exteriört säger jag sällan något, jag vet inte riktigt själv, mer än att det inte finns några STORA avvikelser (förutom att han är just för stor), men de där små ser jag ju inte själv.

Rasen som sådan är jag rädd jag avskräckt fler än jag lockat, då jag trycker lite extra på de mer krävande/kanske inte så positiva sidorna.

Minns fortfarande hur jag skrattade när jag hälsat på en hästmänniska från nätet. Hade Viktor med mig. JAG tyckte han varit helt muppig och lyssnat halvsju, visst han gjorde det jag sa ungefär när jag sa det, men inte mer. Sen skriver personen på nätet att 'Alex och hennes SUPERLYDIGA hund Viktor..'. (Och istället för att bli glad tycker jag 'eh vad jämför DU med för monster?' eller om jag faktiskt TYCKT hunden skött sig superfint att 'jo, en bra dag så')

Fast trots att han ser ut som ett spjälstaket, är för stor, har ett rörelseschema som Janne Långben på amfetamin, är VÄLDIGT mycket för mycket, mer än en aning korkad mellan varven, halvdöv och på det stora hela synnerligen hopplös just nu så är han min älskade Viktor ändå, och 'finaste hunden i hela byn' (Det finns inga andra hundar i byn *s*). Och han ÄR snäll, har ett otroligt stabilt 'humörtemperament', vaktar nästan precis lagom (ska bara vakta bilen med) osv. Fast jag nämner oftare DAMP:en, klunsigheten osv.. Tyvärr, borde försöka göra motsatsen lite mer.

Men jag skulel vilja ställa ut honom, för att få veta hur han 'egentligen ser ut' så att säga =)

Tillägg: Jag är generellt likadan med hästarna. Minns när Lillen var i fulaste växaåldern, och jag skrev att han 'såg bedrövlig ut, som om man tagit framdel från en häst, bakdel från en häst och ryggen från en tredje, dessutom rör han sig skräp och har trappat traven i någon buske någonstans. Han är så ful som bara en åring kan vara'. Naturligtvis tyckte jag fortfarande om honom och tyckte han var en 'fin, bra häst' osv, men de ÄR inte alltid riktigt kloka som åringar liksom.

Fick ett SURT mail från hans uppfödare (som väl kanske inte är rätt person säga så mkt av olika anledningar, och för er som hängt med till hälften är hans upff inte Welsh här på sidan, han är född och uppvuxen där, men på pappret är en annan uppfödare, och det var den som mailade) om att hon minsann hört vad jag tyckte om honom, och hur hemsk jag var som 'sablade ner' både min egen ponny och tillika en av hennes uppfödningar sådär och att hon minsann funderat på att köpa tillbaka honom (eh..) bara för det. Så uppenbarligen kan det sticka folk rejält i ögonen med att man tycker ENS EGET djur INTE är perfekt. Samma sak när jag skrev objektivt om araber, att det är jättetrevliga hästar och mycket väl hävdar sig som allroundkompisar på lättklassnivå, men att deras steg inte kan mäta sig med dressyravlade hbl, och siktar man på MSV är väl arab inte bästa valet etc. Då reagerade vissa arabfantaster med att jag minsann inte borde få ha arab, jag inte tyckte om mina egna hästar etc.

Har aldrig förstått det där med att inte kunna se realistiskt på sitt djur, att man erkänner att det har BÅDE styrkor och svagheter betyder ju inte man älskar det ett UNS mindre.

Vad jag känner igen mig.

Jag får tillägga att rottisen har dåligt föremålsintresse, men det största problemet är just att hålla fokus. Det är ju ett generellt problem i träningen.

Problemet med vrålapan var att ensamhetsproblemen blev så ofantligt överväldigande att det tillslut var svårt att hitta NÅGOT positivt hos honom,och givetvis så har han ju det med. Men det var det ju aldrig någon som fick höra.

 

[Lena Furberg]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Positivt så är Reeko, min Beauceron, ursnäll och alltid positiv, sitter med oss och kollar på när 18 000 fyrverkeripjäser exploderar utanför fönstret, lär sig gärna och snabbt och har en avreaktion som är rätt underbar.
Och så är han himla söt!
Negativt... Vad var det du sa, en gång... En flamsig, stor clown? Jagar upp sig tills skinnet nästan trillar av, när han inte riktigt begriper vad jag vill. Svårt att koncentrera sig vid störning... Behöver motiveras med godis, varför ska man annars anstränga sig??
För stor, förmodligen uppemot 74 cm...hrm. För raka vinklar fram. Ett veckat öra! D-höfter och kastrerad pga att han var krypt...
Jag bara älskar honom!

 

[escodobe]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Äsch, jag tycker det är mycket prat om "folk" i den här tråden Vilka är dessa folk? Som verkar vara ett hemskt släkte!

Närstående, hundträningsvänner, forumvänner och lite annat löst folk

Ceasar har periodvis fått bära hundhuvudet för ungefär allt ont som kan hända.


Det är väl till stor del mitt fel efter de första 8-10 månaderna av total desperation så har det liksom varit svårt att få folk att tro på att han faktiskt är rätt underbar.

Ska vi nämna sådant som uppfostran och så så är de tämligen ouppfostrade.
Ingen kan gå i koppel när man går med andra, rottisen kan inte hälsa fint.
Ingen av dom kan speciellt många ltävlingsydnadsmoment och vi är inte närheten av att behärska någon bruksgren. Ingen annan gren heller för den delen.

 

[inverterad]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Okej, eftersom jag nog kan erkänna att det kom med lite väl mycket positivt i min postning (efter alla andras tvärbrutala listor) så kom jag på att jag har glömt en hel del:

- hon fäller som ett mongo (iofs rastypiskt, men...)
- sjåpig med kloklippning och borstning, hon låter en göra allt man vill men hon "gnäller"
- knepig mage, speciellt som yngre
- på det hela taget väldigt vokal av sig, visar sina åsikter genom suckar, stön, gnällanden och andra lustiga ljud - oftast gulligt men rätt enerverande ibland
- har alltid varit en ganska så ogosig och okelig hund

 

[prinsessfeminist]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

/.../ Ingen annan gren heller för den delen.

hehe ungefär som vår förra rottis. Hon behärskade grenen morra mycket, skrämmas och kolla matskålen minst tio ggr om dagen och alltid efter varje gång vi varit ute.

Åh vad jag älskade den hunden - trots allt.

 

[Priscilla]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Vad härlig beskrivning! Jadu, det är nog inte rätt ras. Vad är det för någon? En kookier?

Jag skulle lagt till en sak på min dvärgschnauzer, men jag hejade mig. Tack vare din brutala uppriktighet så skriver jag dessutom;

tråksnäll

Haha, ja, det är en kooiker Mattes lilla guldklimp

 

[Bebben]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Så jag hoppades på att alla inte skulle vara fööör positiva med sina hundar

Jag lade precis på telefonen, med en av mina valpköpare. Dom har två hundar från mig, 8 mån samt 3 mån gamla nu.
Det är verkligen världens underbaraste valpköpare, och framför allt helt ärliga. Dom berättar alltid om både positivt och negativt, vilket är skönt som uppfödare. Jag kan ju känna mig tämligen säker på att hundarna jag föder upp också lär ha/få sina brister dom med, vilket är viktigt för mig att veta för att kunna utvärdera även dom små detaljerna i vad som nedärvs eller ej. Dom är även lika glada för att jag berättar om ALLT hos deras hundars föräldrar, så att dom också kan få veta vad som kan förväntas, vad som är nedärvt, hur dom kan hantera det eller annat.

Så, för mig finns det inget annat sätt än att se allt, både brister och riktigt bra egenskaper. Och sen att därefter kunna värdesätta dom både enligt rasstandarden, och för en själv.

Exempelvis så är två av mina mycket tuffa och hårda, med riktigt mycket terrier-temperament. Det är inte önskvärt av flera andra uppfödare, men JAG trivs personligen med sådana hundar. För andra hade det varit en brist, för mig är det något jag gillar. Standarden säger enbart att dom ska vara modiga, och det är dom - så dom är väl perfekta då

Herregud, vissa dagar så funderar jag på att sälja allihopa, och andra dagar finns det inga pengar i världen som kan köpa dom. Mina hundar blir kallade puckon, muppar, skithundar och allt möjligt annat - och trots detta så är dom enormt högt älskade, och lika mycket familjemedlemmar som min son.
Men självklart är det ju roligare att prata om deras positiva sidor.

 

[startpompe]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Den här tråden behövde jag så jag inser att det inte bara är min hund som har brister...

Exteriört:
Inte insatt alls så inga komentarer

Mentalt:
Osäker på främmande människor och barn,
vilket oxå resulterar att hon kan bli rätt låg i siuationer med mycket folk. Gillar inte att bli hanterad av okända människor.

Biter en i benen när hon vill att man ska leka med henne, skäller för att få ingång en.

Väldigt bordust när hon hällsar på folk hon känner, hoppar,nafsar.


Men som alla andra som älskar sin hund, gör även jag det och skulle aldrig överväga att lämna bort henne eller nått. Allt av det jag skrev jobbar jag även på för att få. Det skulle jag tro att dom flesta i den här tråden gör

 

[Mariika]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

*KL*

Jag är inte objektiv, men jag är subjektiv åt 'andra hållet'.

Jag brukar tycka 'helt ouppfostrad, superjobbig', och andra tycker 'SÅ lydig och fin!'. Jag tycker 'ser bedrövlig ut just nu, ser inte klok ut, som ett hopplock ur reservdelslådan', och andra tycker 'jättefin'.

+1

Tyckte Alexandra skrev det jag känner så bra. Jag har fortfarande min bild kvar av hur Kenzo var mellan 9mån-1,5år, dvs en trotsig liten slyngel. Idag får jag däremot ofta höra vilken lydig och fin hund jag har, jag funderar då på vad tusan de har för krav på en hund.

Negativt med Kenzo är fortfarande dock;

- Har väldigt lätt för att bli FÖR glad/uppspelt. Kommer någon gammal bekant på besök (människa eller hund), blir han lyrisk, skriker, kastar sig framåt i kopplet och struntar totalt i mig. Kan ta lååång tid att få honom att lugna ner sig. Vilket kan vara en riktig påfrestning för tålamodet.

- Bli osäker vid vissa hundmöten ELLER så blir han drabbad av "kärlek vid första ögonkastet", kan nästan aldrig vara neutral.

- Tappar lätt fokus om han inte är tillräckligt motiverad eller när han inte förstår vad jag vill att han ska göra. Håller endast fokus riktigt bra när han tränas i högre tempo, tex när jag cyklar, åker skidor, har med honom när jag rider eller apporterar med honom. Allt som innefattar tempo under det är föör långsamt enligt honom.

- Rädd för barn, även väldigt feg i övrigt

- Känslig för miljöombyten

Sen finns givetvis massa positivt med honom också

 

[Jadzia]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Att själv beskriva de brister man själv anser att hunden har är lätt som en plätt. Det är svårt att förloämpa sig själv. Det som däremot oftast tar hus i helvete är om någon annan kritiserar ens lilla älskling (Läs substitutbebis). Det fenomenet ser vi i parti och minut här på forumet och i verkliga livet kan det urarta till regelrätta krig där man sitter på var sida om appellplanen och skjuter på varandra.Hur ofta har man inte hört att exteriörfalangerna minsann är lika bra arbetsmässigt som de prestationsavlade. Där kan man snacka om problem med objektiviteten. Det svåra är inte att själv sitta och rabbla utan det är att ta emot kritik mot sin hund och då objektivt kunna värdera det mot hunden och se om det finns någon sanning.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Det svåra är inte att själv sitta och rabbla utan det är att ta emot kritik mot sin hund och då objektivt kunna värdera det mot hunden och se om det finns någon sanning.

Indeed.

 

[Mariika]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Indeed.

+1 på den...

 

[Alexandra_W]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

*Kl*

Absolut det är skillnad att SJÄLV säga, med kärlek i botten, och när någon annan säger. JAG Får kalla min hund tjockis, men ve någon annan typ

MEN, jag tycker faktiskt inte folk har så svårt att ta konstruktiv kritik inom de frågor som det ofta gäller. Anser man själv hunden har dålig päls tar man sällan illa upp för någon annan på ett vettigt sätt påpekar det.

Däremot när det gäller uppfostranskopplade saker..då är det en annan femma. Då känner sig folk ofta påhoppade, för kritiken gäller då inte längre hunden, utan hundägaren. Oavsett om det uttrycks så eller ej..