L
Liten Ponny
Jag vet inte vad jag ska göra längre, känns som att jag har försökt allt.
Islandsvalack, 25 år. Född på island
Vi har haft den här hästen i snart två år. Han har varit likadan med de förra och förrförra ägarna så det är inget som vi har orsakat.
Problemet är att han är mycket avvaktande mot människor. Han vill inte bli fångad i hagen, man får inte röra vid öronen osv. Detta tyder enligt mig på att han om och om vill berätta för oss att han inte vill ha med oss att göra och att han är otrygg med oss. Han står och fnyser ofta, stora näsborrar osv. Rycker till såfort man gör en hastig rörelse. Ibland så står han och sover när man borstar honom i stallet, men börjar fnysa så fort någon annan ställer sig i boxdörren för att prata t.ex. När man ska binda upp honom ute så händer det inte sällan att han sliter sig helt enkelt. Detta problem jobbar vi dock med, men det är ju ännu ett tecken på att någonting är fel. Ena dagen så stoppar han bokstavligen in huvudet själv i tränset och andra dagen kastar han sig baklänges. Han blir väldigt trampig och fnysig så fort det är barn eller män som vill hälsa på honom. Innan sparkade han även bakut mot en när man släppte honom i hagen men det gör han inte för tillfället.
Däremot kan jag ärligt säga att den här hästen har ett hjärta av guld. Verkligen snäll och vill alltid väl. Är väldigt rädd för att göra fel känns det som, då han blir jätterädd när man har fångat honom om han har varit extra svårfångad. Ungefär som att han väntar sig en bestraffning (som vi aldrig ger förstås). Han drar aldrig öronen bakåt av tjurighet, han har aldrig visat aggresivitet eller något liknande. Bara rädsla. Jag är inte överdrivet bra på att läsa hästar, men mitt sto som är den tjuriga typen är den här hästens raka motsats.
Miljö
Vi har den här hästen i en relativt stor hage, ute dygnet runt tillsammans med mitt islandssto och de har gått ihop i många år. De fungerar bra men trots att hon är ledare så kan han bita henne och försöka flytta på henne osv. När han har blivit hanterad så brukar han direkt gå och nafsa efter henne några gånger. Det känns som någon form av aggresivitet som får utlopp när han blir fri igen. Svårt att förklara, men han går ju direkt och bråkar med henne, något måste det betyda? Och det lär inte vara något positivt.
Det är jag och mamma som har hand om honom alltså. Eftersom stoet är mitt så ägnar jag honom inte jättemycket tid men innerst inne märker jag att jag har bättre hand med honom. Jag är lugn, tålmodig och blir inte arg på honom. Jag känner en väldigt stor kärlek till honom just för att han är den där oförstådda hästen som skriker efter hjälp men vad vill han? Åh..
Vi har försökt allt känns det som. Gick en NH-kurs men det gjorde ingen skillnad, vi kunde allt som de sa och den sortens NH passar inte oss tror jag. Det är liksom "flytta runt lite på hästen och gå runt några varv så är du dess ledare och den blir dig trogen i vått och torrt". Nej.. det funkade inte på vår häst i alla fall. Vi har inte hittat fler NH-kurser i närheten heller. Vi har aldrig blivit arga på honom, betett oss lugnt och tryggt med honom och straff osv är ju uteslutet. Mamma har ju inte direkt tiden för att hålla på med honom många timmar varje dag. Hon borstar och rider i princip och går promenader med honom. Jag vill att han ska må bra och få självförtroendet tillbaka. Det är han värd.
Vad skulle ni gjort om ni hade denna hästen? Hur skulle ni behandla honom?
Vad tror ni om honom, kan han ha blivit slagen eller har han bara ett sådant psyke?
Vad borde jag göra? Ska jag lägga mer tid på honom och låta min mamma ta mitt sto ibland?
Sälja går ju inte, för jag tror faktiskt ingen vill köpa honom och vi är alldeles för oroliga var han hamnar.
Islandsvalack, 25 år. Född på island
Vi har haft den här hästen i snart två år. Han har varit likadan med de förra och förrförra ägarna så det är inget som vi har orsakat.
Problemet är att han är mycket avvaktande mot människor. Han vill inte bli fångad i hagen, man får inte röra vid öronen osv. Detta tyder enligt mig på att han om och om vill berätta för oss att han inte vill ha med oss att göra och att han är otrygg med oss. Han står och fnyser ofta, stora näsborrar osv. Rycker till såfort man gör en hastig rörelse. Ibland så står han och sover när man borstar honom i stallet, men börjar fnysa så fort någon annan ställer sig i boxdörren för att prata t.ex. När man ska binda upp honom ute så händer det inte sällan att han sliter sig helt enkelt. Detta problem jobbar vi dock med, men det är ju ännu ett tecken på att någonting är fel. Ena dagen så stoppar han bokstavligen in huvudet själv i tränset och andra dagen kastar han sig baklänges. Han blir väldigt trampig och fnysig så fort det är barn eller män som vill hälsa på honom. Innan sparkade han även bakut mot en när man släppte honom i hagen men det gör han inte för tillfället.
Däremot kan jag ärligt säga att den här hästen har ett hjärta av guld. Verkligen snäll och vill alltid väl. Är väldigt rädd för att göra fel känns det som, då han blir jätterädd när man har fångat honom om han har varit extra svårfångad. Ungefär som att han väntar sig en bestraffning (som vi aldrig ger förstås). Han drar aldrig öronen bakåt av tjurighet, han har aldrig visat aggresivitet eller något liknande. Bara rädsla. Jag är inte överdrivet bra på att läsa hästar, men mitt sto som är den tjuriga typen är den här hästens raka motsats.
Miljö
Vi har den här hästen i en relativt stor hage, ute dygnet runt tillsammans med mitt islandssto och de har gått ihop i många år. De fungerar bra men trots att hon är ledare så kan han bita henne och försöka flytta på henne osv. När han har blivit hanterad så brukar han direkt gå och nafsa efter henne några gånger. Det känns som någon form av aggresivitet som får utlopp när han blir fri igen. Svårt att förklara, men han går ju direkt och bråkar med henne, något måste det betyda? Och det lär inte vara något positivt.
Det är jag och mamma som har hand om honom alltså. Eftersom stoet är mitt så ägnar jag honom inte jättemycket tid men innerst inne märker jag att jag har bättre hand med honom. Jag är lugn, tålmodig och blir inte arg på honom. Jag känner en väldigt stor kärlek till honom just för att han är den där oförstådda hästen som skriker efter hjälp men vad vill han? Åh..
Vi har försökt allt känns det som. Gick en NH-kurs men det gjorde ingen skillnad, vi kunde allt som de sa och den sortens NH passar inte oss tror jag. Det är liksom "flytta runt lite på hästen och gå runt några varv så är du dess ledare och den blir dig trogen i vått och torrt". Nej.. det funkade inte på vår häst i alla fall. Vi har inte hittat fler NH-kurser i närheten heller. Vi har aldrig blivit arga på honom, betett oss lugnt och tryggt med honom och straff osv är ju uteslutet. Mamma har ju inte direkt tiden för att hålla på med honom många timmar varje dag. Hon borstar och rider i princip och går promenader med honom. Jag vill att han ska må bra och få självförtroendet tillbaka. Det är han värd.
Vad skulle ni gjort om ni hade denna hästen? Hur skulle ni behandla honom?
Vad tror ni om honom, kan han ha blivit slagen eller har han bara ett sådant psyke?
Vad borde jag göra? Ska jag lägga mer tid på honom och låta min mamma ta mitt sto ibland?
Sälja går ju inte, för jag tror faktiskt ingen vill köpa honom och vi är alldeles för oroliga var han hamnar.