Ni som är känsliga

[Singoalla]

För er som inte redan listat ut det efter alla mina små livskriser på det här forumet genom åren så har jag vissa svagheter i min personlighet Känslig, har jag alltid tänkt, tills psykiatrin drog igång en utredning om bipolaritet i våras. Jag tackade nej till fortsatt utredning, vilket i efterhand kändes lite dumt, så jag får se hur jag går vidare med det. Men hur som helst så har jag insett att jag alltid kommer att leva med svagheter (eller förstärkta styrkor som min mamma kallar det ) och tänker att det borde finnas många här som gör detsamma. Så jag undrar:

- Ni som på något vis lever med förstärkt känslighet, hur skyddar ni er så att livet inte blir övermäktigt?
- Vad jobbar ni med och hur fungerar det?
- Hur bor ni?
- Har ni något tips till en person som just börjat acceptera att detta är permanent och funderar på hur jag ska förhålla mig till det under livets gång?
- Har ni hittat några områden i livet där detta för en gångs skull är en styrka och inte bara en svaghet?

Varma hälsningar,
Den oändliga grubblaren

 

[pajaztar]

Tjena, hejsan, här har du en känslomänniska.

Ska svara på dina frågor...

- Ni som på något vis lever med förstärkt känslighet, hur skyddar ni er så att livet inte blir övermäktigt?

Bor på landet i lugn miljö, har en bra sambo, försöker äta ordentligt och röra på mig.
Avlägsnar mig så gott det går om jag råkar hamna i en för stimulerande miljö, t ex om sambo + svärfar börjar argumentera och bli upprörda, då går jag därifrån annars blir jag upprördast av alla... Samma om jag är på jobb, har jag en trött dag så låser jag in mig på kontoret, stänger dörren, sätter i öronproppar och gör enbart enkla överkomliga saker eller gråter en stund. Om jag vet att jag har något intensivt på gång planerar jag in återhämtningstid där det är helt ok att ligga hela dagen i soffan och kolla på Netflix.

- Vad jobbar ni med och hur fungerar det?

Jobbar som systemadministratör och det fungerar sisådär. Jag har väldigt svårt att acceptera kontorstiderna mitt jobb ligger på. Är också rätt kritisk till ledningen som enligt mig gör ett rätt dåligt jobb.

- Hur bor ni?

På en gård på landet med sambo, katter och hästar. Lite nära en väg men annars är det toppen, en mil in till större samhälle, 3 km till "förort". Hade egentligen kunnat tänka mig att bo ännu ödsligare, det är en del trafik - men otroligt mycket lugnare än när jag bodde i lägenhet i Uppsala nära en hårt trafikerad väg och med högljudda grannar både över och under mig... Håhå, det var inte nådigt.

- Har ni något tips till en person som just börjat acceptera att detta är permanent och funderar på hur jag ska förhålla mig till det under livets gång?

Följande böcker:
"Älska dig själv" av Ilse Sand och "Drunkna inte i dina känslor" av Doris Dahlin och Maggan Hägglund.

- Har ni hittat några områden i livet där detta för en gångs skull är en styrka och inte bara en svaghet?

Jag uppskattar att jag kan bli rörd av vackra saker lätt. Musik, väderfenomen, djur, andra personer. Annars vet jag inte... Letar efter fler!

 

[Centaur]

Har du testats för HSP? Highly sensitive person.

Jag får full pott på alla HSP testar och ja jag är extremt känslig.

Till viss del har jag lärt mig att skydda mig själv genom att blockera ut andra och försöka tuffa till mig men det funkar inte så himla bra. Är det många människor runt mig så klarar jag inte av att skydda mig mot alla. Jag känner om någon mår dåligt, om någon har ont, om någon är arg. Sjukhus tex är en mardröm för mig, så mycket smärta och sorg.

Jag undviker folkmassor så mycket jag kan, umgås aldrig med energitjuvar eller negativa personer, jag kollar aldrig på nyheterna, i tidningen läser jag endast överskriften, jag bor på landet, har dämpad belysning och väldigt lugnt i huset.

Är sjukskriven pga annat men arbetstränar lite på ett museum. Det är en lämplig miljö för mig.

När jag var yngre tyckte jag bara att det var jobbigt att vara så känslig. Ingen förstod mig och jag kände mig väldigt ensam trots att jag var väldigt populär bland kompisar och killar. Det är fortfarande inte många som förstår mig men jag uppskattar känsligheten nu.

Tack vare den är jag jättebra på att kommunicera med djur, intuitivt förstå vad som är fel, att vara i naturen är för mig en andlig upplevelse. Varenda blomma, fågel och ljud betyder något för mig. Jag känner alla känslor mycket mycket starkare än andra. Det gäller båda glädje och sorg... Det är lite som att jag inte har någon hud. Allt går rakt in.

 

[stjarnhimmel]

Kolla in min tråd Människor gör mig trött. Kanske kan vara till hjälp?
http://www.bukefalos.com/threads/manniskor-gor-mig-trott.1289291/

 

[Mammadutt]

Kan det vara så att du är en introvert som lever en "extroverts liv"? (Jättevild gissning)

 

[Squie]

- Ni som på något vis lever med förstärkt känslighet, hur skyddar ni er så att livet inte blir övermäktigt?

Jag kallar den mer "tillgång" än svaghet. Att se det som en tillgång..well...ordet i sig har en makt mot svaghet som känns mer negativt o som har innebördet av något dåligt.

Meditation, yoga, stärka ens inre, kunskap om sig själv, bygga bo/bubbla när man är borta, alltid veta om att man kan gå undan...o vart man kan ta vägen. Att lära sig stänga av, att lära sig o förstå att alla känslor inte är mina...utan faktiskt någon annans. Det är lite trial-and-error..men man lär sig.

Sen, faktiskt blockera nick på olika forum liksom rensa bland sina vänner o bekanta o plocka bort energitjuvar.

- Vad jobbar ni med och hur fungerar det?

Student..på distans. Funkar alldeles utmärkt som den sociala ensamvarg jag är.

- Hur bor ni?

Lägenhet.

- Har ni något tips till en person som just börjat acceptera att detta är permanent och funderar på hur jag ska förhålla mig till det under livets gång?

Kunskap är makt. Att läsa på o förstå dig själv skulle jag säga. O prata med likadana. Jag har gjort ett flertal HSP-test (alla jag kommit över) och de vittnar om samma sak, jag plockar höga poäng inom området. För mig var det en frihet när jag kom över ordet HSP- fick en förklaring till varför jag är som jag är.

- Har ni hittat några områden i livet där detta för en gångs skull är en styrka och inte bara en svaghet?

Har helt klart en förhöjd intuitiv förmåga. Det är inte helt dumt att kunna läsa av människor o hästar rätt fort o veta vad som felas, vad som krävs för att stärka upp individen o om det är på mig det ligger att stödja eller inte. Men också att kunna läsa av människor åt andra hållet, om något negativt kommer att hända.

 

[Singoalla]

Kan det vara så att du är en introvert som lever en "extroverts liv"? (Jättevild gissning)

Ibland känns det så. Vissa dagar är jag extremt introvert. Andra dagar (de flesta) är jag snarare extremt extrovert, och dessutom väldigt rastlös och vill ha fullt blås för att känna mig tillfredsställd.

 

[Singoalla]

Kolla in min tråd Människor gör mig trött. Kanske kan vara till hjälp?
http://www.bukefalos.com/threads/manniskor-gor-mig-trott.1289291/

Jag är så ibland, men det är oftast när jag är slutkörd. Eller ledsen. Då vill jag bara vara ensam, helst i flera dagar i sträck. Jag åker till familjens landställe då och eldar och stirrar in i brasan några dagar Men allra oftast omger jag mig med människor nästan dygnet runt, och får också energi av det när jag är på det humöret.

 

[Singoalla]

"Drunkna inte i dina känslor" av Doris Dahlin och Maggan Hägglund.

Läst den och grät hela boken igenom

Fick den också av mamma som ville att jag skulle läsa den. Säger en del.

 

[Korven]

Jag är så ibland, men det är oftast när jag är slutkörd. Eller ledsen. Då vill jag bara vara ensam, helst i flera dagar i sträck. Jag åker till familjens landställe då och eldar och stirrar in i brasan några dagar Men allra oftast omger jag mig med människor nästan dygnet runt, och får också energi av det när jag är på det humöret.

Du kanske skulle nappa på en utredning om bipol

 

[Singoalla]

Inte testats, bara för bipolaritet. Jag tror mitt största dilemma är att jag är två extremer, den känsligaste människan jag själv känner som egentligen borde skydda sig själv från för mycket yttre påverkan. Jag grubblar, är ängslig, analyserar, diskuterar och har problem med ångest. Jag suger åt mig emotionellt skadade människor som en svamp för jag ser dom, och dom ser mig.

Samtidigt som jag är extremt rastlöst och söker nya utmaningar nästan varje dag. Måste alltid sätta upp nya mål, ha något att sträva emot, kriga. När det skaver i livet får jag blodad tand. Min familj säger att jag aktivt söker mig till svårigheter, och att jag alltid tar mig än precis så mycket att jag lyckas hanka mig fram men inte mer. Det stämmer, för har jag för lite mental stimulans så kryper det i benen.

När jag var yngre tyckte jag bara att det var jobbigt att vara så känslig. Ingen förstod mig och jag kände mig väldigt ensam trots att jag var väldigt populär bland kompisar och killar. Det är fortfarande inte många som förstår mig men jag uppskattar känsligheten nu.

Känner igen det där...

 

[Mammadutt]

Är du screenad för adhd? Eller är det bara bipolär som varit på tal?

 

[Singoalla]

Är du screenad för adhd? Eller är det bara bipolär som varit på tal?

Jag gjorde ett snabbt "vuxen ADHD"-test (några papper jag fyllde i) hos psykiatrin sist men han sa "hepp" och kastade det i sopkorgen.

 

[Grazing]

Jag gjorde ett snabbt "vuxen ADHD"-test (några papper jag fyllde i) hos psykiatrin sist men han sa "hepp" och kastade det i sopkorgen.

ADD då? Att göra ett snabbt adhd test och utesluta det låter inte så seriöst. Det är vad jag fattat det som en ganska omfattande utredning på det där.

Jag har fått prova mig fram med ADHD medicin vilket tydligen är ovanligt. Vet dock inte om det fungerar eller inte, är lite mera tillfreds kanske då den ger mig lite mera energi som jag behöver för att orka med.

För övrigt har jag inte fått ordning på min känslighet, har autistiska drag dock nånstans i grunden. Kom dom nog fram till pga att dom inte kom fram till nåt annat och då fick jag den stämpeln.

Men att acceptera och anpassa livet och inte tänka att man ska klara allt som alla andra är nog en liten början iallafall. Börja anpassa livet efter en själv helt enkelt. Jag har svårt att acceptera att jag inte fixar allt som alla andra klarar av.

 

[Centaur]

Det går ju att ha flera drag eller problem än ett, så om du ev är HSP uteslutar det inte annat.

Min åsikt och erfarenhet är att människor som måste "leva på randen" och måste ha massa att göra hela tiden, nästan så de stupar, är att de är livrädda för att stanna upp och känna efter och tänka efter...

 

[EmmaBovary]

Inte testats, bara för bipolaritet. Jag tror mitt största dilemma är att jag är två extremer, den känsligaste människan jag själv känner som egentligen borde skydda sig själv från för mycket yttre påverkan. Jag grubblar, är ängslig, analyserar, diskuterar och har problem med ångest. Jag suger åt mig emotionellt skadade människor som en svamp för jag ser dom, och dom ser mig.

Sådär brukar jag beskriva mig själv, som den känsligaste människan jag själv känner. Och resten av vad du skriver i första delen av ditt inlägg är spot on det med, den andra delen är det inte - jag är en trygghetsnarkoman som sällan varken är rastlös eller söker utmaningar.

Min tillvaro är inte fungerande, så det här inlägget blir mer av the blind leading the blind-stuket. Men jag kan se fördelar med att jag är grubblande och analyserande rent praktiskt, och det är oftast en fin egenskap att kunna se skadade människor och att finnas där. Det är egentligen inte något jag själv skulle vilja ändra hos mig själv. Det ängsliga och ångesten skulle jag dock vilja kväva in sin linda. Ibland krockar det med förmågan att vara extremt medkännande med andra personer. Det är hårfint om det drar ner en eller inte, ibland så fördubblas det ängsliga och ångesten eftersom att jag, egentligen utan att någon har bett om det, blir så investerad i andras lidanden och vill hjälpa till. Men ofta finner jag på något vis en styrka i det.

Gällande dig så låter det ju iaf som att du är funktionell, och har hittat vissa verktyg till att hantera det (tex. åka ut till landet som du skrev). I vissa fall kanske man måste acceptera att man har olika stora behov av att ladda batterierna.

 

[cassiopeja]

Intressant tråd, tack för den!

Jag tror att jag gradvis håller på att inse min egen högkänslighet och vad den innebär, samt lära mig att det är bättre om jag anpassar mitt liv efter mig själv och inte efter vad jag "ska" och "borde" och vad jag tror förväntas av mig. Det blir en jävla kamp att försöka leva upp till att vara någon jag inte är... Vilket jag dumt nog länge har trott att jag måste göra.

Jag har gjort om väldigt mycket av mitt liv. Jag har flyttat ut på landet där tempot är lugnare och intrycken färre och där jag har nära till naturen, som är väldigt helande för mig. Jag har försökt prioritera om mina fritidsaktiviteter och se till att lämna utrymme för lugn och ro, reflektion och återhämtning, vilket också laddar mina batterier. Jag försöker att fundera mycket på vilka situationer som GER respektive TAR energi från mig, och välja bort de senare. T ex så försöker jag undvika nyheter, affärer och ställen med mycket folk och trängsel, det tar för mycket kraft av mig. I praktiken innebär det bl a att jag handlar på udda tider eller på nätet. Jag har bytt jobb och yrke. Nu prioriterar jag att arbeta på ett jobb där arbetskamraterna är trevliga och stämningen god, oavsett vad jag faktiskt gör. God stämning och trivsel är värt mer för mig än själva arbetsuppgifterna, och det som var stort för mig var att faktiskt acceptera att jag tyckte det...

Det viktigaste för mig har varit att jobba mycket med att älska mig själv, lyssna till mig själv, och acceptera hur jag är och hur jag vill ha det för att trivas bäst. När jag är i balans har jag jättemycket glädje och positiv energi som jag kan dela med mig av till dom som vill ha - vilket jag tycker är skäl nog att jobba på att få mig att trivas och må bra.