När upplevelse du andlighet? (Ej religiöst utan annan sorts andlighet)

Halona

Trådstartare
Jag lyssnar på en bok om förundran och där pratas det mycket om förundran och hur positivt det är. En annan aspekt som är väldigt positivt är andlighet och den behöver inte vara religiöst kopplad för att man ska uppleva fördelar.

Jag upplever andlighet vid mäktig natur och berg bland annat. Skogen ger mig förundran men jag vet inte om jag skulle säga att jag generellt känner andlighet av att gå där utan mer vid mäktiga vyer och höga berg.

Jag är nyfiken på er andra! När upplever ni andlighet?
 
Började skriva ett långt inlägg men tog bort allt för det blev alldeles för flummigt till och med för att vara jag. Men så här:

Känslor, sinnen som är alerta. De krävs iaf för mig. Kunna lyssna.
Det behöver egentligen inte vara något extraordinärt utan mer en känsla som är så stark så den tar över alla sinnen. Allt blir förstärkt. Dofter, kanske minnen osv. Det beror helt på. Ibland kommer det att nu är det något i görningen. Börjar smått men säger sen POFF och efteråt tänker man vad 17 hände exakt?!

Sedan behöver inte andlighet vara så dramatiskt ALLTID men ibland så är det det. Ibland är det som bara en lätt beröring. Som en förnimmelse och som sedan försvinner och man är återigen tillbaka till vardagen.
 
Tror inte jag kan definiera andlighet, så jag kan inte svara på frågan.

Däremot kan jag berätta när jag är helt uppe i stillhet och ro. Det är når jag gått en stund i gammal granskog om sommaren eller hösten.

När jag får vara med om ett föls födelse och se hur stoet och fölet söker kontakt. Stoets låga brummande får mig att gråta av stilla glädje.

För mig kopplas andlighet ihop med religion och den har jag inget till övers för.
 
Jag kan känna andlighet i många olika situationer. Bland annat när jag tittar på stjärnhimlen och tänker "när ska jag åka hem?" Det är då helt tyst, stilla och lugn.
När jag ser fantastisk natur, djur...
 
Jag lyssnar på en bok om förundran och där pratas det mycket om förundran och hur positivt det är. En annan aspekt som är väldigt positivt är andlighet och den behöver inte vara religiöst kopplad för att man ska uppleva fördelar.

Jag upplever andlighet vid mäktig natur och berg bland annat. Skogen ger mig förundran men jag vet inte om jag skulle säga att jag generellt känner andlighet av att gå där utan mer vid mäktiga vyer och höga berg.

Jag är nyfiken på er andra! När upplever ni andlighet?
Vet inte om jag skulle kalla det andlighet... men havet, eller just öppet vatten gör något särskilt för mig.
Likadant med karga landskap.
 
Jag vet inte riktigt vad andlighet är. Men jag tänker att det kanske är tillfällen när något i mig reagerar - på något oväntat, något till synes oviktigt.

Eller kanske när jag fylls av känslor fast att det inte finns någon (uppenbar) anledning.

Eller kanske när jag fastnar i vad som är viktigt. Det är alltid förknippat med starka känslor fast att jag låter dem passera genom huvudet för att försöka få en kognitiv begriplighet.

Men för mig är det alltid känslor som leder till insikter. Så andlighet är kanske tankar som grundar sig i starka känslor.
 
Kallar det inte alls andlighet, men det närmsta jag kommit är när jag stod på Mt Kinabalus topp (4095 m ö h) en tidig morgon, ovanför molnen, och tittade på soluppgången. Det var helt sjukt magiskt. Stjärnhimlen kan också få mig lite knäsvag. Så - naturen, och hur liten och obetydlig människan egentligrn är för universums existens?
 
Senast ändrad:
Jag kallar det inte heller andlighet, men att segelflyga och bada under en stjärnklar himmel är något alldeles speciellt.

Eller att vara extremt sjuk, nära att dö. Fast det var mer en hjärna och kropp som slutade fungera och skapade verkligheter som inte existerar, i drömmar som kändes väldigt verkliga.
 
En episod i närtid:
Bakgrund: Jag och mitt ex separerade hösten 2020. Det var väl inte tidernas snyggaste separation. Jag har sagt ganska mycket i affekt som jag menade då men idag så känns det inte så längre. Exet har en katt - Räven som bor hos mig, ni som följt mig länge vet att Räven försvann hösten 2016 och hittades efter 3 månader på en ö utan bro. Stort drama.

December 2021: Räven är försvunnen. Det är svinkallt och jag letar och letar i flera veckor men han är ingenstans. Jag börjar sätta ut lappar och köra samma drill som sist. Exet är också mycket orolig och vi pratar en del om detta. En kväll känner jag sådär sjukt starkt att jag måste be exet om ursäkt för allt osnyggt jag sagt. Jag skriver ett långt meddelande där jag ber om ursäkt, från mitt hjärta utan att be om något tillbaka. 45 minuter senare kommer Räven hem efter flera veckor på rymmen.

Jag fick svar direkt.
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Solen lyste säkert på dig Soljävel Och jag skakar sönder Allt jag rör vid Du rör och går Rörochgårutanattfällaentår När du...
Svar
2
· Visningar
1 854
Senast: Tofs
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Bara en enda ridlektion denna vecka också, och jag vet att det är bra för min arm men det känns lite futtigt... Nästa vecka är jag dock...
Svar
0
· Visningar
677
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har egentligen i flera år lockats av tanken på att vistas i en stuga utan el och indraget vatten, för att känna på hur det kändes...
Svar
0
· Visningar
772
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Egentligen hade jag inte tänkt att jag skulle skriva något om veckans ridlektioner... Min ridskola har redan börjat sin termin, men rent...
Svar
0
· Visningar
514
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp