När har det gått för långt?

Seabaz

Trådstartare
Hur mycket man än vill så kan man inte rädda alla hästar...
Alla har vi olika åsikter men och om förutsättningarna är dessa:

Du behöver inte betala en krona!


Hur mycket ska en häst behöva ta för att >eventuellt< bli frisk?


När har det, enligt dig, gått för långt?
 
Sv: När har det gått för långt?

Det var en mkt svår fråga att svara på men jag gör ett försök eftersom jag har varit/är i en sådan situation

För det första så tycker jag inte att det bara är hästen det beror på. Jag tycker att man bör ha rätt att ställa sig samma fråga själv om man är den person som ska ta hand om hästen (om vi nu räknar bort pengarna). Hur mkt orkar man i tid, arbete och att ständigt se en häst som inte mår bra, har ont eller helt enkel inte får vara lika mkt häst som en normal frisk häst. Det är möjligt att andra tycker annorlunda men....

När det sedan gäller hästen så inbillar jag mig att man om man känner hästen väl så vet man hur mkt den klarar av. Sedan beror det naturligtvis på vad det handlar om, boxvila en begränsad tid, smärtsam sjukdom, ej möjlighet att bli helt återställd osv. Jag kan nog tycka att om den har mkt ont under en längre tid så bör man inte fortsätta. Det är väl dessutom inte riktigt "tillåtet" att låta den gå igenom vad som helst? När det sedan gäller boxvila så är det nog mkt olika för olika hästar.
 
Sv: När har det gått för långt?

Oj, jättesvårt svara på generellt tycker jag. Det är ju otroligt beroende på dels hästen, konvalescensen, och hur mycket hästen lider eller inte fram tills den ev blir frisk, samt hur stor/liten chansen är att den blir frisk - och vad för liv som väntar 'efter det'? Dvs om den blir frisk, hur blir livet då, om den inte blir frisk kan den leva vidare ändå (men inte användas/användas fullt ut t ex) och hur blir livet då?

Så är omöjligt för mig svara generellt på, jag skulle kunna bedöma två individer helt olika vid EXAKT samma skada och scenario.

Men, ska jag försöka göra det omöjliga och generalisera - så slocknar 'gnistan', då har det gått alldeles för långt.
 
Sv: När har det gått för långt?

Svår fråga,som jag själv funderar på.Min häst har stått i sjukhage 4 månader nu.Och lär få stå där ett bra tag.Ligamentskador. Men enl vetrinären är det inte "kört" än. Nu funkar han bra i sin sjukhage,men som sagt,funderingarna finns där.
 
Sv: När har det gått för långt?

Oj vilken svår fråga. Jag skulle lyssna på min veterinär, och faktiskt fråga andra veterinärer också, om jag någonsin skulle hamna i den situationen. Annars säger jag som Alexandra_W, när gnistan är borta har det gått för långt.
 
Sv: När har det gått för långt?

Jättesvårt att svara på.
Jag har de senaste åren fått avliva tre hästar, ingen av dem mådde väl direkt dåligt (de var lyckliga, glada, pigga) men det var ändå dags. Kan inte påstå att ngn av dem avlivades pga kostnaderna.

Jag tycker väl inte det är riktigt försvarbart att ha en äldre hästen på boxvila mer än några månader. Skulle det vara en yngre häst skulle jag väl fundera på saken lite mer.
Att hästen går runt och har konstant ont tycker jag inte heller är okej, då är det bättre att avliva.
Som ex så var min ena häst bara riktigt halt i en månad när hon fick gå (pga 2 andra skador också) medan hästen innan fick ett år med sin hälta innan hon avlivades.

Gammelhästen fick för andra gången hovbensrotation och då kände vi att det var dags. 25 år gammal och svårfödd häst som inte kan få gå frisk sina sista år kan man lika gärna ta bort.
 
Sv: När har det gått för långt?

Jag tycker också det är en svår fråga... Jag tycker man hör folk rätt ofta som gör allt för sina älskade pållar och då är det ju lätt när det inte är ens egen häst att tycka att "varför tar dom inte bara bort den stackars kraken".....

Och sedan är det nog lättare att sitta här nu och säga "jaja, hade det varit min häst hade jag inte låtit den genomlida allt det där..."

Men sen om/när man väl står där själv... Usch vad svårt det måste vara att fatta olika beslut, mer eller mindre svåra men avgörande....
 
Sv: När har det gått för långt?

Hur mycket man än vill så kan man inte rädda alla hästar...
Alla har vi olika åsikter men och om förutsättningarna är dessa:

Du behöver inte betala en krona!


Hur mycket ska en häst behöva ta för att >eventuellt< bli frisk?


När har det, enligt dig, gått för långt?

Vet jag att ett djur lider och inte kan bli frisk finns det en väg och det är avlivning.
Har hästen stora chanser att bli frisk och ag kan vårda den tillbaka till det så är valet lika enkelt, då gör jag allt för att den ska bli frisk.
Att låta en sjuk häst (hund, katt etc.) fortsätta leva när den inte har någon livskvalitet är en egohandling enligt mig.
 
Sv: När har det gått för långt?

Min egen häst var halt i ett helt år mellan 2004 och 2005. Hon blev behandlad flera gånger och blev mycket bättre men inte bra. Hon fick gå i vanlig hage och skulle promeneras och var en glad häst. Ingen veterinär pratade under den tiden om att döma ut henne men jag fick många påpekanden om att jag borde ta bort henne för det var ändå kört.

Efter elva månader märkte jag hur gnistan började slockna och hade fattat beslutet att om hon fortfarande var halt så skulle hon tas bort. Nästan på dagen ett år efter att hon visat hälta första gången var veterinären ute, och hästen var ohalt! Jag började mycket försiktigt sätta igång henne och fick dämpa hennes arbetsglädje.

Sen dess har hästen inte varit halt och hon är idag är frisk, glad och pigg 21-åring! Jag är så glad att lyssnade på min häst och inte på de som hade åsikter om vad jag skulle göra utan följde mitt eget förnuft.
 
Sv: När har det gått för långt?

När det är dålig prognos. Liten chans att hästen kan återgå till ett värdigt hästliv. Att fungera som häst.

Lägstanivån är för mig att hästen ska kunna gå på bete i stor hage och stor flock och kunna hänga med i galopperna, bråka, stoja, slåss och ha ett gott allmäntillstånd utan att vara begränsad. Har hästen ingen möjlighet att ens kunna komma dit, då får den möta vår skapare.

Sedan har vi haft hästar som aldrig hade pallat med pensionärstillvaro, och då har det ju ställts andra krav på hur frisk hästen måste kunna bli.

Buköppning, ks-operation, fång och hovbroskförbening med påverkan är ett par av de saker jag inte utsätter hästar för. Allt går att få bättre, men för mig är det intressant om det går att få så bra att hästen får ett värdigt liv.

Jag tycker t ex inte att det är värdigt att hela sommaren behöva stå i en sandpaddock m e m ensam för att fången inte ska blomma ut. Eller att hästen går och har småont och är dämpad p g a hovbroskförbening som tenderar att känns som för små skor enligt de som kan anses vara talesmän för hästars sjukdomstillstånd (veterinärer, hovslagare t ex).

När hästen inte kan ha ett hästliv. När blicken slocknar och de förändras till något annat än den glada häst jag känner. Då är det dax.
 
Sv: När har det gått för långt?

Lite nyfiken hur du resonerar ang fång. Skulle du ta bort direkt den får fång, eller om det blir just som du beskriver (den får stå i en sandpaddock mer eller mindre ensam etc).

Dvs, ger du det en chans och ser hur bra det blir, eller har du nolltolerans, och tar bort oavsett?

Inte som kritik, bara nyfikenhet. Fång är tycker jag en av de svåraste att bedömma. Ibland, om det är väldigt svåra förändringar, hästen inte svarar på medicineringen (dvs inte kan smärtstillas nog) så är det ju inte mkt att välja på. Inte heller för hästen som HATAR boxvila och mår väldigt dåligt av det.

Men 'resten'. Det man VET där dag ett är att även i ett best case scenario så kommer konvalescensen vara månader, och dessa månader kommer hästens liv vara väldigt begränsat. Och efter det 'vet ingen' t ex om hästen kommer bli fullt återställd, alls kunna gå på gräs etc. Men de KAN bli helt återställda och kunna gå på gräs osv. Och så då allt däremellan.

Men i början finns ju verkligen inga garantier, och ingen kristallkula att veta varken hur lång konv blir, eller hur normalt liv hästen kan ha igen. Och då kan man ju t ex välja ta bort direkt och inte ta risken - men inte heller chansen. Eller ta chansen - men då även risken.

Jag t ex skulle ju tagit bort Lillen om han inte kunnat äta NÅGOT gräs, helt enkelt för det inte skulle vara ett värdigt liv då, iom liten hage osv. Samtidigt, så det var ju inte förrän lååångt efter anfallet osv som jag fick svaret om han kunde äta något gräs alls. Och det kunde ha 'slutat' med att efter månader av box, konvalescens osv så hade man insett att 'nej, går inte', och då fått ta bort.

Jag har full förståelse för de som 'automatiskt' väljer att ta bort vid fång, punkt. Och inte ens försöka, likväl som jag har förståelse för de som försöker.

Men just fall där det man VET är att det är en lång konvalescens med stora ingrepp i hästens normala liv, och man inte vet ett dugg om hur det blir i slutänden, tycker jag är svårast. Finns ju fler exempel med, sen- och ligamentskador är lite lika.

Och har man en häst som klarar boxvila bra, så är ju både 1, 2 och 4 månader på box (som exempel) mot att få många år som frisk och kry med normalt liv ett 'lågt pris'. Men 1, 2 och 4 månader på box, för att inse att hästen inte blir återställd nog, och måste tas bort. Då skulle man ju idealiskt ha velat bespara hästen konvalescensen. Det går aldrig att ta chansen utan att ta risken, och omvänd, och är väl det som är så otroligt svårt nästan oavsett vad det handlar om när djur är sjuka/skadade med en i startfasen osäker prognos.
 
Sv: När har det gått för långt?

Fick diagnosen fång på häst 2009. Beställde slakttid redan från kliniken och åkte tidigt morgonen därpå. Prognosen för fång tycker jag generellt är dålig och i det här fallet urusel.

Personligen tar jag direkt bort fånghästar, men jag förstår de som med god prognos gör ett försök. Dock har jag svårt att se livskvalitén för de hästar som resten av livet måste gå på sand, inte kan vara på bete, inte leva sommarhäst liv etc. För mig är ett normalt hästliv den lycka de upplever när de kan gå på stora ytor, beta och få vara hästar.

Lång konvalcens är inget jag tänder på, och därav också ställningstagandet med ks och buköppningar.
 
Sv: När har det gått för långt?

Haken med god prognos (ang fång) är ju just det där att det inte går att säga något ang prognosen för hur fångbenägna de tänker vara 'i framtiden'. Dvs om de kan gå på t ex gräs.

Att hoppas på att de ska kunna gå på frodiga sommarbeten dygnet runt är kanske väl optimistiskt (även om det finns de som klarar det med), men kan de gå på NÅGON form av gräs gör ju det extremt stor skillnad, jämfört med om de måste gå i sandpaddocken från mars - november, eller vad det nu blir just där man bor.

Men det är ju inget man vet förrän långt senare tyvärr. Jag är oändligt glad att min klarar iaf gå med munkorg på nedklippt gräs 8 h/dygn sommartid. (Det är mycket möjligt de skulle kunna klarat mer, och/eller att de kommer klara mer i framtiden. Jag har ju inte vågat/vela prova än). För mig är dygnet runt sommarbete inte viktigt, även om jag föredrar om de kan gå iaf 12 h/dygn ute på sommaren. Jag tycker eg inte att gräs är så nödvändigt som ingrediens i ett värdigt hästliv, däremot ser jag ju hur nöjda mina är med att få gå och 'beta', dvs plocka i sig grässtrån.

Men skulle alt vara 40 * 60 meter gruspaddock, så oavsett om de hade en liten lösdrift och kunde gå där dygnet runt, hade kompis och så vidare, så är det inte tillräckligt för mig, enbart för att ytan är så liten. Födosök skulle man ju teoretiskt kunna ordna där med, så de får det tillgodosett. Haken är väl se till så de inte får i sig en massa sand under tiden kanske.

Många gånger man önskat man hade en kristallkula, både vad gäller fång, sen- och ligamentskador och annat där prognosen ofta (inte alltid) generellt är god men där inga som helst garantier finns och där det är en lång, hårt begränsande konvalescens innan man får svaret.
 
Sv: När har det gått för långt?

För mig personligen är det inget alternativ med en häst så som du nämner. Det har lite med hur man kan lösa det rent praktiskt också. Många gånger ska den stå inackorderad och måste då antingen gå på gräs eller grus utan att flyttas runt.

För mig personligen är ställningstagandet enkelt. Hästar som inte tål gräs (deras naturliga föda) får möta skaparen.
 
Sv: När har det gått för långt?

Vi tog bort vårat arabsto i höstas när hon drabbades av akut fång. Hon hade då fungerat endast som promenadhäst i 1 års tid p.g.a att hon haft en hovbensfraktur och röntgen visade också på måttliga förslitningar.. Hon var länge lycklig lösdriftshäst och trivdes med livet. För henne var ytterligare begränsningar av rörelse och sand padock inget alternativt eftersom det är ett liv hon absolut inte skulle uppskatta.. Därför beslöt vi oss att låta henne somna in när hon fick fång..
 
Sv: När har det gått för långt?

Svår fråga. Men jag skulle (antagligen)avliva en häst:

som kräver en lång/(för hästen)jobbig rehab och kanske inte ens blir frisk
som aldrig mer skulle kunna leva ett normalt hästliv
som skulle ha ont resten av livet
eller om man märker att hästen inte trivs med tillvaron och det inte går att ändra situationen (ex. säg en häst som ska gå i 'frimärkshage' ett år+/- och redan efter ett par veckor 'stänger ner')

Det är det jag kommer på nu. Återkommer om jag kommer på mer.
 
Sv: När har det gått för långt?

Det har gått för långt när en häst inte kan leva som en häst. Anledningen är att när en häst som är ett flockdjur inte kan göra det den bör kunna för sin sjukdom så lever den inte som en häst på en hästs sätt. Med att leva som en häst är att kunna ha hästkompisr, vara ute, äta, springa, rulla sig osv.
 
Sv: När har det gått för långt?

För mig personligen är ställningstagandet enkelt. Hästar som inte tål gräs (deras naturliga föda) får möta skaparen.

Menar du tål gräs i 'normal mängd' eller vad man ska kalla det?

För just gräs och fång finns ju eg två faktorer. Dels de hästar som, oavsett hull osv, får fång av att gå på gräs, upprepade gånger alltså. Men i sandhage ej får fång.

Sen de som inte kan gå på bete/gräs hela dagar/dygn pga att de då helt enkelt blir för tjocka (vilket i sig ökar risken för fång, men det gäller ju eg friska lättfödda med, även om det ju tyvärr ofta är så att man inte tar tag i det 'ordentligt', dvs gör de där stora inskränkningarna, förrän de fått fång).

Som sagt fortfarande inte kritik, utan nyfikenhet. Jag anser inte att mina har ur normalhästens perspektiv ett idealiskt liv. Samtidig anser jag att de har ett värdigt, bra hästliv. Som dock begränsas av deras förutsättningar där lättföddhet är en stor del, inte bara fångdelen men det hänger ju ihop.

Dock så individerna spelar extremt stor roll. Mina två nu är nöjda med det liv de har, att ha sällskap, att få gå i hyfsat stor hage, att kunna 'beta' osv.

Medan mitt sto N, henne tog jag bort pga att hon inte var nöjd med det liv som blev efter fånget. Det gick bra (dvs hon var nöjd osv) så länge hon kunde gå med kompis och på gräs del av dygn på sommaren, och resterande del av dygnet i en egen hage med 'stampat jordgolv', och vintertid ute som vanligt med kompis, och rejäla mängder grovfoder. Men när hon inte kunde ridas mer, då var hon inte nöjd längre alls. Inte ens vintertid (dvs fri tillgång på grovfoder, heldagar i stor hage med kompis). Och att då ovanpå det lägga sommaren, med begränsningar. Så henne tog jag bort, hon trivdes inte med det liv som fanns att erbjuda. Där var det nog ffa ridningen som fällde det, men det var ju pga fånget så..

Men det är verkligen jättesvårt. Mitt hjärta blöder ju för mina ganska ofta. Jag önskar att de kunde få ha det annorlunda. Samtidigt så är de glada och nöjda med hur de har det. Vilket jag är oändligt tacksam för. Men jag gör ju mig inga illusioner om att fanns valet, skulle de välja att gå ute dygnet om och äta dygnet om, punkt.

Så en inskränkning, och en stor sådan, är och förblir det året om, att göra det som krävs för att hålla hullet under kontroll och därmed minska fångrisken.
 
Sv: När har det gått för långt?

Jag menar tål gräs i normala mängder, som t ex att kunna gå i gräshage dagtid/halva dygnet.
 
Sv: När har det gått för långt?

Då är jag med, men det ska då vara 'vanlig' mängd gräs alltså, dvs utan 'fix och trix' kring det? (Ja enligt dig alltså).
 

Liknande trådar

Hästvård Hej! Mitt vuxna islandshäst sto på 12 år har för några månader sedan påvisat ”svaga” bakknän och ”problem” med patellan. Vi har...
Svar
9
· Visningar
739
Senast: tara
·
Hästvård Jo jag lånade i våras ut min 9-åriga shetlandsponnyn till en fodervärd och har hitintills verkar gått jätte bra😊 Får regelbundna...
2
Svar
23
· Visningar
2 404
Senast: Stergo
·
Hästvård Funderar med detta kring svartsjuka om hästar kan känna sådant och i så fall hur. Anledningen att jag frågar är att min häst blivit som...
2
Svar
24
· Visningar
1 253
Senast: skiesabove
·
Hästvård Min ena häst har fått en sårskada och fått Metacam utskrivet av veterinär. Hon har gått på det någon gång tidigare, och det är alltid...
2
Svar
21
· Visningar
2 603

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hjälp!
  • Kattbilder #10
  • Senast tagna bilden XVI

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp