NPF-vänliga träningsformer

[Araminta]

Jag har ADD och autism och har aldrig förstått tjusningen med fysisk ansträngning - i stunden är det enbart obehagligt. Träning hänger dock över mig som ett "måste" och ett "borde". Jag är en fantatstisk nybörjare (hej hyperfokus!) och en helt värdelös medelmåtta. Jag är okoordinerad och kravkänslig med dålig startmotor och helt utan pannben. Peppigt tjoande som väcker tävlingsinstinkt och motivation hos andra, får mig att vilja sätta mig ner och gråta i frustration.
Och ja! På sikt så mår jag bättre av att träna! Men den motivatorn fungerar ungefär lika bra för mig som den hade gjort för en hundvalp ("varför lär du dig aldrig att sitta på kommando? du får ju din belöning om ett halvår!").

Så vad finns det för NPF-vänliga träningsformer? Eller kanske motionsformer är ett bättre ord? Något som går tillräckligt långsamt och lätt för min motvilliga kropp och hjärna. Något som har en struktur och rutin som hjälper min startmotor. Något där man slipper pepptalk och tävlingsmoment. Och som får plats i en vardag med eget hushåll, heltidsjobb med pendling och andra (roligare) intressen.

 

[Ninnurur]

Jag har ADD och autism och har aldrig förstått tjusningen med fysisk ansträngning - i stunden är det enbart obehagligt. Träning hänger dock över mig som ett "måste" och ett "borde". Jag är en fantatstisk nybörjare (hej hyperfokus!) och en helt värdelös medelmåtta. Jag är okoordinerad och kravkänslig med dålig startmotor och helt utan pannben. Peppigt tjoande som väcker tävlingsinstinkt och motivation hos andra, får mig att vilja sätta mig ner och gråta i frustration.
Och ja! På sikt så mår jag bättre av att träna! Men den motivatorn fungerar ungefär lika bra för mig som den hade gjort för en hundvalp ("varför lär du dig aldrig att sitta på kommando? du får ju din belöning om ett halvår!").

Så vad finns det för NPF-vänliga träningsformer? Eller kanske motionsformer är ett bättre ord? Något som går tillräckligt långsamt och lätt för min motvilliga kropp och hjärna. Något som har en struktur och rutin som hjälper min startmotor. Något där man slipper pepptalk och tävlingsmoment. Och som får plats i en vardag med eget hushåll, heltidsjobb med pendling och andra (roligare) intressen.

Min favorit på gymmet är roddmaskinen. Jag gillar det digitala och vill nå vissa siffror (precis som att lyckas stoppa tankning på en jämn siffra). En roddmaskin kan man ju ha hemma också.

Annars tycker jag att hundpromenader med ljudbok i öronen är bra. Jag har ingen egen hund men har rastat andras.

 

[tuaphua]

Jag har ADD och autism och har aldrig förstått tjusningen med fysisk ansträngning - i stunden är det enbart obehagligt. Träning hänger dock över mig som ett "måste" och ett "borde". Jag är en fantatstisk nybörjare (hej hyperfokus!) och en helt värdelös medelmåtta. Jag är okoordinerad och kravkänslig med dålig startmotor och helt utan pannben. Peppigt tjoande som väcker tävlingsinstinkt och motivation hos andra, får mig att vilja sätta mig ner och gråta i frustration.
Och ja! På sikt så mår jag bättre av att träna! Men den motivatorn fungerar ungefär lika bra för mig som den hade gjort för en hundvalp ("varför lär du dig aldrig att sitta på kommando? du får ju din belöning om ett halvår!").

Så vad finns det för NPF-vänliga träningsformer? Eller kanske motionsformer är ett bättre ord? Något som går tillräckligt långsamt och lätt för min motvilliga kropp och hjärna. Något som har en struktur och rutin som hjälper min startmotor. Något där man slipper pepptalk och tävlingsmoment. Och som får plats i en vardag med eget hushåll, heltidsjobb med pendling och andra (roligare) intressen.

Finns det någon typ av rörelse du tycker är kul?
Typ dansa, rida, spela tennis eller något där man inte fokuserar på att bara utföra fysiskt jobbigt som typ på gym/springa etc.
Sen att vara bra nybörjare är väl inte heller fel i form av att vill man byta sport/aktivitet för att man ledsnar är det väl kanon att lära sig nytt och köra så länge det känns inspirerande och sen köra något annat. Man kan ju också köra lite säsongsgrejer då, typ paddla kajak, åka skidor eller skridskor etc.

 

[Hazel]

Jag har ADD och autism och har aldrig förstått tjusningen med fysisk ansträngning - i stunden är det enbart obehagligt. Träning hänger dock över mig som ett "måste" och ett "borde". Jag är en fantatstisk nybörjare (hej hyperfokus!) och en helt värdelös medelmåtta. Jag är okoordinerad och kravkänslig med dålig startmotor och helt utan pannben. Peppigt tjoande som väcker tävlingsinstinkt och motivation hos andra, får mig att vilja sätta mig ner och gråta i frustration.
Och ja! På sikt så mår jag bättre av att träna! Men den motivatorn fungerar ungefär lika bra för mig som den hade gjort för en hundvalp ("varför lär du dig aldrig att sitta på kommando? du får ju din belöning om ett halvår!").

Så vad finns det för NPF-vänliga träningsformer? Eller kanske motionsformer är ett bättre ord? Något som går tillräckligt långsamt och lätt för min motvilliga kropp och hjärna. Något som har en struktur och rutin som hjälper min startmotor. Något där man slipper pepptalk och tävlingsmoment. Och som får plats i en vardag med eget hushåll, heltidsjobb med pendling och andra (roligare) intressen.

Tycker med det är svårt. Jag älskar att simma, men bara utomhus på sommaren, att simma i simhallen tycker jag känns som nåt sorts straff.. Jag tror kanske man får testa sig fram, och även testa lite grejer som man kanske inte tror på själv

Jag har även gillat att springa på löpband, men inte ute, det finns liksom ingen logik i varför

 

[Yeah but]

Har du ett gym med Egym-cirkel i närheten? Det är enkelt att lära sig och sedan hjärndött att utföra, vilket jag verkligen uppskattar. Då kan jag tänka på annat medan jag bevisligen blir starkare över tid.

 

[escodobe]

Jag har ADD och autism och har aldrig förstått tjusningen med fysisk ansträngning - i stunden är det enbart obehagligt. Träning hänger dock över mig som ett "måste" och ett "borde". Jag är en fantatstisk nybörjare (hej hyperfokus!) och en helt värdelös medelmåtta. Jag är okoordinerad och kravkänslig med dålig startmotor och helt utan pannben. Peppigt tjoande som väcker tävlingsinstinkt och motivation hos andra, får mig att vilja sätta mig ner och gråta i frustration.
Och ja! På sikt så mår jag bättre av att träna! Men den motivatorn fungerar ungefär lika bra för mig som den hade gjort för en hundvalp ("varför lär du dig aldrig att sitta på kommando? du får ju din belöning om ett halvår!").

Så vad finns det för NPF-vänliga träningsformer? Eller kanske motionsformer är ett bättre ord? Något som går tillräckligt långsamt och lätt för min motvilliga kropp och hjärna. Något som har en struktur och rutin som hjälper min startmotor. Något där man slipper pepptalk och tävlingsmoment. Och som får plats i en vardag med eget hushåll, heltidsjobb med pendling och andra (roligare) intressen.

Jag hatar motion på samma sätt som du. Det är en hemsk plåga för det mesta! Jag gillar dock att klättra. Trots att jag är helt värdelös! jag är höjdrädd och får rysningar i hela kroppen av talken (jag använder inte det, men det ligger kvar på greppen). Men det är faktiskt otroligt roligt även om jag ska tror jag ska dö ibland. Jag har lite kassa knän, så jag klättrar ned när jag bouldrar för att skona dom och klättrar för det mesta ned även med lina eftersom jag inte vågar släppa taget från väggen.

 

[MiaMia]

Stavgång med talbok. Rekommenderar starkt de fjädrande stavarna från bungypump, mycket bekvämare och bättre dynamik i rörelsen än med stumma. Om det behövs för motivationen så välj en bra bok och ha förbud att lyssna på den vid andra tillfällen.

 

[skiesabove]

Yoga!

Framförallt för att du kan göra det hemma, med en video, som du kan pausa. Och det finns massa material att plugga på gällande hur man gör rörelser korrekt. Adriene är skitbra, många videos, gratis.

När du känner dig redo kan du gå på pass, men en del gym har skitkassa "låtsasyoga"-pass med outbildade insteuktörer, där det mest bara blir stretching utan struktur. Jag väljer antingen Les Mills Bodybalance-pass på gym, eller en "äkta" instruktör som är välutbildad i någon av de etablerade grenarna, och dom finns inte alltid på gymmen utan du får söka dig till yogaställen

 

[nightcrawler]

Gillar heller inte motion. Men rida och gå promenader med hund eller sällskap funkar. Hade kunnat tänka mej att lyfta skrot men är lat och snål. Vill dessutom inte vara på ett ställe med en massa annat löst folk

 

[zassoo]

Jag vet inte om det är vad du söker, men vill tipsa om Vibes som är träning via app eller hemsida. Skapad av systrarna Kallur, passen är videos där man tränar samtidigt som de tränar. De ger ofta förslag på hur man kan anpassa övningarna och det finns mängder av pass som är runt 15-20 minuter (men det finns både kortare och längre). Jag tycker själv att träningen känns väldigt lättillgänglig och prestigelös, och går bra att liksom klämma in i vardagen.

Det finns styrketräning med och utan redskap, konditionsträning, yoga, stretch, träning under och efter graviditet, och uppvärmningspass (typ om man vill röra sig lite men inte direkt träna).

Obs att jag är en person som gillar att träna, men har svårt att få in det i vardagen. Lite annat utgångsläge därmed, men ville ändå tipsa.

 

[Lingon]

Jag har ADD och autism och har aldrig förstått tjusningen med fysisk ansträngning - i stunden är det enbart obehagligt. Träning hänger dock över mig som ett "måste" och ett "borde". Jag är en fantatstisk nybörjare (hej hyperfokus!) och en helt värdelös medelmåtta. Jag är okoordinerad och kravkänslig med dålig startmotor och helt utan pannben. Peppigt tjoande som väcker tävlingsinstinkt och motivation hos andra, får mig att vilja sätta mig ner och gråta i frustration.
Och ja! På sikt så mår jag bättre av att träna! Men den motivatorn fungerar ungefär lika bra för mig som den hade gjort för en hundvalp ("varför lär du dig aldrig att sitta på kommando? du får ju din belöning om ett halvår!").

Så vad finns det för NPF-vänliga träningsformer? Eller kanske motionsformer är ett bättre ord? Något som går tillräckligt långsamt och lätt för min motvilliga kropp och hjärna. Något som har en struktur och rutin som hjälper min startmotor. Något där man slipper pepptalk och tävlingsmoment. Och som får plats i en vardag med eget hushåll, heltidsjobb med pendling och andra (roligare) intressen.

Min begränsade erfarenhet från att ha ett barn med npf säger att det du tycker är roligt är det som fungerar. Glöm alla träningsformer som inte intresserar dig!

Fundera på följande:

-Hemma, i annan lokal eller utomhus?
-Grupp eller själv?
-Bestämd tid eller spontant?
-Kondition, styrka eller båda?

 

[TeamLundVer]

Jag har ADD och autism och har aldrig förstått tjusningen med fysisk ansträngning - i stunden är det enbart obehagligt. Träning hänger dock över mig som ett "måste" och ett "borde". Jag är en fantatstisk nybörjare (hej hyperfokus!) och en helt värdelös medelmåtta. Jag är okoordinerad och kravkänslig med dålig startmotor och helt utan pannben. Peppigt tjoande som väcker tävlingsinstinkt och motivation hos andra, får mig att vilja sätta mig ner och gråta i frustration.
Och ja! På sikt så mår jag bättre av att träna! Men den motivatorn fungerar ungefär lika bra för mig som den hade gjort för en hundvalp ("varför lär du dig aldrig att sitta på kommando? du får ju din belöning om ett halvår!").

Så vad finns det för NPF-vänliga träningsformer? Eller kanske motionsformer är ett bättre ord? Något som går tillräckligt långsamt och lätt för min motvilliga kropp och hjärna. Något som har en struktur och rutin som hjälper min startmotor. Något där man slipper pepptalk och tävlingsmoment. Och som får plats i en vardag med eget hushåll, heltidsjobb med pendling och andra (roligare) intressen.

Då hade jag nog testat motionssimning.
Har du ett bad med relaxavdelning så kan du ju avsluta träningen med lite tid i relaxen som belöning också.

 

[Red_Chili]

Promenad/powerwalk/jogga/löpträning. Går ju att sätta upp sitt egna schema, eventuella mål osv med diverse appar och om man vill brukar det inte vara omöjligt att hitta sällskap, om inte annat i form av någon hund i området vars ägare gärna ser att hunden kommer ut på några extra-promenader.

Sommartid: snorkla! Bör såklart inte göras helt ensam av säkerhetsskäl, men om någon simkunnig i bekantskapskretsen vill med ut så testa! Det blir en helt annan grej än att simma vanligt och för mig (med autism + adhd) så blir det en mental paus från allt, som att gå in i en annan, rofylld värld för en stund, och beroende på hur snabbt/länge man simmar så kan man påverka hur fysiskt ansträngande det blir också.

Sedan har jag verkligen uppskattat gymträning, framförallt på gym som har "tjejavdelning", för där är det ofta tomt och lugnt, åtminstone när man går på "konstiga tider".

Klättring har också varit underbart för mig och största anledningen till att jag inte klättrar längre är för att det blir lite väl bökigt att få in det i vardagen med jobb, hundar osv (sedan är det lite dyrt också). Kan göras ensam eller i sällskap, och man väljer själv om man bara vill klättra lätta saker, utmana sig själv osv. Det finns kurser, men man kan också bara ta det i eget tempo på eget sätt. För mig kändes det inte riktigt som träning, men herrejösses vilken träningsvärk jag kunde få och så bra jag mådde av att röra mig osv.

 

[Acto]

Tycker du om att lyssna på ljudbok eller har du någon musik du gillar som har lite fart i? Det plus powerwalk tycker jag ofta kan vara en jättebra aktivitet där man har möjlighet att styra fokuset till något annat än just aktiviteten.

Annars, tycker du tex att längdskidåkning eller långfärdsskridskor är kul? Eller qnnan utomhus aktivitet? Gillar man själva aktiviteten så är det ju så mkt lättare att göra det till träning. Såklart då viktigt att börja lungt och öka långsamt så att man behåller glädjen till aktiviteten.

Sen, att "bara" gå promenader är också en aktivering som är positivt för hälsan/mående.

 

[Fruentimber]

Jag varvar yoga, kettlebell och promenader. Yoga för att det stillar sinnet och handlar om långsamma rörelser med mycket kroppskontroll, kettlebell för att "pumpa ur" kroppen (hjälper mot både ångest och stress) och promenader mest för att rasta hundarna och se till att jag tar mig ut.

 

[Fruentimber]

Jag varvar yoga, kettlebell och promenader. Yoga för att det stillar sinnet och handlar om långsamma rörelser med mycket kroppskontroll, kettlebell för att "pumpa ur" kroppen (hjälper mot både ångest och stress) och promenader mest för att rasta hundarna och se till att jag tar mig ut.

Tillägg; jag tränar enbart hemifrån. Att planera pass och ta sig till gym med allt vad det innebär passar inte mig, det är ett för stort projekt. På YouTube finns det massor av bra träningsvideor och jag har hittat favoriter både vad gäller yogan och kettlebell.

 

[Mineur]

Min spontana tanke var Bikram-yoga, främst eftersom att det är exakt samma upplägg varje gång (tänker på det du skrev om struktur och rutin). Ett pass går helt enkelt ut på att man gör samma 26 poser i samma ordning varje gång, och så är det med det. Det kräver ju såklart att du tar dig iväg till en yogastudio som erbjuder detta eftersom det krävs ett minst sagt speciellt klimat, men det kanske inte är något problem. Jag upplever att Bikram ger mig långt mycket bättre resultat och mer endorfiner än vanlig yoga, just p.g.a det extrema klimatet. Det negativa (förutom att det är väldigt, väldigt svettigt) är att det tar ganska mycket tid, ett pass är 90 minuter, men å andra sidan är det så pass intensivt och effektivt att du förmodligen skulle komma rätt långt på endast ett pass i veckan.

 

[Rosett]

Jag har ADD och autism och har aldrig förstått tjusningen med fysisk ansträngning - i stunden är det enbart obehagligt. Träning hänger dock över mig som ett "måste" och ett "borde". Jag är en fantatstisk nybörjare (hej hyperfokus!) och en helt värdelös medelmåtta. Jag är okoordinerad och kravkänslig med dålig startmotor och helt utan pannben. Peppigt tjoande som väcker tävlingsinstinkt och motivation hos andra, får mig att vilja sätta mig ner och gråta i frustration.
Och ja! På sikt så mår jag bättre av att träna! Men den motivatorn fungerar ungefär lika bra för mig som den hade gjort för en hundvalp ("varför lär du dig aldrig att sitta på kommando? du får ju din belöning om ett halvår!").

Så vad finns det för NPF-vänliga träningsformer? Eller kanske motionsformer är ett bättre ord? Något som går tillräckligt långsamt och lätt för min motvilliga kropp och hjärna. Något som har en struktur och rutin som hjälper min startmotor. Något där man slipper pepptalk och tävlingsmoment. Och som får plats i en vardag med eget hushåll, heltidsjobb med pendling och andra (roligare) intressen.

Känner igen mig, har också autism och ADD. Orkar inte med krav och att jag förväntas göra saker. Det tog flera år av funderande innan jag till slut köpte träningskort. Tränade ca 10 ggr och sen fick jag en depp-svacka så tog en paus på några månader. Försöker komma igång igen nu men det är segt.
Jag köpte en maskingenomgång och fick ett träningsschema som jag rätt fort kunde öka på.
De har 8 arm+ben-maskiner och jag använder 7 av dem (på sistone 5 pga inflammation i armen). Det tar ca 30-40 minuter totalt.
Jag har skrivit upp maskinerna på en lapp och vad jag har för inställningar på dem, sen gör jag så mycket att det känns rätt bra i musklerna, t.ex. 20 + 20 ggr.
Det känns tillfredsställande att känna musklerna jobba, speciellt när jag känner specifika muskler. De olika maskinerna tar ju på olika muskler. Jag försöker att vara i känslan liksom, inte bara göragöragöra.

(För mig som är väldigt otränad gör det mycket att träna så lite, vet inte hur vältränad du är.)
Tycker det är väldigt strukturerat, jag har min komihåglapp som jag går efter och när jag gått ett varv så går jag hem.
Jag tränar självständigt så det är ingen som hejar på eller försöker peppa.

 

[animalasia]

Vi har på jobbet haft flera föreläsningar om träning och hälsa, kontentan har väl varit att vi i bland annat Sverige lägger mer pengar och tid på träning men att vi blir sämre på att ta tillvara vardagsmotionen. Så numera tänker jag att när jag städar, tvättar, fixar med hästarna och hundar så ingår det i min vardagsmotion. Träning är jag däremot sämre på så nu har jag införskaffat ett hopprep som jag tänker jag ska använda en liten stund om dagen för att få upp flåset och träna benstyrkan.

 

[Rosett]

Vi har på jobbet haft flera föreläsningar om träning och hälsa, kontentan har väl varit att vi i bland annat Sverige lägger mer pengar och tid på träning men att vi blir sämre på att ta tillvara vardagsmotionen. Så numera tänker jag att när jag städar, tvättar, fixar med hästarna och hundar så ingår det i min vardagsmotion. Träning är jag däremot sämre på så nu har jag införskaffat ett hopprep som jag tänker jag ska använda en liten stund om dagen för att få upp flåset och träna benstyrkan.

Ja, vardagsmotion är ju enkelt. Jag brukar gå i trappor istället för att ta hiss och när jag ska åka buss kliver jag på/av 1-2 hållplatser tidigare och går en sträcka. (Eller åker buss ena vägen och går hem). Om man ska gå nånstans kan man ju ta en liten omväg också.