NPF-diagnoser och samhället

[SiZo]

Just läkarintyget är det som gör att jag inte vill ta be. Det tog 10 år med årligt läkarintyg när jag tog b-kort

Man skickar inte in kontinuerliga läkarintyg längre. Det räckte med ett för att få själva körkortstillståndet.

 

[grodan21]

Man skickar inte in kontinuerliga läkarintyg längre. Det räckte med ett för att få själva körkortstillståndet.

Skönt! Det var 10 år sedan jag var med om det

 

[Badger]

Jag skapade tråden, och sedan försvann jag, haft ont om ork fram till nu.

Mycket tänkvärt att läsa, så tänkte komma med lite tomma plattityder och sånt.

Tänker att det väl är mycket troligt att mer kunskap leder till fler diagnoser, men också att som vissa påpekat, förändringar i skola, arbetsmarknad och samhället i stort även leder till att fler får problem, och känner att de behöver en diagnos för att kunna få den hjälp de skulle behöva.

Vad kan vi göra? Det pratas mycket om att skolan blivit stökigare, känns som att det är en bra sak att börja med. Det finns säkert många saker som kan, och bör, göras, men vad är jag inte säker på, men jag tänker att en början skulle kunna vara att man på något sätt kan bättre individanpassa undervisningen. Inte genom att varje elev ska ha en privatlärare, eller egen läroplan, men att man åtminstone kan ge extra stöd till de som behöver det, både för de som har svårt för ett ämne, men även de som har lätt för ett ämne.

Individanpassningen är ju det som många säger har gjort det stökigare. Det är individanpassning som varit på modet de senaste 20 åren. Att det är bättre att alla elever helt enkelt behandlas som en grupp i klassrumssituationen (har tex hört om vänner som fått ägna tio minuter åt att starta olika elever i olika dataprogram i början av lektionerna så de inte hinner någonting och det blir stökigt under tiden när alla andra elever lämnas under tiden) (och att skriva in administrativa individanpassningar tar mycket tid). Men att man använder specialpedagoger för att hjälpa barn som behöver hjälp med någonting specifikt. Tänker att det är kanske individanpassningen delvis som gjort att dagarna, ämnena, betygen, blivit mindre sammanhållna och fyrkantiga och därmed mer flytande, otydliga, ospecificerade och jobbiga för personer med (och utanNPF, duktiga flickor klarar skolan bra men mår superdåligt, "vanliga" elever klarar det, knappt) NPF (blir väl ibland sådan katastrof att det blir hemma osv) ej helt svenskspråklig bara drösar rakt igenom alltihop i lite för stor omfattning.

Sedan tänker jag att det nog skulle vara bra att minska mängden datorer och mobiler i skolan. Internet har mycket som är bra, men ännu mer som är dåligt. Kanske hitta någon ersättning för de som behöver något att pilla med för att kunna hålla fokus, men då måste det vara sånt som inte låter. Motion ska vara bra också, men kanske det kommer bitvis automatiskt om det inte finns mobiler och annat som ger enkla dopaminkickar. Finns antagligen mycket, mycket mer som kan göras, jag är bara lekman och säkert helt ute och cyklar.

Det tror jag absolut på. De spelar tydligen rätt och slätt dataspel på lektionerna. Iofs den som är klar kan ju läsa wiki artiklar också. Men helt ärligt jag tror inte riktigt på det där förutom såklart att de måste ha datorer för de bitar där datorer behövs. Jag tror ju också på att inte ha mobiler på skoltid (många andra här på buke tänker att det är helt nödvändigt för deras barn och för att de ska slippa umgås med andra barn dock och det är ju en poäng) de för tydigen oerhört mycket oljud på högsta nivå på alla raster och det blir inget umgänge eller samtal eller rörelse (om inte någon får panik och tar en promenad) alls. Bortsett då från att raster mer och mer plockas bort. Jag tycker raster borde föras tillbaka i alla åldrar.

Vi behöver även bli bättre på att vara ett samhälle tror jag, individualism i all ära, men vi är trots allt flockdjur. Hur man ska åstadkomma sånt, har jag ingen som helst aning om. För egen del har jag inte mycket energi över till att vara särskilt social av mig, mer än tre-fyra personer åt gången, eller mer korrekt: mer än en samtidig ljudström/diskussion åt gången dränerar mig.

Räcker nog med att prata över staketet med en granne några minuter tänker jag och inte ha hörlurar på sig i kassan.

När det gäller jobb tänker jag att det skulle behövas meningsfulla jobb för alla, men hur man ska kunna lösa det, det tror jag inte går, inte såsom världen ser ut idag åtminstone.

Det tror jag är svårt att lösa, tycker de gör ett väldigt bra jobb med samhall och träffpunkter med sysselsättning osv för de som behöver det och att jobbsituationen i Sverige idag säkert är bättre än den varit tidigare. Även om vi tydligen börjar droppa efter med arbetstid och ledighet jmf med Europa.

 

[vilde]

Individanpassningen är ju det som många säger har gjort det stökigare. Det är individanpassning som varit på modet de senaste 20 åren. Att det är bättre att alla elever helt enkelt behandlas som en grupp i klassrumssituationen (har tex hört om vänner som fått ägna tio minuter åt att starta olika elever i olika dataprogram i början av lektionerna så de inte hinner någonting och det blir stökigt under tiden när alla andra elever lämnas under tiden) (och att skriva in administrativa individanpassningar tar mycket tid). Men att man använder specialpedagoger för att hjälpa barn som behöver hjälp med någonting specifikt. Tänker att det är kanske individanpassningen delvis som gjort att dagarna, ämnena, betygen, blivit mindre sammanhållna och fyrkantiga och därmed mer flytande, otydliga, ospecificerade och jobbiga för personer med (och utanNPF, duktiga flickor klarar skolan bra men mår superdåligt, "vanliga" elever klarar det, knappt) NPF (blir väl ibland sådan katastrof att det blir hemma osv) ej helt svenskspråklig bara drösar rakt igenom alltihop i lite för stor omfattning.



Det tror jag absolut på. De spelar tydligen rätt och slätt dataspel på lektionerna. Iofs den som är klar kan ju läsa wiki artiklar också. Men helt ärligt jag tror inte riktigt på det där förutom såklart att de måste ha datorer för de bitar där datorer behövs. Jag tror ju också på att inte ha mobiler på skoltid (många andra här på buke tänker att det är helt nödvändigt för deras barn och för att de ska slippa umgås med andra barn dock och det är ju en poäng) de för tydigen oerhört mycket oljud på högsta nivå på alla raster och det blir inget umgänge eller samtal eller rörelse (om inte någon får panik och tar en promenad) alls. Bortsett då från att raster mer och mer plockas bort. Jag tycker raster borde föras tillbaka i alla åldrar.


Räcker nog med att prata över staketet med en granne några minuter tänker jag och inte ha hörlurar på sig i kassan.


Det tror jag är svårt att lösa, tycker de gör ett väldigt bra jobb med samhall och träffpunkter med sysselsättning osv för de som behöver det och att jobbsituationen i Sverige idag säkert är bättre än den varit tidigare. Även om vi tydligen börjar droppa efter med arbetstid och ledighet jmf med Europa.

Lite skillnad mot när läromedlen skrevs av nobelpristagare och akademieledamöter.

 

[Badger]

Lite skillnad mot när läromedlen skrevs av nobelpristagare och akademieledamöter.

Och eleverna undervisades av akademiker som publicerade artiklar (mamma hade en magister som var disputerad och skrev forskningsartiklar på gymnasiet.) och de intelligentaste kvinnorna i landet (dåligt med andra karriärer för kvinnor).

(något kunde man ju dock göra, och faktiskt nu, det verkar vara svårt att få jobb som nyutexad lärare just nu så de har en unik chans att skruva till antagningskraven så att det finns en absolut lägstanivå på de antagnas betyg/högskoleprovresultat oavsett antalet platser på utbildningen, så skulle färre droppa av också.)

 

[Fetaost]

Jag tänker att ökningen av diagnoser hänger ihop med behovet av att få saker "på papper" för att få möjlighet till hjälp i vissa situationer. Tex kan en diagnos låsa upp möjligheter till extra stöd inom arbete och skola samt även extra stöd i sjukvården och i hemmet.

Det här tror jag absolut på.
Min son fick tex noll hjälp i skolan förens han fick sin ADHD-diagnos på papper. Vilket tog tre år

När jag gick i skolan hade vi obs-klass. Ett helt klassrum med elever i alla åldrar som kastade suddgummi på varandra och fick ingen som helst hjälp eller förståelse. Man gömde bara undan dem.

Men de fick jobb, körkort och göra värnplikt ändå. För det var inte samma krav som idag. Idag behöver man nästan det där intyget.

 

[Badger]

Det här tror jag absolut på.
Min son fick tex noll hjälp i skolan förens han fick sin ADHD-diagnos på papper. Vilket tog tre år

När jag gick i skolan hade vi obs-klass. Ett helt klassrum med elever i alla åldrar som kastade suddgummi på varandra och fick ingen som helst hjälp eller förståelse. Man gömde bara undan dem.

Men de fick jobb, körkort och göra värnplikt ändå. För det var inte samma krav som idag. Idag behöver man nästan det där intyget.

Man blir ju nyfiken på om det finns statistik på det där, hur dåligt/bra var det att gå i OBS klass osv.

 

[Sharpless]

Individanpassningen är ju det som många säger har gjort det stökigare. Det är individanpassning som varit på modet de senaste 20 åren. Att det är bättre att alla elever helt enkelt behandlas som en grupp i klassrumssituationen (har tex hört om vänner som fått ägna tio minuter åt att starta olika elever i olika dataprogram i början av lektionerna så de inte hinner någonting och det blir stökigt under tiden när alla andra elever lämnas under tiden) (och att skriva in administrativa individanpassningar tar mycket tid). Men att man använder specialpedagoger för att hjälpa barn som behöver hjälp med någonting specifikt. Tänker att det är kanske individanpassningen delvis som gjort att dagarna, ämnena, betygen, blivit mindre sammanhållna och fyrkantiga och därmed mer flytande, otydliga, ospecificerade och jobbiga för personer med (och utanNPF, duktiga flickor klarar skolan bra men mår superdåligt, "vanliga" elever klarar det, knappt) NPF (blir väl ibland sådan katastrof att det blir hemma osv) ej helt svenskspråklig bara drösar rakt igenom alltihop i lite för stor omfattning.

Det var lite det jag tryckte på, att det inte skulle vara individuell individanpassning, utan att man istället bygger på att försöker ha elever som är lite mer på samma nivå istället. Sedan måste det vara tydliga spelregler för alla, så mycket fyrkantigt det bara går. Bäst tror jag om det hade gått att ha så att man har exakt samma tider varje dag, även om faktiska ämnen varierar.

Räcker nog med att prata över staketet med en granne några minuter tänker jag och inte ha hörlurar på sig i kassan.

Kanske, just nu bor exempelvis jag i lägenhet, och råkar mer eller mindre aldrig på mina grannar.

Det tror jag är svårt att lösa, tycker de gör ett väldigt bra jobb med samhall och träffpunkter med sysselsättning osv för de som behöver det och att jobbsituationen i Sverige idag säkert är bättre än den varit tidigare. Även om vi tydligen börjar droppa efter med arbetstid och ledighet jmf med Europa.

Samhall är ju ett sätt att lösa det på, även om jag fått uppfattningen att det blivit lite för mycket klassiskt "vinstdrivande företag", så man tappar det där att sätta alla i meningsfull sysselsättning, efter vad personerna klarar av.

 

[Fetaost]

Man blir ju nyfiken på om det finns statistik på det där, hur dåligt/bra var det att gå i OBS klass osv.

Svårt att tro att det var bra. På min högstadieskola under 80-talet fick de eleverna ingen kunskap med sig.
Personligen har jag aldrig hört nått positivt om dåtidens obsklasser.

 

[athena_arabians]

Svårt att tro att det var bra. På min högstadieskola under 80-talet fick de eleverna ingen kunskap med sig.
Personligen har jag aldrig hört nått positivt om dåtidens obsklasser.

Det berodde på läraren skulle jag säga. Min mamma var lärare i en obs-klass när jag var väldigt liten och hon gjorde absolut allt hon kunde för sina elever.

 

[Mabuse]

Jag håller med om att man behöver fundera på vad som är vad, men när man formulerar sig som "Håller vi på att medicinera bort en viss slags personlighet, med starka känslor, fart och fläkt, originalitet och idérikedom?" så är det också rätt problematiskt eftersom det ofta handlar om vuxna människor som fått en mängd följdproblem och väldigt mycket mental ohälsa genom livet.

Jag har rätt många vänner som fått diagnos efter 30, och i samtliga fall finns det en påtaglig exekutiv dysfunktion som verkligen påverkar hela livet. Människor som ofta har bra jobb och så vidare, men under ytan havererar de hela tiden om de inte får hjälp. Många och långa sjukskrivningar är också en stor samhällskostnad.

Jag håller med. Man söker knappast vård och får medicinering om det enda ”problem” man har är starka känslor, fart och fläkt, originalitet och idérikedom.

Utan då är det ju att man faktiskt har svårigheter och vill ha hjälp. Dvs att det är rätt stora problem i vardagen.

 

[Ninnurur]

Jag måste bara fråga varför det diskuteras som att det är ett problem med fler som får diagnos? Det är väl bara bra att man får hjälp att klara av livet? Det är ju liksom inte en dödsdom. Eller tycker ni som så många gjort förr att det är fel och att man ska skämmas? Jag får fortfarande reaktionen att folk inte tror på att jag har adhd eftersom jag är "normal", vilket enbart är tack vare medicinering och maskering. Men oavsett om jag är "normal" eller inte så är jag inte sjuk, min diagnos är en förklaring på hur min hjärna fungerar på ett annorlunda sätt bara.

 

[Petronilla]

Jag måste bara fråga varför det diskuteras som att det är ett problem med fler som får diagnos? Det är väl bara bra att man får hjälp att klara av livet? Det är ju liksom inte en dödsdom. Eller tycker ni som så många gjort förr att det är fel och att man ska skämmas? Jag får fortfarande reaktionen att folk inte tror på att jag har adhd eftersom jag är "normal", vilket enbart är tack vare medicinering och maskering. Men oavsett om jag är "normal" eller inte så är jag inte sjuk, min diagnos är en förklaring på hur min hjärna fungerar på ett annorlunda sätt bara.

Jag tycker att det är synd att inte fler kan få hjälp inom en rimlig tid.
Trasiga barn tar så lång tid att läka och får inte rätt till utbildning.
Fram för mer utbildning och förståelse i samhället för allas svårigheter.

 

[BornAgain]

Fast det där stämmer inte! I naturen finns det något som kallas chiralitet och det betyder att det finns en preferens för högerhänthet ca 90%. Det är likadant med hästar ca 90 % har lättare för vänster än för höger galopp. Även växter och snigelskal som slingrar sig gör det företrädelsevis åt det ena hållet med ett förhållande 90 och 10 %.

Ja, den tolkning som är vanligast säger att andelen som föds vänsterhänta inte har ökat, utan att det är lättare att vara vänsterhänt nu, varför antalet öppet vänsterhänta ökat. Fram tills bara ett par decennier sedan tränade man bort vänsterhänthet hos barn i skolan.

Det är förmodligen likadant med fler neurologiska varianter. Om man slutar att tvinga folk att slå knut på sig att "passa in", så kommer man se att det finns alla möjliga typer av människor. Och oftast är det inte märkvärdigare än att det finns vänsterhänta och högerhänta.