- Svar: 29
- Visningar: 3 218
Om det flyger en svart drake över himlen från solen och försvinner bakom ett moln betyder det då att man måste prata om drakar om man pratar om vädret med någon?
Om marken öppnar sig sakta så att du till slut åker rutschkana på gräset ner i hålet kommer du till en riktig plats då? Så att platsen du åkte från blir tak?
Vad är det som gör att en människa plötsligt vill dela en massa onödigt nonsens?
Om man vill göra A och B samtidigt, blir man då lyckligast av att avstå från att välja eller av att ta ett av alternativen och är det samma sak oavsett vad det handlar om? Äsch nu ställde jag en fråga som jag redan kunde svaret på, så himla onödigt!!
Undrar om jag kommer ta bort det här inlägget. Jag känner starkt att jag tänker låta det vara kvar. Men det kommer mer och mer nonsens som egentligen inte går att diskutera för att det handlar inte om något riktigt så det är högst osannolikt att det är något folk i allmänhet vill läsa. Dessutom är det jäkligt jobbigt skrivet, jag fick läsa om flera gånger för att fatta vad jag nyss skrev.
En gång var det en liten flock enhörningar utanför där jag bor. De fanns på riktigt! Fast de var förstås av snö och överlevde inte till våren.
Om man är människa kan man försvinna då om man stänger in sig i ett kolsvart rum? Inte försvinna helt och gå upp inte i rök, men liksom flyta omkring i ingenting eller går det bara om kan verkligen kommer ut ur sitt huvud?
Om en människa är snäll blir förväntningarna från andra automatiskt att man ska vara ännu snällare?
Är det en allmän sanning bland vuxna att snällhet är det tuffaste (coolaste?) som finns och kan vuxna skilja mellan snällhet och självuppoffring?
Får man verkligen vara hur man vill så länge det inte skadar andra? Ibland måste man få vara den man är fast det skadar andra för att man annars skadar sig själv. Naturligtvis inte skada med uppsåt dock!!!!! Och inte på vilket sätt som helst!!! Ytterst passivt i regel, med klar bestraffning dessutom, fastän man kanske inte egentligen förtjänat bestraffningen. Men nu blev det lite för långt från det rena nonsens som allting från början egentligen handlade om.
Om det bor tio stycken fladdermöss under sängen som flyger fram när vi sovit några timmar kommer hunden bli rädd då? Ska man släppa ut dem i natten eller kommer de frysa då? Går inte fladdermöss i dvala förresten?
Om det dök upp en ekorre i storleksklass med en häst, skulle du tycka den var gullig eller skräckinjagande? Jag skulle bli ganska rädd!
Vad gör man när man vill fortsätta skriva nonsens men nonsenet inte vill ge sig tillkänna? Ska man låtsas skriva allvarsamt då så att nonsenet liksom blir avundsjukt och hoppar fram igen?
Tänk om jag skulle ta en tuschpenna eller flera tuschpennor och måla massor av hjärtan på mina tapeter (det skulle jag inte).
Varför vill man vara vaken när man älskar att sova? Är det för att det ibland är så sömnigt att vakna upp på nytt? Eller är det för att det kanske bor en slags minipingvin i vänster stortå (är det därför den är så kall? Mycket kallare än höger)?
Tänk om det växer upp en tät granskog ur golvet och huset bleknar bort och försvinner och man hamnar på någon helt annan plats. Då hittar man kanske inte till jobbet och jag inser att jag får ge upp snart men här är inte hälften så mycket nonsens som jag hoppades på från början.
Om marken öppnar sig sakta så att du till slut åker rutschkana på gräset ner i hålet kommer du till en riktig plats då? Så att platsen du åkte från blir tak?
Vad är det som gör att en människa plötsligt vill dela en massa onödigt nonsens?
Om man vill göra A och B samtidigt, blir man då lyckligast av att avstå från att välja eller av att ta ett av alternativen och är det samma sak oavsett vad det handlar om? Äsch nu ställde jag en fråga som jag redan kunde svaret på, så himla onödigt!!
Undrar om jag kommer ta bort det här inlägget. Jag känner starkt att jag tänker låta det vara kvar. Men det kommer mer och mer nonsens som egentligen inte går att diskutera för att det handlar inte om något riktigt så det är högst osannolikt att det är något folk i allmänhet vill läsa. Dessutom är det jäkligt jobbigt skrivet, jag fick läsa om flera gånger för att fatta vad jag nyss skrev.
En gång var det en liten flock enhörningar utanför där jag bor. De fanns på riktigt! Fast de var förstås av snö och överlevde inte till våren.
Om man är människa kan man försvinna då om man stänger in sig i ett kolsvart rum? Inte försvinna helt och gå upp inte i rök, men liksom flyta omkring i ingenting eller går det bara om kan verkligen kommer ut ur sitt huvud?
Om en människa är snäll blir förväntningarna från andra automatiskt att man ska vara ännu snällare?
Är det en allmän sanning bland vuxna att snällhet är det tuffaste (coolaste?) som finns och kan vuxna skilja mellan snällhet och självuppoffring?
Får man verkligen vara hur man vill så länge det inte skadar andra? Ibland måste man få vara den man är fast det skadar andra för att man annars skadar sig själv. Naturligtvis inte skada med uppsåt dock!!!!! Och inte på vilket sätt som helst!!! Ytterst passivt i regel, med klar bestraffning dessutom, fastän man kanske inte egentligen förtjänat bestraffningen. Men nu blev det lite för långt från det rena nonsens som allting från början egentligen handlade om.
Om det bor tio stycken fladdermöss under sängen som flyger fram när vi sovit några timmar kommer hunden bli rädd då? Ska man släppa ut dem i natten eller kommer de frysa då? Går inte fladdermöss i dvala förresten?
Om det dök upp en ekorre i storleksklass med en häst, skulle du tycka den var gullig eller skräckinjagande? Jag skulle bli ganska rädd!
Vad gör man när man vill fortsätta skriva nonsens men nonsenet inte vill ge sig tillkänna? Ska man låtsas skriva allvarsamt då så att nonsenet liksom blir avundsjukt och hoppar fram igen?
Tänk om jag skulle ta en tuschpenna eller flera tuschpennor och måla massor av hjärtan på mina tapeter (det skulle jag inte).
Varför vill man vara vaken när man älskar att sova? Är det för att det ibland är så sömnigt att vakna upp på nytt? Eller är det för att det kanske bor en slags minipingvin i vänster stortå (är det därför den är så kall? Mycket kallare än höger)?
Tänk om det växer upp en tät granskog ur golvet och huset bleknar bort och försvinner och man hamnar på någon helt annan plats. Då hittar man kanske inte till jobbet och jag inser att jag får ge upp snart men här är inte hälften så mycket nonsens som jag hoppades på från början.
omg, detta är ju jag....
