När icke-hästlivet känns som en tvångströja

[Nevercruelorcowardly]

Är 21 år och läser sista året på en kandidatexamen på universitet, bor i en tvåa med sambo. Har en dressyrhäst "på sidan om" men drömmer om en egen gård, och mer tid med hästar. Är trött på skolan och är inte det minsta sugen på att jobba med det jag pluggar till. Vill egentligen inget annat än att hålla på med hästar. Hade funderat på att flytta/åka utomlands och ta ett "normalt" hästskötar/elev jobb om det inte vore för min (hästallergiska...) sambo som jag inte vill lämna.

Till saken hör att jag är rädd att jag inte skulle orka med ett sånt hästskötarjobb, då jag för några år sedan jobbade några månader i ett hoppstall och nära på gick under av utmattning på kuppen, även om jag mådde väldigt bra av stallmiljön på andra sätt.

Vad kan man göra? Jag har en krypande känsla att jag kommer sparka bakut om jag fortsätter på det akademiska spåret... Har väldigt lätt för skolan men absolut inget intresse kvar. Har funderat och tittat på ex. ridlärarutbildning men det verkar omständigt att ens gå en sådan och dessutom som ett jobb med dåligt betalt och dåliga arbetstider. Finns det flera med liknande tankar och dilemman? Hur tänker ni? Hur har ni löst det?

 

[kossankaj]

Inget mellanting då ?
Börja jobba direkt med något och hålla på mer med häst på fritid ?
Ta studieuppehåll något år och jobba eller åka iväg på någon praktik?
Personligen skulle jag aldrig i hela mitt liv palla att jobba med häst , är så slitsamt , jobbade på stuteri några veckor i mitt liv och de var de värsta veckor jag varit med om, orkade inte ens äta kvällsmat , satt som en zombie i soffan på kvällarna.

 

[Lager]

Är 21 år och läser sista året på en kandidatexamen på universitet, bor i en tvåa med sambo. Har en dressyrhäst "på sidan om" men drömmer om en egen gård, och mer tid med hästar. Är trött på skolan och är inte det minsta sugen på att jobba med det jag pluggar till. Vill egentligen inget annat än att hålla på med hästar. Hade funderat på att flytta/åka utomlands och ta ett "normalt" hästskötar/elev jobb om det inte vore för min (hästallergiska...) sambo som jag inte vill lämna.

Till saken hör att jag är rädd att jag inte skulle orka med ett sånt hästskötarjobb, då jag för några år sedan jobbade några månader i ett hoppstall och nära på gick under av utmattning på kuppen, även om jag mådde väldigt bra av stallmiljön på andra sätt.

Vad kan man göra? Jag har en krypande känsla att jag kommer sparka bakut om jag fortsätter på det akademiska spåret... Har väldigt lätt för skolan men absolut inget intresse kvar. Har funderat och tittat på ex. ridlärarutbildning men det verkar omständigt att ens gå en sådan och dessutom som ett jobb med dåligt betalt och dåliga arbetstider. Finns det flera med liknande tankar och dilemman? Hur tänker ni? Hur har ni löst det?

Blir klar med kand:en. Då har du iaf någon form av språngbräda, och det ser ok ut på CV:t. Sök blandade jobb under tiden. Åk utomlands om du vill, och jobba där ett tag?

Du är ju 21... herregud, du kan väl hoppa runt och testa lite? Jag har jobbat ett par år med hästar och säger som @kossankaj ovan. Tungt och slitigt, långa dagar, hög skaderisk, dålig lön. Men nu vet jag ju det, eftersom jag testade.

Vet inte om jag kommer sitta kvar med nuvarande jobb resten av mitt liv heller. Det är ok att byta när saker börjar kännas rutin i negativ mening.

 

[skiesabove]

Ta en paus, sök ett "skitjobb" som inte är alltför själdödande (själv har jag hittat hem på ett stort telekombolags supportavdelning) och jobba så du har råd att leva. Man måste inte leva för sitt jobb, eller ens tycka om sitt jobb. Bara du inte mår dåligt av det.

Det duger gott att hitta något som duger !

Ingen vits att plugga och slösa CSN om du inte kommer att plugga klart - men om du kan bita ihop ett år till och ta examen så gör det.

 

[Nevercruelorcowardly]

Vettiga tankar från er alla. Men vad är dessa jobb man kan "ta direkt"/söka blandade? Har jobbat (extra) inom vården, snabbmatsindustrin, orderhantering, forskning på universitetet. Hatade samtliga. Kanske låter överdrivet negativ nu... Men det känns ju så svårt att hitta något man trivs med! Samtidigt som frustrationen över att jag inte kan träna tillräckligt med hästen växer.

Det här med att jobba med något man inte gillar känns absurt för mig. Det är ändå ENORMT mycket tid man lägger på ett jobb. Inser att detta låter väldigt bortskämt, att ens kunna välja, men kan man välja så kan man ju i alla fall försöka hitta något man tycker om....

 

[crazyrabbitlady]

Jag håller med de andra. Läs klar din utbildning om du orkar. Tro mig, det blir inte lättare att avsluta en utbildning när man låtit den ligga och pausa i några år, jag gjorde det och det är inget jag rekommenderar.
Sen tycker jag att du ska prova på att jobba med hästar om det är det du vill. Provar du inte kommer det med stor sannolikhet ligga och gnaga och du kommer undra hur det skulle vart. Funkar det inte eller om du inte trivs så vet du iaf det. Så kan du söka jobb du är utbildad för sen, eller en påbyggnadsutbildning eller nåt annat. Tänk om-tankar kan vara väldigt enerverande och envisa.

 

[skiesabove]

Vettiga tankar från er alla. Men vad är dessa jobb man kan "ta direkt"/söka blandade? Har jobbat (extra) inom vården, snabbmatsindustrin, orderhantering, forskning på universitetet. Hatade samtliga. Kanske låter överdrivet negativ nu... Men det känns ju så svårt att hitta något man trivs med! Samtidigit som frustrationen över att jag inte kan träna tillräckligt med hästen växer.

Det här med att jobba med något man inte gillar känns absurt för mig. Det är ändå ENORMT mycket tid man lägger på ett jobb. Inser att detta låter väldigt bortskämt, att ens kunna välja, men kan man välja så kan man ju i alla fall försöka hitta något man tycker om....

Telefonsupport. Dvs fokus på hjälp och inte sälj. Åt telekombolag, försäkringskassan etc. Jag jobbar åt det fd statliga telekombolaget och det är skön, "nästan-statlig" stämning. Dvs folk är inte överambitiösa och hetsiga.

Det är kollegorna och en lättsam chef som ger mig nog med buffert för att faktiskt uppskatta jobbet. Av tidigare jobb har jag blivit deprimerad och fått panikångest efter ett tag.

 

[Nevercruelorcowardly]

Telefonsupport. Dvs fokus på hjälp och inte sälj. Åt telekombolag, försäkringskassan etc. Jag jobbar åt det fd statliga telekombolaget och det är skön, "nästan-statlig" stämning. Dvs folk är inte överambitiösa och hetsiga.

Det är kollegorna och en lättsam chef som ger mig nog med buffert för att faktiskt uppskatta jobbet. Av tidigare jobb har jag blivit deprimerad och fått panikångest efter ett tag.

Är tekniskt sett i dagsläget anställd av samma bolag fast på orderhantering. Blev dock sjukskriven efter 4 dagar i juni då jag fick ett nervöst sammanbrott/enorm panikångestattack på jobbet. Alltså jag överdriver inte, stod inför två chefer och grät och skakade i 30 minuter varpå jag sen gick hem för att aldrig återkomma..... Kanske inget för mig.

 

[skiesabove]

Jag har själv farit mentalt illa av pressen att måsta komma på "vad jag vill bli" och att "du är ju så smart, du kan bli precis vad du vill!"

Jaha, men vad vill jag då? Och vad ska jag göra medans jag funderar på det?

Det är OKEJ att inte veta! Det gör inget! Du har ett egenvärde i din blotta existens, och du måste ingenting!

 

[skiesabove]

Är tekniskt sett i dagsläget anställd av samma bolag fast på orderhantering. Blev dock sjukskriven efter 4 dagar i juni då jag fick ett nervöst sammanbrott/enorm panikångestattack på jobbet. Alltså jag överdriver inte, stod inför två chefer och grät och skakade i 30 minuter varpå jag sen gick hem för att aldrig återkomma..... Kanske inget för mig.

Oj, hmm, det låter som att du kanske ska börja rota i det här i en annan ände än just jobbet? Hur mår du när du inte gör något särskilt alls?

 

[Nevercruelorcowardly]

Inte jättebra. Men betydligt bättre nu än i våras. Ligger ganska nära utbrändhets-gränsen. Gick in i väggen första gången som 15-16 åring, hoppade av gymnasiet, men läste in det på distans samtidigt som jag sov ca 15 timmar om dygnet de följande tre åren. Har väldigt lätt för skolan och är väl därför jag fortfarande går i skolan, ett bra sätt att undvika livet liksom men ändå ha nån sorts inkomst.

Har ganska mycket ångest av varierande slag om nätterna, vilket komplicerar livet och sömnvanor men om dagarna mår jag oftast okej. Dock är detta med "vad ska jag göra med mitt liv" troligtvis ganska sammankopplat med nån slags existensiell ångest.

 

[Nevercruelorcowardly]

Hästarna har alltid varit nån slags terapi för mig. Har haft mycket strul med det senaste året vilket gjort att min mentala hälsa blivit stadigt sämre, men för en månad sen köpte jag en ny häst och mår mycket bättre.

En tanke som fötts hos mig på grund av detta vore att driva en gård med någon slags terapiverksamhet med hästar, eller jobba på en befintlig sådan ens, vore ju en start. Men har inte kunnat hitta information om hur man skulle gå tillväga för att hitta/starta något sådant, misstänker att pengar jag inte har behövs...

 

[cirkus]

Jag tror att du först måste få bort ur ditt huvud att jobbet måste vara det absolut roligaste. Du behöver inte bestämma ett enda dugg om vad du ska bli när du blir stor, det kan du komma på efter vägen. Plugga klart din examen så har du i allafall det gjort.

Det finns terapiverksamhet med hästar - men det krävs rätt mycket utbildning om du ska kunna jobba med klienter som behöver terapi och sen att formen är hästar så behöver du påbyggnad på det. Ska det vara något du kan försörja dig på så krävs väldigt mycket. Att driva den egna gården är i sig ett 24/7 jobb.

 

[Nevercruelorcowardly]

Jag tror att du först måste få bort ur ditt huvud att jobbet måste vara det absolut roligaste. Du behöver inte bestämma ett enda dugg om vad du ska bli när du blir stor, det kan du komma på efter vägen. Plugga klart din examen så har du i allafall det gjort.

Det finns terapiverksamhet med hästar - men det krävs rätt mycket utbildning om du ska kunna jobba med klienter som behöver terapi och sen att formen är hästar så behöver du påbyggnad på det. Ska det vara något du kan försörja dig på så krävs väldigt mycket. Att driva den egna gården är i sig ett 24/7 jobb.

Ja ungefär vad min google-research kom fram till också. Annars hade det ju varit för lätt, bara att göra.

 

[Lager]

Inte jättebra. Men betydligt bättre nu än i våras. Ligger ganska nära utbrändhets-gränsen. Gick in i väggen första gången som 15-16 åring, hoppade av gymnasiet, men läste in det på distans samtidigt som jag sov ca 15 timmar om dygnet de följande tre åren. Har väldigt lätt för skolan och är väl därför jag fortfarande går i skolan, ett bra sätt att undvika livet liksom men ändå ha nån sorts inkomst.

Har ganska mycket ångest av varierande slag om nätterna, vilket komplicerar livet och sömnvanor men om dagarna mår jag oftast okej. Dock är detta med "vad ska jag göra med mitt liv" troligtvis ganska sammankopplat med nån slags existensiell ångest.

Fast det här låter ju som lite mer än "mitt jobb är tråkigt".

Har du fått någon form av stöd ifrån vården för det du beskriver ovan?

Generellt var jag i färd att skriva att ett avlönat jobb inte kan förväntas vara superkul jämt. Det är inte så himla många jobb som är. Men det ska kännas ok att åka dit, och ok att vara på plats i alla fall. Du ska inte vakna med hjärtklappning och ångest.

 

[Nevercruelorcowardly]

Fast det här låter ju som lite mer än "mitt jobb är tråkigt".

Har du fått någon form av stöd ifrån vården för det du beskriver ovan?

Generellt var jag i färd att skriva att ett avlönat jobb inte kan förväntas vara superkul jämt. Det är inte så himla många jobb som är. Men det ska kännas ok att åka dit, och ok att vara på plats i alla fall. Du ska inte vakna med hjärtklappning och ångest.

Läkaren som sjukskrev mig skrev ut Atarax (lugnande medel mot akut panikångest) och lovade undersöka om jag kunde få samtalsterapi, två veckor senare fick jag ett brev hem att de beslutat att inte ställa mig i kön (3 mån) för att få prata med någon, men rekommenderade mig att betala för det privat. Har inte råd med detta som student med häst. Men hästen är min terapi istället, så reder det hittills i alla fall.

 

[Roheryn]

Att plugga och att jobba är inte samma sak... Jag var en begåvad högstadie- och gymnasieelev med MYCKET lätt för mig. Valde en universitetsutbildning som jag trodde att jag brann för, men som visade sig vara på riktigt aptråkig... Hoppade av efter ett års helt misslyckade studier (blev utan studiemedel en termin), bytte till en civilingenjörsutbildning som jag trodde kunde ge mig en bra utbildning och ett bra jobb utan att vara särskilt spännande. Hade ingen aning om vad jag ville bli, trivdes verkligen inte i den akademiska världen och med studentlivet. Men härdade ut, gjorde exjobb, fick jobb på företaget där jag gjort exjobbet, och på den vägen är det... Nu, 20 år senare, ser jag att min jobbkarriär inte alls varit det jag trodde när jag gick i skolan, men jag har gjort och gör saker som jag gillar! Det akademiska livet är verkligen inte för mig, men näringslivet ÄR det! Det var tråkigt att plugga, men det är roligt att jobba, i alla fall för mig...

Hästarna håller jag på med - och har gjort hela tiden - vid sidan av. Just nu tävlar jag inte själv, men min dotter och jag håller två hästar i tävlingskondition (hon tävlar), så jag rider i snitt en häst fullt ut (även om vi delar på båda hästarna). Funkar hur bra som helst! Älskar att komma ut till hästarna efter en jobbdag!

Så mitt råd till dig är det flera redan givit dig - härda ut och ta din examen, så kan du bestämma vad du vill bli när du blir stor senare!

 

[Nevercruelorcowardly]

Trivs egentligen i skolan, det är lättsamt, flexibelt, och kräver väldigt lite av mig. Men jobba med det hela livet som forskare? Nä. Går ett väldigt forskningsinriktat program och jobbar även extra som assistent i ett forskningsprojekt.

 

[skiesabove]

Läkaren som sjukskrev mig skrev ut Atarax (lugnande medel mot akut panikångest) och lovade undersöka om jag kunde få samtalsterapi, två veckor senare fick jag ett brev hem att de beslutat att inte ställa mig i kön (3 mån) för att få prata med någon, men rekommenderade mig att betala för det privat. Har inte råd med detta som student med häst. Men hästen är min terapi istället, så reder det hittills i alla fall.

Studenthälsan då? De flesta uni erbjuder KBT billigt till sina studenter.

Kolla även upp blodprover för sköldkörtel, mineraler och vitaminer.

 

[the_connemara]

Jag gillade att plugga men är inte så särdeles begåvad så det tog ngra år extra och sedan "hoppade jag av" med en dags arbete kvar på exjobbet (jag skämtar inte, allt var godkänt utom en simpel artikel jag inte skrev helt klart). Hade annars haft en hyfsat ovanlig civ ing examen.

Jag fick kalla fötter när jag började kolla efter jobb. Jag ville verkligen INTE ha så mkt ansvar eller jobba så fritt som en civ ing förväntas göra. Tror jag lite gick in i väggen när jag pluggade.

Fick genom kontakter det mest perfekta jobbet för mig (utan att jag visste det, noll koll på näringslivet). Jobbar nu skift som processoperatör vilket innebär bra betalt, udda tider och extremt strukturerade arbetsuppgifter. Så jag kan ägna fritiden åt min häst

Bästa dagen i mitt liv (snudd på iaf) var när min möjlighet att göra klart min examen gick ut vid nyår. Nu måste jag läsa in någon kurs till förutom den där artikeln så nu är det något jag isf väljer att göra. Innan var det bara ett evigt dåligt samvete att jag inte "bara gjorde klart".