V
VatsBooster
Har en arab hemma, ett sto som är nio år. Blerv inriden när hon var tre år och sedan dess inte gjort mycket, knappt blivit riden efter det innan jag tog hem henne till mig.
Jag har tagit allt försiktigt och lugnt, har tömkört mycket, gått ut och gått med sadel, longerat, tränsat av och på, klättrat i backar, tricktränat, NH-tränat, suttit av och på både i boxen och ute... Hon är en klocka att hantera från marken, den mest lyhörda, känsligaste och smartaste häst jag hållt på med. Ingenting är ett problem här från marknivån!
I början var hon riktigt osäker och nervös, nu börjar damen i henne komma fram och allt ska vara lite på hennes egna villkor.
När jag satt upp första gången gick allt bra med ledare, hon gör alltid utan undantag som personen som hanterar henne från marken ber henne om. Hon kan helt klart både förhållande och framåtdrivande hjälper, hon svarar för det mesta på dem. MEN -ibland vill hon bara inte.
Första gången vi red utan ledare red en kompis till mig som är duktigare än vad jag är. Hästen vägrade röra sig framåt, jag tyckte det såg ut som hon var osäker på vad som förväntades av henne. Hon stegrade ett par gånger men när hon förstått att hon skulle framåt så gick allting jättebra, travade runt på volten så fint.
När jag red henne första gången med sadel i skritt och trav gick hon som en klocka, tuggade på bettet, sänkte sig till och med, vi travade på en volt, stannade, svängde, travade igen. Var som hon aldrig gjort annat, hon kunde allt det som en inriden häst bör kunna.
Dagarna efter red en kompis till mig; då vägrade hästen röra sig ur fläcken. När tjejen som red drev på rejält med skänklarna så reste hon sig rakt upp och gick omkull.
Efter den händelsen har enbart jag ridit henne, jag rider ut antingen med en person som går brevid eller i sällskap av annan ryttare. Detta för att öka framåtbjudningen och inte traggla runt på en volt.
Detta går jättebra, vi både skrittar och travar MEN alltid på hästens villkor. Alltid när jag rider ut så stannar hon på ett ställe och när jag ger framåtdrivande skänkel lägger hon öronen platt bakåt och verkligen hotar med att kasta av mig om jag fortsätter driva framåt. Då får den som går intill ta tag i tygeln och leda henne ett par steg. Fortsätter jag istället att bara driva på så stegrar hon och har ingen balans så jag vill inte få henne över mig som mig vän fick...
Känns som det blir värre vissa dagar, igår sparkade hon mig när jag spände sadelgjorden (spände inte för snabbt!) och stegrade sig och försökte sticka hem. Enda gången hon gjort någontiong dumt mot den som står på marken men hon förstod ju att jag skulle sitta upp... Det känns som hon tar kommandot och jag vet inte hur jag ska göra förutom att sätta gränser och även belöna när hon gör rätt. Sätter jag däremot hårt mot hårt så är det ju precis vad det blir; en kamp och en farlig situation.
När jag rider måste jag ha långa tyglar, annars lägger hon öronen bakåt. Jag får inte heller dra tillbaka underskänkeln till normal position för då åker öronen bakåt. Jag skulle gärna kunna rida ut utan dessa problem men jag vet inte hur jag ska motivera hästen! Jag rider ju som sagt oftast ut med en ledare eller annan ryttare men det är inte alla dagar man kan få med sig sällskap ut och då känns det inte som det går framåt med ridning bara 2 dagar/vecka. Eller vad säger ni?
Någon som känner igen problemet? Hur ska jag motivera denhär hästen till att tycka det är skoj att få komma ut och röra på sig? Tar tacksamt emot alla tips.
Jag har endast ridit hästen i drygt 2 månader men vill inte hamna snett från början som det ter sig nu.
Jag har tagit allt försiktigt och lugnt, har tömkört mycket, gått ut och gått med sadel, longerat, tränsat av och på, klättrat i backar, tricktränat, NH-tränat, suttit av och på både i boxen och ute... Hon är en klocka att hantera från marken, den mest lyhörda, känsligaste och smartaste häst jag hållt på med. Ingenting är ett problem här från marknivån!
I början var hon riktigt osäker och nervös, nu börjar damen i henne komma fram och allt ska vara lite på hennes egna villkor.
När jag satt upp första gången gick allt bra med ledare, hon gör alltid utan undantag som personen som hanterar henne från marken ber henne om. Hon kan helt klart både förhållande och framåtdrivande hjälper, hon svarar för det mesta på dem. MEN -ibland vill hon bara inte.
Första gången vi red utan ledare red en kompis till mig som är duktigare än vad jag är. Hästen vägrade röra sig framåt, jag tyckte det såg ut som hon var osäker på vad som förväntades av henne. Hon stegrade ett par gånger men när hon förstått att hon skulle framåt så gick allting jättebra, travade runt på volten så fint.
När jag red henne första gången med sadel i skritt och trav gick hon som en klocka, tuggade på bettet, sänkte sig till och med, vi travade på en volt, stannade, svängde, travade igen. Var som hon aldrig gjort annat, hon kunde allt det som en inriden häst bör kunna.
Dagarna efter red en kompis till mig; då vägrade hästen röra sig ur fläcken. När tjejen som red drev på rejält med skänklarna så reste hon sig rakt upp och gick omkull.
Efter den händelsen har enbart jag ridit henne, jag rider ut antingen med en person som går brevid eller i sällskap av annan ryttare. Detta för att öka framåtbjudningen och inte traggla runt på en volt.
Detta går jättebra, vi både skrittar och travar MEN alltid på hästens villkor. Alltid när jag rider ut så stannar hon på ett ställe och när jag ger framåtdrivande skänkel lägger hon öronen platt bakåt och verkligen hotar med att kasta av mig om jag fortsätter driva framåt. Då får den som går intill ta tag i tygeln och leda henne ett par steg. Fortsätter jag istället att bara driva på så stegrar hon och har ingen balans så jag vill inte få henne över mig som mig vän fick...
Känns som det blir värre vissa dagar, igår sparkade hon mig när jag spände sadelgjorden (spände inte för snabbt!) och stegrade sig och försökte sticka hem. Enda gången hon gjort någontiong dumt mot den som står på marken men hon förstod ju att jag skulle sitta upp... Det känns som hon tar kommandot och jag vet inte hur jag ska göra förutom att sätta gränser och även belöna när hon gör rätt. Sätter jag däremot hårt mot hårt så är det ju precis vad det blir; en kamp och en farlig situation.
När jag rider måste jag ha långa tyglar, annars lägger hon öronen bakåt. Jag får inte heller dra tillbaka underskänkeln till normal position för då åker öronen bakåt. Jag skulle gärna kunna rida ut utan dessa problem men jag vet inte hur jag ska motivera hästen! Jag rider ju som sagt oftast ut med en ledare eller annan ryttare men det är inte alla dagar man kan få med sig sällskap ut och då känns det inte som det går framåt med ridning bara 2 dagar/vecka. Eller vad säger ni?
Någon som känner igen problemet? Hur ska jag motivera denhär hästen till att tycka det är skoj att få komma ut och röra på sig? Tar tacksamt emot alla tips.
Jag har endast ridit hästen i drygt 2 månader men vill inte hamna snett från början som det ter sig nu.
