Ni som avlar på hobbynivå.

[Laa]

Jag skulle nog inte haft lika många

Inte jag heller. Hade hållit mig till två, så att det är lättare att få hundvakt.
Iom avel har jag insett att jag kommer landa på 4-6st. Viss skillnad.

 

[Raderad medlem 94602]

Ja eller en annan fot i den överseriösa aveltråden.
De allra flesta hundköpare vill bara ha en trevlig bästa vän.

Även om köparen bara vill ha en trevlig vän så får man ju innerligt hoppas att uppfödaren ändå har höga krav på kvalitén på sina avelsdjur när det kommer till hälsa och linjer så man faktiskt bidrar med något positivt för rasen. Om inte så har ju uppfödaren bara för avsikt att producera valpar för att ha nått att sälja.

 

[Killaloe]

Även om köparen bara vill ha en trevlig vän så får man ju innerligt hoppas att uppfödaren ändå har höga krav på kvalitén på sina avelsdjur när det kommer till hälsa och linjer så man faktiskt bidrar med något positivt för rasen. Om inte så har ju uppfödaren bara för avsikt att producera valpar för att ha nått att sälja.

Och i begreppet "en trevlig vän och familjemedlem att ha roligt med" tycker iaf jag att det ingår vettig mentalitet och en sund hund. En sjuk hund med kass mentalitet är definitivt ingen rolig hund att leva med på många sätt. Så nä, även en sällskapshund och dess ägare förtjänar bra förutsättningar för ett roligt liv, vilket ändå vettig avel är en bra grund för.

 

[Fruentimber]

Min mormor födde upp shih-tzus.
Min mormors mor födde upp pomeranian, eller dvärgspets som det hette på den tiden.

"Vinst" existerade inte. Men de höll också många hundar och var nogranna i sina avelsarbeten.

 

[Raderad medlem 94602]

Och i begreppet "en trevlig vän och familjemedlem att ha roligt med" tycker iaf jag att det ingår vettig mentalitet och en sund hund. En sjuk hund med kass mentalitet är definitivt ingen rolig hund att leva med på många sätt. Så nä, även en sällskapshund och dess ägare förtjänar bra förutsättningar för ett roligt liv, vilket ändå vettig avel är en bra grund för.

Precis!
Oavsett ras så har alla seriösa uppfödare avelsmål som de kan redogöra hur de arbetar för.

 

[Fruentimber]

Min syster och mor föder upp/har fött upp franska bulldogs. Senaste (och förmodligen sista) kullen lämnade ett stort hål i plånboken på cirka 30 000. Hanen som sparades avlivades dessutom för några månader sen.

 

[Red_Chili]

Även om köparen bara vill ha en trevlig vän så får man ju innerligt hoppas att uppfödaren ändå har höga krav på kvalitén på sina avelsdjur när det kommer till hälsa och linjer så man faktiskt bidrar med något positivt för rasen. Om inte så har ju uppfödaren bara för avsikt att producera valpar för att ha nått att sälja.

Egentligen borde det ju nästan vara ännu viktigare med sällskapsraserna. Om en brukshund har lite knepigare mentalitet än väntat, så har den troligen ändå hamnat hos en person som verkligen har intresse av att träna hund och då finns ju goda förutsättningar att få ordning på mycket. En sällskapshund som istället hamnar hos någon som inte vill träna speciellt mycket... Där blir det nog svårare att få bukt på diverse mentala knepigheter. (Och alla vill förhoppningsvis ha hundar som lever länge och inte behöver klippkort hos veterinären)

 

[yennork]

@kossankaj Hobbyuppfödare tar oftast en kull om året, i genomsnitt. Om man bara räknar per kull,så kan man visst få ett tillskott till hushållskassan de gånger allt flyter på.

Om man däremot räknar på alla kostnaderna/kull för, säg, fem år kan resultatet bli helt annorlunda. Alla dräktigheter/förlossningar/valptider går inte som beräknat. Veterinärvård är inte billigt.

Sen är det inte säkert att alla valpar blir sålda vid 8-9 veckor, ibland får uppfödaren tillbaka en valp som köparen inte kan ha kvar... Ska de kostnaderna räknas?

Den uppfödare som inte tar ledigt vid beräknad förlossning och tidig valptid kan jag inte se som seriös. Lite äldre valpar kan man visst lämna med mamman några timmar om man är beredd på kaos när man kommer hem - de hobbyuppfödare jag känner måste ibland göra det. Men inte varje dag! Att ha en valpkull betyder mycket jobb, mycket av det handlar om att städa...

 

[Fisherling]

Jag vill föda upp i framtiden och räknar kallt med att som bäst gå +-0.

Att föda upp handlar inte om pengar för mig. Jag vill bidra. Om jag kan orsaka en betydande positiv effekt för rasen och dess framtid, då kan jag dö lycklig

 

[Lenis]

Köper inte era avancerade parningsbesstyr
De är självvalda.
Om man vänder på det. Många som föder upp har inget heltidsjobb och behöver inte ta ledigt för parningsresor och valptiden. Många har egen hane hemma.
Många tävlar eller ställer inte ut alls.

Finns gott om köpare som bara vill ha en trevlig familjehund.
Många sälskapsraser finns.
Där tjänar man en slant på kullen.

Nu tror jag detta är som att banka huvudet i en vägg men jag ger det ett försök ändå..
Ja det är självvalt. Man kan välja att ha skitavel på kassa djur och köra annonsering om att hundarna kommer bli sååå gulliga och bli vad man gör dem till. Men vi talar om vettig avel här. Det kostar. Att du tycker att skräpavel är ett alternativ får stå för dig.

Även om man jobbar deltid lär man behöva ta ledigt. De flesta som jobbar deltid är inte lyckosamt lediga exakt vid höglöp och flera veckor i sträck vid valpningstider. Behövs det då kan man fråga sig? Är man rädd om djuren så jo, jag tycker nog det. Det handlar inte bara om att vara hemma vid själva valpningen- tiken kan gå bort eller bli sjuk eller annat händer som gör att man måste nappa upp kullen. Och det är en mycket tidskrävande verksamhet, om man inte kan hitta en amma (och tiken kanske tillfälligt är dålig och kan bli bättre och då hivar man ju inte iväg de små). Eller, så kan man förlora valpar och sitta med en snittad tik- och en nysnittad lämnar jag inte hemma själv nån längre stund. Som tur är, för jag har varit med om att en av mina ett par dagar efter snitt mådde ok på morgonen, och knappt två timmar senare hittar jag henne skållhet liggandes på sidan flämtandes på badrumsgolvet. In akut och hon hade galopperande infektion som vi lyckades häva. Jag vill inte veta hur det hade gått om jag inte varit där. Och detta kan vi ta på kontot för våra kära sällskapsraser, för snitt är tyvärr inte ovanligt på många små hundar och vid besvärlig valpning kan man förlora både valpar och tik. Och bara stå med en fet veterinäråkning efter..

Jag föder uppsällskapsraser och går back, så där har du fel. Jag gör hälsotester (de som krävs och även ögonlysning som jag tycker BORDE bli ett krav). Jag ställer ut, för det tycker jag man ska. Jag kör MH alt BPH, för det är gott om taskiga psyken inom aveln och "trevliga familjehundar" ska ju helst inte äta barn eller ligga och skaka under soffan så fort nån smäller med en kastrull i disken. Sedan har vi snitt och besvärliga varpningar som jag nämnde ovan.

Ja inom småhund är det ofta ögonlysa och kolla knän..dvs en kostnad på dryga tusenlappen..allt annat är frivilligt. Man behöver inte ens ställa ut

Man BEHÖVER typ ingenting. Man kan blandrasavla och låtsas som om det regnar när köparen pratar om vaccination osv. Sätta hundarna i minsta möjliga bur/rastgård och ta kullar på varje löp. Fire away liksom. Finns många som kört den stilen.

Ja eller en annan fot i den överseriösa aveltråden.
De allra flesta hundköpare vill bara ha en trevlig bästa vän.

Dels krävs betydligt mer än du tror- de blir i regel ledsna om deras bästa vän måste avlivas pga sjukdom eller om de måste bo hos veterinären, till exempel. Och sedan håller jag faktiskt inte alls med om det du skriver. För när man säljer valpar så verkar det som om varannan människa vill ha hund till avel, och övriga (även om de varken ska avla eller ställa ut) vill absolut ha perfekta hundar oavsett. Jag har suttit med mängder med folk som ringde på en väldigt söt och trevlig valp jag hade, men när jag nämnde att han hade ett mycket litet exteriört fel så var inte en käft intresserad.. Vet många uppfödare som upplevt samma som jag inom våra raser, att alla ska minsann ha den mest lovande oavsett om den bara ska drälla hemma. Underligt nog.

 

[ninnago]

Jamen såklart man går plus om man får en lite större kull!
Säg 8 valpar x 15', det blir 120.000 in.
Parning, parningsavgift, mat, veterinär, avmaskning, reg, valpköpare mm mm mm det blir inte 120k.

MEN om jag räknar med att jag behåller en valp själv, kanske sätter en på foder, den jag behöll själv får HD och måste säljas billigt, räknar med HD/edRöntgen, ögonlysning, inköp av tikar, tävlingar, försäkringar, veterinärkostnader och mat till hela gänget inkl pensionärer och de som inte går i avel, hundgårdarn,hundvakter, trädgården som aldrig mer blir vad den varit, slitage på hus och bilar, att jag måste ta ledigt från jobbet, osv osv osv nej då går det INTE ihop sig. Aldrig i livet.

Men visst får jag några extra pengar i fickan när jag har sålt en kull, det får jag ju. snacka om att man är "lättlurad" som uppfödare. Man gör ju om det - igen och igen och igen....

 

[LaMagia]

Jag har en pytteliten uppfödning där jag haft nio kullar på 19 år. Senast jag hade valpar var 2009 och jag hoppas på kanske två kullar i höst.
Jag tar samma pris för mina valpar som alla andra i rasen, men jag har aldrig brytt mig om att räkna ut vilken förlust jag gör... Jag har genom åren åkt utomlands flera gånger för att para utan att det blivit valpar. Jag har köpt in tikar som inte hållit måttet för avel, men då jag tycker om mina hundar så blir de gärna kvar hos mig även om de inte kan gå i avel. De gamla blir definitivt kvar! Just nu har jag fem hundar, varav tre är lämpliga för avel.
Jag jobbar för att ha råd att kunna leva och ha hundar. Att leva på hunduppfödning är inget jag skulle vilja, ens om det vore möjligt...

 

[Sofie.S]

För de som fortsatt är intresserade!

Jag och en stallkamrat kom in på den här disskutionen.
Hon föder upp renrasiga hundar med stamtavla och som har fina avelslinjer. Hon använder sig delvis av egen hane.
Hon tar ca en kull per år.
Hon har räknat på att hon tjänar 3000kr per valp och då är foder, försäkring, ultraljud, vacc och besiktning inräknat.
Men vill man tjäna pengar så ska man ta fram en fin avelshane och ta betalt för att få para med, sa hon.

 

[WildWilma]

För de som fortsatt är intresserade!

Jag och en stallkamrat kom in på den här disskutionen.
Hon föder upp renrasiga hundar med stamtavla och som har fina avelslinjer. Hon använder sig delvis av egen hane.
Hon tar ca en kull per år.
Hon har räknat på att hon tjänar 3000kr per valp och då är foder, försäkring, ultraljud, vacc och besiktning inräknat.
Men vill man tjäna pengar så ska man ta fram en fin avelshane och ta betalt för att få para med, sa hon.

Har hon räknat med alla utgifter hon haft för tiken fram till parningen? Mat, försäkring, meritering, kurser mm.?

Jag förstår båda "sidorna". Visst kan jag tänka att om man hade haft hundarna och gjort samma saker ändå så förstår jag att man räknar att kullen går med vinst. Men räknar man in alla omkostnader för hundar mm. som en del av sin verksamhet (vilket man såklart gör när skatteverket frågar) så är det nog extremt få som går med vinst.

Att tjäna pengar på sin hane i avel är det säkert en del som gör och det kan ge riktigt trista konsekvenser i de flesta raser när man låter sin hund bli avelsmatador (förälder till ett större antal valpar under sin livstid än 5 % av valparna som föds under en 5-årsperiod i rasen). I många mindre raser handlar det bara om några få kullar för att en hund ska överskrida det. Inget mycket att "tjäna" pengar på om man samtidigt har utgifter på kanske 20 000 per år för hunden. Mina två hanar kostar mig över 50 000 om året (tävlingar och kurser ej inräknat), de hade fått avla flitigt för att tjäna sitt uppehälle

 

[Jadzia]

Köper inte era avancerade parningsbesstyr
De är självvalda.
Om man vänder på det. Många som föder upp har inget heltidsjobb och behöver inte ta ledigt för parningsresor och valptiden. Många har egen hane hemma.
Många tävlar eller ställer inte ut alls.

Finns gott om köpare som bara vill ha en trevlig familjehund.
Många sälskapsraser finns.
Där tjänar man en slant på kullen.

Eh...nä!
De flesta seriösa upofödare har inte egen hane hemma. Även om de äger en hane används den sällan på kennelns tikar. Alla de jag känner personligen jobbar dessutom. Vissa må vara företagare, men jobbar gör de lik förbannat.

 

[nullo-modo]

Hade ni inte haft hund om ni inte avlat med andra ord ?? Eftersom ni räknar med rena hundägarekostnader i er avel. Nej jag köper inte det där att man inte kan tjäna en slant på en valpkull..det är jag övertygad om att MÅNGA gör..som inte imponerar hundar från andra länder eller åker land och rike rubt för parning och tävling.

Avlar inte men skulle jag så hade 2 hundar och oftast av 2 olika raser som finns i familjen blivit fler hundar så det fanns någon att avla på.
Har alltid funnits hund 2 hundar i familjen och tänker jag tillbaka så har det funnits 2 som varit bra nog att avla på (1 född 85 och 1 född 03) så med den bakgrunden känns det som mer än 2 hundar krävs för hobbyavel.

 

[nullo-modo]

Lägger till att raserna hemma är små raser så 2 kullar hund.

 

[bollen__]

Har hon räknat med alla utgifter hon haft för tiken fram till parningen? Mat, försäkring, meritering, kurser mm.?

Jag förstår båda "sidorna". Visst kan jag tänka att om man hade haft hundarna och gjort samma saker ändå så förstår jag att man räknar att kullen går med vinst. Men räknar man in alla omkostnader för hundar mm. som en del av sin verksamhet (vilket man såklart gör när skatteverket frågar) så är det nog extremt få som går med vinst.

Att tjäna pengar på sin hane i avel är det säkert en del som gör och det kan ge riktigt trista konsekvenser i de flesta raser när man låter sin hund bli avelsmatador (förälder till ett större antal valpar under sin livstid än 5 % av valparna som föds under en 5-årsperiod i rasen). I många mindre raser handlar det bara om några få kullar för att en hund ska överskrida det. Inget mycket att "tjäna" pengar på om man samtidigt har utgifter på kanske 20 000 per år för hunden. Mina två hanar kostar mig över 50 000 om året (tävlingar och kurser ej inräknat), de hade fått avla flitigt för att tjäna sitt uppehälle

Jag tänker att det återigen beror på hur man räknar. Jag har inte gjort något extra med min hane, men han har ju inbringat pengar pga att han går i avel. Det tycker jag är plus då, eftersom han om han inte parat bara kostat mig pengar. Men det är ju återigen en sällskapsras, så det skiljer ju förstås. Men röntgen, MH/Bph och utställningar hade jag gjort ändå, även om han tex varit utesluten ur aveln pga sjukdom eller led-status.

 

[Lipperta]

Avlar inte men skulle jag så hade 2 hundar och oftast av 2 olika raser som finns i familjen blivit fler hundar så det fanns någon att avla på.
Har alltid funnits hund 2 hundar i familjen och tänker jag tillbaka så har det funnits 2 som varit bra nog att avla på (1 född 85 och 1 född 03) så med den bakgrunden känns det som mer än 2 hundar krävs för hobbyavel.

Men blandraser är ju SÅ söta och blir ALLTID vad man gör dom till.
Du sitter ju på en guldgruva

 

[vallhund]

Lägger till att raserna hemma är små raser så 2 kullar hund.

De flesta uppfödare jag känner tar sällan mer än 2 kullar per tik, om det inte är något väldigt speciellt eller att det bara blev en eller två valpar i en kull, eller ingen tikvalp att avla vidare på.