"Nya" raser, hur bär de sig åt?

Sv: "Nya" raser, hur bär de sig åt?

Intressant tanke! Det finns ju faktiskt några nokotas i Frankrike så jag ska höra med dem hur deras pass ser ut.

Men visst står jag för inbjudan, en av de trevliga bitarna med hästarna är alla härliga människor vi träffat! Vi bor mycket någorlunda geografiskt till, nära den mycket centrala orten Örnsköldsvik ;-). Skämt åsido, jag har ju förstått att vi inte riktigt bor nära majoriteten av svenskarna, men det finns mycket annat att se här också och är väl värt resan :-)
 
Sv: "Nya" raser, hur bär de sig åt?

Har jag vägarna "förbi" kan du nog förvänta dig en påhälsning! :) Skulle gärna vilja se hästarna IRL! :)
 
Sv: "Nya" raser, hur bär de sig åt?

Oh, två flugor i en smäll :D MOhahah!

:rofl: jag är ju extremt mycket mesigare på besök än vad Sylvatica verkar vara, men skulle du prompt villja uppöver får du vänta till snön täcker vår fula gårdsplan :o
Så kan du få köra släde med Rigors pappa också :idea:

Sylvatica min sambo har nog spanat på era hästar när han åkt förbi eran gård, sen tror jag han stannade och pratade en massa när ni och Länsstyrelsen hade kursen med att slå med lie i somras. Gulklädd och gräsligt pladdrig och hade nog helst velat stanna kvar istället för att fortsätta jobba den dagen. :D
 
Sv: "Nya" raser, hur bär de sig åt?

Men, jaha, ja, det var här minsann. Då kan din sambo intyga att även oss besöker man med fördel när gårdsplan är snötäckt. :D
Fast man är välkommen närsomhelst!
 
Sv: "Nya" raser, hur bär de sig åt?

Men, jaha, ja, det var här minsann. Då kan din sambo intyga att även oss besöker man med fördel när gårdsplan är snötäckt. :D
Fast man är välkommen närsomhelst!

:D
Jag tror varken han eller jag tänker på hur det ser ut hos andra så, bara jag som har lite löjligt lätt för att skämmas över vårat hem ;)
Andras ser jag nog från mycket positivare sidor.

Men det vore nog rätt skoj att titta på era fina hästar nån gång, minns inte vad vi pysslade med när ni hade öppet hus.
 
Sv: "Nya" raser, hur bär de sig åt?

:rofl: jag är ju extremt mycket mesigare på besök än vad Sylvatica verkar vara, men skulle du prompt villja uppöver får du vänta till snön täcker vår fula gårdsplan :o
Så kan du få köra släde med Rigors pappa också :idea:

Låter som en plan det där :cool:
 
Sv: "Nya" raser, hur bär de sig åt?

Vore kul om du ville berätta mer! Alltid nyttigt att lära sig mer om nya saker!
 
Sv: "Nya" raser, hur bär de sig åt?

Jag berättar gärna, men det finns så mycket att berätta så det är svårt att veta var jag ska börja och eftersom du frågar hoppas jag det är ok att det blir ett totalt trådkap :-)

Nokotahästarna har sitt ursprung i Theodore Roosevelt National Park, sydvästra North Dakota. ND är känt för sitt extrema klimat och innan man började ta in boskapen på mindre områden och utfodra med hö som man gör idag, var det svårt att hålla boskapsdrift i området. Hästar var däremot mer klimattåliga och en hel del ranchers i ND satsade istället på hästuppfödning, bl.a AC Huidekoper, som i slutet av 1800-talet hade ofattbara 12000 hästar på sin ranch i Amidon, ND. Han inriktade sig framförallt på percherons (som var mycket mindre och lättare än dagens percherons) men köpte även av "boskapsbaronen" Marquis de Mores 60 ston som kom från Sitting Bulls konfiskerade hästhjord. Det skrevs om hur flera av dessa hästar bar ärr efter Little Bighorn-slaget. De Mores var en excentrisk fransman som inte brydde sig mycket om lokala fördomar utan såg potentialen i indianhästarna och hade därför köpt 250 av hästarna från Sitting Bulls gamla hjord för att använda på sin ranch i Medora, ND.

Nu har berättelsen fört oss tillbaka till platsen för Theodore Roosevelt NP, som ligger alldeles vid Medora. Nationalparken har naturligtvis fått sitt namn efter den gamle presidenten som spenderade mycket tid i Medora samtidigt som Huidekoper och de Mores. Roosevelt skrev mycket om hästarna som strövade i området och hur de användes på hans ranch. Vid denna tiden hade man inte djuren inhägnade utan stora mängder tama, halvvilda och vilda hästar strövade fritt. Men tiderna förändrades, Huidekoper, Roosevelt och de Mores lämnade området och med tiden som boskapsrancherna och jordbruket i ND bredde ut sig fanns mindre och mindre utrymme för alla hästar som fanns kvar. Fram på 1950-talet var det fortfarande vanligt att Medoras ranchers lät sina hästar gå fritt, men tycket hade förändrats och man ville inte beblanda sina hästar med vildhästarna (de förvildade hästarna) som fanns kvar utan såg till att hålla dem i skilda områden.

När området för nationalparken hägnades in hamnade en hel del hästar av misstag innanför stängslet. En stor roundup gjordes, men den begränsades till områden där ranchers brukade låta sina hästar gå. De allra flesta av dessa hästar bar brännmärke och efter roundupen var det ingen som saknade några hästar. Men det fanns hästar kvar i parken. Omärkta, förvildade hästar som inte alls liknade de moderna ranchhästarna.

Vilda hästar är egentligen inte välkomna i amerikanska nationalparker och under de flesta intendenters tid gjordes kraftiga försök att eliminera hästarna ur parken. Man lyckades dock aldrig helt även om det vid ett tillfälle endast fanns kvar så få som 21 kända individer. Den allmäna opinionen ändrades dock och slutligen beslutade sig parken för att behålla en demonstrationshjord. Av någon anledning var man inte nöjd med de hästar som redan fanns, utan parken introducerade ett antal hingstar och ston av olika raser och det är nu nokotahästarna blir nokotahästar. Leo och Frank Kuntz var intresserade av hästarna i parken och insåg att om ingen gjorde något skulle den typ av häst som de beundrat så många gånger och som de framgångsrikt red i "the Great American Horse Race" eller "Suicide Race" snart vara ett minne blott genom utkorsning. De köpte så många hästar utan påverkan av de introducerade raserna, som de bara kunde från auktionerna efter parkens roundups som fortfarande pågick. Leo hittade på namnet Nokota sedan dess har rasens överlevnad varit brödernas livsverk. Senaste roundupen, 2009, köpte de ett par hästar. Det är allt som finns kvar som inte är påverkat av de introducerade quarter, arab, shire och mustang.

Vissa personer som fastnat för nokotan tror starkt på att de är ättlingar till Sitting Bulls hästar. Personligen tror jag att det det visst finns en möjlighet att så är fallet, men det är för mig inte den enda eller ens den viktigaste anledningen anledningen att de bör bevaras. De är en unik typ av häst (det har iaf många experter verifierat) med en speciell historia och representerar i mycket högre grad än dagens hästar i västra ND den typ av häst som Roosevelt m.fl. såg och använde. Nationalparken bildades för övrigt för att bevara den miljö som Roosevelt levde i under sina år i Medora.

Fråga gärna om det är något som är oklart. Som sagt berättar jag gärna.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp