S
Stinat
I ett par månader har jag ridit en för mig ny häst 3 dagar/vecka. Han är helt underbar, jättesnäll, pigg och glad. Jag har länge letat efter en medryttarhäst och nu hittat en som jag är helt kär i. Han är läromästare, en hopphäst på 15 år. Ägaren har flera småbarn och hinner inte med hela veckorna, därför ville hon ha hjälp av någon nu.
Jag rider i skogen, på grusvägar och nu i paddocken. När jag började så var jag lite osäker då han är väldigt pigg och stark. Hon tyckte jag skulle rida med skarpt bett och graman. Så det har jag gjort. Försöker dock att inte va hård/fastna i handen eller rida med kort graman, så den hänger mest där. Det känns inte helt okej nu för hästen liksom hänger i bettet och känns inte så mjuk nu när jag börjat rida i paddocken. Det finns hundra bett att välja på. Hon själv rider inte med det där skarpa. Men jag är lite rädd att det ska bli annorlunda när jag inte har min (inbillade ?) "säkerhet" i graman o bettet... Så fort jag kortar tyglarna/gramanen när vi är ute börjar han gå fortare o småtrava. Han kan tydligen dra i sällsynta fall eftersom han älskar att galoppera. Så därför känner jag mig tryggare med hjälpmedel. Jag vet att det finns väldigt mycket åsikter om detta och självklart är mitt mål att kunna rida med vanligt bett o tygel.
Min fråga är: Tycker ni att jag ska sluta med dessa hjälpmedel och rida på ett mindre skarpt bett o kanske martingal istället? Om jag bara ska rida i paddock kanske med ett mer vanligt, snällt bett?
Vad ska jag göra i paddocken såhär i början? Jag har liksom ingen plan och båda jag o hästen blir oinspirerade. Vore ju bra om jag kunde öva på att hantera honom ute i det fria
Jag rider i skogen, på grusvägar och nu i paddocken. När jag började så var jag lite osäker då han är väldigt pigg och stark. Hon tyckte jag skulle rida med skarpt bett och graman. Så det har jag gjort. Försöker dock att inte va hård/fastna i handen eller rida med kort graman, så den hänger mest där. Det känns inte helt okej nu för hästen liksom hänger i bettet och känns inte så mjuk nu när jag börjat rida i paddocken. Det finns hundra bett att välja på. Hon själv rider inte med det där skarpa. Men jag är lite rädd att det ska bli annorlunda när jag inte har min (inbillade ?) "säkerhet" i graman o bettet... Så fort jag kortar tyglarna/gramanen när vi är ute börjar han gå fortare o småtrava. Han kan tydligen dra i sällsynta fall eftersom han älskar att galoppera. Så därför känner jag mig tryggare med hjälpmedel. Jag vet att det finns väldigt mycket åsikter om detta och självklart är mitt mål att kunna rida med vanligt bett o tygel.
Min fråga är: Tycker ni att jag ska sluta med dessa hjälpmedel och rida på ett mindre skarpt bett o kanske martingal istället? Om jag bara ska rida i paddock kanske med ett mer vanligt, snällt bett?
Vad ska jag göra i paddocken såhär i början? Jag har liksom ingen plan och båda jag o hästen blir oinspirerade. Vore ju bra om jag kunde öva på att hantera honom ute i det fria