Sv: Ni som har döttrar
*lånar knapp* Nu vet jag att frågan var riktad till föräldrar och vad vi gör för att motverka utseendefixeringen för våra barn.
Jag skulle vilja slå ett slag för att se alla barn - jag menar, inte alla överallt, men de barn man ser/träffar på som man som vuxen uppskattar.
Nyligen berömde jag två för mig okända flickor i matvaruaffären. Jag såg att de hade ett styvt jobb med att hjälpa sin mamma att lägga upp varor på bandet och packa påsarna.
Jag pratade först med mamman och berömde hennes duktiga barn. Jag sade att jag uppskattar när jag ser barn och föräldrar arbeta så tätt ihop och där ledordet är respekt och vänlighet.
Sedan gick jag fram till barnen och frågade vad de hette, hur gamla de var (de var 7 och 10 år) och berättade att jag berömt dem för deras mamma. Jag sade att jag ville att de också skulle veta att jag tyckte att det såg så trevligt ut när A och S både var hjälpsamma och fina mot varandra, samtidigt som de hade koll på bandet och hur man packade varor. Jag bekräftade dessutom att det är ett hårt jobb att handla, men att vi alla behöver äta, så det är bra om man hjälps åt.
Mina barn hjälper alltid till på det sättet och jag vet att
jag hade blivit oerhört glad om någon annan vuxen kom och berömde dem. Jag bekräftar mina döttrar så mycket jag kan när de visar egenskaper såsom intitiativförmåga, samarbetsförmåga, respekt och omtanke. De vet vad jag tycker, men ibland hade jag önskat att de också fått en liten del av "the village" som Jillybean skriver om.
I övrigt hemfaller jag åt systematisk indoktrinering à la Jane Dones metoder...
Medvetenhet, medvetenhet, medvetenhet och lite ifrågasättande! Tar sig praktiskt i uttryck genom samtal om vem/vilka vi är, vad som är sunt och bra för kroppen, varför man vill passa in etcetera. Senast ikväll diskuterade ett barnprogram om en transsexuell pojke som gillade hästar och var 11 år. (Visades på Bollibompa efter kl.19)
Barnen ställer också själva intressanta frågor som "om en kvinna kan vara magister, kan en man vara fröken då?" (när vi diskuterade utbildning) eller som stora dottern sade igår: "tror du världen hade varit bättre om kvinnor styrde den, eller hade de också varit osams om vem som egentligen skall bestämma?". Knivigt att svar på när generaliseringar är lättast att förstå, men som kan bli alltför trubbiga...
Det jag tror är viktigast är att barnen känner att man är nyfiken på dem, intresserad av vad de har att säga och att man tar aktiv del av deras funderingar.