T
trip
Vi har en högt älskad gammal schäferflicka, 11år.
Hon har det sista året tacklat av ganska mycket.
Innan ville hon alltid vara med och jaga bollar och pinnar och springa runt och busa. Men det gör hon inte längre.
Hon lufsar runt i sin takt och snusar.
Hoppa ut och in ur bilen gör hon inte längre, vi lyfter henne.
Hon har är inte friröntgad i sina armbågar och har nu artros (har haft i en del år) och får kosttillskott för detta (grönläppad mussla, på vet.s inrådan)
Hon är ju stapplig i sin gång och travar galopperar helst inte, inte längre sträckor i alla fall.
Hon klarar inte längre promenader, men uppskattar korta promenader.
Äter gör hon som aldrig förr...! Hon är normalviktig (har alltid haft svårt att hålla sig där, alltid på gränsen till för smal).
Hon sover hela dagarna (jag jobbar hemma) men uppskattar när resten av familjen kommer hem och blir lite mer social då och leker gärna godislekar(läs; barnsök).
Ibland när vi ska någonstans så märker man att hon vill med men ibland vill hon inte (det är ju oftast att åka till stallet...)
Den sista tiden har hon valt att sova på varmare platser än sin vanliga plats. Dessutom vill hon plötsligt sova på ovanvåningen som oss andra vilket hon så klart får (med en hand under magen går trappan ok) men hon har i många år sovit själv på nedervåningen.
Till och från har hon ganska jobbiga problem med klåda och eksem (ospecificerad allergi), men har blivit något bättre nu när hon börjar sluta fälla.
Hon har fått ett par mindre juvertumörer (ärtstor och en som är som en halv tumme i storlek)
Syn och hörsel är vad man kan förvänta sig.
Hon löpte i somras och har inga problem med att hålla urin/avföring.
Det här med schäfervinglighet är något helt nytt för mig, läste om det första gången idag... men det tror jag säkert att hon kan ha.
Hon är inte speciellt musklad och går gärna med bakbenen i "kors"...
Hon blev undersökt av vet. på klinik i våras som tyckte att hon såg fin ut med tanke på ålder och krämpor.
Men hur vet man vart gränsen går för vad som bara är ålderdom och för vad som är lidande?
Hon har ju rättigheten att inte behöva lida och det ska hon inte behöva göra men självklart så ska hon få vara gammal och få leva ett tryggt och lyckligt liv den sista tiden.
hur har ni andra märkt på er vovvar att det är dags??
Det här blev långt men jag är jättetacksam för synpunkter och reflektioner.
Hon har det sista året tacklat av ganska mycket.
Innan ville hon alltid vara med och jaga bollar och pinnar och springa runt och busa. Men det gör hon inte längre.
Hon lufsar runt i sin takt och snusar.
Hoppa ut och in ur bilen gör hon inte längre, vi lyfter henne.
Hon har är inte friröntgad i sina armbågar och har nu artros (har haft i en del år) och får kosttillskott för detta (grönläppad mussla, på vet.s inrådan)
Hon är ju stapplig i sin gång och travar galopperar helst inte, inte längre sträckor i alla fall.
Hon klarar inte längre promenader, men uppskattar korta promenader.
Äter gör hon som aldrig förr...! Hon är normalviktig (har alltid haft svårt att hålla sig där, alltid på gränsen till för smal).
Hon sover hela dagarna (jag jobbar hemma) men uppskattar när resten av familjen kommer hem och blir lite mer social då och leker gärna godislekar(läs; barnsök).
Ibland när vi ska någonstans så märker man att hon vill med men ibland vill hon inte (det är ju oftast att åka till stallet...)
Den sista tiden har hon valt att sova på varmare platser än sin vanliga plats. Dessutom vill hon plötsligt sova på ovanvåningen som oss andra vilket hon så klart får (med en hand under magen går trappan ok) men hon har i många år sovit själv på nedervåningen.
Till och från har hon ganska jobbiga problem med klåda och eksem (ospecificerad allergi), men har blivit något bättre nu när hon börjar sluta fälla.
Hon har fått ett par mindre juvertumörer (ärtstor och en som är som en halv tumme i storlek)
Syn och hörsel är vad man kan förvänta sig.
Hon löpte i somras och har inga problem med att hålla urin/avföring.
Det här med schäfervinglighet är något helt nytt för mig, läste om det första gången idag... men det tror jag säkert att hon kan ha.
Hon är inte speciellt musklad och går gärna med bakbenen i "kors"...
Hon blev undersökt av vet. på klinik i våras som tyckte att hon såg fin ut med tanke på ålder och krämpor.
Men hur vet man vart gränsen går för vad som bara är ålderdom och för vad som är lidande?
Hon har ju rättigheten att inte behöva lida och det ska hon inte behöva göra men självklart så ska hon få vara gammal och få leva ett tryggt och lyckligt liv den sista tiden.
hur har ni andra märkt på er vovvar att det är dags??
Det här blev långt men jag är jättetacksam för synpunkter och reflektioner.