Ni med komplicerade förlossningar...

[Embe]

...som sedan skaffat ett/flera barn till.

Har ni fött vaginalt eller med planerat snitt? Hur resonerade ni?

Hur var den vaginala förlossningen nr 2/nr x kontra den första?

Jag vet att en förlossning aldrig blir den andra lik, men kunde ni ändå se mönster?

Vad fick er att ta beslutet för det ena eller andra?

Jag skall idag iväg på ett samtal med överläkaren på det sjukhus jag skall föda denna gång (annat landsting) ang. ev. snitt. Och jag är så ambivalent

Livrädd för en likadan förlossning till, inte för rädsla som sådan, men för att det skall sluta likadant och inte läka lika bra som det till slut gjorde denna gång (blev fullt återställd 1,5 år efter förlossningen).

Utan att gå in närmare på min förra förlossning så slutade den med sugklocka för att sonen inte stabiliserade sig längre och längre ner i förlossningskanalen utan gled hela tiden upp igen, trots utmärkt värkarbete osv.

Det resulterade i "bristningar av komplicerad och omfattande grad", mååååånga stygn och stor blodförlust, senare hematom, reoperation och sövning.

Denna gång har jag/vi ju storebror att ta hand om också efter förlossningen och är rädd för att bli lika däckad som förra gången (då tog det lång tid innan jag var rörlig igen), men samtidigt så är det ju övergående och jag vill absolut göra det som är bäst för barnet.

Mycket förvirrade tankar... Hur har ni tänkt kloka Bukare?

Jag brukar normalt sett veta väl vad jag vill, nu vet jag varken in eller ut .

Maken kommer såklart med en massa input, kloka aspekter och sin önskan men vill ändå att jag skall ta det slutgiltiga beslutet (sålänge risken för barnet är den samma, annars hade det inte funnits någon tvekan), eftersom det är min kropp men det är svåååårt.

Tack för er hjälp

/Embe

 

[cirkus]

Sv: Ni med komplicerade förlossningar...

Jag har ingen direkt erfarenhet av komplicerade förlossningar, men jag hade nog försökt med vaginal förlossning och om det visar sig att det lutar åt samma håll som förra gången så se till att det blir snitt snabbt. Alltså få någon sorts löfte om snitt ifall det barkar åt samma håll.

 

[Lottch]

Sv: Ni med komplicerade förlossningar...

Jag hade en svår förlossning med vårt förta barn, hon var väldigt stor (54 cm och 4,7kg) och det slutade med akutsnitt efter försök med sugklocka. Efter att ha röntgat mitt bäcken så visade det sig att jag är för trång i bäckenet för att kunna föda barn som väger över 2,5kg.

Nu med vårt andra barn blev vi erbjudna att följa tillväxten väldigt noga för att se hur barnet växte om vi ville försöka vaginalt, men för mig finns det ingen chans i världen att vi ska gå igenom samma helvete som förra gången, så nu blir det planerat snitt. Det känns SÅ skönt. Jag har haft ren och skär ångest fram till vårt samtal med läkaren förra veckan, att vi ska tvingas genomlida ännu ett försök till en vaginal förlossning, som skulle slutat på samma sätt.

Denna gång har vi mycket bättre stöd från bm och läkare, så nu har den mesta ångesten lagt sig och jag börjar kunna se fram emot att få ett barn till istället för att tänka på allt runtomkring.

 

[Kattennizze]

Sv: Ni med komplicerade förlossningar...

Jag hade en svår förlossning med sugklocka och en son som fastnade och sedan en operation under flera timmar. Men nu börjar jag närma mig ännu en förlossning, jag väntar tvillingar dessutom, och eftersom båda ligger med huvudena neråt så hoppas jag innerligt att jag får föda vaginalt igen. Jag tycker att riskerna med snitt är för stora, oskuret är alltid bäst. Självklart kommer jag följa läkarens bedömning men som det ser ut nu så blir det vaginalt och det är jag så tacksam för. Min rädsla för snitt grundar sig att det är en omfattande bukoperation med alla dess komplikationer. Mina barn är ju inte så stora som min son var, och eftersom han redan banat väg sas så kommer det ju gå fortare denna gång och förhoppningsvis mycket bättre. Men att jag hade en mycket svår förlossning första gången har alltså inte avskräckt mig, jag tyckte det var min bästa upplevelse hittintills i livet. Det är en himla svår fråga det här, och jag tycker att du ska prata med så många kunniga personer som möjligt innan du fattar ditt beslut. Lycka till!

 

[Jaahl]

Sv: Ni med komplicerade förlossningar...

Jag är nog inte till nån hjälp egentligen för jag har liknande funderingar inför nr 2... Första förlossningen höll på i 24 timmar, mkt klent eget värkarbete, huvudet sjönk långsamt och åkte upp igen. Då blev det snitt. Är bäckenröntgad och det var helt ok. Egentligen har jag ingen lust att bli snittad igen om jag kan slippa, men i valet mellan samma scenario igen ännu ett akutsnitt (eller kanske ännu värre en förlossning som går att avsluta vaginalt men med komplikationer) och ett planerat snitt så blir jag nog hellre snittad planerat... MEN jag är egentligen inte så rädd för att behöva gå igenom det jobba igen, visst var det skitjobbigt där och då för man var trött och hade ont, men det är inte en upplevelse som har skrämt mig. Utan det som bekymrar är mer risken för komplikationer med snittet vid en vag förlossning. Får jag lika klent värkarbete igen så lär det behövas värkstimulerande dropp (det hade jag sist mellan 4-10 cm öppning) och ingen kan ju svara på hur stora påfrestningar livmodern klarar - en snittad livmoder är för alltid snittad och det innebär trots allt en försvagning. Svårt...

 

[Calazirya]

Sv: Ni med komplicerade förlossningar...

Oskuret är inte alltid bäst. Men du kanske menade vid just din situation och inte rent allmänt.

Embe:

Jag kan väl egentligen inte svara för din situation eftersom jag bara har ett barn och det förlöstes med ks. Förhoppningsvis får du en bra överläkare som du känner förtroende för och där ni kan diskutera i klartext mellan de olika alternativen som föreligger. Uppdatera gärna hur du upplever att samtalet gick ( om du vill ).

 

[TinyWiny]

Sv: Ni med komplicerade förlossningar...

Jag ville föda vaginalt även andra gången trots en långdragen och komplicerad första förlossning. Jag blev erbjuden planerat snitt men jag ville så gärna få uppleva en normal förlossning med en bebis som kommer upp på magen och skriker. Min andra förlossning slutade i katastrofsnitt efter långdragen vattenavgång och värkar i många timmar. Jag hade då 42 graders feber och dottern som var drygt sex veckor för tidig var påverkad. Med facit i hand så hade det ju varit bättre med ett planerat snitt än att försöka föda vaginalt.

Hade jag däremot fått ett tredje barn så hade jag valt planerat snitt. Då tänkte jag mer på att jag faktiskt kunde stryka med, något som varit nära vid båda mina förlossningar. Jag tänkte då mer på att de barn jag redan har inte ska riskera att förlora sin mamma bara för att jag drömmer om en normal förlossning. Man får ju väga riskerna för och emot och för mej övervägde definitivt riskerna med en vaginalförlossning eller försök till en vaginalförlossning.

I ditt fall så hade jag valt ett planerat snitt. Det är inte värt att riskera att du går sönder så mycket en gång till. Vem vet om de kan laga dej helt ännu en gång med allt vad det innebär med risker och så.

 

[Teilani]

Sv: Ni med komplicerade förlossningar...

Oskuret är inte alltid bäst. Men du kanske menade vid just din situation och inte rent allmänt.

"Oskuret är bäst" är ett allmänt medicin uttryck, oavsett vad man pratar om så är det bästa om man inte behöver göra kirurgiska ingrepp. Eftersom det ger mer problem under tiden det läker och mer komplicerat om det läker dåligt.

Det är inte så bara att öppna en människa och klistra ihop den ingen. Men självklart är det en utväg som är den bästa i många fall ändå, en brusten blindtarm promenerar inte ut ur patienten själv tex.

 

[Calazirya]

Sv: Ni med komplicerade förlossningar...

Fast i vissa fall är det inte bäst ( precis som du skriver ).

Dvs det uttrycket utgår kanske i från en frisk kropp (?) och då är det inte applicerbart på alla kvinnor.

 

[Teilani]

Sv: Ni med komplicerade förlossningar...

Svårt att säga var uttrycket kommer ifrån, det är trots allt inte så hemskt länge sedan det varken fanns sterila rum eller bedövning

Men det är också så att fler och fler metoder utvecklas där operationsmomentet försvinner och dessa är nästan alltid överlägsna i läkning. Tyvärr tror jag inte att vi kan hitta ett alternativ till kejsarsnitt när den vaginala förlossningen inte är möjlig. Men det måste ju finnas fler sätt att kunna underlätta en vaginal förlossning när det kärvar, sugklocka känns enormt primitivt i mina ögon. (förutsatt att bäckenet är stort nog så klart) ett något eftersatt forskningsområde om du frågar mig.

 

[Embe]

Sv: Ni med komplicerade förlossningar...

*tar sista knappen*

TACK alla för era inputs och för att ni delar med er av era erfarenheter! Fortsätt gärna, för här kommer det att dröja ett tag innan det kommer att kommas fram till något beslut.

Jag har försökt sortera mina tankar efter mötet i måndags, eller kanske snarare mina känslor inför de båda alternativen men det är svårt. Det finns för många för och nackdelar med båda alternativ, och flera kopplade till "om och men".

Eftersom jag har så pass lång tid på mig (är i v. 24 nu) så rekommenderade Överläkaren Aurorasamtal, både för att få bena upp den första förlossningen nu när det är "skarpt läge" igen, men också för att få hjälp med valet. Det känns jättebra för jag, som planerat att försöka vara så teoretisk som möjligt då jag har många frågor som rör kroppen osv, grät mest hela tiden (teoretisk, jo tjena...).

Så jag skall bli kallad inom de närmaste veckorna så får vi ta det därifrån. Jag hoppas att det skall gå relativt fort att komma fram till ett beslut (Överläkaren stängde inga dörrar för något alternativ, inte i nuläget i alla fall), för det vore skönt att ha bestämt mig i god tid. Samtidigt så tror jag att jag verkligen behöver den hjälp Aurorasamtalet/-en kan ge, jag har hört mycket gott om dem på det berörda sjukhuset, så beslutet kanske blir långdraget i alla fall, vi får se...

Tack igen för era inputs! Berätta gärna mera!

 

[Embe]

Sv: Ni med komplicerade förlossningar...

Vad skönt att ni fick beslutet tidigt när det inte fanns något att tveka inför! Det verkar ju onekligen ganska orealistiskt att hoppas på att bebisen väger max 2,5kg när förra vägde 4,7, så jag förstår att ni har varit oroliga.

Underbart att du får bättre stöd denna gång. Vi har flyttat så jag har per automatik bygg barnmorska denna gång (annat landsting) och hon jag har nu är super - himla skönt...

 

[Embe]

Sv: Ni med komplicerade förlossningar...

Embe:

Jag kan väl egentligen inte svara för din situation eftersom jag bara har ett barn och det förlöstes med ks. Förhoppningsvis får du en bra överläkare som du känner förtroende för och där ni kan diskutera i klartext mellan de olika alternativen som föreligger. Uppdatera gärna hur du upplever att samtalet gick ( om du vill ).

Självklart kan jag berätta det

Överläkaren upplevde jag som mycket informativ och saklig men ändå empatisk och denne kom med många inputs som stämde oerhört bra med min situation.

Samtalet blev inte så mycket i klartext som jag hoppats på förhand i och med att jag grät mig igenom stor del av samtalet (inte hejdlöst på något sätt, men fokus blev ändå lite annorlunda). Jag trodde på förhand inte att det skulle bli så, men allt bara föll över mig där och då. Som Överläkaren sa - sålänge man inte är gravid igen så kan man fokusera på de bra minnena från tidigare förlossningar (jag upplevde att jag hade en bra förlossning stora delar av den, och att "det som hände det hände", inte mer än så), men att när man väl är gravid igen så fungerar det inte längre. Man blir för orolig för upprepning helt enkelt, med all rätt.

Vi skulle diskutera vidare de fysiska frågorna jag hade men inte hann ställa efter Aurora-samtalet/-en om jag inte fått svar på dem där, och överläkaren var mycket noga med att poängtera att snittdiskussionen var befogad även om jag "egentligen" inte hade rätt "typ" av bristiningar (bara väldigt många...), dvs ingen sfinkterruptur, för att per automatik vara berättigad till ett snitt, och det kändes skönt, för det kändes som att det låg substans bakom. Denne menade att de frågor och farhågor jag har är helt relevanta skäl till att det kan landa i ett snitt i slutändan, men h*n tyckte att jag skulle diskutera igenom allt i lugn och ro med Aurora-BM och få bena upp allt och det tror jag är superbra. För som h*n menade på att oavsett beslut i slutändan så blir man alltid hjälpt av att bearbeta den förra förlossningen och det känner både jag och maken är himla sunt.

Jag återkommer med erfarenheterna efter nästa samtal

 

[Snurrfian]

Sv: Ni med komplicerade förlossningar...

Min första förlossning var lång och segdragen och slutade i akutsnitt, jag tror att det finns förlossningens berättelse någonstans här på förälder långt bak i gömmorna... När jag väntade andra barnet så var nog min BM mer orolig för mig än jag var själv, men eftersom jag var snittad första gången så är de snabbare till akutsnitt andra gången om det skulle dra ut på tiden eftersom det finns risk för andra skador annars.

Men andra förlossningen var visserligen oxå seg, men slutade vaginalt men med lite hjälp av sugklocka, efter den mådde jag jättebra, men personalen var hel nojjig och jag förstod inte varför, tills jag var på återbesök hos min BM och hon berättade att jag hade förlorat en stor mängd blod och att de hade planer på att ge mig blod. Men antagligen hade jag större reserver än normalt för jag kände aldrig av min blodförlust.

 

[marieka]

Sv: Ni med komplicerade förlossningar...

Jag hade en svår förlossning där sonen fastande och fick dras ut med sugklocka och fick en plexux-skada som tur väl var läkte bra =). Jag gick sönder både här och där och fick sys ihop nere på operation.

Röntgades efter och var tydligen för trång så andra sonen blev planerat snitt. Föredrar alla gånger snittet på magen istället för alla stygn där nere