U
ulda
Sv: Ni som inte fått barn än...
Nu har jag aldrig svimmat av smärta men:
Mina foglossningar har kommit tillbaka igen (trots att barnet är fött!!! ) och jag konstaterade nyss att det faktiskt gör lika ont som förlossningssmärta, skillnaden är ju bara att fogarna inte gör ont ifall man är stilla eller om man går på ett sånt sätt att man inte får ont (haltar, ja jag vet att det inte är bra att halta).
En fördel däremot med förlossningssmärta är ju däremot att värkarna går över emellanåt, att det finns pauser, som är längre än själva värkarna (nåja, kanske inte mot slutet då...) och då har man ju inte det minsta ont utan kan skoja och prata som vanligt. Det hade nog varit mycket värre om det hade varit en konstant smärta, då hade man kanske svimmat...
Det jag tyckte var jobbigast under de delar av förlossningen när jag hade ont (fick ju ryggmärgsbedövning vilket var supertoppen!!!) var att man skulle andas. Det var ju jättejobbigt att andas!!! Min ryggbedövning fylldes på maximalt antal gånger under dagen jag låg på förlossningen, så en timma innan krystvärkarna (då man slapp andas och istället skulle hålla andan - jippi!?!) var enda smärtlindringen just andning, och fy sjutton vad jobbigt det var.
Nu har jag aldrig svimmat av smärta men:
Mina foglossningar har kommit tillbaka igen (trots att barnet är fött!!! ) och jag konstaterade nyss att det faktiskt gör lika ont som förlossningssmärta, skillnaden är ju bara att fogarna inte gör ont ifall man är stilla eller om man går på ett sånt sätt att man inte får ont (haltar, ja jag vet att det inte är bra att halta).
En fördel däremot med förlossningssmärta är ju däremot att värkarna går över emellanåt, att det finns pauser, som är längre än själva värkarna (nåja, kanske inte mot slutet då...) och då har man ju inte det minsta ont utan kan skoja och prata som vanligt. Det hade nog varit mycket värre om det hade varit en konstant smärta, då hade man kanske svimmat...
Det jag tyckte var jobbigast under de delar av förlossningen när jag hade ont (fick ju ryggmärgsbedövning vilket var supertoppen!!!) var att man skulle andas. Det var ju jättejobbigt att andas!!! Min ryggbedövning fylldes på maximalt antal gånger under dagen jag låg på förlossningen, så en timma innan krystvärkarna (då man slapp andas och istället skulle hålla andan - jippi!?!) var enda smärtlindringen just andning, och fy sjutton vad jobbigt det var.