Jag blev introducerad till NH av en kvinna jag och en kompis hjälpte ett tag. Vi hjälpte henne med hennes hästar under alla lov. Fick alltså ha hand om dem som våra egna i princip.
Men först skulle vi lära oss hennes hästhållning som var NH. Jag kom från ridskolan och tyckte det var himla coolt och lite magiskt och lät så himla vettigt
Jag svalde allt med hull och hår - men ju mer jag såg desto mindre tyckte jag det verkade coolt, magiskt och vettigt.
Jag har aldrig sett en människa ha så lite samhörighet med hästar. Min lite hästrädda pappa har mer samhörighet med en häst han går fram och klappar försiktigt på än vad den här kvinnan hade med sina egna hästar hon haft minst 10 år.
Hästarna litade inte på henne i någon situation alls, och stängde mest av hjärnan när det där repviftandet och lekar och övningarna kom fram.
Det var ett gäng superhärliga hästar. De var alla så fruktansvärt snälla, men avtrubbade. En av dem var inte avtrubbad och den var så klart den "sämsta" hästen som behövdes "sättas på plats" för att han inte lyssnade och att han kunde bli problemhäst när som helst.
Blev bästa kompis med den hästen. "Problemet" med den hästen var att han var glad och gärna ville stå/gå nära. Han ville inte vara tusen meter bakom i något himla snöre, han ville nosa lite varmt på handen när man gick på promenad
Han ville gärna stå och prata lite i boxen med huvudet mot min axel. När han blev osäker ville han gärna gå lite närmre för att känna sig trygg. Ingen bufflighet, bara glad, social, och ville vara med och nära.
Ägaren tog hans glada personlighet när han skrittade lite närmre henne för att säga hej i hagen som ett hot, hade alltid med sig pisk och sånt där långt snöre och viftade hysteriskt bort honom så fort han försökte socialisera med henne.
Tänk dig att vara häst och bara vilja hänga lite med människan som tar hand om dig men du får inte komma närmre än 5 meter för då blir du bortkörd.
Gör fan fortfarande ont i mitt hjärta när jag tänker på det. Att hon sen hade mage att tycka att han är svår att kommunicera med när hon tränade NH med honom?
Hon blev översprungen av honom när hon pushade på tok för mycket. Minst tre gånger.
Mig sprang han aldrig över trots att vi flera gånger hamnade i läskiga situationer tillsammans, däremot sprang han till mig när något gjorde honom osäker och stod och kikade bakom mig.
Det enda jag har NH att tacka för är att jag mycket lättare kan se när en häst känner sig trängd, besviken, rädd, glad osv samt kan hantera hästar från marken bättre än vad jag kunde lära mig med de gudasnälla ridskolehästarna. Men jag önskar att jag hade fått lära mig det på något annat sätt.
(hästen är enormt snäll, kan hanteras och ridas av barn och är absolut ingen problemhäst)
Usch jag mår dåligt bara av tanken att ha utsatt henne för det där. 
). Var så hemskt att inse vad jag utsatt henne för när några dagar hade gått och jag hunnit reflektera över händelserna.
