Ni som avlar på hobbynivå.

[nullo-modo]

Men blandraser är ju SÅ söta och blir ALLTID vad man gör dom till.
Du sitter ju på en guldgruva

Att jag inte tänkte på det, någon som är intresserad av hundar som ställer hare

 

[Raderad medlem 94602]

För de som fortsatt är intresserade!

Jag och en stallkamrat kom in på den här disskutionen.
Hon föder upp renrasiga hundar med stamtavla och som har fina avelslinjer. Hon använder sig delvis av egen hane.
Hon tar ca en kull per år.
Hon har räknat på att hon tjänar 3000kr per valp och då är foder, försäkring, ultraljud, vacc och besiktning inräknat.
Men vill man tjäna pengar så ska man ta fram en fin avelshane och ta betalt för att få para med, sa hon.

Raser skiljer markant åt.
Ponera att vi tar fram en hane att använda själva. Rasen är Schäfer och den måste ha meriter för att öht vara attraktiv att köpa valp efter. Vissa hälsotester samt MH krävs för att få regga avkommorna. Fram till 4 års ålder när han är lämplig att tas i avel så har han kostat oss ca:
1-Valppriset går ju bort iom att han inte säljs. En förlust ur hans kull på 14000:-
2 - Från födsel till 8 v ålder: Reggning 350:-, vetbes, chip 450:- maskmedel &foder 400:-, hanhundsavgift 1500:-
3-MH:- 650:-
4- KORNING: 850:-
5- Röntgen: 1000:-
6- Försäkring: 14,400:- (ca årspremie för avelshane 3600:-/år)
7- Mat 500:- mån. 12 månader× 4 år totalt 24000:-
8- tävlingsavgifter för att få meriter eller L-test: 6000:-

Totalt: 49600:- räknar jag då av den förlust jag gjort på honom som valp när jag INTE sålde honom så blir det 14 000:- dvs 63600:-
Sen tillkommer givetvis andra utgifter som veterinärvård, utrustning osv

Har man då hobbyavel så har man inte så många tikar att använda den här hanen på och en av dem kommer ju vara han mor.
Om jag bara ska använda den här hanen så blir alla mina kullar släkt med varandra och jag målar in mig i ett hörn. Jag bidrar inte heller speciellt mycket med nytt blod då troligtvis även tikarna är närbesläktade om jag inte köpt in tikar.

 

[Raderad medlem 94602]

De i min ras som har egen hane/hanar är de stora kennlarna. Ändå kanske de använder den där hanen max 3 ggr. Och då har de säkert tillgång till ett tjugotal tikar genom att få låna in av valpköpare samt egna hemma.
Att få in nytt blod och nya linjer är något de flesta strävar efter.

Vi använder en hane endast en gång och letar ständigt helt nya linjer.
Att använda en hane många gånger medför risker. OM hanen visar sig bära på nåt skit så har man blåst sig själv många kullar.

 

[Lenis]

Jag jobbar för att ha råd att kunna leva och ha hundar. Att leva på hunduppfödning är inget jag skulle vilja, ens om det vore möjligt...

Inte jag heller, då skulle jag förr eller senare behöva ta krassa affärsbeslut som leder till sämre avelsbeslut för att pengarna styr.

Angående frågan om hanar så, om jag inte nämnt det innan, har jag själv bara tagit en kull på min utmärkt meriterade hane. Han har barnbarn jag kunnat utvärdera och först nu har jag känt att jag gärna hade försökt få en sista kull på honom (han börjar bli till åren så man vet ju inte med fertiliteten) men jag vill heller inte ta en kull bara för att, det ska ju vara så att han kompletterar tiken även om han i "sig själv" är en bra avelshane som är välmeriterad och jag är mycket nöjd med kullen han lämnade.

 

[WildWilma]

Jag tänker att det återigen beror på hur man räknar. Jag har inte gjort något extra med min hane, men han har ju inbringat pengar pga att han går i avel. Det tycker jag är plus då, eftersom han om han inte parat bara kostat mig pengar. Men det är ju återigen en sällskapsras, så det skiljer ju förstås. Men röntgen, MH/Bph och utställningar hade jag gjort ändå, även om han tex varit utesluten ur aveln pga sjukdom eller led-status.

Jag kan se det som att hundens kostnader minskar men att TJÄNA pengar som bidrar till ägarens inkomster på sin hane gör man ju i normala fall INTE. När man börjar tjäna pengar som bidrar till ägarens inkomster på att hålla hanar för avel då blir det inte längre hälsosamt för rasen för då måste de användas enormt mycket.

Nu är mina hanar inte tänkta för avel men om det någon gång i framtiden skulle visa sig att någon mina hundar är aktuell för avel så är det en jäkla massa kostnader för att komma till den punkten att det går att avgöra om den ska gå i avel. Jag skulle aldrig låta min hund gå i avel för att "tjäna pengar" på det utan enbart för att jag tror den har något att bidra med till rasen.

 

[Migo]

Jag kan se det som att hundens kostnader minskar men att TJÄNA pengar som bidrar till ägarens inkomster på sin hane gör man ju i normala fall INTE. När man börjar tjäna pengar som bidrar till ägarens inkomster på att hålla hanar för avel då blir det inte längre hälsosamt för rasen för då måste de användas enormt mycket.

Nu är mina hanar inte tänkta för avel men om det någon gång i framtiden skulle visa sig att någon mina hundar är aktuell för avel så är det en jäkla massa kostnader för att komma till den punkten att det går att avgöra om den ska gå i avel. Jag skulle aldrig låta min hund gå i avel för att "tjäna pengar" på det utan enbart för att jag tror den har något att bidra med till rasen.

Precis. Och även om hanen vore fantastisk och hade massa att bidra med till rasen, rasen är förhållandevis stor så att det går att ta fem kullar på en hane utan att det blir matadoravel, så har man förhoppningsvis ganska stort tidsspann på de fem kullarna. Det innebär att man har löpande kostnader för hälsoundersökningar, måste fortsätta tävla och meritera för att visa sin hanhund samt ta emot nyfikna tikägare.

Jag kan också säga att det inte är gjort i en handvändning att para.Ibland handlar det om orutinerade tikar, kanske hundar vars ägare inte är så duktiga på att läsa löpet så hon inte är redo och därför måste komma flera gånger/bo kvar. Eller som det blir ibland, inte alls vill. Eller så tar det sig inte, så resorna och tiden man lagt är helt förjäves.

Fritte har haft två tikar här som kommit så långt som till beslut att vi ska para. Den första åkte jag först 4 h enkel väg för att visa min hund. Sen kom tikägaren hit för parning, utan framgång. Av praktiska skäl gick jag med på att åka till dem för nytt försök ett dygn senare, utan framgång. Alltså 16 timmars restid för mig, tre arbetsdagar utan inkomst. Som slutade i en axelryckning och utan någon som helst ersättning.

Andra tiken gick tom. Hon var här och träffade honom en dag, och två dagar för parning. Det var alltså ytterligare tre arbetsdagar utan inkomst, plus extrautlägg för övernattningsgäst. Dessutom bjöd jag in tre av de som stod på valplistan för att träffa hanhunden, en halv arbetsdag + fika.

Det är så långt sex arbetsdagar, ganska många timmars resa och div småutgifter för: ingenting. Sen har jag tagit emot en handfull tikägare för att titta på honom, som av olika skäl inte gått så långt som till parning. Ganska många timmar till.

Är man seriös så är man mån om att tikägaren ska vara välinformerad och ha fått chans att träffa hunden innan det paras. Då händer det dessutom titt som tätt att man väljer att avstå parning - även om tikägaren vill para. Man är mån om att inte para många tikar i rad utan att utvärdera avkommorna däremellan, och att valparna får bra start på livet och ges rimliga chanser att hamna i bra hem. Då tjänar man inte direkt storkovan...

Är man oseriös kan man para hur många hundar som helst, helt utan att åka runt och träffa dem, förhöra sig om hur valparna kommer få det osv. Då kan man tjäna stora pengar.

Ett skräckexempel i min ras är en hane som importerades för nått år sedan, och fick 91 valpar på några få månader. Den hanhundsägaren fick tillbaka betydligt mer än hen lade ut på inköp av hunden...

 

[bollen__]

Jag kan se det som att hundens kostnader minskar men att TJÄNA pengar som bidrar till ägarens inkomster på sin hane gör man ju i normala fall INTE. När man börjar tjäna pengar som bidrar till ägarens inkomster på att hålla hanar för avel då blir det inte längre hälsosamt för rasen för då måste de användas enormt mycket.

Nu är mina hanar inte tänkta för avel men om det någon gång i framtiden skulle visa sig att någon mina hundar är aktuell för avel så är det en jäkla massa kostnader för att komma till den punkten att det går att avgöra om den ska gå i avel. Jag skulle aldrig låta min hund gå i avel för att "tjäna pengar" på det utan enbart för att jag tror den har något att bidra med till rasen.

Återigen, så tänker vi inte lika när vi räknar. Så vi får nog helt enkelt vara överrens om att inte vara överrens helt enkelt. Jag tycker att det är ett plus i kassan som jag annars inte haft, du tycker inte det.

 

[Migo]

Återigen, så tänker vi inte lika när vi räknar. Så vi får nog helt enkelt vara överrens om att inte vara överrens helt enkelt. Jag tycker att det är ett plus i kassan som jag annars inte haft, du tycker inte det.

Jag tror att problemet är vad man menar med "vinst". För mig som drivit företag i många år är vinst = det som är kvar av inkomsten när utgifterna + skatten + momsen är avdragen. Alltså har jag inte kalkylerat med någon vinst på min kull. Däremot ökar jag ju min omsättning ganska mycket, eftersom rörelsen i kassan - både in och ut- ökar.

 

[bollen__]

Jag tror att problemet är vad man menar med "vinst". För mig som drivit företag i många år är vinst = det som är kvar av inkomsten när utgifterna + skatten + momsen är avdragen. Alltså har jag inte kalkylerat med någon vinst på min kull. Däremot ökar jag ju min omsättning ganska mycket, eftersom rörelsen i kassan - både in och ut- ökar.

Ja jag förstår att vi inte räknar på samma sätt. Tilllskott kanske är ett bättre ord då.

 

[WildWilma]

Precis. Och även om hanen vore fantastisk och hade massa att bidra med till rasen, rasen är förhållandevis stor så att det går att ta fem kullar på en hane utan att det blir matadoravel, så har man förhoppningsvis ganska stort tidsspann på de fem kullarna. Det innebär att man har löpande kostnader för hälsoundersökningar, måste fortsätta tävla och meritera för att visa sin hanhund samt ta emot nyfikna tikägare.

Jag kan också säga att det inte är gjort i en handvändning att para.Ibland handlar det om orutinerade tikar, kanske hundar vars ägare inte är så duktiga på att läsa löpet så hon inte är redo och därför måste komma flera gånger/bo kvar. Eller som det blir ibland, inte alls vill. Eller så tar det sig inte, så resorna och tiden man lagt är helt förjäves.

Fritte har haft två tikar här som kommit så långt som till beslut att vi ska para. Den första åkte jag först 4 h enkel väg för att visa min hund. Sen kom tikägaren hit för parning, utan framgång. Av praktiska skäl gick jag med på att åka till dem för nytt försök ett dygn senare, utan framgång. Alltså 16 timmars restid för mig, tre arbetsdagar utan inkomst. Som slutade i en axelryckning och utan någon som helst ersättning.

Andra tiken gick tom. Hon var här och träffade honom en dag, och två dagar för parning. Det var alltså ytterligare tre arbetsdagar utan inkomst, plus extrautlägg för övernattningsgäst. Dessutom bjöd jag in tre av de som stod på valplistan för att träffa hanhunden, en halv arbetsdag + fika.

Det är så långt sex arbetsdagar, ganska många timmars resa och div småutgifter för: ingenting. Sen har jag tagit emot en handfull tikägare för att titta på honom, som av olika skäl inte gått så långt som till parning. Ganska många timmar till.

Är man seriös så är man mån om att tikägaren ska vara välinformerad och ha fått chans att träffa hunden innan det paras. Då händer det dessutom titt som tätt att man väljer att avstå parning - även om tikägaren vill para. Man är mån om att inte para många tikar i rad utan att utvärdera avkommorna däremellan, och att valparna får bra start på livet och ges rimliga chanser att hamna i bra hem. Då tjänar man inte direkt storkovan...

Är man oseriös kan man para hur många hundar som helst, helt utan att åka runt och träffa dem, förhöra sig om hur valparna kommer få det osv. Då kan man tjäna stora pengar.

Ett skräckexempel i min ras är en hane som importerades för nått år sedan, och fick 91 valpar på några få månader. Den hanhundsägaren fick tillbaka betydligt mer än hen lade ut på inköp av hunden...

Precis, det räknade jag inte ens med. Behövs inte många arbetsdagar bort vid parning för att den eventuella intäkten är borta. Jag skulle troligen inte låta någon av mina hanar para en tik utan att träffa tiken och se den i arbete. Gärna flera kullsyskon också. Näe troligtvis inte ens om jag ser ev. intäkt från parning som ett tillskott skulle det resultera i ett + om alla kostnader och inkomstbortfall i samband med allt runt det skulle räknas med.

 

[Lenis]

@Migo

Önskar att hanhundsägare generellt hade åtminstone 10% av ditt tänk..

 

[Lenis]

Återigen, så tänker vi inte lika när vi räknar. Så vi får nog helt enkelt vara överrens om att inte vara överrens helt enkelt. Jag tycker att det är ett plus i kassan som jag annars inte haft, du tycker inte det.

Hur tänker du om kullar som går minus då?

 

[Wingates]

Precis, det räknade jag inte ens med. Behövs inte många arbetsdagar bort vid parning för att den eventuella intäkten är borta. Jag skulle troligen inte låta någon av mina hanar para en tik utan att träffa tiken och se den i arbete. Gärna flera kullsyskon också. Näe troligtvis inte ens om jag ser ev. intäkt från parning som ett tillskott skulle det resultera i ett + om alla kostnader och inkomstbortfall i samband med allt runt det skulle räknas med.

Jag hade nog kunnat låna ut min hane utan att ha träffat tiken innan. Jag tänker att linjerna är viktigare än individen sas. Min ras är dock rätt liten så man får en bra uppfattning utan att träffa hunden. (Och så får man ju läsa MH/MT protokoll för kullen etc)

 

[WildWilma]

Jag hade nog kunnat låna ut min hane utan att ha träffat tiken innan. Jag tänker att linjerna är viktigare än individen sas. Min ras är dock rätt liten så man får en bra uppfattning utan att träffa hunden. (Och så får man ju läsa MH/MT protokoll för kullen etc)

Men du måste man ju känna/ha träffat en massa hundar i de linjerna. I min ras är det inte lika lätt att säga allt om en hund/kull endast utifrån stamtavlan, alla är i nästan släkt med alla så det finns få om ens någon distinkt linje av hundar.

Jag skulle nog kunna nöjja mig med bra filmer också om de visade vad jag var intresserad av.

 

[bollen__]

Hur tänker du om kullar som går minus då?

Hur menar du att jag går minus som hanhundsägare? Jag har inte varit med om det än så jag vet inte hur du menar.

 

[Migo]

@Migo

Önskar att hanhundsägare generellt hade åtminstone 10% av ditt tänk..

Äh, det slutar med att man är bitter över alla jäbla skithundar som folk avlar på, alla hanhundsägare som döljer fakta om sin hund och mörkar sjukdomar. Och inte fan har jag fått till nån Frittevalp, trots att jag fått förfrågningar från tikar i snart fyra år nu

 

[Lenis]

Hur menar du att jag går minus som hanhundsägare? Jag har inte varit med om det än så jag vet inte hur du menar.

Ursäkta jag var nog lite otydlig Jag tänkte dels som i Migos fall, dels om du hade haft tiken. Det är ju liksom ett synsätt när det gäller kostnader så jag var mest nyfiken!

 

[bollen__]

Ursäkta jag var nog lite otydlig Jag tänkte dels som i Migos fall, dels om du hade haft tiken. Det är ju liksom ett synsätt när det gäller kostnader så jag var mest nyfiken!

Jag vet inte hur jag skulle tänka då eftersom jag inte har en tik, och inte samma insatser som krävs som för Migo. Jag kanske hade tänkt annorlunda då, vad vet jag.

 

[LaMagia]

Gällande hanar... jag har genom åren ägt fyra hanar. Två av dem har jag haft valpar efter och en av dem blev det två kullar efter (totalt fem valpar). Den jag har nu har ännu inte lämnat några valpar hos mig (han har dock två valpar hos en uppfödare utomlands), men en av mina tikar är planerad att paras med honom. Med undantag för en hane (som dessutom aldrig blev någon avelshane pga bettfel) så har jag aldrig köpt in någon hane. Tre hanar har genom åren hamnat hos mig då deras tidigare ägare inte kunnat ha dem kvar och gärna sett att hundarna hamnat hos mig. Alla tre har varit friröntgade, trevliga och snygga (cert på utställning) och de två som jag använt i avel har bidragit till min fortsatta avel. En av mina tikar har dessa två hanar i sin stamtavla och förhoppningen är att hon ska få valpar med den hane jag har nu.
Egentligen är det ganska värdelöst att ha en egen hane, då man ändå inte kan använda honom i någon större utsträckning... jag gör inte om avelskombinationer och jag är heller inte så himla road av att ha samma far till flera kullar.

 

[Jadzia]

Jag skulle tro att de enda som egentligen tjänar pengar på avel är riktigt stora uppfödare inom större raser och då främst hanhundsägare. Till exempel hann Bolle Ja Na Ka få 464 avkommor och fler hade det nog blivit om han inte avlidit. Extreme Orex Aykmar har 341 avkommor och lever än. Även om det kostar att tävla på VM-nivå så blir det nog ändå några kronor över. Man får dock ha i åtanke att detta är extremt framgångsrika hundar. Få hanar når till den nivån och används därmed inte lika mycket i aveln.