Silverkedjan
Trådstartare
...bor på gården bredvid min..
Eller - det har sedan vi flyttade in för 4½ år sedan varit en stor omflyttning på den kommunala hyreslägenhetsgården ovanför vår och nu finns det väldigt många resurssvaga föräldrar där med barn som springer helt vind för våg.
Jag fastnar varje dag i (iofs nyttiga) resonemang med barnen om att man tex faktiskt inte får cykla utan hjälm, inte springa och cykla överallt utan tillsyn (inkl E18 100 m bort och farliga byggarbetsplatser )
Här drar stora barngäng "laglöst" runt fram kl 23 på kvällarna och ungarna är 5-8 år. En del bor mer än en km härifrån. Flera går i 7-åringens klass. Det är både pojkar och flickor. Föräldrarna har inte susning om var ungarna är eller vad de gör och försöker man prata med dem rycker de bara på axlarna Leker de inne verkar de mest spela krigsspel
Jag har själv varit vittne till två allvarliga påkörningar precis i "vår" korsning där bilarna ofta håller en bra bit över 50 km/h.
Häromdagen såg grannen en femårig (icke simkunnig) flicka som (naturligtvis hjälmlös) cyklat 300m själv ner till sjön och badade. Hon försökte få med sig henne hem men barnet blåvägrade. När mamman kontaktades så sa hon bara att hennes storebror (två år äldre och ute åt ett annat håll med ett annat gäng) hade ansvar och att barnen fick vara "ute".
Mina får inte gå ut på gatan (hårt trafikerad med inte helt sällsynta olyckstillbud) ALLS utan bara vara på "vår" gård med lekplats innanför bilbommen och inte cykla en meter utan hjälm.
Men det är svårt när man är ensam om så "töntiga" regler, barngängen gör ALLT för att locka med sig min 7-åring som just nu har utegångsförbud för att han sprungit ut i gatan när han blev provocerad av dem.
Har ni erfarenhet av liknande situationer? Kan man verkligen få de egna barnen att förstå och stå emot på sikt eller dras de med trots aktivt föräldramotstånd?? Måste vi flytta?
Är det kanske jag som är överbeskyddande knäpp ??
Eller - det har sedan vi flyttade in för 4½ år sedan varit en stor omflyttning på den kommunala hyreslägenhetsgården ovanför vår och nu finns det väldigt många resurssvaga föräldrar där med barn som springer helt vind för våg.
Jag fastnar varje dag i (iofs nyttiga) resonemang med barnen om att man tex faktiskt inte får cykla utan hjälm, inte springa och cykla överallt utan tillsyn (inkl E18 100 m bort och farliga byggarbetsplatser )
Här drar stora barngäng "laglöst" runt fram kl 23 på kvällarna och ungarna är 5-8 år. En del bor mer än en km härifrån. Flera går i 7-åringens klass. Det är både pojkar och flickor. Föräldrarna har inte susning om var ungarna är eller vad de gör och försöker man prata med dem rycker de bara på axlarna Leker de inne verkar de mest spela krigsspel
Jag har själv varit vittne till två allvarliga påkörningar precis i "vår" korsning där bilarna ofta håller en bra bit över 50 km/h.
Häromdagen såg grannen en femårig (icke simkunnig) flicka som (naturligtvis hjälmlös) cyklat 300m själv ner till sjön och badade. Hon försökte få med sig henne hem men barnet blåvägrade. När mamman kontaktades så sa hon bara att hennes storebror (två år äldre och ute åt ett annat håll med ett annat gäng) hade ansvar och att barnen fick vara "ute".
Mina får inte gå ut på gatan (hårt trafikerad med inte helt sällsynta olyckstillbud) ALLS utan bara vara på "vår" gård med lekplats innanför bilbommen och inte cykla en meter utan hjälm.
Men det är svårt när man är ensam om så "töntiga" regler, barngängen gör ALLT för att locka med sig min 7-åring som just nu har utegångsförbud för att han sprungit ut i gatan när han blev provocerad av dem.
Har ni erfarenhet av liknande situationer? Kan man verkligen få de egna barnen att förstå och stå emot på sikt eller dras de med trots aktivt föräldramotstånd?? Måste vi flytta?
Är det kanske jag som är överbeskyddande knäpp ??