Äntligen börjar det lossna även för oss. Diva, det lilla springande monstret som inte alls kunde gå okopplad utan att dra iväg en kilometer bort, har äntligen börjat bli en mer harmonisk och lydig hund! 
Var ute och tränade med henne idag på gårdsplanen. Hade henne lös och så fort hon drog iväg lite långt kallade jag in henne och hon kom genast galopperande ochs tudsade upp och ner av glädje att hon gjort rätt. Lika så jag! Vi gick fot ut till stallet och tillbaka, tränade olika trick på gräsmattan, och det var länge sen jag sett henne så motiverad. Sen hon kom till oss för ett år senm (som två år gammal) har vi genomgått olika stadier. Första var i början, då hon inte alls tänkte lyssna på oss. Hon insåg våra svagheter och utnyttjade dom. Sen kom stadiet när hon faktiskt lyssnade, men inte så väldigt ambitiöst. Därefter har det gått lite utför och det har blivit irriterat från både hundens och vår sida. Men nu i vår när jag tog mig i kragen och började träna målmedvetet så går det framåt igen! Ni skulle se henne. jag sa "ligg" och hon kröp ju ur skinnet innan hon visste vad hon skulle göra. Låg där och vred sig som för att säga "är det såhär jag ska göra? Va, är jag duktig nu?" Så sa jag "pang" och hon kastade sig mot marken. hela hon "var död" utom svansen som gick för högtryck! När hon skulle gå slalom mellan mina ben slog hon nästan knut på sig själv av iver.
Svamlig tråd, men det känns bara så skönt att det börjar gå bra för oss. Målet har alltid varit att kunna ha henne lös på promenaderna, och nu känns det inte längre åratal bort!
Var ute och tränade med henne idag på gårdsplanen. Hade henne lös och så fort hon drog iväg lite långt kallade jag in henne och hon kom genast galopperande ochs tudsade upp och ner av glädje att hon gjort rätt. Lika så jag! Vi gick fot ut till stallet och tillbaka, tränade olika trick på gräsmattan, och det var länge sen jag sett henne så motiverad. Sen hon kom till oss för ett år senm (som två år gammal) har vi genomgått olika stadier. Första var i början, då hon inte alls tänkte lyssna på oss. Hon insåg våra svagheter och utnyttjade dom. Sen kom stadiet när hon faktiskt lyssnade, men inte så väldigt ambitiöst. Därefter har det gått lite utför och det har blivit irriterat från både hundens och vår sida. Men nu i vår när jag tog mig i kragen och började träna målmedvetet så går det framåt igen! Ni skulle se henne. jag sa "ligg" och hon kröp ju ur skinnet innan hon visste vad hon skulle göra. Låg där och vred sig som för att säga "är det såhär jag ska göra? Va, är jag duktig nu?" Så sa jag "pang" och hon kastade sig mot marken. hela hon "var död" utom svansen som gick för högtryck! När hon skulle gå slalom mellan mina ben slog hon nästan knut på sig själv av iver.Svamlig tråd, men det känns bara så skönt att det börjar gå bra för oss. Målet har alltid varit att kunna ha henne lös på promenaderna, och nu känns det inte längre åratal bort!
