När tamhunden blir vild

[iNHALE]

För att inte kapa tråden om Leela så startar jag en egen.

Det händer rätt frekvent att man hör om hundar som rymmer och sen inte går att fånga in. I vissa lägen är det inte så konstigt om man ser till hundens bakgrund, men ibland kommer det fall där man undrar vad som egentligen hände. Hundar som varit sällskapshundar hela livet, som alltid gått lösa på promenaderna, som har en klockren grundlydnad med inkallning och hela kittet. Som aldrig blivit dåligt behandlad. Sen helt plötsligt händer det något som gör att hunden kommer ifrån sin ägare, går vilse eller blir tillfälligt skrämd av något och sticker. I det läget är det som om det slår totalslint i huvudet på hunden och inte ens ägaren som den känt hela livet kan så mycket som komma närmare än att man skymtar den på avstånd innan den sticker. Vad är det som händer i huvudet på hunden? Vad är det som händer när hunden går från att vara en tam sällskapshund till att bli som en skygg vild räv? Psykos? Vad är det exakt som triggar detta tillståndet? Jag har tex aldrig hört om en hund som tex blivit skrämd av fyrverkerier i hemmet eller i koppel (utan att lyckas smita) och sen helt plötsligt inte gått att hantera och börjat bete sig som om man tagit in en vild räv i huset rakt från skogen. Visst kan de vara skärrade ett tag efter, men de återgår ju mer eller mindre till det normala igen efter ett tag. Någon som sitter inne på ett bra svar? Är det den initiala flykten som triggar detta mentala tillståndet? Att den beter sig så för att den är rädd är ju självklart, men frågan är vart denna kvarliggande rädsla för hela världen inkl människorna den känner kommer ifrån?

Finns här tom någon bukefalist som har/haft en hund som rymt och hållit sig undan på detta viset och där man sedan lyckats fånga den och ta tillbaka den till civilisationen igen? Hur gick det?

 

[Tonto]

För att inte kapa tråden om Leela så startar jag en egen.

Det händer rätt frekvent att man hör om hundar som rymmer och sen inte går att fånga in. I vissa lägen är det inte så konstigt om man ser till hundens bakgrund, men ibland kommer det fall där man undrar vad som egentligen hände. Hundar som varit sällskapshundar hela livet, som alltid gått lösa på promenaderna, som har en klockren grundlydnad med inkallning och hela kittet. Som aldrig blivit dåligt behandlad. Sen helt plötsligt händer det något som gör att hunden kommer ifrån sin ägare, går vilse eller blir tillfälligt skrämd av något och sticker. I det läget är det som om det slår totalslint i huvudet på hunden och inte ens ägaren som den känt hela livet kan så mycket som komma närmare än att man skymtar den på avstånd innan den sticker. Vad är det som händer i huvudet på hunden? Vad är det som händer när hunden går från att vara en tam sällskapshund till att bli som en skygg vild räv? Psykos? Vad är det exakt som triggar detta tillståndet? Jag har tex aldrig hört om en hund som tex blivit skrämd av fyrverkerier i hemmet eller i koppel (utan att lyckas smita) och sen helt plötsligt inte gått att hantera och börjat bete sig som om man tagit in en vild räv i huset rakt från skogen. Visst kan de vara skärrade ett tag efter, men de återgår ju mer eller mindre till det normala igen efter ett tag. Någon som sitter inne på ett bra svar? Är det den initiala flykten som triggar detta mentala tillståndet? Att den beter sig så för att den är rädd är ju självklart, men frågan är vart denna kvarliggande rädsla för hela världen inkl människorna den känner kommer ifrån?

Finns här tom någon bukefalist som har/haft en hund som rymt och hållit sig undan på detta viset och där man sedan lyckats fånga den och ta tillbaka den till civilisationen igen? Hur gick det?

En amerikansk bekant till mig hade en hund som sprang bort i kanske en vecka - ett par veckor, den tog sig ur bilen efter en krock och gick typ inte att fånga. En schäfer. Den var helt förändrad när dom väl lyckades få tag på den. Sist jag hörde så var den fortfarande inte normal flera månader efter att dom fångat den. Hade sprungit sönder tassarna totalt och var mager som tusan.

 

[Lena Furberg]

Intressant fråga, jag undrar också. Leelas ägare har ju till och med varit tillbaka till Sverige med en av Leelas hundkompisar för att med hjälp av dennes doft försöka locka till sig Leela. Man tycker ju att en hund, som det flockdjur den är, borde söka sig till sin flock när den är rädd och vilse och i panik, inte BORT från flocken. Flocken borde ju representera trygghet, tänker jag.

 

[Blyger]

Vänner till mina föräldrar blev av med två hundar tror jag det var, skrämda och försvann i in skogen. Ingen av dem gick att fånga igen men syntes till lite då och då. Så otroligt sorgligt

 

[Wingates]

För att inte kapa tråden om Leela så startar jag en egen.

Det händer rätt frekvent att man hör om hundar som rymmer och sen inte går att fånga in. I vissa lägen är det inte så konstigt om man ser till hundens bakgrund, men ibland kommer det fall där man undrar vad som egentligen hände. Hundar som varit sällskapshundar hela livet, som alltid gått lösa på promenaderna, som har en klockren grundlydnad med inkallning och hela kittet. Som aldrig blivit dåligt behandlad. Sen helt plötsligt händer det något som gör att hunden kommer ifrån sin ägare, går vilse eller blir tillfälligt skrämd av något och sticker. I det läget är det som om det slår totalslint i huvudet på hunden och inte ens ägaren som den känt hela livet kan så mycket som komma närmare än att man skymtar den på avstånd innan den sticker. Vad är det som händer i huvudet på hunden? Vad är det som händer när hunden går från att vara en tam sällskapshund till att bli som en skygg vild räv? Psykos? Vad är det exakt som triggar detta tillståndet? Jag har tex aldrig hört om en hund som tex blivit skrämd av fyrverkerier i hemmet eller i koppel (utan att lyckas smita) och sen helt plötsligt inte gått att hantera och börjat bete sig som om man tagit in en vild räv i huset rakt från skogen. Visst kan de vara skärrade ett tag efter, men de återgår ju mer eller mindre till det normala igen efter ett tag. Någon som sitter inne på ett bra svar? Är det den initiala flykten som triggar detta mentala tillståndet? Att den beter sig så för att den är rädd är ju självklart, men frågan är vart denna kvarliggande rädsla för hela världen inkl människorna den känner kommer ifrån?

Finns här tom någon bukefalist som har/haft en hund som rymt och hållit sig undan på detta viset och där man sedan lyckats fånga den och ta tillbaka den till civilisationen igen? Hur gick det?

Många av dem blir ganska normala igen efter att de kommer tillbaka, beroende på hur länge de varit ute såklart.

Jag tror det är nån typ av överlevnadsinstinkt som kickar in som gör att de inte fungerar som vanligt, som sorterar bort många funktioner liksom. Rädsla är ju eg mer naturligt än orädsla. Några av dem har inte känt igen sina ägare förrens efter en stund trots att de varit precis vid dem och så men har sedan blivit överlyckliga när allt kopplar igen

 

[Red_Chili]

En saluki jag kände försvann och var sedan som rädd även för ägaren (som aldrig gjort något dumt), och då var hunden bara på rymmen några timmar. Vi lyckades till sist få tag på hunden, hur minns jag inte. Men så snart hunden kommit hem och fått ett mål mat så var den som vanligt igen.

 

[starcastle]

De vinthundar jag känner till som varit på rymmen längre tid går in i survival mode. Oftast blir dom helt normala när dom kommer hem igen.

Har själv haft en som var på rymmen i 2 veckor. Varje gång någon kom i närheten av honom drog han järnet och syntes inte på ett par dar. För att sedan bli sedd ett par mil bort.

Han parkerade till slut i närheten av en plats där jägarna lagt jaktrens, de hade redan skjutit 45 älgar och det fanns gott om mat.

En jägare såg honom ligga på trappen på deras jaktstuga om nätterna. Vi började med att lägga ut filt och mat hemifrån där, viltkamera sattes upp.

Han syntes där flera nätter så jag packade ihop mig själv och alla hundar och begav mig till stugan för att stanna där i hopp om att träffa på honom.

När jag kom var det mörkt och den enda vägen fram var över ett fält.
Bonden visste att jag inte skulle veta hur jag skulle köra utan att köra fast så dom körde framför mig.

När vi stannade framför stugan såg jag hunden i ljuset från billyktorna.
Han var väldigt villrådig och beredd på att sätta av.

Jag klev ur bilen, närmade mig hunden, kallade på honom men insåg att jag inte hade något koppel på mig. Vände tillbaks till bilen, gick till bakluckan och när jag öppnade den stod hunden där och ville hoppa in, ungefär som att det är dags att åka hem nu matte :-)

Det var nästan som en antiklimax eftersom jag ställt in mig på att tillbringa en tid i stugan och försöka få in honom.

Han var rejält utmärglad och full med mask.
Men alla veterinärens tester visade att han förutom mask var fullt frisk.

Hunden bar sig åt som om han aldrig varit på rymmen och han har aldrig varit rymningsbenägen sen heller.

När han rymde var han hos en annan uppfödare ca 7 mil från mig för mina tikar löpte. Denna uppfödare har inte bara stängsel runt tomten, det är dubbla lager stängsel! Men en hantverkare kom dit, lämnade grindarna i båda stängslen öppna och åkte.

Min kille + en av uppfödarens hundar drog iväg. Uppfödarens hund kom hem igen men min kille var på för honom helt okänd mark och drog iväg flera mil.

Tur i oturen att detta var på Vikbolandet, det är mest bara skog, ängar och åkrar med lite byar här och där. Hunden höll sig undan vägar och syntes bara ute i naturen. Det var ingen överhängande risk för att bli påkörd.

Jägarna och bönderna ställde verkligen upp, höll utkik och talade om när hunden siktats. Utan dom hade jag nog aldrig hittat honom.

Det här var före den tid på ID-hundar användes men några med spårande hundar hjälpte till men dom fick inte upp några spår.

Jag känner mig lyckligt lottad som fick hem min hund oskadd.
Men det fick mig att inse att det är skillnad på var och hur en hund drar iväg. En hund som gör det på välkänd mark, inte så himla långt hemifrån, den går nog oftast hem igen.

Men hundar som drar iväg där dom inte är hemmahörande, dom tenderar mer till att vara ute länge. Med varierande utgång på det hela

 

[Bison]

Vi hade en saluki när jag var liten som rymde. Vi var utomlands när det hände och våra hundar var hos en granne. Under en promenad tappade grannen den ena som drog som en avlöning.
Jag tror det var i början av vår semester som den försvann och att det dröjde runt två veckor efter det att vi kom hem innan de lyckades fånga in den.

Detta var 94 och jag var 9 år så mina minnen är lite oklara
Men hunden blev sig själv när den var hemma igen.

 

[Maniac123]

Jag har en bekant som hade sålt sin vuxna GD. På väg till det nya hemmet så stannade man och rastade, så fort bakluckan öppnades så drog hunden direkt. Gamla ägaren plus ett gäng andra kom till platsen, man såg hunden några gånger i skogen under några dagar. Efter ca 3 dagar tog sig hunden upp på motorvägen och blev liksom lite fast uppepå en viadukt. En av ägarens vänner lyckades få tag på hundens halsband varpå den högg, slet sig loss och stack. Hunden fortsatte dock röra sig i skogarna i närheten. Gamla ägaren sov i sin bil i skogen, grillade mat och hade med sina hundar. Så småningom kom hunden närmare och närmare men fortfarande rädd. Den gamla ägaren började röra sig bort från hunden, sakta. Hon tog av sig kläderna och gjorde ett spår. Till slut stod hon där i trosor och BH med en överlycklig GD över sig

De nya ägarna ville sen inte längre ha hunden, så den fick flytta hem igen och var helt som vanligt.

 

[Korven]

Den där huskyn som rymde fick de lov att skjuta nyligen. Mager och eländig med skabb. Den var tydligen väldigt skygg.

 

[Lena Furberg]

Den där huskyn som rymde fick de lov att skjuta nyligen. Mager och eländig med skabb. Den var tydligen väldigt skygg.

Den har jag missat. Hur länge var den på rymmen?

 

[vallhund]

Dom flesta som rymmer är väl gatuimporter som tar sig lös redan på flygplatsen då de som skall ta sig an hundarna varken har koppel eller halsband med sig. Dom brukar inte överleva så länge.

 

[Korven]

Den har jag missat. Hur länge var den på rymmen?

Ganska länge. De trodde länge att den var död.

 

[YlvaG]

Det var en vit herde försvunnen i Hälsingland för något år sedan. Kommer inte ihåg hur länge den var på vift men när dom väl lyckats få tag i honom via fälla och fått koppel runt halsen så vart den helt som vanligt igen. Som att något ”hoppade rätt” i huvudet igen när den kände kopplet.

Inga svar, men det är en intressant frågeställning. Jag tror det helt enkelt är något primitivt survival mode som slår till.

 

[Is]

Det sk finns forskning i ämnet. Tror dom pratade om det i någon dokumentär om varghybrider eller nått (det här va mååånga år sedan så högst osäker källa här) men dom menade att tamhundar (alltså hundar som levt som vanliga familjehundar) ansågs visa förvildade tendenser redan efter några dagar i det fria och i flera fall nästan helt förvildade inom en vecka. Jag vet att jag så tänkte att detta inte kan vara möjligt (tänker då naturligtvis att min egen hund ALDRIG skulle kunna bli förvildade och leva ett liv utan mig ) men jag inser ju att jag har fått ändra min uppfattning sedan dess även om jag själv aldrig haft en hund på rymmen någon längre stund.
Men det jag ville säga var att det hade varit intressant att läsa om den forskning.

 

[Viva]

Den där huskyn som rymde fick de lov att skjuta nyligen. Mager och eländig med skabb. Den var tydligen väldigt skygg.

Det var väl ett vanvårdsfall? Har för mig att de andra hundarna som togs omhand inte heller var så trygga med mänsklig kontakt.

 

[iNHALE]

Det här med överlevnadsinstinkt låter som en vettig förklaring faktiskt. Någon slags paniktillstånd som lägger sig så fort hunden kommer tillbaka till sin hemmamiljö sas. Hade varit intressant att se forskning i ämnet från ett psykologiskt perspektiv hos hunden.

 

[Korven]

Det var väl ett vanvårdsfall? Har för mig att de andra hundarna som togs omhand inte heller var så trygga med mänsklig kontakt.

Nej precis , varför skulle de lita på människan?