Ni vet dom där tillfällena när man griper efter halmstrån?

[Xzite]

Denna tråd gränsar mellan relationer, kropp & själ och skola & jobb... så den fick hamna i övrigt...

Vad gör man när allt känns hopplöst egentligen?

Relationer... ptja, vad ska man säga... har ju för länge sen konstaterat att kvinnor väljer bort mig för andra. Och när jag ändå hittat någon, så rinner det ändå ut i sanden eller så väljs jag bort... då funderar man på om man verkligen är så hemskt oattraktiv att inte en enda kvinna ens vill ha en vän med förmåner-relation.
Vännerna blir färre och färre... oftast för att dom stadgat sig och bildat familj, flyttat från stan eller helt enkelt inte verkar ha tid för mig längre.

Kroppen går mer sönder för varje dag som går och själen... den är ännu en gång i botten av ett mörkt hål, för som ni vet så heter det ju att en olycka kommer sällan ensam.

Skola och jobb, ptja... FK ville ju för flera år sedan förpassa mig i facket för sjukersättning på grund av min NPF-diagnos... det ville inte jag, så jag letade fram den lilla energi jag hade kvar och deltog i ett projekt eller vad man ska säga riktat mot personer i min situation och det resulterade i att jag började plugga till installationselektriker... utbildningen blev dock inte slutförd på grund av att jag mådde så hemskt dåligt när en person i min närhet insjuknade och avled. Så nu sitter man med csn-lån och två saknade betyg som gör att man inte räknas som "anställningsbar" enligt fackets avtal... och ingen lösning finns det heller för mina krafter är slut.

Så vad ska man göra när energireserverna är förbrukade och man spenderar dagarna med att gråta?

 

[Lyraolissy]

Ja ska man svara brutalt ärligt eller vill du ha tröst mer ?/undrar du seriöst eller skriver du av dig

 

[Xzite]

Brutalt ärliga svar är nog bäst då jag inte tror att det kommer trilla ner något fruntimmer i mitt knä med lite äppelpaj som ger mig en kram och säger att saker löser sig.
Skriver väl av mig antar jag, och undrar seriöst hur länge man ska orka med alla motgångar.

 

[Lyraolissy]

Jag vet inte hur gammal du är. Men i min ålder runt 30 finns extremt många killar i samma situation.
Tyvärr.
Det är killar som ser bra ut har jobb och är helt normala ändå är dom singlar och hittar inget seriöst ?
Varför vet jag inte.. Vet bara att det är så..
Så du är inte ensam.

Som.tjej däremot.
Ja nu kommer jag låta bitchig här .
Men jag har kunnat välja och vraka killar sen jag var femton år gammal ungefär har killarna i princip alltid funnits .

Det som attraherar mig . jag kan inte prata för alla tjejer.
Men en kille som.är desperat går liksom bort direkt.
Det som jag fallit för är killar som.diggat sig själva och som jag fått "ta själv ".
Jag kan bara delge min egen bild av din lilla beskrivning men för mig hade det inte varit något spännande med en kille som bara vill ha en tjej...
Vilken som helst.

 

[stjarnhimmel]

Brutalt ärliga svar är nog bäst då jag inte tror att det kommer trilla ner något fruntimmer i mitt knä med lite äppelpaj som ger mig en kram och säger att saker löser sig.
Skriver väl av mig antar jag, och undrar seriöst hur länge man ska orka med alla motgångar.

Jag fattar verkligen att det känns tufft. Av egen erfarenhet tror jag dock att det är viktigt att inte främst fokusera på att få en relation. Det är lätt att man då hänger upp allt på den personen och förväntar sig att den ska komma in i ens liv och göra så allt är bra. En partner kommer inte göra så allt är bra. Se till att bygga upp ditt liv själv och se en eventuell partner som en bonus

Jag tror det är bra att ta det stegvis. Är du arbetslös idag eller har du jobb?
Vad vill och kan du jobba med? Vad är dina starka sidor och intressen?

Det är absolut tillåtet att gräva ner sig ibland. Livet suger ibland! Men- vill man att det ska bli bättre måste man själv göra något för att förändra det. När jag mådde piss och var sjuk så började jag min förändring med att bestämma att jag skulle ta en promenad varje dag. Så börja med en liten förändring.

 

[dobbis]

Brutalt ärliga svar är nog bäst då jag inte tror att det kommer trilla ner något fruntimmer i mitt knä med lite äppelpaj som ger mig en kram och säger att saker löser sig.
Skriver väl av mig antar jag, och undrar seriöst hur länge man ska orka med alla motgångar.

Ta av dig offerkoftan o ta tag i ditt liv.
Håller med @Lyraolissy desperata plåsterlappar till killar är det fulaste som finns.

 

[TinyWiny]

Mitt första tips, sluta kalla kvinnor för fruntimmer Det är ett av de vidrigaste orden som finns. Även världens mest i övrigt tilldragande människa skulle få mig att vända på klacken direkt om han sa det ordet.
Andra är, sluta leta efter vem som helst. Ingen vill vara första bästa vem som helst personen. Alla vill vara utvalda och speciella i sin partners ögon.
Tredje, sluta tro att någon annan ska fixa ditt liv. Det är bara och enbart du som kan göra dig själv lycklig.
Fjärde, ta hjälp av proffsen, bygg upp dig själv, skapa din egen lycka och ett liv du trivs med. Skapa ditt liv så som du vill leva det. Innan dess är du inte redo för ett förhållande. Ett förhållande handlar inte om att hitta en ny mamma som ger dig äppelpaj, en kram och säger att allt löser sig. Letar du efter det kommer du aldrig hitta någon. Ett förhållande handlar om att ha hittat någon som gör ett redan bra liv ännu några snäpp bättre för bägge parter.

 

[Lipperta]

@Lyraolissy Kan bara hålla med.
För att jag ska gilla en kille måstte han ha självsäkerhet och utstråla detta, sen om han är kort och tjock eller lång och smal gör inte så himla mycket.

Killar som vill ha ''vem som helst'' går också bort direkt. Man vill känna sig som en prinsessa och inte bara vem som helst, om du förstår.

För att finna något måste man oftast sluta leta så kommer det

 

[Lyraolissy]

@Lyraolissy Kan bara hålla med.
För att jag ska gilla en kille måstte han ha självsäkerhet och utstråla detta, sen om han är kort och tjock eller lång och smal gör inte så himla mycket.

Killar som vill ha ''vem som helst'' går också bort direkt. Man vill känna sig som en prinsessa och inte bara vem som helst, om du förstår.

För att finna något måste man oftast sluta leta så kommer det

Hahah exakt !!
Är så många som bara vill ha första bästa/ja griper efter varenda halmstrå kan man säga
Nej tack ! Jag är ju själv inte desperat .
Men finner två desperata varandra blir det säkert toppen så med

 

[Aliche]

Jag håller verkligen med om att man inte vill känna sig som "vemsomhelst duger för mig" Jag vill att någon ska gilla mig för MIG, för det jag är, min personlighet, inte för att jag bara råkade vara intresserad av den andra parten. Jag vill känna mig speciell och det gör jag inte om den andra parten utstrålar "jag tar vadsomhelst bara de visar mig uppmärksamhet så jag försöker med dig"
Jag håller också med om att jag är inte intresserad av att vara någons livlina eller någon vars uppgift det är att ordna upp eller göra någons liv bättre. Jag vill vara med någon som gillar sig själv, för om inte personen gillar sig själv varför ska jag göra det då?
Till TS:
Du måste börja med dig själv och absolut är det mycket jobbigare att ta tag i alla sina egna issues än försöka hitta någon annan som ska få en att må bättre men även om du lyckas hitta någon som vill vara din pickmeup så är det alltid bara temporärt för den dagen det inte håller längre så kommer dina känslor inför dig själv vara precis samma, om inte värre för då känner man sig misslyckad för man inte kunde hålla kvar sitt förhållande.
Ingen säger att det kommer vara lätt och konstant nerförsbacke, det kommer vara många uppförsbackar, snedsteg, bakåtsteg och till synes oöverstigliga jävla Mount Everest-berg men om man inte tar sig förbi det så spelar inget annat någon roll och alla förhållanden du lyckas ha kommer bara vara för små plåster på för stora sår- det kommer kännas bättre en stund men sen blöder det utanför och då blir det jävligt kladdigt och jobbigt. Laga såret ordentligt så behövs det inga plåster alls utan alla andra som kommer in i ditt liv är bonusar, de kommer inte behövas för att göra ditt liv uthärdligt men de kommer kunna göra något som redan är bra ännu bättre!

Edit: lägger också till att kalla kvinnor för "fruntimmer" är så sjukt ocharmigt att det hade inte spelar någon roll vad som kom efter för jag hade slutat lyssna efter det.
Behandla kvinnor som individer, med respekt för deras person och bunta inte ihop de till "fruntimmer" som inte gillar dig.

 

[Elementary]

Fokusera på dig själv och gör saker som får dig att må bra.
Fundera på vad du är intresserad av. Finns det föreningar/klubbar/grupper/sällskap/liknande i din närhet som sysslar med dina intressen? Tänkte på det du skrev om vänner. Det kan vara skönt att hitta en gemenskap och jag upplever att det kanske är lite lättare för NPFare i sammanhang där alla delar samma intresse. Känns det jobbigt att åka iväg så kan du börja på internet, ofta har sådana ställen facebookgrupper och liknande.
Tänk inte så mycket på kärleksrelationer. Det funkar ändå inte speciellt bra när allt annat i livet suger. Det gäller att ta sig upp på fötter själv först och på något sätt trivas med den man är innan man kan börja involvera någon annan.

 

[mandalaki]

utbildningen blev dock inte slutförd på grund av att jag mådde så hemskt dåligt när en person i min närhet insjuknade och avled. Så nu sitter man med csn-lån och två saknade betyg som gör att man inte räknas som "anställningsbar" enligt fackets avtal... och ingen lösning finns det heller för mina krafter är slut.

Det finns ingen möjlighet att få slutföra utbildningen i efterhand? Annars får du nog leta efter ett jobb där du är "anställningsbar". Alltså inte inom det som utbildningen gällde.

 

[DarkInNight]

1. Läkarkontakt - om du gråter hela dagarna kanske det kan vara något bakomliggande du måste ta itu med. Brist, sjukdom, samtalshjälp?
2. Ta ansvar för ditt liv. Ditt liv = ditt ansvar.
Även med små små steg kommer man framåt! Lycka till!

 

[Carand]

Tror inte alls du behöver nån brutal ärlighet. Alla behöver få bryta ihop och tycka jävligt synd om sig själva ibland, så kan man plocka upp bitarna och fortsätta lite mer stärkt igen sen.

Sätt dig ner och fundera på vad du vill med ditt liv. Skriv gärna ner det på papper. Tänk sedan ut hur du skulle kunna uppnå dessa mål rent konkret, tex:
- bättre självkänsla: fundera på vem DU är, vad DU vill, vad DU saknar och vad DU söker. Helt utifrån dig själv utan att tänka "ur andras ögon". Vad är du bra på, vad gillar du hos dig själv, vad har du fått höra för positivt om dig själv, vad kan du tillföra på ett jobb/i en relation. Försök stärka dig själv för det är du som är annonspelare för dig, ingen annan kommer sköta det biten! Om inte du tycker att du är värd nåt, varför ska nån annan tro det? Fake it til' you make it så att säga

- jobbmöjlighet: plugga upp det du saknar av utbildningen alt göra nåt helt annat? Kolla upp utbudet av kurser o dylikt i närområdet, kolla AFM o se vad det söks för folk i ditt område om det är något som känns intressant.
- mindre ensam : gå med i en bokklubb, förening, idrottslag, gå en kurs i nåt du tycker är roligt? Återuppta kontakten med gamla kompisar
- träffa någon: registrera dig på nån seriös dejtingsajt (och var ärlig!), alla de ovanstående

Det är vad jag kan komma på just nu iaf. Önskar dig lycka till!

 

[Ramona]

jag letade fram den lilla energi jag hade kvar och deltog i ett projekt eller vad man ska säga riktat mot personer i min situation och det resulterade i att jag började plugga till installationselektriker... utbildningen blev dock inte slutförd på grund av att jag mådde så hemskt dåligt när en person i min närhet insjuknade och avled. Så nu sitter man med csn-lån och två saknade betyg som gör att man inte räknas som "anställningsbar" enligt fackets avtal... och ingen lösning finns det heller för mina krafter är slut.

Så vad ska man göra när energireserverna är förbrukade och man spenderar dagarna med att gråta?

Finns det ingen möjlighet att avsluta studierna som installationselektriker? Om det nu bara fattas två betyg borde det väl gå att ordna relativt snabbt?

När energireserverna är förbrukade och man är ledsen måste man tvinga sig att göra saker som ger energi. Jag förstår att det är sjukt jobbigt att ta tag i saker när allting man vill är att ligga i sängen och gråta, men saker blir sällan bättre av sig själv. Man måste se till att ordna upp sitt liv så att man får det så bra man kan må. Man har ett personligt ansvar att göra det för sig själv. Finns det någonting i ditt liv som är kul, någonting du tycker om att göra som är roligt och som ger dig energi?
För mig ger det energi att gå promenader i skogen, att umgås med mina vänner och att göra saker som jag får en kick utav att göra. Jag mår också bra av att resa och att ha roliga saker inplanerade. För mig är det livsviktigt att ha roliga saker inplanerade och projekt igång, men samtidigt kan för mycket aktiviteter göra att jag bara mår dåligt. Just nu håller jag på att ta jägarexamen och nu har jag bara skyttet kvar. Det har varit jättekul och jag har träffat ett gäng med underbara människor som kommer att bli vänner för livet.