Calazirya
Trådstartare
Att vakna upp på sjukhus och inte känna sina ben är en obekrivligt känsla..
Nu har flera år förflutit sedan min olycka och jag kan äntligen se ljuset i tunneln.
För er som inte vet min bakrund: 2005 var jag med i en svår fallolycka där jag föll ca 18 meter: Bröt ryggen (krossade två kotor), hjärnblödning, punkterad lunga, splittad lever, brutna revben och flera mindre invärtes skador.
Det tog över 1 år innan jag kunde gå igen, på kryckor.
2006 träffade jag min nuvarande sambo och 2007 flyttade vi ihop
Han är mitt stora stöd i livet.
Och nu ska vi få en liten knodd, har varit lite hemlig här på buke eftersom vi fått genomgå några undersökningar pga medicinerna jag åt innan jag visste att jag var gravid.
Så idag fick vi för 2:a gången se vårat lilla pyre och allt såg bra ut
Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut med denna tråd, mer än att envisheten och kämparglöden segrar
4/4-2009
Kram på er.
Nu har flera år förflutit sedan min olycka och jag kan äntligen se ljuset i tunneln.
För er som inte vet min bakrund: 2005 var jag med i en svår fallolycka där jag föll ca 18 meter: Bröt ryggen (krossade två kotor), hjärnblödning, punkterad lunga, splittad lever, brutna revben och flera mindre invärtes skador.
Det tog över 1 år innan jag kunde gå igen, på kryckor.
2006 träffade jag min nuvarande sambo och 2007 flyttade vi ihop
Han är mitt stora stöd i livet.
Och nu ska vi få en liten knodd
, har varit lite hemlig här på buke eftersom vi fått genomgå några undersökningar pga medicinerna jag åt innan jag visste att jag var gravid.Så idag fick vi för 2:a gången se vårat lilla pyre och allt såg bra ut
Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut med denna tråd, mer än att envisheten och kämparglöden segrar
4/4-2009
Kram på er.
