Sv: Nedförsbacke?
Anledningen till att jag använde ordet ur "träningssynpunkt" var för att reaktionen blev från Tussemaja att hon trodde att veterinären menade att en häst aldrig någonsin klarade av att gå nerför en backe... Och eftersom jag då lyckats felcitera honom så till den milda grad att det gick att tolka på detta viset så försökte jag förklara vad han egentligen menade...
Innebörden av hans uttalande var (utan för mga ord som kan misstolkas) Klättring uppför är MKT bra för hästar. Klättring nerför ger ett väldigt stort slitage på senor och ligament. Klättring nerför ger mer slitage än uppbyggnad och bör undvikas att utföras i allt för stor utsträckning. Detta var resultatet av studier som han bedrivit då han jobbar mkt på travet och forskar mkt i travhästens skador, slitage och bästa uppbyggnad. Han är väldigt uppskattad inom "travet".
Däremot så menade han inte att dagens hästar är av så otroligt dålig kvalité att de inte ens kan gå nerför en backe. Han menade inte heller att man som ryttare ska slängas sig av hästen i panik så fort man stöter på en nedförsbacke när man är ute och rider
Däremot så borde ryttarna ha det i baktanke. Vara medveten om det.
Som hobbyryttare, fritidsryttare eller liknande så innebär det nog inte så mkt. Hästen klarar mkt väl av naturlig ridning som ibland går både uppför och nerför på uteritter.
Men det blir skillnad för de ryttare som är aktiva tävlingsryttare och vars avsikt är att ta fram starka tävlingsindivider el dyl. Sådana ryttare har olika träningsmetoder för att utveckla sina hästar och föra dem mot toppen.
(Det ÄR skillnad på upplägget av hästens utbildning beroende på om det är Helena Larsson eller "Sven Svensson" som utbildar en häst. Det går ju inte att komma ifrån. Största skillnaden är nog att den erfarna ryttaren gått vägen från "scratch till färdig" så många gånger att de har hela trappan väl synlig framför sig och inte fastnar på vägen eller kanske går bakåt en period eller prövar alternativa sidospår under en annan period vilket oftast är fallet för den mindre rutinerade ryttaren. Den erfarna ryttaren har kommit fram till en väg och en träningsfilosofi som de tycker fungerar och kör på efter den i förhoppningsvis lagom takt.)
En sådan ryttare, eller kusk för den delen, använder sig ju oftast av olika metoder utöver tex dressyrträningen för att bygga upp och stärka sin häst. Att klättra med hästen är ju vanligt förekommande. En sådan ryttare utför då klättringen ur träningssynpukt dvs som en del av träningen för att stärka sin häst. De kan mkt väl köra ett träningspass som går ut på att klättra. Alla som har jobbat i ett större tävlingsstall eller varit i kontakt med en större anläggning el dyl vet att det ofta är vikt en dag i veckan åt klättring. Dvs klättringen handlar då inte om att man råkar stöta på en backe under uteritten utan själva målet med dagens träningspass är just att klättra. Vid ett sådant träningspass bör enligt denna veterinär klättringen bara göras uppför(det handlar alltså om mer än 1 backe. Nerför bör aldrig ryttaren sitta på.
Detta är ju dock inte jämförbart med att någon gång ibland rida i en backe på uteritten.
Jag skulle vilja påstå att det inte handlar om HUR du gör det utan om HUR OFTA du gör det och framförallt om att vara medveten om hur pass slitande det är. Är man bara det så är det inte ett så stort problem. Det handlar ju inte om att man ska överbeskydda sin häst. LITE av ALLT ger ofta friska och sunda hästar.
Att ta till sig av information tycker jag är viktigt. Ofta kan man dock inse att informationen inte är relevant för ens egen situation alla gånger. Att veterinären upplyser om en sådan här sak kanske inte betyder så mkt för fritidsryttaren som mest rider sin häst lite lätt i naturen medans det kan innebära en enorm skillnad för en youngrider som satsar på SM nästa år...
De flesta ryttare befinner sig väl däremot oftast lite mittimellan dessa två typer utav ryttare.
Hur som helst (efter denna långa utvikning
) så var jag inte inne med en häst som var halt utan hade en ömmande rygg efter en för trång sadel. När vi då diskuterade konvalecensridning så gled vi in i en mkt intressant diskussion där han upplyste om detta. Det var alltså inget specifikt för just min häst och dess problem utan var ur en allmän aspekt som gällde ALLA, friska hästar.
NÅJA, det finns säkert mga som kommer att ha synpunkter på detta men eftersom att jag kommer att befinna mig i GREKLAND en vecka så kommer jag inte att kunna svara. Jag ska bara SOLA, SOLA, BADA, BADA och åka luftmadrass!