Ni som har döttrar

[mandalaki]

...finns det nånting ni kan göra för att motverka utseendefixering?

Nu vet jag inte hur representativt ÄU är för genomsnittet unga tjejer, men: några gånger i veckan kommer det "Nu kan vi väl ha en bildtråd igen"-trådar och bilderna väller in. Trådarna blir megalånga, de är riktiga publikdragare.

Och på påfallande många av bilderna står alla i ungefär samma pose, de har samma halvsura uttryck i ansiktet och visar lika mycket mage som alla andra.

Så kommer det ofta också "Vilken kändis är ni lik"-trådar och nästan alla är lik en kändis. Fast det är inte direkt Kikki Danielsson och Carolina Klüft man är lik, det är Jennifer Lopez, Britney Spears och Catherine Zeta Jones

Hur får man tjejer att inte dras med i det där? Och hur hanterar man sin egen panik över att ens dotter ägnar all sin vakna tid åt hur hon ser ut och åt att jämföra sig med andra?

Jag blir bedrövad .

 

[coscos]

Sv: Ni som har döttrar

fullt förståligt. Men inte konstigt heller tyvärr, Vi blir matade varge dag med bilder på snygga tjejer i media m.m. Till mestadel är det tjejer som jämför sig med tjejer alltså offtast ändrar man sig inte för att någon kille har sagt si och så, utan för att man har läst i veckorevyn/elle att man skall se ut såhär dessa artiklar m.m är oftast/alltid skrivna av tjejer.
Jag tycker mer det känns som om tjejer vill visa upp sig för tjejer och visa "åhh jag är snygg" mer än för killar faktiskt. I mellan/högstadiet är det ju ständligt en tävling vem som är snyggast och man är populärast om man råkar ha fått bröst och alla tjejer är avundsjuka på den tjejen som först får mens osv osv..
så tänker man att "såntdär håller man på med som liten" men inte fan är det någon som lägger upp en bild på sig själv när dom är ruffsiga i håret o smuttsiga skitbyxer.
till och med tråden "vem är fulast" (eller vad den hette där alla skulle lägga ut bilder på sig själva när dom fulade sig) så är alla endå lite "gulligt" fula, tex lite ruffsig i håret men endå söt.

Jag är ganska säker på mi själv nu för tiden men från 6:an till 8:an/9:an så var det en ständlig "insider" tävling som ingen pratade om men som hela tiden fanns där.



jag vet inte vad man skall säga eller göra för att få sin dotter/son att få bättre självförtroende, jag tror endå att min mamma har gjort så att det blivit bättre. Klaga inte på det hon/han håller på med men uppmuntra inte heller överdrivet.

det är jättesvårt att hjälpa....

 

[Snuffsan]

Sv: Ni som har döttrar

Man försöker få dottern att värdera andra egenskaper. Att vara rolig, att rida bra, att vara en bra kompis, att springa fort, att simma bra eller vad det nu kan vara. Att försöka få henne att se bra saker i alla, det tar bort en del av fokuseringen på utseendet.

Man försöker påverka så hon tittar på andra tv-program än såpor där alla deltagare ska ser ut på ett visst sätt.

Man uppmuntrar andra aktiviteter än att stå framför spegeln.

Man köper inte själv de där tidningarna där barbie-brudarna exploateras för fullt.

Man försöker helt enkelt flytta fokus. Och det är skitsvårt.

 

[Snuffsan]

Sv: Ni som har döttrar

Eller så kör man Snuffsan-varianten: Man skaffar man en ponny till till dottern så hon inte hinner med något annat...Går det så går det.

 

[Lambi]

Sv: Ni som har döttrar

Man försöker få dottern att värdera andra egenskaper. Att vara rolig, att rida bra, att vara en bra kompis, att springa fort, att simma bra eller vad det nu kan vara. Att försöka få henne att se bra saker i alla, det tar bort en del av fokuseringen på utseendet.

Man försöker påverka så hon tittar på andra tv-program än såpor där alla deltagare ska ser ut på ett visst sätt.

Man uppmuntrar andra aktiviteter än att stå framför spegeln.

Man köper inte själv de där tidningarna där barbie-brudarna exploateras för fullt.

Man försöker helt enkelt flytta fokus. Och det är skitsvårt.

Tack för att du påminde mig!

 

[Stollan]

Sv: Ni som har döttrar

Genom att lägga fokus på att se personen som får barnet en motvikt.
Egentligen är ju alla dom där bildtrådarna ett sökande efter att bli sedd på det sätt som barn och ungdomar tror är att vara sedd på.
Att se personligheten är att se bortom egenskaperna och uppskattar dom för det dom är.
-Vad trevligt att träffa dig, är en replik som "ser" person medans
-Vad duktig/söt du är, är en replik som "ser" egenskaper och inte personen i sig.
Jämnvikt är vad man som förälder behöver ge när barnen/tonåringarna fixerar sig vid egenskaper istället för person.
Om man istället börjar med "du duger som du är" och "utseende är inte viktigt" när barnet pratar om utseende är risken för att få motsatt effekt och för att vara ärlig ett barn förväntar sig att föräldern skall säga att dom är söta/vackra så förälderns ord just där har inte lika stor inverkan.
Så visst är det så att när min dotter kommer med sådana tankar så diskuterar vi även vikten av andra värden än dom yttre som man kan se men mitt fokus ligger inte främst i diskussionerna utan i övrig tid se till att uppmärksamma personen i min dotter och få fram hur trevligt jag tycker det är att vara med henne och hur viktig hon är för mig oavsätt om hon har en dålig dag eller bra.
Det är det enda som är hållbart i längden.

 

[Stollan]

Sv: Ni som har döttrar

Jag kan tyvärr inte skaffa ponny för hyresvärden säger att man inte får ha ponnysar i lägenheten
Däremot är hon nu satt på ridskola och har jag tur så fortsätter hon med hästar hela livet speciellt genom tonåren

 

[Eileen]

Sv: Ni som har döttrar

Haha vänta du bara...

Ärligt talat, det går inte att som förälder påverka "barnet" vad gäller sådan här.. ungdomarna fullständigt matas in med det dagligen.

 

[mandalaki]

Sv: Ni som har döttrar

Dessvärre tror jag att du har rätt. Det Snuffsan och Stollan skriver är - fast samtidigt är det ju precis som coscos säger: man blir TOTALT matad, det går inte att komma undan.

Möjligen är tjejer som Snuffsans Mini inte lika utsatta - de som har ett STORT engagemang i exvis ridsport har helt enkelt inte tid att läsa Vecko-Revyn och titta på sexistiska videos på MTV :smirk:

 

[coscos]

Sv: Ni som har döttrar

å andra sidan så funkar inte det heller, hon/han kan köpa dom där tidningarna själv.. Det är som att säga "drick inte alcohol" dom kommer ju göra det ändå innan dom är 18... tyvärr.

försök att behandla ditt barn som en vuxen människa om hon/han vill det, men sammtidigt är det viktigt att finnas där som en mamma man kan krypa upp hoss och gråta också om man vill! Försök att ge ditt ban komplimanger ett "oj vad söt du är idag" kan vara skönt att höra även om man inte visar det efter som -vad spelar det för roll om mamma tycker jag är söt det gör hon ju om jag skulle va blå i ansiktet med-

även om man kannske inte vill så kannske det är en idè att köpa en liten sminkväska eller något, allt som kan få dig o din dotter att bli vänner är bra.. är ni vänner kommer ni kunna prata om det mesta sen också villket är ännu bättre.

 

[Snuffsan]

Sv: Ni som har döttrar

Riktade du verkligen detta till mig???: "allt som kan få dig o din dotter att bli vänner är bra" Jag och min dotter har inga som helst problem med vår relation!

 

[coscos]

Sv: Ni som har döttrar

nej nej jag riktade bara det där om tidningarna till dig... glömmde lägga till att slutet var till alla

 

[Stollan]

Sv: Ni som har döttrar

"oj vad söt du är idag".

Den där komplimangen är inte vad jag främst skulle säga till ett utseendefixerande barn eller tonåring. Då bekräftar jag ju bara att det är något som är viktigt. Dessutom påverkar det bara självförtroendet och det är självkänslan som skall höjas för att motverka utseendefixeringen.

Min dotter är min dotter och inte min vän.
Det är två skilda saker.
Mina vänner kan jag "belasta" med mina bekymmer och söka stöd men det är inget ansvar jag skulle lägga på min dotter. Inte heller kan hon få en vuxens ansvar för hon saknar förmågan att överblicka en större situation och förstå en situations helhet.
Jag skulle vara mycket orättvis om jag begärde det.
Jag ger henne det ansvar som hon signalerar att hon är redo för och så länge hon inte har mognad för att ta ansvar för hela sin person så ses hon inte vuxen av mig.
Hon behandlas efter vad hennes mognad ligger och den är olika på olika plan beroende på vad det gäller men vuxen behandlas hon först när hon mentalt är vuxen inte förr.
Inte heller köper jag folk för att dom skall vara min vän utan vill dom det så är det för det är något i min person som tilltalar dom.
Jag köper däremot saker till mina vänner för jag vill göra så och har ingen förvänta som läggs på dom för det.
Att köpa saker för att bli vän med sitt barn signalerar att så gör man när man skaffar vänner. Det kommer bara att skapa ett tomrum inuti barnet samt lägga förväntingar på barnet som barnet kanske inte klarar av att uppfylla.

Allmänt:
Ett tips till av något som jag jobbar på och det är när jag ger en komplimang som syftar till utseende så säger jag
-Jag tycker du är söt.
Jag och min dotter har diskuterat detta med att alla människor tycker olika och alla inte kan tycka samma. Så när jag säger att jag tycker att min dotter är söt så handlar det om min åsikt som person och inte om någon sanning. Andra kan tycka annorlunda (gäller även enklare saker så som mat, kläder mm).
När man säger det som en sanning och barnet upptäcker att det inte alls är så hur skall den då kunna lita på att det som mamma/pappa säger är sant nästa gång?
Detta gör att dottern lättare kan "stå emot" andras kommentarer och det blir lättare ju äldre hon blir (hänger på känslomässig mognad och vi snackar om en mycket känslig tjej när det gäller just min dotter) samt att hon själv inte behöver känna skuld för hon inte tycker om alla människor.
Det är inget konstigt/skamfyllt i det helt enkelt och det blir inte lika laddat.
Sedan kommer hon säkert att titta sig i spegeln och jämföra sig med andra. Hon kommer säkert vara noga med kläder mm men samtidigt finns det jag sagt i botten och det gör att hon inte faller lika djupt och har lättare att ta sig ut på andra ändan som vuxen och kan tycka att hon duger oavsätt när det väl kommer till kritan.
Föräldrar kan inte skydda från influenser utifrån men dom kan ge barnen verktyg att hantera dom på ett lättare sätt. För det krävs det att man har en öppen dialog med sitt barn och att barnet uppfattar att den är viktig och uppskattad för den person den är och inte för dom egenskaper den råkar besitta.
Det är förövrigt inte bara barn det gäller utan även vuxna bara det att det är så mycket svårare att förändra vuxna människor så läggs grunden som barn.
Barn är ju trots allt mycket lättare att påverka än en vuxen på gott och på ont.

 

[LadyFrost]

Sv: Ni som har döttrar

Vill bara påpeka två saker.
1)Alla dricker inte innan 18. Men de som gör det märks mer än vi som inte gör det.

2)Om ni förfasar er över bildtrådarna har ni missat ett värre ämne: "Vad väger ni och hur långa är ni?". Det är trådar som jag helt har tvingat mig att sluta läsa, för att jag jämförde mig med de smalaste (som skrev saker som "172 cm, 50 kg ") och det mådde jag definitivt inte bra av. Jag vill inte ens tänka på hur det kan påverka tjejer i känsligare ålder.

 

[coscos]

Sv: Ni som har döttrar

oj .......
ok jag tror du missuppfattade lite, jag menar inte att du skall sitta och berätta hemlisar för din dotter jag menar att din dotter skall veta att hon kan prata med dig som en vänn är det inte så man vill ha det? Sån relation har jag med min mamma men jag vill inte att hon skall berätta om sina hemmligheter men det är skönt att veta att jag kan berätta för henne.

jag menar heller inte att du skall behandla henne som en vuxen som du behandlar din jobbakommpisar, men du kan inte behandla en dotter på 13 år som en barnrummpa. Beroende på villken bekantskapskrets din dotter växer upp i men, det funkar offtast inte så. Du behöver inte uppmuntra henne till att tex ha jättemycket smink men du kan inte stoppa henne.
jag menar heller inte att du skall säga till din dotter att hon är söt om du inte tycker det, jag menade mer på att säg heldre att hon är söt än att tjata på att"du har för tight tröja" osv. FÖR OFTA


jag vet inte hur eran relation är till era barn och jag menar inte på något sätt att någon av er skulle ha en dålig relation. Jag skriver bara vad jag ser och hur det är när man har syskon och grannar som är 13-16 år. Sen är det självklart olika.

här går folk runt med string som 11 åringar och dom har kläder som 30 åringar men har en kropp som 15.

 

[coscos]

Sv: Ni som har döttrar

nej jag vet, men dom flesta har faktiskt gjort det och så är det.

och dom där vikt/längd trådarna tycker jag inte heller om tror jag har svarat någon gång. men det är sorgligt o se när folk skriver "1,75 & 54 kg nu skall jag bara gå ner 6 kg till" huuua.... Dom trådarna är bara till för att se -är jag tillräkligt smal-

 

[mandalaki]

Sv: Ni som har döttrar

Sen handlar det ju om man själv beter sig också. Man kan tjata "det är det inre som räknas" tills det går hål i huvet på dottern, om man själv ständigt bantar, tränar, bygger naglar och köper allt mindre bikini har man inte vunnit ett skit. :smirk:

 

[Stollan]

Sv: Ni som har döttrar

Nej, jag vill att hon skall se mig som en trygg individ som klara av att hjälpa henne att reda ut när hon behöver hjälp och som hon vet inte fördömer henne som person för hon råkat göra något som hon vet inte är bra. En vuxen (inte en vän) att luta sig emot när det blåser hårt och hon själv kan stå upprätt.
Jag vill att hon skall se mig som en som visar henne vad för vägar som finns och som kan leda henne rätt när hon är vilse.
Någon att bolla tankar och funderingar med som man kan diskutera stora frågor med utan att den vuxne går i taket eller tassar på tå.
En vän är en hel annan sak och har en helt annan melodi/känsla och vänskap kommer det säkert att mynna ut i när hon blivit vuxen och flyttat hemifrån så dotter/mor relationen blir annorlunda.
Det handlar om tillit och förtroende och det kan man ha till andra än bara vänner tex psykologer, kuratorer, föräldrar, lärare osv.

Hur är "behandla som en barnrumpa" för dig?
Om en 13 åring mentalt är som en 10 åring på vissa bitar så behandlar jag den som en 10 åring på dom bitarna. Om den däremot är som en 18 åring på andra bitar behandlar jag den som en 18 åring på dom bitarna. Alla är så olika så jag behandlar efter individ och inte efter fysisk ålder eller för den delen kön.

Det är väl heller ingen som har sagt att dom klagar på hur ett barn klär sig utan det var utseendefixeringen och hur man försöker att förebygga den det var på tal om.
Därför är ett
-Du är söt, en dålig variant medans tex
-Jag älskar dig
-Det är så trevligt att umgås med dig odyl bra varianter av komplimanger.
-Jag tycker du är söt, är inget fel i sig men har barnet problem med utseendefixering bör fokus ligga på den motsatta sidan för att väga upp istället för att stärka fel sak.
Du stärker där du lägger fokus.
Vare sig negativ eller positiv fokusering skall ligga på utseende om det är fixering där. Det skall ligga på motpolen nämligen känslan av egenvärde som person.

Att min dotter senare får lov att leka med mitt smink här hemma under vissa premisser är en helt annan historia

 

[Stollan]

Sv: Ni som har döttrar

oups...råkade uppenbarligen få två istället för en
Sorry.

 

[Stollan]

Sv: Ni som har döttrar

Precis
Det är så viktigt att före gå med gott exempel för att kunna ge barnen en solid grund att stå på.