lady_vip
Trådstartare
Jag har aldrig varit här inne, har egentligen inget intresse för katter med vi har en ändå 
För 14 år sedan kom en mager och eländig ungkatt hit, eftersom vi bor på gård långt ute i ingenstans så händer det att det kommer utsvultna, trasiga och rädda vildkatter hit. Min pappa är jägare och skjuter de flesta, men hjan ger dem alltid en chans. Likadant gjorde han här, gick ut med bössan på axeln och kallade på katten, katten flög upp i famnen på honom och sedan dess har han stannat här. En helt underbar katt med ett stort hjärta. Min pappa är allergisk så kisen har bott i källaren och gott ut och in som han velat och levt ett underbart liv, han har alltid fått mat, avmaskning och annan skötsle av oss med skött det mesta själv, jagat och levt sitt liv. Dock mycket social katt och har alltid tid för en pratstund. Dessutom släktens älskling eftersom här är så fruktansvärt snäll.
För ett par månader sedan kom han dock hem och la sig på sin vanliga plats i källaren, men reste sig inte därifrån. När jag tog en närmare titt såg jag att han varit i slagsmål, något som aldrig hänt förut eftersom hunden som är jämngammal alltid har rensat upp bland viltkatterna (låter hemskt men..). Han hade blivit ordentligt tilltufsad och fick åka till veterinären, blev dock snabbt frick igen. Men bara någon månad efter detta blir det likadant, jag tittade i munnen på honom, han hade då 3 stora varfyllda bölder i munnen, hade då magrat ordentligt eftersom han inte ätit på länge, kan tyckas oansvarigt men eftersom han lever sitt liv så går det i bland långa perioder på våren då han lever av harungar, därför hade inge reflekterat över att han inte åt...
Bölderna tömdes och han är nu frisk och äter igen. MEN han vägrar gå ur källaren, lösningen på det problemet verkar vara att han är blind, tragiskt nog... Det är ingen liv för den katten att bo i en källare, han har ju haft ett jätterevir och levt ett underbart liv, men nu verkar det som om vi får avsluta hans dagar. Eftersom vi har kommit på att katter är himla trevliga djur så undrar jag om det finns någon organisation där man kan ta hand om en vuxen katt. Eller detta "vilda" liv kanske inte är önskvärt??
Han var ju själv en sommarkatt som blivit utslängd, så vi vill bara göra en god gärning. Det kommera aldrig finnas någon katt som honom, men kan vi hjälpa så gör vi gärna det.
Katten får all skötsel den behöver, sovplats med i värme, men pga allergi inte vara inne. Ytorna här är stora, inga stora vägar och massor av möss och annat smått och gott för en katt. Är det ett drägligt liv eller jag behöver inte fundera på det ens?? Han trivdes ju ypperligt så, och jag förstår att man inte sätter en unge i en källare och förväntar sig att den ska vara tam, men...
Ja vad säger ni???
//E
För 14 år sedan kom en mager och eländig ungkatt hit, eftersom vi bor på gård långt ute i ingenstans så händer det att det kommer utsvultna, trasiga och rädda vildkatter hit. Min pappa är jägare och skjuter de flesta, men hjan ger dem alltid en chans. Likadant gjorde han här, gick ut med bössan på axeln och kallade på katten, katten flög upp i famnen på honom och sedan dess har han stannat här. En helt underbar katt med ett stort hjärta. Min pappa är allergisk så kisen har bott i källaren och gott ut och in som han velat och levt ett underbart liv, han har alltid fått mat, avmaskning och annan skötsle av oss med skött det mesta själv, jagat och levt sitt liv. Dock mycket social katt och har alltid tid för en pratstund. Dessutom släktens älskling eftersom här är så fruktansvärt snäll.
För ett par månader sedan kom han dock hem och la sig på sin vanliga plats i källaren, men reste sig inte därifrån. När jag tog en närmare titt såg jag att han varit i slagsmål, något som aldrig hänt förut eftersom hunden som är jämngammal alltid har rensat upp bland viltkatterna (låter hemskt men..). Han hade blivit ordentligt tilltufsad och fick åka till veterinären, blev dock snabbt frick igen. Men bara någon månad efter detta blir det likadant, jag tittade i munnen på honom, han hade då 3 stora varfyllda bölder i munnen, hade då magrat ordentligt eftersom han inte ätit på länge, kan tyckas oansvarigt men eftersom han lever sitt liv så går det i bland långa perioder på våren då han lever av harungar, därför hade inge reflekterat över att han inte åt...
Bölderna tömdes och han är nu frisk och äter igen. MEN han vägrar gå ur källaren, lösningen på det problemet verkar vara att han är blind, tragiskt nog... Det är ingen liv för den katten att bo i en källare, han har ju haft ett jätterevir och levt ett underbart liv, men nu verkar det som om vi får avsluta hans dagar. Eftersom vi har kommit på att katter är himla trevliga djur så undrar jag om det finns någon organisation där man kan ta hand om en vuxen katt. Eller detta "vilda" liv kanske inte är önskvärt??
Han var ju själv en sommarkatt som blivit utslängd, så vi vill bara göra en god gärning. Det kommera aldrig finnas någon katt som honom, men kan vi hjälpa så gör vi gärna det.
Katten får all skötsel den behöver, sovplats med i värme, men pga allergi inte vara inne. Ytorna här är stora, inga stora vägar och massor av möss och annat smått och gott för en katt. Är det ett drägligt liv eller jag behöver inte fundera på det ens?? Han trivdes ju ypperligt så, och jag förstår att man inte sätter en unge i en källare och förväntar sig att den ska vara tam, men...
Ja vad säger ni???
//E