Nu är det en vecka sedan min älskade ponny togs bort...

[Fiffi1]

Saknaden är enorm och jag har inte vågar åkt ut till stallet än.
Känner hästarna på sig att de ska tas bort?
Hon blev så apatisk och loj, vem som helst fick liksom ta på henne. Förut flög hon i taket om en okänd tog på henne för snabbt.
Hade jag kunna gjort mer eller var det rätt att ta bort henne, uch såna tankar får jag leva resten av mitt liv.
Undrar vad jag ska göra av "alla" pengar som jag får kvar, vill ju betala stallhyran och fortsätta sköta min lilla ponny. I och för sig ligger jag nog efter med alla vet. räkningar och mediciner, alger osv. I morgon skulle hon ha blivit skodd, hade redan köpt skor. På fredag skulle vet. ha kommit och gett hennes andra botulismsprutan. Hade jag valt och låtit henne levat så har ju kylan kommit nu så det hade varit lättare för henne att andas, snyft.

 

[speedygirl]

Men va är det som har hänt med henne??

 

[amkm]

Låter som bronkit,eller?
tråkigt,men tyvärr så har de väl fått det,så förr eller senare så tar vägen slut..

 

[Fiffi1]

Hon hade kronisk bronkit
Blev dålig förra året vid den här tiden och fick kortison mm, var "bra" hela vintern och våren började visa i början på juni i år. Fick ventipulmin och bisolvon i två omgångar under sommaren men fukten och den efterföljande värmen slog ut henne helt. Åkte till ATG för att få mera kortison men de rådde mig att hon skulle avlivas . Först ville jag prova med kortison igen men vad är det för liv med medeciner och munkorg för en matglad ponny. De tyckte hon inte skulle behöva genomlida det ännu en gång. Hon var fruktansvärt dålig. När jag tänker efter så har hon varit dålig länge, vi kunde för det mesta bara promenera med henne, vilket vi båda har uppskattat, vi har haft roligt på våra promenader. Det enda som hon tyckte var tråkigt var när jag stannande och plockade svamp
Vi har inte kunnat haft sadeln på för det blev jobbigt att andas när vi spände sadelgjorden. Nu när hon blev dålig så gav hon upp ledarskapet i hagen och det var ytterligare ett tecken på att hon led, men vilket jobbigt beslut att ta. Tänker aldrig köpa häst mer och behöva ta det beslutet .Ska så småningom åka till stallet och ta hand om en av travarna istället, då får jag hålla på med hästar igen. Han saknar nog både mig och min ponny. Skäms nästan för att jag inte har varit där och tröstat honom.
Men att se hennes tomma box blir så svårt.
Jag hade bestämmt att den dagen hon skulle bort skulle jag vara med men jag klarade verkligen inte det. stallägaren och min pappa var med istället. Jag hade bestämmt att stallägaren skulle leda ut henne och hålla i för hon kände inte min pappa så bra, visserligen var han med mig till ATG osv men jag vet vad hon tyckte om främmande människor. I och för sig visade hon inget där, han fick leda henne utan protester och vet. där fick ta henne i pannan för jag funderade hur det skulle gå med slaktmask när hon inte tyckte om att andra tog på henne. Därför funderar jag om hon gav upp när hon inte brydde sig längre.

 

[Fiffi1]

Ja det går ju inte hur länge som helst, hon levde ju det här året till "låns".
Hon skulle ju aldrig bli bra igen och nästa anfall kanske inte hon skulle klara. Hon hade ju fått mumsa gräs hela sommaren och busa med lill-travaren. Det var ju så jag hade tänkt förra året när jag var på ATG, att efter nästa sommar om hon är dålig så ska hon tas bort. Det är ju inget värdigt hästliv att inte få vara frisk och kunna springa som förut.

 

[Magdala]

Stackare, vad jobbigt du måste ha det nu.Men jag tycker verkligen att du tog det enda rätta beslutet.Det var starkt gjort.Hoppas att du snart kan gå vidare och fortsätta med hästarna.Man måste tillåta sig att sörja men jag tror också att det skulle vara bra om du åkte tillbaka till stallet igen. Fast det kanske du redan har gjort nu när jag skriver detta.Ha det gott.