Sv: NH-hantering av föl?
Varför dom inte bits??
Jaa..du.. jag skriver ner min teori, men jag vet att just Nh-anhängare kommer att spika fast mig i ladugårdsväggen.
Kan börja med att berätta att 90 procent av unghingstarna ÄR födda hos oss.
Övrig procent är lite blandad karaktär.
Allt från otroligt bortklemade och respektlösa, till skygga och osäkra djur.
Om vi börjar med våra:
Vi hanterar dom INTE.
Det enda vi gör hela deras första livsår är att lasta dom i släp när märra ska till hingststation.
Dom verkas, binds fast (ordentligt utan balsnören) och så maskas dom.
Vi trär med grimmor enbart vid dessa tillfällen. (inte transport)
Övrig tid tillbrigar dom på lösdrift och har allmänt "vilt hästliv"
Dom är en samling nyfikna och snälla individer som inte har fått några bestraffningar, snoksmällar eller utskällningar.
Inte någonsin.
När dom sprattlar i grimskaftet för att dom notoriskt vägrar lyfta höger bak så får dom göra det. Vissa testar grejorna rejält och slår omkull.
Jag, gubben och hovslagaren står mest och tittar på.
Ingen säger ett enda ord. Ungen får på aldeles egen hand komma på att "sprattlet" inte var någon smart idé.
På så vis får vi aldrig skulden för deras misstag.
Och vi är fortfarande tvåbenta som finns i närheten men inte gör något illa.
Dom behöver inte utmana oss med att bitas och vara jävliga för det gör dom med varann.
Hela hingstregistret spelas ut på kompisen alltså.
Vi leder dom inte. Borstar mer än sällan.
På hösten som ett och etthalvtåringar så leder vi in dom i släpet.
Tar hem dom till gården.
Binder fast dom i tvättboxen.
Vi schamponerar dom.
Friserar dom, kollar hovstatus m.m.
Dom sover över ett dygn hemma och körs sedan till tränarna.
Som i sin tur låter sina anställda/pratikanter ta över.
Inom en vecka är dom tömkörda.
När jag/vi går in i hingstflocken så kommer då alla fram.
Även dom som kommer utifrån.
Dom sistnämnda, som är bortskämda vill då gärna nafsa och kolla vilka vi är.
Jag tar hela deras bredsida och föser ut den ur flocken.
Knuffar på dom helt enkelt. Trycker ut med båda händerna på dom hela tiden.
Jag viftar inte med armar eller kastar med rep.
Jag säger inget, skriker aldrig.
Kategorin skygga hästar kommer på det viset över sin rädsla för oss.
Alla andra kommer fram..ju.
Och vi tvåbenta smälter nog in eftersom vi är passiva och tysta.
Av alla vi haft genom åren som är födda hos oss, så är det en enda hingst som har varit riktigt jävlig.
Men han är ett helt annat kapitel.
Nu talar jag om en enda urspårad hingst av något hundratal.
Och han var mordisk från dag 1.
AM