Sv: När har det gått för långt?
För mig personligen är ställningstagandet enkelt. Hästar som inte tål gräs (deras naturliga föda) får möta skaparen.
Menar du tål gräs i 'normal mängd' eller vad man ska kalla det?
För just gräs och fång finns ju eg två faktorer. Dels de hästar som, oavsett hull osv, får fång av att gå på gräs, upprepade gånger alltså. Men i sandhage ej får fång.
Sen de som inte kan gå på bete/gräs hela dagar/dygn pga att de då helt enkelt blir för tjocka (vilket i sig ökar risken för fång, men det gäller ju eg friska lättfödda med, även om det ju tyvärr ofta är så att man inte tar tag i det 'ordentligt', dvs gör de där stora inskränkningarna, förrän de fått fång).
Som sagt fortfarande inte kritik, utan nyfikenhet. Jag anser inte att mina har ur normalhästens perspektiv ett idealiskt liv. Samtidig anser jag att de har ett värdigt, bra hästliv. Som dock begränsas av deras förutsättningar där lättföddhet är en stor del, inte bara fångdelen men det hänger ju ihop.
Dock så individerna spelar extremt stor roll. Mina två nu är nöjda med det liv de har, att ha sällskap, att få gå i hyfsat stor hage, att kunna 'beta' osv.
Medan mitt sto N, henne tog jag bort pga att hon inte var nöjd med det liv som blev efter fånget. Det gick bra (dvs hon var nöjd osv) så länge hon kunde gå med kompis och på gräs del av dygn på sommaren, och resterande del av dygnet i en egen hage med 'stampat jordgolv', och vintertid ute som vanligt med kompis, och rejäla mängder grovfoder. Men när hon inte kunde ridas mer, då var hon inte nöjd längre alls. Inte ens vintertid (dvs fri tillgång på grovfoder, heldagar i stor hage med kompis). Och att då ovanpå det lägga sommaren, med begränsningar. Så henne tog jag bort, hon trivdes inte med det liv som fanns att erbjuda. Där var det nog ffa ridningen som fällde det, men det var ju pga fånget så..
Men det är verkligen jättesvårt. Mitt hjärta blöder ju för mina ganska ofta. Jag önskar att de kunde få ha det annorlunda. Samtidigt så är de glada och nöjda med hur de har det. Vilket jag är oändligt tacksam för. Men jag gör ju mig inga illusioner om att fanns valet, skulle de välja att gå ute dygnet om och äta dygnet om, punkt.
Så en inskränkning, och en stor sådan, är och förblir det året om, att göra det som krävs för att hålla hullet under kontroll och därmed minska fångrisken.