Nattskräck.

[bananabambi]

Någon här som har barn med nattskräck? I natt fick min yngste ett sådant anfall, han har aldrig haft något innan.

Han gallskrek hysteriskt vid tio, och vred sig och vrålade. Och jag trodde han hade ont i öronen, för han drog sig i håret och luggen. (Han kommer inte åt själva öronen för allt lurv ) Jag trodde att han hade feber och yrade, för han vägrade vakna, och bara skrek mer och mer. Men ingen feber när jag tog. Ahh, getingstucken är han nog, kom jag på, jag var helt övetygad om det. Då blir han såhär, han har blivit stucken förr. Så jag gav en liten mängd Alvedon, och av de vaknade han. Och tvärsomnade Och då slog det mig att det var precis som de nattskräcksanfallen som brorsan hade. och så knölade jag i en frisk pojke Alvedon

Och vid den här åldern fick min äldste också det, men inte förrän i natt kom jag att tänka på att hans anfall försvunnit, han har nog inte haft något sedan i höstas. En period hade han det varannan natt.

 

[Björk]

Sv: Nattskräck.

Jag läste en artikel om det i Vi Föräldrar. Och efter det (tackolov, annars hade jag blivit RÄDD) så har sonen haft det 3 ggr.
Så, det verkar inte vara ofta/mycket (ännu), men det har som sagt skett några gånger. Han skriker otröstligt och verkar vara sovande (även om hans ögon ibland varit halvöppna) och det har skett ungefär 1,5 -2 timmar efter insomnandet. Skriket är extremt, det låter som en annan bebis och hysteriskt.
Han har skrikit ungefär 15 minuter varje gång och sen bara tvärsomnar han om.

 

[bananabambi]

Sv: Nattskräck.

Jag hade aldrig hört talas om det innan äldste sonen fick det. Jag var övertygad om att det var mardrömmar. Försökte skvätta vatten i ansiktet på honom, få honom att dricka, bära - vagga - trösta, ja allt. Men han skrek lika mycket ändå, jag tyckte det var så otäckt. Och han blev nästan vildare av att man tog i gonom. Men så frågade jag här, tror jag, och fick tipset om att googla på nattskräck. Och vad lättad jag blev, när jag såg att allt stämde in.

Alvin skrek också i en kvart, sedan tror jag han vaknade till av Alvedonet. Han har blivit bistucken en gång tidigare, och det här var så likt. Vred sig, grät och gick inte att få någon riktig kontakt med.

Äldste sonens skrik är så blodisande skrrämmande att jag aldrig vande mig, blev lika rädd varje gång. Men lilleman verkade inte så rädd, han grät bara.

Knäppa ungar att skrämmas sådär

 

[Jolanta]

Sv: Nattskräck.

Arvid hade också så två nätter i rad. Ingen feber, vaknade efter ca 1 timme och skrek helt hysteriskt. Jag bar och försökte trösta, han skrek bara högre

 

[bananabambi]

Sv: Nattskräck.

Visst är det hemskt att det verkligen inte går att göra något

Man är ju hur maktlös som helst. Det bästa är ju att barnen själva tydligen inte lider av det, men det låter ju hemskt.

 

[Trubbel]

Sv: Nattskräck.

Usch och fy, nattskräck är bland det otäckaste som finns! Får det fortfarande ibland, mycket ruggigare än mardrömmar. Man har sådan fruktansvärd panik, men har inte en aning om vad man är rädd för.
För mig har det alltid släppt efter tio minuter, men har alltid velat ha sällskap. Bara någon finns i närheten går det bra att somna om efter en stund, tack och lov.

 

[Jolanta]

Sv: Nattskräck.

Ja, verkligen.

Jag började prata med honom, till sist så vaknade han, men det tog ett bra tag.

 

[TinyWiny]

Sv: Nattskräck.

Båda mina barn har haft nattskräck, det enda positiva är att det växer bort

Min son fick jag inte röra, han satt upp i sängen och skrek och om jag tog i honom för att trösta så kastade han sig in i väggen
Det var fruktansvärt

Så jag stod brevid sängen och pratade med honom och oftast så fösvann det då och han vaknade och då fick jag trösta honom.

Min dotter hade det också men henne fick jag ta i så att jag satt med henne i famnen och vaggade henne medans hon skrek.

Det är verkligen jättehemskt, man vet ju inte vad man ska göra!

Att du tryckte i honom alvedon är ingen fara, du gjorde det ju i ett gott syfte eller hur.

Kanske kan det vara ett sätt att väcka honom?

Ta lite vatten i sprutan (antar att du använde sådan?) och tryck i honom nästa gång så kanske det bryter nattskräcken?!

 

[bananabambi]

Sv: Nattskräck.

Ja, att "tvinga" i honom vatten kanske kan fungera på honom. För så fort jag fått äldste sonen att verkligen vakna till, så har han somnat om så snabbt, och det gjorde ju lillen också. Men bara det att lyckas väcka honom är svårt.

Jag har aldrig fått röra den störste grabben, han kastade sig omkring då. Och med lilleman vet jag inte riktigt, ännu. Men han var inte förtjust i det igår. Usch, det är ju synd om dom.

Alvedonet var ju ingen stor mängd, men det kändes ändå så dumt

 

[bananabambi]

Sv: Nattskräck.

Oj, så man kan ha det i vuxen ålder?

Jag kan tänka mig att det lär kännas ungefär som de där ögonblicken när man håller på att somna, när man blir sådär rädd och det känns som om man ramlar. Fast under en längre stund då förstås.

 

[Flyttfogel]

Sv: Nattskräck.

vad läskigt det låter! Jag har aldrig hört talas om det förut men det påminner väldigt mkt om häromkvällen när Adam somnade i min famn med vällingflaskan i mun. Vi hade gosat ner oss i soffan framför tv´n o det var så mysigt att jag satt kvar med honom där istället för att lägga honom i sängen. Efter ca45 min, hostade jag till o Adam började vråla hysteriskt men vaknade inte. Jag antog att han blev rädd av hostningen o det tog ett tag innan han lugnade sej. Jag fick iaf hålla honom o trösta men han reagerade inte direkt på det. Han vaknade inte o skrek o grät vansinnigt. Det pågick inte så jättelänge o det slutade nästan lika tvärt som det började, han tog nappen, snörvlade o somnade om.
Läskigt o det påminner ju lite om din beskrivning av nattskräck om än en något "mildare" variant..

 

[Trubbel]

Sv: Nattskräck.

Är väl iofs inte jättevuxen (snart 20), men nattskräcken sitter i. Allt mer sällan dock, nu var det något år sedan sist, så håller tummarna på att den försvinner!
Mina syskon har alla haft mer eller mindre, och syrrans äldsta har haft en sådan "attack" nyligen, så tyvärr verkar det sitta lite i generna.. . Håller tummana inför framtiden; inget kul att ge vidare... :S

 

[Timsetim]

Sv: Nattskräck.

Någon här som har barn med nattskräck?

Ja, min son har haft några "anfall".

Jättejobbigt eftersom man känner sig så maktlös! Man vill hjälpa och trösta, men kan inte.

Sonen brukar ofta sitta upp, ropa på mamma, slå omkring sig, skrika nej, putta allt och alla ifrån sig. Även om han har ögonen öppna så syns det att han sover.

Vi brukar ta över honom i vår säng, ha honom mellan oss och bara vara där. Han är ofta lite förvirrad och vill ligga nära när han vaknar.

/Timsetim

 

[Alanis]

Sv: Nattskräck.

Hej! Ja nattskräck är läskigt. Min son hade det runt 1-årsåldern. Han låg och skrek och kastade sig. Rörde man honom eller pratade med honom blev det värre. Väcka honom var nästan omöjligt. Vi löste det då genom att ligga bredvid och prata med varandra så att han förstod att vi var där och efter en liten stund slutade det och han sov vidare.
Sen läste vi också om det i Vi Föräldrar och det uppstår väl 1-2 timmar efter insomnandet vid övergången från djupsömnen. Ju tröttare man är när man somnar desto svårare är övergången. Vi prövade att försöka få sonen att sova mer per dygn genom att lägga tidigare och förlänga middagsluren och det fungerade. Vi har inte haft anfall på flera månader.
Hoppas det var ett undantagsfall!/Alanis

 

[nevin]

Sv: Nattskräck.

Min son kan vakna sådär ibland, och det är helt omöjligt att få styr på det. Det enda vi kan göra är att sätta honom i knät och vänta ut det hela....

Som vuxen kan man tydligen ha nattskräck med, jag har flera gånger vaknat av att sambon sitter brevid mig i sängen och försöker få liv i mig, jag gråter och skriker hysteriskt och är helt okontaktbar... Ofta tar det ganska lång tid att väcka mig, och att få mig lugn igen

 

[Miao]

Sv: Nattskräck.

KL

När jag läste detta slogs jag av en tanke... Kan inte denna nattskräck ha varit en an de bakomliggande orsakerna till att folk förut troddes vara besatta ?

Så som ni beskriver det, okontaktbarhet, barnen beter sig/låter som andra barn, vrål och skrik... Låter inte det som ett "klassiskt fall" av att bli besatt av en demon? Alltså, i ögonen på folk flera hundra år tillbaka som inte hade vetenskapliga rön att gå på?

 

[Mirre]

Sv: Nattskräck.

Kan nog stämma.
Låter som en väldigt logisk teori tycker jag.

Aldrig hört talas om det här förut.
Låter ju jätteläskigt!
Hoppas Isak slipper få det

 

[Enya]

Sv: Nattskräck.

kl

Ett tips är att väcka barnet säg en kvart innan nattskräcken brukar komma på ett ungefär. Bara gå in och väcka lite och prata några ord eller så.

Jag har aldrig upplevt det med någon av barnen, och det är jag väldigt glad för!

 

[mardley]

Sv: Nattskräck.

Jag hade nattskrack nar jag var barn. Kan fortfarande fa samma kansla ibland (i vaket tillstand och sovande) men jag kan kontrollera det. Hade nattskrack upp tills jag var 6-7 ar tror jag, aven om det minskade i "anfall" ju aldre jag blev. Jag ville alltid ha nagot kallt pa pannan eller ga ut och ta luft. Kommer fortfarande ihag kanslan av panik, var valdigt obehagligt. "Lustigt" var dock att ingen kallade det nattskrack da jag var barn, utan lakare testade mig for epilepsi och jag fick aven prata med en barnpsykolog. Tankte inte mer pa det tills jag laste en psykologikurs pa engelska (typ 17 ar senare) och boken beskrev sk. night terrors for barn. Det var ordagrant vad jag haft. Jag ringde min mamma och sa "jag ar inte galen - jag hade bara nattskrack!".

 

[yodi]

Sv: Nattskräck.

knapplån

elionora hade nattskräck en period vid 1 1/2 - 2 år.

hon började skrika helt hysteriskt i sömnen, det spelade ingen roll vad man gjorde, det gick inte att få kontakt med henne, skit läskigt.