Normalt med svackor?

[Totola]

Gillar normalt sett inte termen "ledarskap" men nu får det bli så för enkelhetens skull;
Har en häst som är väldigt ranghög i hagen. Rätt fredlig av sig ändå, kan driva bort hästarna genom att sura med öronen bakåt och något enstaka nafs om hästarna inte lyder.
Mot människor har den varit väldigt snäll och foglig av sig.

Den har ganska uppenbara lydnadsproblem inom vissa områden, att den inte gärna står still (tränar man stillastående vid ridning blir den i regel mer och mer stressad, blir värre och värre snarare än bättre och bättre om man bara tjurar på, tränar man bara 3-5 halter per pass och utan tvång att den ska stå kvar si och så länge så går det bra) den kan göra det men får plötsligt behov av att gå och då tycker den att den "måste" göra det.
Har tränat massor för att få den stå stilla vid uppsittning.
Även har den inte tagit ansvar för att hålla det tempo man bett om, och ärligt talat tagit förhållningarna apdåligt. Den har inte velat hålla skritten utan gått över till trav utan att man bett om det osv.
Det har OFTA känts som att den bara lägger på luren i örat på en (som min tränare formulerade det! ) och ignorerar, stressar upp sig i onödan.

Efter massor med jobb (ffa ridmässigt, från marken har jag egentligen inte upplevt några problem, mycket små isåfall) så har den blivit mycket mer lyhörd, kunnat stå stilla vid uppsittning, gå i sakta tempo och ta ansvar för att hålla det tills man ber om lite annat tempo eller annan gångart, behållt lyhördheten väldigt bra och det har blivit ett samarbete på ett helt annat sätt. Har periodvis kunnat skilja väldigt bra på skritten och traven och t ex kunnat träna 10-15 minuter i skritt, sen öva en stund på traven och efter det öva i skritt en 5-10 minuter till - det hade varit totalt omöjligt från början utan att få trav var 3:e steg.

Men så med jämna mellanrum så *poff* har vi hoppat tillbaka ett par snäpp.
Plötsligt så har kusen inget intresse alls av att koncentrera sig på mig utan allt inbillat läskigt (nåja, det ÄR ibland läskigt, men fortfarande ingen ursäkt om han ett par dagar tidigare inte ens skulle ha blinkat för värre!) Då har jag i regel gått tillbaka till att jobba för hand, känns rätt meningslöst att sitta på en häst som totalignorerar. MEN han har varit lika okoncentrerad från marken! Att man fått ge ganska bryska signaler och nästan vara översittaraktig för att öht få en reaktion.

Sen plötsligt så kan han vara mer samarbetsvillig igen och man kan jobba ordentligt, men det är ganska frustrerande.

Tror ni det kan vara så att han stundvis protesterar för att han inte gillar att jag har för mycket att säga till om?
Att han stundvis tappar tilliten?
(Det senare kan stämma åtminstone den här gången, han blev "fångad" av en longerlina när en häst som longerades slet sig, och blev skraj, kanske tyckte att matte borde ha rett ut situationen bättre.)

Å ena sidan så krävs det ju massor med grundjobb för att få till en bra kommunikation och bra helhet. Så jag skulle gladeligen jobba massor från marken och gärna öva enbart på basicssaker som att parkeras på ett och samma ställe och dylikt. OM det inte hade varit för att ju längre tid det går emellan ridpassen, desto mer överskottsenergi får han och desto större anledning enligt honom att hitta ursäkter till att göra av med det - plus att han inte alltid kopplar markarbete med ridning så man skulle ändå få börja om ridmässigt. Brukar få trava av honom ordentligt minst en gång i veckan för att han ska få känna att han gjort något.

Blev en rätt lång utläggning, men spontant - vad tror ni?
Är det naturligt med såna svackor lite då och då?

 

[skogsridmulle]

Sv: Normalt med svackor?

Nu har jag hittat din tråd

Jag upplevde det som lite lättare att svara Tjalfe eftersom jag läst fler trådar o rättmånga inlägg innan - så bilden är bättre då - men jag provar.

Min upplevelse av min häst, som enligt en tränare har lite ADHD, enligt kiropraktorn sadeltvång o enligt veterinären är fullt frisk, är att allt tar tid. Och när vi övat på en sak o gjort framsteg på det så glömmer han nåt annat istället o får en svacka där. Men ja, sen finns det dåliga dagar också och min kiropraktor sa att man om man känner det inte behöver ha så höga krav den dagen. Att det är onödigt att utsätta sig själv och hästen för den stressen. Ofta på en dålig dag så gör vi ett kortare pass, slutar så fort en övning varit bra och efter några olika övningar avslutar vi åtminstone från ryggen. Sen brukar han få gå lös några varv o pusta ut. Och nästa dag känns det som att han är på bana igen.

Läste i en bok att övningar ska man inte öva mycket på, så tre - fem halter är kanske tom i överkant. Gör han halt bra på första försöket hade jag avslutat där, om du inte gör om ett program i andra varvet men efter två bra halter ska du absolut inte göra fler.
Det blir tråkigt för hästen och om det som du säger är en framåt häst(min är det oxå - väldigt framåt) blir den antagligen frustrerad, den vill ha nya övningar o nya utmaningar. och min upplevelse är att över tid när man avslutar varje övning när den går bra o båda är med så blir de bättre o bättre. Den minns inte sitautionen som stressig (o inte du heller) längre utan, utan som en kort övning som går bra o ger beröm.

Angående förhållningar så sög min kille purjo på det också, men sen gjorde jag o en kompis som läst på i en bok en gemensam insatts o efter det blev det MYCKET bättre. Nu ska jag väl tillägga att vi marktränar en del o halt från marken kan han.
Så hon var i mitten och styrde, medan jag åkte med på ryggen. Varje gång han skulle göra halt skötjag fram bäckenet lite och knep med knäna. När han stannade försvann trycket o han fick en morotsbit Ska tillägga att vi kom överens om var halterna skulle vara: i hörnet,vid mitt stolpen etc,så att vi kunde vara beredda på att ge signaler samtidigt. Och ta mig tusan, han lärde sig efter ex antal morötter att göra halt för bara kroppstryck!
Så förhållningarna blir numera enklare att få igenom, han stressar inte upp sig, och jag tror att en del i det är att han förstår vad jag vill nu.

Angånde markarbete/ridning så kan man börja ett pass från marken och öva tex halter. Gå bredvid sadeln, gör en liten tygelförhållning,(jag sänker även bäckenet o säger ho) o stanna. Stannar han inte direkt blir det ju oskönt att dra dig-när han stannar berömmer du. Efter några gånger kommer han antagligen lära sig att göra halt. Här är fördelen att om han går innan du ber honom får han dra dig igen - jag brukade dra tillbaka, säga nej o sen låta honom gå fram när jag bad honom. Sen kan man vid samma pass göra om halter från ryggen. På samma sätt kan du för-öva sidoförflyttningar från marken.

Bra att du har åtminstone ett konditionspass, men frågan är om det räcker? Kan du motionera honom lite mer fler dagar? Kanske dela upp ett annat pass med hälften dressyr o hälften uteritt?
haha, mitt svar blev visst lika långt!

 

[mackan]

Sv: Normalt med svackor?

KL

Håller med om mkt som sagts här. Jag skulle akta mig för att sitta och "nöta". På en stressad häst med överskottsenergi blir det lätt uppfattat som nötande bara av en liten radda repetitioner, och om de flesta övningar handlar om att den inte får röra sig/trava på som den vill, så blir det lätt en ond cirkel och hästen tar inte in det som ryttaren försöker kommunicera efter en viss punkt, utan stressen ökar och den stänger av sig.

jag skulle som du redan fått tips om, varva pass rejält. vissa dagar kan du öva på såna saker du beskrivit, men iallafall vartannat pass skulle jag låta den trava på helt enkelt, så att den får röra sig och förhoppningsvis komma till ro i traven efter att den första stressen lagt sig. De brukar snart lära sig vad "typen av passet" går ut på och då kommer den snart veta att den kommer att få trava mycket, och då blir den mindre stressad osv osv.

sen ang. svackor så finns det knappast någon häst , ryttare eller ekipage som går från klarhet till klarhet och aldrig får en dipp tillbaks i gamla banor : ) du jobbar på att få bort ett beteende som verkar ganska befäst. sånt tar tid. jag tror du kommer längre genom att variera passen så som jag föreslagit, än att insistera på ett visst led i inlärningen som verkar leda till att den blir understimulerad och mera laddad. Förstå mig nu rätt när jag säger detta. självklart skall det som första led handla om basics som du jobbar på, dvs hästen MÅSTE svara för gas och broms osv.
Det jag säger är att det finns olika sätt att jobba på detta - och att man som sagt får variera på ett sätt som innebär att hästen samtidigt kan få utlopp för en del av problemen den uppvisar. i detta fallet rastlöshet och stress.

 

[skogsridmulle]

Sv: Normalt med svackor?

KL
Haha, apropå att lägga på luren så kom jag plötsligt att tänka på vad en musiklärare berättade för många år sen. Det var en känt kompositör(minns inte vem) som tröttnade på att publiken alltid somnade, så efter en lång stråksektion som sakta blev tystare o tystare kom det en jättesymabal: BANG o alla hoppade ur stolen

Men variation är a o o, du får anstränga dig lite o göra nya saker. Efter att ha gjort en bra halt, en bra volt, en bra tempoväxling så för du göra nåt nytt så att den orkar vara kvar på linjen. Släpa fram några koner, bommar, kanske ett hinder(hur fungerar det att löshoppa?) Klarar den serpentinerna i skritt? KUL! Prova i trav! Utmana er själva lite!

Igår gjorde vi en trailbana med bla bomgata som var ca tre meter. Det första gångerna red vi igenom, sen provade vi halt,o sen provade vi att backa ut o det gick med alla ben innanför! Ändå över vi inte på att rygga, så jag trodde han hade glömt det Och jag min idiot blev så imponerad at jag ville göra om det - då blev han lite stressad men det gick, så där slutade vi och han fick skritta ner utan mig som extra vikt.

 

[Totola]

Sv: Normalt med svackor?

Ja, det stämmer nog att jag borde variera ännu mer. Dock under ett och samma pass kan jag tycka att den börjar känna sig "trygg" när den gjort övningen ett par gånger och vet vad som förväntas av den, därför blir det ofta att en sak ligger i fokus just det passet, men att man försöker variera det till nästa gång.?
Måste hitta på massor med fler övningar att lär den, eller fler variationer på dom snarare? Vi "kan" ju inte jättemycket vad gäller rörelser och dylikt, och vissa övningar vet jag av erfarenhet att han tyckt varit lite för pressande så vi tagit det försiktigt med sånt om det inte haft någon direkt gynnande effekt. Som ryggning och sidepass t ex som vi testade på en westernlektion kanske att han skulle ta det coolare nu iofs en bra dag.

Halter i sig har han egentligen inte problem med. Travar jag och vill göra halt så ger jag eftergift på tygeln och slappnar av/sjunker ner så stannar han i regel. Från skritt går det också bra. Det är stillaståendet han inte gillar, och på en "dålig dag" så är han på helspänn och bara söker efter en ursäkt att skutta iväg för något. Har tränat det med godis och då blev det bättre, men nu när "yrsigheten" är tillbaka har han glömt det, och bryr sig inte nämnvärt om godiset heller. Likaså stillaståendet vid uppsittningen.

Jag tränar med koner i snitt varannan gång jag rider och försöker variera användningen av dom. Ibland bara för att få mig fokuserad, ibland för att vara noggrann med vägarna, och ibland för att han ska få något att tänka på - rida slalom t ex. Vi kan rida slalom mellan koner på rakt spår i trav! Och t o m hinna böja om hyfsat i varje sväng, med ca 2½ meters mellanrum (tar ut bågarna). Dock så vill jag gärna att känslan ska sitta kvar även utan koner, vilket den gör ibland, ibland inte.

Han tycker inte att ett pass är fulländat om han inte fått trava sig lite mör. Att skritten är aptråkig (för att inte tala om arbete för hand!) MEN jag tror att han tycker det för att jag kommer åt honom mer. Arbetet för hand gav stora resultat (ridbarhetsmässigt som sagt) att jag kände även uppsuttet att han sorterade benen bättre, blev smidigare och lite mer jämnstark. Arbetet i skritten ger bra resultat för travens balans, avslappning och jämnhet. Så jag vill inte skära bort det som den viktigaste träningen. Däremot så vill jag gärna låta honom trava för att han också ska få känna att han gjort något, och för att jag ska få sitsträna lite- det behövs! :smirk:

Vi är under uterittsträning, att träna matte till att palla med uteritter, så just nu blir det bara korta svängar som mest är till för tittandets skull. Att han ska få lite annat att kolla på. Och uteritterna förstör tyvärr i dressyren (ett par av svackorna har kommit efter just uteritter) därför försöker jag ta det väldigt lite i taget så det inte blir sån stor grej. Motionen får tyvärr ske på ridbanan. Vill inte trava ordentligt för ofta för då blir skritten lidandes, han glömmer bort hur man gör!
Därav att jag oftast blandar in trav i arbetet (ibland känner jag att jag vill ta ett rent skrittpass, eller att jag bör nöja mig för dagen innan jag hunnit trava) men inte så ofta tränar ordentligt.

Tycker det är svårt med kombinationen osäker, känslig och hård/stressad häst.

 

[Totola]

Sv: Normalt med svackor?

I traven kommer den snabbt till ro!
Om jag är lat av mig en stressad dag så låter jag den trava på i lite övningar tills den känns nöjd. Det är svårare i skritten!
Om man travar för mycket (en lång lektion t ex med mycket trav) så kan han bli mer stressad, men det märks egentligen inte så mycket i traven utan efteråt när man ska skritta. Har ju tvingats lära mig rida i trav eftersom han är såpass mycket lättsammare då. Inte att jag rider bättre i traven eller ens BRA, men att man har lärt sig knep för att få honom gå hyfsat lugnt och avspänt och lyssna på direktiv.

Ska absolut försöka att inte nöta. Gäller att ha fokus som sjutton och verkligen planera vartenda steg känns det som! och ÄNDÅ inte nöta.. Eller kanske bara låta bli att nöta sånt den inte gillar? Dumt det där eftersom jag själv är en sån som behöver nöta tills jag får in timing och känsla.

Att det blir svackor känns väl som sagt rätt naturligt. man blir bara så bortskämd med hur trevlig han kan vara att rida på sina bra dagar mot hur otrevlig han blir att rida sina dåliga dagar. Nu hade den bra perioden varit väldigt lång så det blev lite av en besvikelse. Bortsett från dagar det rasat som sjutton från taket, det har sprängts i närheten osv för då har han iaf en anledning.

Dressyren känns ju som att den sitter ganska bra, att när han väl blivit ett snäpp jämnare i kroppen, ett snäpp mer stabil, ett snäpp mer avslappnad, då sitter det. Så om vi säger att jag skulle rida en volt i skritt idag skulle den ändå vara hundra gånger bättre än för ett antal månader sedan. I traven är han hundra gånger mer "ärlig" och man känner att han hänger ihop på ett helt annat sätt. Synd att inte psyket är lika stabilt!

 

[skogsridmulle]

Sv: Normalt med svackor?

Okej, om du orkar får du gärna berätta mer om vilka övningar ni gör nu. Enklare att tipsa om fler

En annan fundering, när du skrittat fram, har du provat att efter det trava honom en stund innan ni börjar med dressyrarbetet i skritt?
Galopperar ni ibland? Det är ju också lösgörande(men det vet du ju redan)

En annan iaktagelse jag gjort på min häst är om han är lite stressad och inte riktigt kommer ur det, och om jag sitter av några sekunder o sen sitter upp igen blir det som en "omstart". Lite konstigt - men det är som att han släpper stressen o vi kan börja på ny kula.

 

[Totola]

Sv: Normalt med svackor?

Okej, om du orkar får du gärna berätta mer om vilka övningar ni gör nu. Enklare att tipsa om fler

Hmm...
För tränaren (vardagstränaren) har det t ex blivit en del jobb för hand i skritt, en Kyra-övning (tror jag?) att rida på en avlång fyrkant med koner jag gör halt vid och sen en tendens till framdelsvändning i vändningen och koner i mitten på långsidorna där vi ska göra halt. Sen har det utvecklats till att bara göra en halvhalt och be hästen trampa under sig ett steg i vändningarna. Sen har vi övat samma sak i trav fast utan halterna.
Sen har vi helt sonika övat på styrseln genom att jag flyttar axlar och händer lite, övat ett par steg öppna i taget på volt.

Med koner har jag själv gjort lite olika, dels slalom mellan koner på rak linje - väldigt snävt i skritt men att man ändå försöker böja om hästen, och i trav men då lite längre avstånd mellan. Sen har vi övat att helt sonika ställa upp koner i kanterna på en stor volt (strax över 20 meter?) och övat att styra! (han har lätt att börja snedda inåt eller utåt på större spår så det är svårare för oss än man tror! kräver massor med styrsel) ibland har jag gjort samma sak men hållt hästen lite mer böjd mellan konerna än vad själva volten är för att få kontroll över bogarna.
Sen har vi övat på att rida ganska små 8-or i trav med två koner precis i mitten att rida emellan för att få volterna lika stora, då måste jag få kontroll på ffa bakdelen för att hinna ställa om i mitten. Har också övat på större serpentiner/8-or med ungefär samma princip fast mer raksträckor emellan, sen har jag varvat med att försöka göra halt eller sakta av till skritt några steg mellan konerna i mitten på serpentinbågarna, att stundvis lägga en lite mindre volt precis före eller efter konerna för att han inte ska kunna förutse vart vi ska alla gånger och börja förekomma mig.
Har helt sonika ställt upp koner som i dressyrbokstäver fast lite färre än på en riktig dressyrbana och konerna lite innanför spåret så man kan rida mellan dom och väggen, och sen övat att göra övergångar och tempoväxlingar mellan dessa.

Men det enda som brukar funka bra (oftast iaf) om han är riktigt borta, det är slalom mellan koner med kort avstånd mellan. Övrigt kan jag göra i trav med hyfsat resultat, men inte i skritt om han har en sån dag.

När jag inte rider med koner brukar jag öva på t ex övergångarna till trav. Funkar dock inte med alltför många för då blir det inte så mycket skritt till slut! Försöker använda fokus väldigt mycket, fördelen är att han i princip kräver att man vet vad man vill för att han ska kunna lyssna, nackdelen är att det är svårt att lägga fokus på sånt jag behöver utveckla mig på samtidigt - sitsen t ex, lätt att man glömmer bort det i fokuset på hur man vill att hästen ska gå. Tror samtidigt han blir mer och mer kräsen i hur stabil jag är, kan få småprotester (typ rycker tyglarna ur handen eller låser sig och sneddar iväg) om jag inte hänger med riktigt. Är ju bra att han säger till, men samtidigt krävs det ganska mycket för att hänga med när han börjar vingla!

En annan fundering, när du skrittat fram, har du provat att efter det trava honom en stund innan ni börjar med dressyrarbetet i skritt?
Galopperar ni ibland? Det är ju också lösgörande(men det vet du ju redan)

Ja, ibland känns det nästan som ett måste (om jag inte tjurar vidare i skritten ändå ett tag, med varierande resultat) fast om det är en dålig dag är det inte säkert att han faktiskt börjar slappna av i skritten efteråt så en sån dag skulle jag normalt sett hellre hoppa av efter traven och jobba lite för hand eller försöka skritta ett tag ändå (utan trav) och sen avsluta för dagen som belöning. Han blir coolare efter traven men det ska ganska mycket till innan man har travat honom trött nog att vilja skritta. Hellre stå stilla och låta matte hoppa av!
Galopperar tyvärr inte. Det känns som lite överkurs.
Som han är nu så skulle jag INTE vilja ha en häst som även stressar över att eventuellt ska fatta galopp. Vill ha bättre lydnad och ännu lite bättre rakriktning först + mer stabilitet (sist jag tänkte att jag skulle testa fatta galopp tog det ca en månad att få honom kontaktbar och lugn igen).

En annan iaktagelse jag gjort på min häst är om han är lite stressad och inte riktigt kommer ur det, och om jag sitter av några sekunder o sen sitter upp igen blir det som en "omstart". Lite konstigt - men det är som att han släpper stressen o vi kan börja på ny kula.

Det ska jag prova!
Har gjort det en endaste gång och det var på en westernlektion som var lite väl lång enligt mig, satt av för att hästen skulle få SKRITTA av, för då hade han blivit sådär yrsig och inte ville skritta. När jag hoppade upp igen gick det faktiskt att skritta.


Hmm, vad tror du/ni om detta:
Plan för dagen
Öva lite stillastående från marken varvat med att bara knata omkring lite och kolla läget, öva uppsittning och sen skritta lite med full fokus från början - antingen lite slalom i skritt eller försök till böjning och några stegs öppna? Sen hoppa av och öva uppsittning igen och sen full fokus en liten stund i skritt? Och så kanske avsluta med ett par stegs BRA trav?

 

[Totola]

Sv: Normalt med svackor?

Redovisning:
Körde ungefär efter upplägget jag skrev ovan (ingen hann svara innan jag drog till stallet så det fick bli så! )
*Först gick jag bara lite rakt upp och ner med pållen och ville behålla uppmärksamheten genom att plötsligt sakta ner tempot, sen öka en bit, sakta ner osv. Han är duktig på att "gå fot" fast man märkte att han gärna ville kolla vad som väsnades (traktorer som höll på att gräva inte så långt bort från ridhuset).
Satte upp några koner att rida slalom mellan.
Sen övade jag på uppsittning. Inget drastiskt, men bara så det inte skulle bli samma dåliga rutin som vanligt. Blev många gångers flyttande av pallen eftersom jag inte hoppade upp förrän han stod stilla. Försökte ge godis då men han var lite för yrsig för att vilja ha när jag väl var uppe. Skrittade lita halv-kravlöst mellan konerna, blev inget superslalom direkt utan fuskade en del och tog varannan kon bara för variationens skull.
Sen hoppade jag av och testade själva uppsittningen en gång till. Började återigen gå direkt när jag satt upp men orkade ärligt talat inte bry mig om det. Ett framsteg iaf att han inte gick innan jag hunnit sitta upp.
Red ett par volter i vardera varvet och försökte forma hästen efter volten, testade flytta utåt något steg på volten. Sen blev det några varv i trav, sen slutade vi för dagen (hann dock med lite skritt emellan).

Han var faktiskt mycket mer lyhörd idag. Skum häst, för idag hade han MER att yrsa upp sig för tyckte jag. Inga problem med att hålla skritten av det jag försökte. Sen var det rent dressyrmässigt halvkasst, men det kan jag leva med om han fortsätter såhär ett tag.

Skulle vara väldigt intressant att veta VARFÖR han plötsligt får såna svackor liksom. Om det är något man kan förebygga. Trots att jag *måste* vara hyfsat duktig på att planera varje ridpass för att vara fokuserad och variera jobbet så är det då och då dagar som man inte kan följa någon mall, allt spricker.
Har man ingen kontakt kan man inte lära in något.

 

[skogsridmulle]

Sv: Normalt med svackor?

Hinner inte skriva så mycket just nu för jag ska natta barnen, men en fråga till: skrittar han iväg när du ska sitta upp? Brukar han vara för yrsig för en godisbit när du sitter upp? Eller var det "bara" idag?

 

[skogsridmulle]

Sv: Normalt med svackor?

Han var faktiskt mycket mer lyhörd idag. Skum häst, för idag hade han MER att yrsa upp sig för tyckte jag. Inga problem med att hålla skritten av det jag försökte. Sen var det rent dressyrmässigt halvkasst, men det kan jag leva med om han fortsätter såhär ett tag.

Skulle vara väldigt intressant att veta VARFÖR han plötsligt får såna svackor liksom. Om det är något man kan förebygga. Trots att jag *måste* vara hyfsat duktig på att planera varje ridpass för att vara fokuserad och variera jobbet så är det då och då dagar som man inte kan följa någon mall, allt spricker.
Har man ingen kontakt kan man inte lära in något.

Min medryttare berättade om ett tillfälle på island. Hästarna drivs in i en fålla på morgonen o strax efter lunch skulle de ut o rida. Hästarna vägrade samarbeta o lyssna, de fick sitta av, låta hästarna beta en halvtimme o sen rida iväg.

Nu vet jag inte hur fodringarna ligger jämfört med dina ridtillfällen och hur stor roll det kan spela. men jag brukar för säkerhets skull ge honom lite o äta innan vi påbörjar ett pass, lucern eller hö ett gäng morötter. Då känns det som att jag vet att jag kommer slippa sur häst pga av det iallafall. Medan han äter det brukar jag tex mocka o borsta av honom, ska ju ändå göras.

Och en sak till jag undrar: har du ridit barbacka nångång o hur har det isåfall fungerat?

 

[Totola]

Sv: Normalt med svackor?

Hinner inte skriva så mycket just nu för jag ska natta barnen, men en fråga till: skrittar han iväg när du ska sitta upp? Brukar han vara för yrsig för en godisbit när du sitter upp? Eller var det "bara" idag?

Innan jag har satt mig upp ordentligt brukar han ta godis (och kan stå stilla om han inte hittat för mycket annat att störa sig på för dagen och glömmer bort sig) har tränat det genom att först stödja lite i stigbygeln - godis, sen hänga mig över - godis, sen upp med benet över - godis. Och ett tag fungerade det men nu har han gått tillbaka till att "okej då, du får hoppa upp, men kom igen! nu måste vi dra!" kan inte köra enligt den gamla inlärningsstilen eftersom den gick ut på att belöna när jag satt ordentligt i sadeln, sällan han tar den belöningen numera, likaså om jag ska stanna mitt i ridningen och belöna för stillastående.

 

[Totola]

Sv: Normalt med svackor?

Min medryttare berättade om ett tillfälle på island. Hästarna drivs in i en fålla på morgonen o strax efter lunch skulle de ut o rida. Hästarna vägrade samarbeta o lyssna, de fick sitta av, låta hästarna beta en halvtimme o sen rida iväg.

Nu vet jag inte hur fodringarna ligger jämfört med dina ridtillfällen och hur stor roll det kan spela. men jag brukar för säkerhets skull ge honom lite o äta innan vi påbörjar ett pass, lucern eller hö ett gäng morötter. Då känns det som att jag vet att jag kommer slippa sur häst pga av det iallafall. Medan han äter det brukar jag tex mocka o borsta av honom, ska ju ändå göras.

Har inte märkt något mönster där tyvärr. Blir lika ofta yrsig på dagen som på kvällen (är ute rätt varierande tider) mer störningsmoment utifrån på dagtid (de håller på och bygger en järnväg som sagt så ibland sprängs det och traktorer/lastbilar väsnas rätt mycket) på kvällen kan det vara störningsmoment från andra ekipage - som kommer in/går ut. Har alltså inte märkt något direkt sammanhang mellan störningsmomenten heller på sistone, han kan yrsa upp sig trots att det är ovanligt lite på g.

Går på fri tillgång på ensilage och får alltid att tugga på innan jag rider, ända tills jag ska tränsa.

Och en sak till jag undrar: har du ridit barbacka nångång o hur har det isåfall fungerat?

Inte helt barbacka men har ridit med barbackapad ett par gånger. Alldeles från början red jag faktiskt mest med den. Fårskinnspad med knästöd men inga stigläder/-byglar till. Jag sitter mer avslappnat men ligger lite väl löst till när han börjar trava stötigt eller hoppar i sidled av något läskigt. Gör han det så blir jag väldigt spänd för att hålla mig kvar. Då föredrar jag sadeln där man kan dölja sin spänning lite mer och inte reagera på hästen i lika hög grad.
Har vid tillfällen försökt länga stiglädren också till "riktiga" dressyrläder och det har funkat kanon bra dagar, varit bra sitsträning, sen nästa dag så utnyttjar hästen det till att få mig ur balans (förmodligen en protest på MIN kassa balans! ) så jag måste korta igen. Har inte jättekorta läder men ca 2 hål kortare än jag skulle haft normalt sett.

 

[skogsridmulle]

Sv: Normalt med svackor?

Hej, nu har jag skummat böjprovstråden och hopptråden som jag tror handlar om samma häst.
Som jag tolkar det har du inte haft den så länge och den är ett ånglok i vissa lägen. Då är det bra att du ger den tid och det vore konstigt med en sådan häst om ni inte får svackor. som mackan skrev - att gå från klarhet till klarhet gör nog ingen.

Är lite nyfiken på vad det är för typ av behandlingar du gör?

Min häst har jag haft 1,5 år nu o vi gör små framsteg hela tiden även fast vissa dagar är dåliga o han inte riktigt är med. Förut spände han sig mycket, specielt vänster bog kunde bli en stor klump om man inte masserade den på ett tag. Så en period i somras masserade jag honom 10 - 15 minuter innan jag borstade honom och det tyckte han var jätteskönt. Halsen o huvet åkte ner, överläppen för runt o han dreglade nästan Speciellt på vissa punkter som höger manke tex. Jag upplevde att han var mer avslappnad vid träningspassen då och mer närvarande.(bra att jag blev påmind, ska ut o massera idag bara för det) Det kanske du redan gör, vad vet jag? Men jag hade en jättebra massör ute som lärde mig att hålla efter hans problemområden.

Du skrev att ni övat uppsittningar. För oss blev det en för stor sak när vi övade det för mycket i början av ett ridpass, så det gör vi inte längre. Däremot så efter ett avslutat pass när han är färdig o lugn så sitter jag alltid upp igen som terapi. Då står han still, får beröm o morot. Ibland gör vi det mitt i ett pass också, om grinden ska öppnas o vi ska ut eller om vi tappat nåt för det mesta men just uppsittning är en grej för honom. Tror att det mest är tiden som rår på det.

En kvinna jag pratade med en gång berättade om en häst som alltid för iväg vid uppsittning(hade den på ridskola) och de löste det genom att en person stod framför hästen med godis i handen som den fick äta + att den var som en stoppkloss. Efter en månad med såna uppsittningar hade den glömt bort att springa iväg, men det kräver ju tyvärr att man har nån med sig jämt.

 

[Totola]

Sv: Normalt med svackor?

Hej, nu har jag skummat böjprovstråden och hopptråden som jag tror handlar om samma häst.
Som jag tolkar det har du inte haft den så länge och den är ett ånglok i vissa lägen. Då är det bra att du ger den tid och det vore konstigt med en sådan häst om ni inte får svackor. som mackan skrev - att gå från klarhet till klarhet gör nog ingen.

Ja, det är samma häst det gäller. Har ändå haft den 7-8 månader nu.

När jag precis fått hem honom: (klicka för större bilder)





Och så bara för ett par dagar sen:



Vet inte hur bra det syns (nu har han ju blivit lite tjock också ) men han var lite underutvecklad i en del av muskulaturen, och väldigt spänd i bakdelen. Nu känns han mycket mjukare, och det gick rätt snabbt när han väl hade kommit igång och fått lite behandlingar (inte bara av mig kanske ska tilläggas.. )

Är lite nyfiken på vad det är för typ av behandlingar du gör?

Kraniosakral terapi. Men har bara gått halva utbildningen. Mycket mild behandlingsform som kommer åt väldigt mycket om terapueften är bra.

Min häst har jag haft 1,5 år nu o vi gör små framsteg hela tiden även fast vissa dagar är dåliga o han inte riktigt är med. Förut spände han sig mycket, specielt vänster bog kunde bli en stor klump om man inte masserade den på ett tag. Så en period i somras masserade jag honom 10 - 15 minuter innan jag borstade honom och det tyckte han var jätteskönt. Halsen o huvet åkte ner, överläppen för runt o han dreglade nästan Speciellt på vissa punkter som höger manke tex. Jag upplevde att han var mer avslappnad vid träningspassen då och mer närvarande.(bra att jag blev påmind, ska ut o massera idag bara för det) Det kanske du redan gör, vad vet jag? Men jag hade en jättebra massör ute som lärde mig att hålla efter hans problemområden.

Håller efter honom gör jag. Känns inte som att han ens har kvar något problemområde, pyttelite kvar som man "kan" behandla, men inget direkt problem.
Borde finnas liknande sätt att få kontakten och närvaron tycker jag...?

Du skrev att ni övat uppsittningar. För oss blev det en för stor sak när vi övade det för mycket i början av ett ridpass, så det gör vi inte längre. Däremot så efter ett avslutat pass när han är färdig o lugn så sitter jag alltid upp igen som terapi. Då står han still, får beröm o morot. Ibland gör vi det mitt i ett pass också, om grinden ska öppnas o vi ska ut eller om vi tappat nåt för det mesta men just uppsittning är en grej för honom. Tror att det mest är tiden som rår på det.

En kvinna jag pratade med en gång berättade om en häst som alltid för iväg vid uppsittning(hade den på ridskola) och de löste det genom att en person stod framför hästen med godis i handen som den fick äta + att den var som en stoppkloss. Efter en månad med såna uppsittningar hade den glömt bort att springa iväg, men det kräver ju tyvärr att man har nån med sig jämt.

Ja när man har tid kanske man kan ta för vana att sitta upp och av ett par gånger efter ett ridpass! Det är inget direkt "problem" enligt mig, men däremot ett symptom. Att de dagar han är yrsig i huvudet (eller matte har varit inkonsekvent med stillaståendet på sistone) så märker man det på den biten. En lugn dag så även om han går iväg får jag snabbt stopp på honom och kan därefter ge honom en godbit.

 

[skogsridmulle]

Sv: Normalt med svackor?

Borde finnas liknande sätt att få kontakten och närvaron tycker jag...?


igår kväll läste jag en rätt flummig artikel i Hästfocus från dec 2007 om hur lydiga o trevliga o närvarande hästarna blev när man tänkte positiva tankar om dem o sände ut kärlek. Att när hon puttat och knuffat o hållt på med en häst för att den skulle flytta sig inte alls gjorde som hon ville, men två dagar senare när de lärt sig att fokusera kärlek så lydde hästen.
Som sagt, rätt flummigt. Men du har rätt - det borde finnas bra sätt att få kontakt o närvaro.
Lycka till!

 

[Totola]

Sv: Normalt med svackor?

Ska testa det också! Visst låter det lite flummigt, men egentligen logiskt. Om man utstrålar positiva känslor mot hästen så är kanske chansen större att man ger den en ärlig chans att utföra det man ber om? Kanske tar han det som att jag bryr mig om hans hälsa, att han inte MÅSTE hålla koll även om han har en dålig dag?

Ska testa det imorgon! Ska iofs rida lektion då, men instruktören brukar försöka få mig att le när jag ska stanna, så hon har nog inget emot om jag *host* överdriver det litegrann!
Även om han inte har någon svacka då så kanske det kan förbättra ridkänslan...

 

[skogsridmulle]

Sv: Normalt med svackor?

Haha, ja då MÅSTE du rapportera sen! Tydligen måste kärleken även vara ärlig och ovillkorlig, så man får mao inte släppa den känslan även när hästen inte gör det man ber om, och det är ju lätt som en plätt

 

[Djurjouren]

Sv: Normalt med svackor?

han reagerar precis som en häst som sett från sidan står med frambenen väldigt mkt under sig. stämmer det?
Om det stämmer så är hans reaktioner fullkomligt logiska och beror på obalans.

 

[Totola]

Sv: Normalt med svackor?

*pekar på bilder lite längre upp i tråden*
Har fått lära mig att de har låsningar om de står för mycket under sig? Måste avlasta...

Den enda logiken jag inte hittar är det där med oregelbundenheten - ena dagen (nästan lat) känslig ängel att rida, visst kan han öka på lite i traven om han hamnar i obalans (oftast pga mig, väldigt känslig för sitsen) men numera är det snarare öka på från halvsakta tempo till "normalt" eller få ett par obalanserade steg. Dom dåliga dagarna söker han snarare en anledning att få dra iväg upplever jag. Han GÖR inte det, håller sig i skinnet bra, börjar småtrava istället för att skritta, går i högre tempo än jag bett om och är inte längre lyhörd för mina önskemål om hur han ska gå. Lite rebellisk och ointresserad av mig skulle man kunna säga.

Det är skitstörigt om inte annat att ha en häst med huvudet i det blå som får för sig att stanna, börja trava "utan lov" av påhittad anledning, knappt är styrbar osv. Även om han inte sticker eller hittar på sånt ofog.

Tänkte du på fysiken eller annan typ av obalans?