När har det gått för långt?

[Lovisaleonora]

Sv: När har det gått för långt?

Inget fix och trix, att behöva ha utbildade personer som hela tiden hanterar hästarna gör det för krångligt.

Har haft det så länge nu och det är ingen sits jag väljer igen. Dessutom tycker jag det är tveksamt hur bra t ex munkorgshästar har det.

 

[mul]

Sv: När har det gått för långt?

Inget fix och trix, att behöva ha utbildade personer som hela tiden hanterar hästarna gör det för krångligt.

Har haft det så länge nu och det är ingen sits jag väljer igen. Dessutom tycker jag det är tveksamt hur bra t ex munkorgshästar har det.

Tyvärr kan inte en munkorgshäst leva som en "vanlig" häst. Den kan ex inte klia sin kompis och bli kliad tillbaka. (alltså tuggkliad, gnuggad går ju men det är inte samma sak.) Och frustrationen över att ha den grejen hängande över mun.. Provade på min gammelponny.. Det gick inte.

 

[Lovisaleonora]

Sv: När har det gått för långt?

Nej, det är ungefär mina tankar också. Har diskuterat detta med olika veterinärer och djurvårdare och ser inte betesbegränsare som något alternativ i min egen hästvärld.

Möjligt att andra har andra tankar runt detta, men för egen del är mitt ställningstagande klart. För mig hade det varit att maskera ett symtom medan problemet egentligen kräver ett annat beslut.

 

[Alexandra_W]

Sv: När har det gått för långt?

Frustrationsnivån är iofs olika. Vissa vänjer sig aldrig, andra tämligen direkt. Och så allt däremellan. Det är nog dock väldigt viktigt att verkligen både ge det en liten tid, men också att ta hänsyn till hur hästen reagerar. Alla hästar trivs och fungerar inte med munkorg helt enkelt, och de får man lösa det på annat vis åt.

För mina är ju munkorgen det som möjliggör att kunna komma ut och 'beta', så här stoppas numera huvuden frivilligt i munkorgen, och numera görs inga som helst avtagsförsök. Vägen dit var dock lite krokig, och den lilla vägrar hinkmodell men accepterar greenguard t ex. Kan tänka mig både en och två av andra jag haft som ALDRIG accepterat munkorg dock, så är väldigt individuellt. Men fungerar det så är det tacksamt.

Munkorg dygnet runt anser jag är väldigt gränsande till djurplågeri dock, eftersom de inte kan klia sig med tänderna osv.

Däremot, det är ju en enorm passning osv, och Lovisaeleonora belyser en ganska viktig sak ang hur fång osv påverkar hur 'låst' men blir, vilket stall man kan stå i och så vidare. Jag tror INTE det är en slump att man sällan hittar insatskrävande fångisar i inackorderingsstall (förutom de som har grushage). Jag hade nog faktiskt tagit bort Lillen om jag stått inackorderad och inte haft möjlighet att ha honom hemma och med den täta tillsyn jag har. Och jag kommer nog aldrig våga/kunna flytta honom till ett inackorderingsstall. Det går inte begära att andra ska sköta allt 'fix och trix' liksom.

 

[Forest Autumn]

Sv: När har det gått för långt?

delvis kl

Jag antar att detta med munkorg eller inte är olika för olika hästar. Sedan tror jag kanske också att det blir vad man gör det till. Jag var ganska negativ till tanken innan jag började med det till min ponny. Men för hennes del, första sommaren efter fånganfallet, fanns det inget annat vettigt alternativ. Munkorgen kom snabbt att betyda ut till kompisen i gräshagen. Jag har aldrig märkt på henne att det har varit jobbigt på ngt sätt och jag tycker att jag är ganska bra på att läsa av henne. Däremot så hade hon haft mkt svårt för att stå i en grushage vid sidan om. För henne är letandet efter mat en mkt viktig del av livet. Hon är den enda häst jag har sett som alltid är på jakt efter mat. Nu äter hon inte längre tills allt tar slut, men ändå. Hon har varit sådan från förtsa dagen jag köpte henne.

Men det är klart att det känns bra på vintern när hon inte behöver ha den på sig.

Sedan kan jag tycka att vi utsätter våra hästar för alla möjliga slags konstigheter. För att spetsa till det lite så kan jag tycka att detta att vi tvingar hästen att gå omkring med metallbitar i munnen som vi sedan drar i, hur kul kan det vara? Nu gör jag inte det så ofta eftersom jag oftast använder sidepulltränset. Men mitt i vintern och allt?

Jag rider alla andra hästar med vanligt träns och tar detta mest som ett exmepel på "onaturliga" saker vi utsätter dem för. Jag är naturligtvis medveten om att det mesta av hästhållningen är onaturlig - men var går gränsen? För mig går den inte vid ett bett av metall men den går definitivt vid att utsätta en häst med risk för fånganfall för ett för kraftigt bete.

Sedan håller jag med AW om att ev inackordera min fångponny. När det gäller henne vill jag ha fullständig koll, helst till 200%, om det hade gått och stackars den stallägare som hade haft min fångponny som hyresgäst.

 

[Atalantha]

Sv: När har det gått för långt?

Det hela beror på djuret. Alltså hur omfattande eventuellt ingrepp är, hur lång rehabilitering och vad kan djuret göra sen? Ålder brukar också spela in. Jag skulle tex inte utsätta en häst för 6 månaders boxvila även om denna skulle bli bra sen. Det är ingen bra livskvalité enligt mig. Om hästen kommer ha smärtor, obehag eller begränsad livskvalité skulle jag också starkt överväga att låta den somna in. Allt hänger för mig på djurets livskvalité!

 

[Boj]

Sv: När har det gått för långt?

Hur mycket man än vill så kan man inte rädda alla hästar...
Alla har vi olika åsikter men och om förutsättningarna är dessa:

Du behöver inte betala en krona!


Hur mycket ska en häst behöva ta för att >eventuellt< bli frisk?


När har det, enligt dig, gått för långt?

Jag kan ta ett exempel som hände helt nyligen och en av våra hästar som är äldre, han slutade att äta och dricka från den ena sekunden till den andra. Han trappade inte ner ätandet, nejdå han åt som vanligt fram till en morgon för att sen sluta helt att inta både mat och vatten.

Det här fortgick i 4 dagar, sedan åkte jag in med honom på kliniken. Ja man kollade tänder, svalget, kollade för kolik, kollade rörelse apparaten i de fall han kunde ha ont i ben och/eller hov och man tog blodprover som såg helt normala ut. Men han åt eller drack inte alls, på kliniken bjöds han på en hink med kraftfoder, den fnös han i princip bara åt.

Det beslutades att han skulle ställas på dropp, han fick 3 l glucos lösning samt 5 l RA lösning. Därefter så skulle vi åka hem och avvakta på vad som hände, veterinären hade tagit upp avlivning då han ansågs såpass gammal att ytterligare åtgärdar ansågs meningslösa. Vi åkte hem, vi bytte även box på honom då jag vet att han anser att boxgrannen är en pain in the arse. Så började han att äta igen, successivt ät han mer och mer tills han var upp i sina normala giva igen.

Hade jag tagit bort honom om det inte hade skett en förbättring? En sak till hade jag gjort innan det hade skett, det skulle i så fall ha varit att sonda magen för magsår. Nu trodde jag iofs inte att han skulle ha magsår, inte veterinären heller men det var en åtgärd jag hade gjort innan jag hade tagit beslutet. Hade man då inte hittat något så hade han fått vandra vidare.

 

[axel]

Sv: När har det gått för långt?

Delvis KL
Det där låter precis som min som blev sjuk på julaftonen. bara 39 i temp.
Min andra äter om han så har 41 grader. Äter den inte-- ja då är han nästan död.

Vet trodde på virus, men den piggade på sig efter 2 dygn.

Jag var rejält orolig då en så stor häst som inte äter o dricker kan fara illa fort.
Den fick inget dropp o drack lite på juldagen o var normal 2 dygn senare.

 

[Boj]

Sv: När har det gått för långt?

Han hade ingen temp alls, utan den var helt normal.

 

[fjordtokan]

Sv: När har det gått för långt?

Jag har satt gränser för mina egna hästar i förväg.

Max 2 månaders boxvila
Och har hästen mycket ont längre än 2 månader ska den inte behöva utsättas för smärtan.

 

[Alexandra_W]

Sv: När har det gått för långt?

*delvis KL*

En liten fråga till er som svarat att ni inte skulle utsätta hästen för en längre (månad/er) boxvila. Gäller det oavsett varför hästen behöver boxvilan och oavsett prognos och häst? Och, har ni någon gång valt att ta bort för att det var en i sig ej livshotande skada, med god prognos (även om garantier ju aldrig finns) men där det krävde slängre boxvila?

Jag är mest nyfiken, för jag hade nog för X år sedan sagt just det, att innebär det X månader på box, då tar jag bort oavsett. Sen den dagen när jag stod där, med en häst som funkar bra på boxvila, en god prognos 'bortom' boxvilan osv - så jag tog inte bort.

Däremot skulle jag utan att behöva fundera många minuter ta bort alt ha tagit bort vissa hästar även med god prognos osv, om det innebar längre boxvila. Helt enkelt för att hästen endera inte skulle klara/klarat det, eller mått fruktansvärt dåligt mentalt under tiden.

Följdfråga - om man har en klar maxgräns, så om den gränsen passeras, men hästen är på bättringsvägen, men kräver mer boxvila. Skulle ni fortsätta då (förutsatt hästen accepterar boxvilan väl), eller ge upp för deadline var passerad?

Det har nämligen mer än en gång varit så att jag om jag 'dag 1' vetat HUR lång boxvilan skulle bli, kanske inte valt att genomföra. Men det har inte gått att sägas från början, utan börjats med X veckor, sen får vi se. Nu har alla dessa fall i slutänden haft en lycklig utgång, så man får väl vra glad att jag inte visste dag ett vad jag hade framför mig i just de fallen.

 

[axel]

Sv: När har det gått för långt?

Det hela beror på djuret. Alltså hur omfattande eventuellt ingrepp är, hur lång rehabilitering och vad kan djuret göra sen? Ålder brukar också spela in. Jag skulle tex inte utsätta en häst för 6 månaders boxvila även om denna skulle bli bra sen. Det är ingen bra livskvalité enligt mig. Om hästen kommer ha smärtor, obehag eller begränsad livskvalité skulle jag också starkt överväga att låta den somna in. Allt hänger för mig på djurets livskvalité!

Man får väl väga fördelarna mot nackdelarna o även se till hur man själv fungerar.
Prognos- konvalescent. Hur nära man står hästen spelar troligen in.
Det viktigaste för mig är att den inte har ont. Att allmäntillståndet är kraftigt försämrad- livslusten.
boxvila vänjer de sig vid o man får ju göra det man kan- ha sällskap till den o då se till att rida sällskapet.
Susan här på buke gjorde just så efter KS op.

Om jag ser till mig så orkar jag tydligen mer än vad jag trodde.

Jag anser om prognosen är skaplig så är den tiden ändå rätt kort i jämförelse med hur mkt tid o liv den kan få efteråt.

Kommer ihåg när min unga häst låg på uppvaket efter birkelandsfragment op. på båda bak, men lokalt grava ledinflammationer så fick jag 60% hopp att den skulle bli användbar.

Träffade samma kirurg flera år senare o berättade att den var helt OK o då lät det annat. - Klart att den skulle bli bra. Den var ju ung!
Han kom nog inte ihåg vilken häst det var.

Jag tycker att det är OK att ge hästen den tiden den behöver o lagstiftningen ska skydda hästen mot övervård. Man lyssnar o rådgör med sin Vet.

 

[Slowfox]

Sv: När har det gått för långt?

Intressant disskussion som vi tyvärr varit tvungna att ta flera gånger i år.

Mitt 6 månaders föl står just nu på boxvila efter en buköppning och jag har verkligen tänkt många varv kring detta. I hans fall valde jag att prova då veterinärerna ansåg att han har goda chanser att bli helt återställd. Vi är nu två veckor in på boxvilan och det går över förväntan, han är pigg och glad men ändå lugn, vi får ta små korta promenader men då det är svårt just nu med halka utanför stalldörren så knallar vi omkring inne i stallet och nosar på alla spännande saker (han är ganska lätt road) han har sällskap av en kompis hela tiden som tur är har vi ett par schettisar som vi växlar med som också är hans fostermammor. Det känns inte i dagsläget som att han mår dåligt men jag har hela tiden diskussionen levande med mig själv så jag inte hamnar fel. Problemet är att de betyder ofta så mycket för än att man glömmer bort hästens bästa i blindo för sin egen starka vilja att ha dem kvar. Man måste kontinuerligt under processen tänka igenom mår hästen rimligt bra? Har den livsgnista?

Jag tog bort mitt halvblod för tre år sedan p g a spatt och det var ett jätte svårt och långdraget beslut men när jag tänkte bort vad jag själv ville och tittade in i hennes ögon så var det inte svårt längre. Gnistan fanns inte kvar!

Detta är en bra diskussion att föra tycker jag, jag har upplevt sista året att det är många som gör alldeles för mycket för sina hästar i missriktad välvilja likväl som det finns de som inte tänker två gånger utan försöker få hästen utdömnd vid minsta problem.