Ni som har döttrar

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Ni som har döttrar

Mina döttrar fick inte heller se sån skit upp till de var i 12-års åldern. Sen var det omöjligt att hålla dem i från det Dessutom så ser de på skiten med viss avsmak - de har en rätt vuxen inställning till de där programmen - de tycker att det är obegripligt att någon ens vill vara med. Och de tycker att tjejerna är plastiga
 
Sv: Ni som har döttrar

Men då har du tydligen lyckats få in en sund inställning i dina flickor innan de fick börja se skräpet. Grattis! :)
 
Sv: Ni som har döttrar

Tack ! Det var väl ungeför det som var ambitionen. Det är värre med dem som tror att man blir stjärna (eller blir nån öht) av att vara på TV.

Men gissa om de tyckte att jag var jobbig när de var yngre och AAAALLLLLAAAA fick se på Robinson och allt vad det heter...
 
Sv: Ni som har döttrar

Xeline skrev:
Tack ! Det var väl ungeför det som var ambitionen. Det är värre med dem som tror att man blir stjärna (eller blir nån öht) av att vara på TV.

Men gissa om de tyckte att jag var jobbig när de var yngre och AAAALLLLLAAAA fick se på Robinson och allt vad det heter...

Mammor och pappor skall vara jobbiga! :bow:

Heja! :love:

/Priffe - vars barn bara får se utvalda program
 
Senast ändrad:
Sv: Ni som har döttrar

Det gar liksom inte att saga till sin dotter att hon duger som hon ar om man sjalv ylar om att man MASTE ga ned MINST 10 kg innan sommaren eller att man helt enkelt MASTE ga till frissan etc
:bow: :bow: :bow:

Nar hon gnaller over att klassens "inne-brudar" ar smalare och sotare an henne sa sager jag bara att hon ar smartare an dem vilket ar vad som raknas i langden.

tänk om man inte är smartare då? Då kanske man känner sig mindre värd för den skull...finns det någon parallell mellan att vara söt att vara korkad?
 
Sv: Ni som har döttrar

Oj. Svår fråga. :crazy:

Men utseendefixeringen tycker jag man ska dela upp lite. En sak är att vilja se bra ut, att man målar naglarna, fixar håret varje morgon och andra onödiga saker hör väl till lite när man är kvinna, även ung kvinna. Däremot, komplexen, den enorma pressen från media som pressar oss att pressa varandra, är ju en helt annan sak. Om mina föräldrar sa att jag var söt skulle jag inte bry mig, dom är mina föräldrar och skulle säga så hur det än var. Däremot, dessa få men underbara människor som inte påverkas av pressen, är ett enormt stöd. Dom som säger "äh vadå, du har väl snygga ben? Jag är iallafall nöjd med min kropp", trots att hon inte ser ut som ms Zeta Jones.

Alltså, att stödja sina egna döttrar är nog svårt, men andras! :idea:
 
Sv: Ni som har döttrar

tänk om man inte är smartare då?

Mer artistisk/kreativ, battre pa fotboll, rider battre, sjunger battre, springer fortare, duktigare pa att knyppla etc ALLA barn har NAGON stark sida som INTE ar utseende-relaterad! :)
 
Sv: Ni som har döttrar

Jag håller faktiskt med dig litegrann.

Mina tonåringar sminkar sig och fixar naglarna och annat som jag är alldeles för lat för att göra på mig själv, jag önskar att jag hade deras talang och tålamod med mitt utseende.

De har välskötta ganska långa naglar (imponerande eftersom de samtidigt är riktiga stalltjejer). De sminkar sig lagom, dvs så att det nästan inte syns. Och jag håller med Tican om att det är en del i att få bli vuxen. Jag är tacksam att de inte ser ut som pajaser med knallsvart hår och svart runt ögonen, men hade de sett ut så ... ja då hade det väl varit viktigt för dem.

Vi är olika sort de och jag. jag är betydligt robustare pojk-flicka men det är ju jag det. Visst är smink och hela skiten en myt om hur kvinnan skall tilltala omvärlden med sitt yttre, men vi har ju alla gått på den mer eller mindre, det gäller att inte falla totalt och inte låta oss bli styrda av det. Det är här jag tror att vi vuxna kan vara med och göra skillnad.
 
Sv: Ni som har döttrar

Inte då!
Snarare någon som slagit i huvudet vid någon avtrillning... :angel:
 
Sv: Ni som har döttrar

Utan att ha läst alla andras trådar...

Jag tror det handlar mycket om hur man som mamma uppträder också. Att stå och predika om hur man måste äta och själv slarva och aldrig äta frukost till exempel. Eller likadant förklara hur man ska bemöta män när modern själv inte kan ta en konflikt med en man...

Lär din dotter att tänka, lär henne att kunskap är vägen ut i världen (om sedan världen är granngården så må så vara). Var en stark mamma. Slåss för henne, men lär henne att stå på egna ben.

Ge henne något att ägna sig åt, kvittar vad. Prata med henne. Stötta henne i allt, på ett eller annat sätt.

Lär henne att det är ALDRIG okej att ta skit från någon, varesig killar, män, tjejer eller kvinnor. Skulle något sådant hända så hjälp henne och slåss för henne. Ingen annan kommer att göra det...

Få en bar relation till hennes vänner. Bara en sån sak som att de ska våga ringa hem till dig den gången hon ligger askalas i parken och behöver skjuts hem. De ska veta att du bryr dig och är tacksam. Min mamma hämtade mig på studenten (det gick maginfluensa :angel: ) utan ett förbannande ord, hon tyckte nästan synd om mig, tackade min kompis så mycket. Hon har aldrig sagt ett elakt ord om det. Jag vet ju att hon också har varit ung :smirk:

Egentligen handlar det om att vara en bar förebild, min mamma är stark, klarar allt i världen och jag har blivit likadan, jag vet att hon stöttar mig i allt och gör allt för sina döttrar.

//E
 
Sv: Ni som har döttrar

Tvungen att tillägga att jag inte läst andra inlägg innan jag skrev detta..


Jag har inga barn men är djupt bekymrad över din fråga inför att få barn någon gång i framtiden. Men att vilja visa upp sig på kort eller kanske jämföra sig med andra tycker jag inte är lika hemskt som det magra idealet.

Det finns flertalet trådar här på buke där någon börjar med att fråga hur lång man är och vad man väger.. "170och väger 50 kg.. men jag ska gå ner till 45" eller liknande.. blir många svar. De allra flesta som svarar i tråden är underviktiga men ska sndå då ner ännu mer i vikt.

DET gör mig livrädd.

Jag är bara 21 år själv och är inte heller helt oberörd idealet i mitt huvud, man påverkas mer än vad man tror. Jag försöker däremot sätt amig på tvären för migsjälv och verkligen tänka till och se vad jag kan göra för andra, yngre tjejer för att förhoppningsvis säga rätt sak i rätt tid för att påverka de åt ett annat synsätt.

Om det skulle gälla ens eget barnvet jag inte riktigt hur man börjar.. för jag tror endå att de börjar hor det lilla lilla barnet. Vad man klär på den och säger åt den.. Om en liten tjej sminkar sig på lek och man säger "å gud så söt du är" bara sånna saker sätter sig nog på fel ställe i huvudet. Sen är det ju allt det där med trygghet, självförtroende och så som är det avgörande när de blir äldre tror jag.. Kanske ska man själv inte göra så stor affär av det man ser i media..eller inte vara så fixerad med kläder och smink inför barnet. Betona det man ser som viktigare i livet utan att göra det påträngande.. då förs det nog över till barnet.


oj oj.. det låter som om jag tror jag vet.. men jag har ju inte ens barn och det här är bara en fundering.. :D
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Ni som har döttrar

mandalaki skrev:
Sönerna, ja. Jag tänker allt på dem också. Hur man får dem att respektera tjejer.


det är ju samma där, killarna matas ju också med hur tjejjer ska se ut.. De flesta tidningar i tidningshyllan tex. de är om tjejjer. Varesig det är till för en kille att läsa eller för en tjej. det är mycket fokus omkring just tjejjers ideal. MEn det har ju även blivit det mer bland killa (har säkert funnits länge ) men det är ofrånkomligt att det är på en annan nivå.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp