När hästen bär sig

[Luff]

Jag växte upp med hästar som bar sig själva, det vill säga alltid gick i en bra arbetsform men kanske inte på tygeln i skog o mark.

Senare har jag ridit mycket välridna hästar som gick rätt som klockor om man bara använde sitt säte o skänkel i rätt läge -

men.....

vissa av dessa hästar bar sig inte, släppte du tygeln lång i traven så fick du en häst som inte kunde hoppa ett 30 cm kryss själv, att skritta på lång tygeln i en skog var fara för kroppskada.
"Osamlad" kort galopp på rakt spår var som att sitta på en stock fastsatt i rep - ni vet den där galoppen som varenda ridskolehäst är expert på. Ren fara för livet på dessa hästar. Gemensamt för dessa hästar var att dom var inridna av mycket skänkelstarka rutinerade ryttare.

Gör man hästen en otjänst att rida den på tygeln från "första början"?
Vad tror ni?

 

[Uddatyp]

Sv: När hästen bär sig

en häst ska alltid gå i bra form och balanserat, kan den inte göra för mycket. men den ska ju bära sej själv, bär den inte sej själv går den väl inte "på tygeln".

 

[Luff]

Sv: När hästen bär sig

Svårt att förklara.
Dom här hästarna gick super på tygeln i rätt form - jag tror jag hade fått reda på motsatsen - några red jag på Strömsholm.
Men dom var rent vingliga när dom inte gick på tygeln.

Hade du dom på tygeln gjorde du byten, gungade i arbetsgalopp med tempobyten, sidvärtsrörelser osv. Men det gick knappt att trava genom ett hörn på långa tyglar - och det kan varenda ridskolehäst.

Även ett litet vbltravaresto jag red till var sån här - inriden av en tävlingsryttare. På tygeln kunde hon galoppera på volt, men om du inte tog ihop henne klarade hon inte av att hålla arbetsgalopp på rakt spår, ja, inte ens att galoppera i skogen.
Jag jobbade mycket med att låta henne röra sig på ojämn mark på lång tygel och det blev bättre men på lång tygel hade hon ingen egen balans.

Den ene jag red på Strömsholm tävlade 1,20 (inte med mig)men kunde inte trava ett pyttekryss utan stöd på tygeln.

En arabgaloppör var likadan - kravlös trav i en paddock, hua - hon vinglade åt alla håll om jag inte gav henne stöd å tygeln, sen när hon väl gick där så kunde man som vanligt släppa efter något tag.

Mystiskt - varför blir dom sådana - uppväxt i rasthagar, inridningsmetoden, individer - vad beror det på.

 

[Uddatyp]

Sv: När hästen bär sig

de beror väl lite på ryttarens balans oxå..ridskolehästar e ju mer vana vid att klara sej själva..liksom fixa de själva..tror ja.

 

[Diabetikern]

Sv: När hästen bär sig

Har hästen en gång hittat rätt balans och byggt upp muskler där så blir de vingliga om de får gå som de vill sedan. min 4-åring bär sig men om du släpper henne med skänklarna så blir hon vinglig. hon behöver det stödet.
Det är inte så mycket tygeln som gör att de går i form utan skänkeln/sätet. kan ju vara så at det tar lite tid för ryttaren att läsa av hästen när den kommer upp.
jag är själv sådan när jag sitter upp att det tar lite tid innan jag känt av hästen och börjar kräva ngt.

 

[Hertiginnan]

Sv: När hästen bär sig

Jag förstår vad du menar.
Leslie Desmond har skrivit en hel del om detta, hon menar att hästen skall hitta sin naturliga balans med ryttare innan man börjar kräva en riktig samling.
Lite konstigt förklarat kanske men om du läser några texter av henne så blir du nog klokare.

Mina hästar rids alltid på lös tygel den första tiden efter inridning tills de har hittat en naturlig balans och klarar av alla gångarter och även mindre hinder, när jag rider ut i naturen bestämmer de oftas tempo själva och hittar sina egna vägar i naturen med vägledning av ryttaren.
När de har hittat den naturliga balansen och inte känns vingliga eller snubbliga lägger jag även in samlande rörelser och börjar plocka ihop hästarna.

Jag kanske har en konstig filosofi... Men det funkar för mig i alla fall.
Jag har hästar som är säkra på foten i terräng, kan ridas av nästan alla men även klarar av galopp piruetter, öppna, sluta o.s.v.

 

[Luff]

Sv: När hästen bär sig

Det tycker jag låter vansinnigt - menar du att du tycker det är bra?

 

[mackan]

Sv: När hästen bär sig

jag håller med, rider också unghästar så. Beror nog lite på hur man är uppväxt, och vilken "ridstil" man kör med inridningsmässigt också. För mig har det alltid varit naturligt att ta ut unghästen (och även fölis på tidigt stadium, promenader och som handhäst eller lös brevid rent av) i skog och mark innan man börjar på bana/ridhus... då blir denna filosofin mer naturlig tror jag, dvs rider man mycket terräng så tenderar det att dröja lite längre automatiskt, innan man börjar "plocka ihop" hästen. Ärligt talat skulle jag säga att jag inte ens pratar om att "plocka ihop" en unghäst, utan att den naturligt söker sig framåt/nedåt när den funnit grundbalans och harmoni under ryttare.

 

[Uddatyp]

Sv: När hästen bär sig

asså..va menar ni med "plocka ihop" hästarna?
unghästar ska ju inte direkt gå i nån samlad form, dom ska ju gå långa och låga, balanserat.

 

[Mysaan]

Sv: När hästen bär sig

Ja givetvis men när de hittar sin balans och man börjar kräva lite av dem så kommer även samlandet automatiskt. För man kan begära saker av unghästar. De kan ju inte gå och lulla hur länge som helst eller hur.

 

[Diabetikern]

Sv: När hästen bär sig

på vilket sätt tycker du att det låter vansinnigt? Jag "ramar" in henne med skänklarna för att få henne i en bra och bärig balans. Så att hon får med sig baken istället för att bli alldeles för lång. Även ute i skog och mark.

 

[Diabetikern]

Sv: När hästen bär sig

För mig personligen är att "plocka ihop" hästen när man hittat bra balns och bärighet och fått upp lite muskler så att den är redo att lyfta upp sig lite i formen. det är att plocka ihop hästen för mig.

 

[Ramona]

Sv: När hästen bär sig

Det forsta man gor med en hast ar att fa den att ga riktigt frammat och fa en naturlig bjudning. Sedan lar man hasten resten. Jag tror att i manga fall sa har "blivanda tavlingshastar" inte fatt den utbildningen som egentligen behovs, da man i verkligheten han ridit in dem i ridhus och borjat skola dem fran forsta stund.

Jag rider mina unghastar i skog och mark tills de ar sakra dar, tanker pa vart de satter fotterna och inte kraver att ryttaren har total uppmarksamhet pa varje stock och liten sten, da borjar vi samtidigt skola dem pa ridbanan. Nagon skrev att en unghasts inte ska ga och lulla omkring hur lange som helst, men att rida ut i skog och mark handlar ju inte om att lulla runt, det handlar om att skapa bjudning, lara hasten att satta fotterna ratt, miljotraning, trafiksakerhet och allmant vett!!

De hastarna som du beskriver saknar naturlig frammat bjudning och da ocksa naturlig balans och medvetenhet om sin kropp. De forlitar sej pa att ryttaren kan hjalpa dem!!

Det basta man kan lara sin hast ar att klara sej sjalv och kunna bara upp sej sjalva...tanka pa vad de sjalva haller pa med.
Det ar sa manga som sager att de vill att deras hast ska lita pa dem i ridningen, men det vill inte jag. Jag vill att hasten ska folja vad jag vill, men lita pa sitt eget omdome. Jag som ryttare kan ocksa gora fel, och da vill jag ha en hast som ser till att det funkar i alla fall. Jag vill kunna hoppa en bana utan att behova placera hasten pa cm:ern for att den ska kunna hoppa 90 cm. Dessutom vill jag kunna skritta runt "kvarteret" utan fara over att hasten gar omkull for att vi motte en tradrot.

Jag tycker att det ar en sjalvklarhet att lara hasten fotsakerhet, naturlig bjudning och att tanka sjalv...resten av utbildningen bygger i alla fall pa de principerna.

 

[Gripen]

Sv: När hästen bär sig

Jag har lart mig att ridning ska vara starkande och muskeluppbyggande for hasten. Det ska vara halsosamt och gora den mjuk och smidig. En hast som "vinglar" sa fort man slapper taget i tyglarna och slutar klamma med benen har inte fatt en halsosam och uppbyggande utveckling i ridningen (jag undrar for ovrigt hur hart ni egentligen haller i tyglarna och hur mycket ni klammer med benen, blir det inte onodigt jobbigt at rida?). Balans och styrka maste tranas upp succesivt med ett systematiskt traningsprogram, olika for varje individ, och det maste komma bakifran. Jag vet att "succesivt", "skynda langsamt" och "systematiskt" ar relativa begrepp, och de allra flesta gar anda alldeles for fort fram, de tar genvagar och missar grunderna som ger den dar sjalvbariga, lattridna hasten.

Jag har ocksa fatt lara mig tanka pa sakerhet. Det innefattar att man ska kunna uppfostra och hantera sin unghast pa ett sant satt att man undviker olyckor. Att ga ut i skogen med oskolade hastar hor till de mest osakra saker man kan gora. Om man skolar en hast pa ett bra satt, man har en individuell systematisk plan som succesivt bygger upp hasten mentalt och fysiskt for ridning och arbete med manniskor, sa far man ocksa en hast som gillar att arbeta, aven pa banan, aven om den tillbringar sina forsta tva ar (eller vad det nu kan vara) dar. Jag har ocksa varit med om hastar som behover komma ut i skogen tidigare, men med vara temperamentsfulla hastar sa hor det till ovanligheterna.

Sa, att ga traska ut i skogen med en unghast behover inte betyda att man far en sjalvbarig hast. Sjalvbarigheten kommer av hur skicklig man som ryttare ar pa att lasa av hasten och fa den att mer och mer, med egen vilja och med gladje, vinkla lederna i bakdelen.

En sak som jag ofta reagerar pa ar att (inte specifikt for denna trad utan mer allmant) nar manniskor pratar om "sina hastars problem", sa utgar de ofta fran att de sjalva ar fullfjadrade ryttare. Nar jag skriver detta inlagg sa utgar jag fran att ryttaren har massor med ar av gedigen grundutbildning, med en balanserad sits som kan ge efter dar den behover, nar den behover det, annars kommer garanterat den mest valskolade hast att "vingla".

 

[Mysaan]

Sv: När hästen bär sig

Nagon skrev att en unghasts inte ska ga och lulla omkring hur lange som helst, men att rida ut i skog och mark handlar ju inte om att lulla runt, det handlar om att skapa bjudning, lara hasten att satta fotterna ratt, miljotraning, trafiksakerhet och allmant vett!!

Det var jag som skrev "Lulla runt". Som svar till Uddatyp för att hon skrev att unghästar inte ska gå i någon form. När jag läste hennes inlägg och sedan skrev Lulla runt så tänkte jag på många unghästar som jag sett som blivit ridna i paddock utan krav alls. I flera år. Alltså utan krav på framåtbjudning eller någonting.

På min unghäst så har formen kommit automatiskt i takt med att han har hittat bärigheten och stabiliteten. Alltså när han kunnat bära sig med ryttare.

Alltså kommer oxå ihop plockandet med bärigheten som ger formen.

Kan dock hålla med många av inläggskrivarna att jag en häst inte ska bli vinglig och snubblig bara för att man släpper ut tygeln och inte håller om hela tiden med benen.

Man ska kunna "Lulla runt" i skogen utan risk för sitt lliv och utan att sitta med 500 kg häst i armarna och krama med benen så man blir blå.

 

[the_connemara]

Sv: När hästen bär sig

Jag har ocksa fatt lara mig tanka pa sakerhet. Det innefattar att man ska kunna uppfostra och hantera sin unghast pa ett sant satt att man undviker olyckor. Att ga ut i skogen med oskolade hastar hor till de mest osakra saker man kan gora. Om man skolar en hast pa ett bra satt, man har en individuell systematisk plan som succesivt bygger upp hasten mentalt och fysiskt for ridning och arbete med manniskor, sa far man ocksa en hast som gillar att arbeta, aven pa banan, aven om den tillbringar sina forsta tva ar (eller vad det nu kan vara) dar. Jag har ocksa varit med om hastar som behover komma ut i skogen tidigare, men med vara temperamentsfulla hastar sa hor det till ovanligheterna.

Så du menar att du rider in unghästar på bana i två år innan de får komma ut? Shit vad olika vi rider dem då Jag anser att man kan skola hästar även ute och hästar som inte beter sig lika bra ute i skogen som på banan (gäller allt från hästar som är ridna två veckor till tävlingshästar) är varken väluppfostrade eller välrida, oavsett om de så kan gå som klockor på banan. Alltås bygger min filosofi på att rida mest ute eftersom jag tycker man kan få ut lika mkt där (eller mer rättare sgat) än på banan.

 

[mackan]

Sv: När hästen bär sig

asså..va menar ni med "plocka ihop" hästarna?
unghästar ska ju inte direkt gå i nån samlad form, dom ska ju gå långa och låga, balanserat.

att man ramar in och kräver lite mera efter hand som hästen har hittat sin egen balans, musklat sig för att orka. som du ser av mitt inlägg skriver jag mycket noga att jag rider unghäst ute i skog och mark innan jag över huvud taget kräver nån form av den... vem har pratat om samlad form????

 

[Gripen]

Sv: När hästen bär sig

Ja, jag har lart mig att ga valdigt langsamt fram i inridningen. Hastar ar ju vanedjur som trivs med rutiner. Pa banan kan man skola hasten i en lugn miljo som den kanner till, inga obhagliga overraskningar i onodan. For det forsta sa lar sig en hast snabbare och lattare om den har det lugnt runt omkring sig (jamfor med barn i skolan). For det andra sa ar det viktigt att man har rutiner da man kommer ut i andra miljoer. Det hjalper till att fa hasten lugn (den kanner igen) och jag har ett medel att lugna min hast med om nagot hander.

Da jag har gjort det forsta grundarbetet med hasten (tva ar var ett exempel, olika fran individ till individ, men generellt gar manniskor for fort fram med sina unghastar, sa jag forstar att du reagerar) sa rider jag jattemycket ute i skog och mark. Jag rider skolor i alla gangarter, trampar, galoppombyten och piruetter i den mest snariga och gropiga terrang, och min hast bar sig, snubblar aldrig och han har aldrig haft nagon skada, han har heller aldrig skadat mig, i sitt 18-ariga liv.

Jag vet att det finns manga olika vagar att ga, det har ar vad jag tror pa

 

[Gripen]

Sv: När hästen bär sig

Glomde tillagga att "banan" inte behover vara en sand- eller grusplatt med staket, det viktiga ar att det ar samma stalle varje gang.

 

[Lancet]

Sv: När hästen bär sig

Enda gången jag märker av detta fenomenet är när jag rider min d-ponny som är en riktigt het sak.. om du släpper hans tyglar i kombination med att du släpper benen om honom så blir han livrädd för sig själv.. Om du däremot förtsätter hålla om honom med benen så kan jag lätta hur mycket jag vill på tyglarna..

När jag rider in en unghäst så är det viktigaste att de har en egen bjudning och att de tänker framåt, neråt.. så att de söker sig till bettet för då får man en häst som är ärlig i sin bjudning..