Norsk fjordhäst

Skorpion76

Trådstartare
Jag har hållit på en hel del med handikppridning och där har jag sett väldigt mycket norska fjordningar. Jag har inte alltid själv ridit fjording, men sett andra kompisar som har varit frullstolsburna och ridit på dem. Det sägs att fjordingen fungerar bra att ha ihop med barn, men jag upplever även att den fungerar bra ihop med funktionsnedsatta personer. Har jag rätt eller är jag helt ute och rider?
Pethead
 
Jag har hållit på en hel del med handikppridning och där har jag sett väldigt mycket norska fjordningar. Jag har inte alltid själv ridit fjording, men sett andra kompisar som har varit frullstolsburna och ridit på dem. Det sägs att fjordingen fungerar bra att ha ihop med barn, men jag upplever även att den fungerar bra ihop med funktionsnedsatta personer. Har jag rätt eller är jag helt ute och rider?
Pethead

Det har mycket med att göra hur hästen är hanterad vad den har för erfarenheter mm. Det finns pigga fjordingar o det finns lite lugnare o fjordingar där i mellan. Men en bra grundläggande hantering o en mentalt stabil häst är en god början. Fjordingar är fina :)
 
De är fina och envisa, starka. Min upplevelse av fjordingen är att det är en riktig grundras, ursprungsras som inte har blivit för mycket förstörd genom avel. Kanske är det just därför som den är så fin också!
Pethead
 
Envis = lättlärd

Den lär sig rätt lika lätt som fel så det vi ser som envishet är oftast fall av kombinerad felinlärning med belöning på fel ställe.

Detta gäller väl de flesta ponnyraser.

Du har inte träffat Ärlig.
Han har varit väldigt duktig på att lära sig fel. Fram till fyra års ålder.
Därefter har jag ägnat väldigt mycket tid åt att försöka lära honom rätt. Inte lika enkelt...
fast han är ju rätt snäll mot barn. Gör åtminstone inget oväntat och det värsta han gör är att stå stilla, typ.
Eller springa åt motsatt håll mot vad man tänkt sig. Har man då inte balans, så åker man av (har inte hänt mig, men ett par tjejer som i tur och ordning fick låna honom).
 
Du har inte träffat Ärlig.
Han har varit väldigt duktig på att lära sig fel. Fram till fyra års ålder.
Därefter har jag ägnat väldigt mycket tid åt att försöka lära honom rätt. Inte lika enkelt...
fast han är ju rätt snäll mot barn. Gör åtminstone inget oväntat och det värsta han gör är att stå stilla, typ.
Eller springa åt motsatt håll mot vad man tänkt sig. Har man då inte balans, så åker man av (har inte hänt mig, men ett par tjejer som i tur och ordning fick låna honom).

Ja, det de lärt sig tenderar att sitta jäkligt bra. Det är nog det som kallas envishet också.

Men visst ligger det mycket lättlärdhet i det också? Jag tänker att om man låtit hästen lära sig fel så kommer de på i sin tur att det kan vara värt att upprätthålla det de lärt sig om det lönar sig. Vad som lönar sig är individuellt men jag får känslan av att ponnyer och de som är "envisa" så är ibland belöningen att göra oss frustrerade och tappa kontrollen.

Troligtvis en enda tugga grönt också. :D

Att de dessutom vet vilka personer som har vilka gränser är också en form av smarthet och lättlärdhet.
 
Jag har hållit på en hel del med handikppridning och där har jag sett väldigt mycket norska fjordningar. Jag har inte alltid själv ridit fjording, men sett andra kompisar som har varit frullstolsburna och ridit på dem. Det sägs att fjordingen fungerar bra att ha ihop med barn, men jag upplever även att den fungerar bra ihop med funktionsnedsatta personer. Har jag rätt eller är jag helt ute och rider?
Pethead
Jag har en fjording och han är väldigt snäll och oftast lugn. Han är försiktig med personer som är ovana med hästar och min hästovana syster kan rykta, leda och rida honom själv. Men han är ännu ung och ibland osäker eller kan hoppa till för småsaker, men väldigt sällan att han reagerar mer än så. Det är något jag tycker passar in på de flesta fjordingar jag träffat, att de överlag är coola och stressar inte upp sig så fort. Förstås är det något som behöver tränas som precis vilken annan häst som helst. Jag tror att min fjording också kommer att bli en sån där cooling bara han blir lite äldre och mer världsvan :)

Men ja, han kan vara envis. Det gäller att veta när man ska kräva mer och när man behöver vänta ut honom då han ibland blir osäker och reagerar med att frysa fast.
 
Ja, det de lärt sig tenderar att sitta jäkligt bra. Det är nog det som kallas envishet också.

Men visst ligger det mycket lättlärdhet i det också? Jag tänker att om man låtit hästen lära sig fel så kommer de på i sin tur att det kan vara värt att upprätthålla det de lärt sig om det lönar sig. Vad som lönar sig är individuellt men jag får känslan av att ponnyer och de som är "envisa" så är ibland belöningen att göra oss frustrerade och tappa kontrollen.

Troligtvis en enda tugga grönt också. :D

Att de dessutom vet vilka personer som har vilka gränser är också en form av smarthet och lättlärdhet.

Jag tycker att de oftast är rätt smarta, ja. Funkar inte första strategin så provar vi nästa...
Och håller med i din förmodan att belöningen kan vara att göra oss frustrerade...
eller åtminstone att ett stegs "lathet" är värt rätt mycket tjafs ibland.
 
Min kompis har en fjording som är rodeokung. Tyvärr kan han vara lätt i rumpan i körningen också.
Han är inte dum, det är livsglädjen som bubblar över. Hon har uppfödning också. Alla hennes är stencoola i hantering. Somnar på tävlingsplats osv. Men i ridningen kan det vara fart. Inga slöa kallblod där inte.
 
Jag tycker att de oftast är rätt smarta, ja. Funkar inte första strategin så provar vi nästa...
Och håller med i din förmodan att belöningen kan vara att göra oss frustrerade...
eller åtminstone att ett stegs "lathet" är värt rätt mycket tjafs ibland.

Och....ibland undrar man varför vissa hästar i allmänhet och ponnyer i synnerhet tycker att det är lättare att bråka istället för att bara göra? Undrar om det verkligen är lättare eller om vi som står på oss får budskapet genom; att jobba med oss är lättare än att jobba mot?
 
Vilken ponnygrupp passar norska fjordingen in i? A, B; C eller D?
Pethead

En fjordhäst (som ju klassas som häst. Precis som islandshästen) får vara vilken höjd som helst men de är runt C- och D-ponny för det mesta, i Sverige. Möjligen lite högre i Norge.

Jag har sett en som var 157 cm i mankhöjd och syrran träffat en som var 126 cm.

Vissa vill påstå att hästar som börjar närma sig 150-strecket inte längre blir rastypiska och jag antar att det även gäller ner mot 130-strecket.

Jag håller inte riktigt med.
De norska fjordhästarna är kända för sin "preg" (ung. Utstrålning) och rastyphet och de är ju lite större generellt.
 
Och....ibland undrar man varför vissa hästar i allmänhet och ponnyer i synnerhet tycker att det är lättare att bråka istället för att bara göra? Undrar om det verkligen är lättare eller om vi som står på oss får budskapet genom; att jobba med oss är lättare än att jobba mot?

Tja,
Jag har tjatat på Ärlig i snart åtta år. Han tycker fortfarande att det lönar sig att tjafsa. Utom vid vissa helt underbara tillfällen då allt bara flyter på.
Jag tror mig vara rätt konsekvent i att begära samarbete...
 
Jag har hållit på en hel del med handikppridning och där har jag sett väldigt mycket norska fjordningar. Jag har inte alltid själv ridit fjording, men sett andra kompisar som har varit frullstolsburna och ridit på dem. Det sägs att fjordingen fungerar bra att ha ihop med barn, men jag upplever även att den fungerar bra ihop med funktionsnedsatta personer. Har jag rätt eller är jag helt ute och rider?
Pethead
De fjordingar jag träffat har varit mentalt starka, vilket gör att de inte tar illa vid sig om det blir tokigt någon gång. På det sättet kan de lämpa sig bra till barn och handikappade, som kanske gör på lite annorlunda och oväntade sätt ibland.

Men samma styrka gör ju också att de har mycket vilja att sätta bakom sina åsikter, så det kräver att den vardagliga hanteringen/ridningen är av kunniga vuxna, annars kan de bli farliga rent av, för att de lägger sig till med olater (bocka av, gå iväg med folk när man hanterar dem från marken, etc).

I en verksamhet har man ju sådana kunniga vuxna som kan sätta ramar, och då kan de absolut funka jättebra med barn, t ex.

Alla raser har inte den mentala styrkan och hårdheten, så det finns andra raser som tål att man gör fel utan att komma på så mycket egna idéer för det. Fjordingen skulle jag säga är en ras för kunniga vuxna.
 
De fjordingar jag träffat har varit mentalt starka, vilket gör att de inte tar illa vid sig om det blir tokigt någon gång. På det sättet kan de lämpa sig bra till barn och handikappade, som kanske gör på lite annorlunda och oväntade sätt ibland.
Det är lite samma sak med åsnor har jag hört.
Pethead
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag har ett riktigt dilemma som jag mår riktigt, riktigt dåligt av. Jag har 2 ston och en äldre valack. Valacken är 20 år, har en åkomma...
2
Svar
24
· Visningar
2 398
Senast: mars
·
  • Artikel Artikel
Dagbok För längesen gick undertecknad in på en bilfirma och spontanköpte en ny bil. Jag behövde inte tänka så mycket på pengar på den tiden...
Svar
6
· Visningar
663
Senast: cassiopeja
·
Hästhantering Jag har ett helt fantastiskt halvblodsto som alltid har fungerat med alla hästar hon gått med. Unga, gamla, stora som hus, småttingar...
Svar
5
· Visningar
2 575
Senast: Stereo
·
  • Låst
Relationer Jag har på senare år reflekterat över att det fanns en tjej jag inte var så snäll mot i grundskolan. Jag kommer inte ihåg så mycket...
13 14 15
Svar
286
· Visningar
15 981

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp