När man säljer sina bästa vänner.

[Twihard]

Har nu lagt ut mina ponnyer på annons. Och det gör SÅ ont. Jag vet att det är för deras eget bästa, att de får ett mer aktivt liv med någon annan. Men jag som alltid tänkt att de stannar hos mig livet ut. Men de är ponnyer och kan säkert ha 30 år kvar. Den orken har inte jag.

Jag förstår att man kommer ignom sorgen och "förlusten". Som när hästar dör från en så lär man sig leva med det. Men nu ska man släppa kontrollen, inte bara taget. Allt ansvar. Hur överlever man?

Fått till mig att se fram emot något annat man kan få genom att sälja, även om det inte ersätter eller tar bort sorgen. Hur "fånigt" det än må vara. Men jag vet inte...

Förlåt för flummigt inlägg, men behövde skriva av mig.

 

[Blyger]

Du kanske ska fundera över hur du vill ha det sen, vill du ha kontakt med den nya ägaren?
Jag är en sån som gärna vill ha kontakt, hör av mig och liksom "se hur fint vi har det " men alla gillar ju inte det (vilket självklart respekteras). Kanske något att fundera på om det skulle göra saken lättare (eller svårare!)

 

[Twihard]

Du kanske ska fundera över hur du vill ha det sen, vill du ha kontakt med den nya ägaren?
Jag är en sån som gärna vill ha kontakt, hör av mig och liksom "se hur fint vi har det " men alla gillar ju inte det (vilket självklart respekteras). Kanske något att fundera på om det skulle göra saken lättare (eller svårare!)

Vet inte vad som vore bäst. Vill gärna ha kontakt och att nya köpare kan rådfråga mig om de undrar över saker, men kommer behöva ta bort alla hästgrupper osv på fb för att slippa se vad jag förlorat på det viset