När går rädslan över?

[shlubberdubb]

För tre veckor sedan åkte jag med syrrans unghäst till löshoppning och som många redan läst, slutade den resan med larmtjänst. Två brandbilar och ambulans samt klinik vet.

Idag körde jag min egen till samma löshoppning och nu i den nya trailern med panikbommar. Lastade själv med visst trassel (inte kommit på hur man flyttar mellanväggen så lastade smalt), åkte ensam. Hästen väver som en tossig i transporten och jag körde med hjärtat i halsgropen.

Ungefär där hästen hade hoppat vid förra resan slocknade ljuset i trailern. Jag bev oanikslagen, körde tills jag kom til samma plats som sist och stannade. Då ser jag att han lyckats komma åt knappen till lampan och släkt den. Men det var just detta att trailern slocknade internt som gav mig signalen att något var fel sist. Så inte undra på att jag hade lätt panik.

Kom fram, lastade ur och löshoppningen gick strålande. Fick beröm för bakbenen. Pålle vart laddad för han visste sin uppgift, trots att det var 5 år sean sist.

När jag skulle hem så hade jag lyckats lista ur hur jag skulle flytta mellanväggen. Han följde mig rakt in. Kompis stog utanför i fram och tog över linan medans jag gick bak och stängde för. Sedan åkte polaren med mina bilnycklar i fickan och avstängd mobil så vart stående en stund.

Resan hem stod hästen bättre i transporten. Vävde inte lika mycket men jag tittade bakåt vid varenda krängning. Kan ju påstå att den där vävande mulen i fönstret var ganska betryggande. Med skillnad att hem stog han mer still. Jag var trots det skakig och nervös. Orolig att han skulle hoppa bommen. Något han aldrig gjort. Lastade ur själv hemma. Han testade ofta att backa upp mot bakbommen innan jag fick av den men så fort den var av klev han rakt ut.

Jag sitter fortfarande, nu dryga timmen efter hemkomst, med delar av hjärtat i halsen och viss oro i kroppen. Det känns inte kul. Jag har aldrig varit rädd för att köra med häst. Själv eller i sällskap, spelar ingen roll. Jag har ju kört mycket häst också. Ner i Europa, runt norden, trailer, hästbuss. Aldrig haft minsta oro (förutom sträckan över Idar Oberstein i Tyskland med en 10 hästars buss. Då var jag rädd för vägen med hårnålskurvor och 10% nedförslut. Fy fan! Speciellt då sista biten var i bäckmörker.)

Så jag sitter här, 43 bast, och är orolig. Inte för att köra av vägen men för att hästen skall hoppa bommen. Och då har nya transporten panikbommar. Jag borde ju vara lugnad av det! Eller?

Unghästen mår idag bra. Själv skall jag tillbaka till läkare på måndag då mina underarmar rasat helt. Ryggen värker fortfarande och ännu värre efter att jag mockat. Märkligt nog gör det inte ont att rida.

 

[Zab]

Sv: När går rädslan över?

Ush då..
Men tre veckor är ju inte mycket alls! Ge det tid!
Det tog nära två månader innan jag satt hyfsat lugnt på hästrygen efter en olycka - och då satt jag bara på nordsvensken som är lugnet själv plus att det aldrig var hästens fel från början att jag skadade mig.

Så ge det lite tid bara så går det över.

 

[Targa]

Sv: När går rädslan över?

Jag levde med en rädsla i flera månader efter en olycka med en unghäst. Fysiskt resulterade olyckan bara i en bruten arm, men psykiskt satte den sig i huvudet under lång tid. Jag minns att jag var förvånad själv över att jag reagerade så starkt och över att rädslan kunde sitta i så länge. Det är nog inte mycket man kan göra åt saken, kroppen reagerar instinktivt när faran dyker upp igen. Men ju fler gånger man utsätter sig för faran utan att det händer något, desto mer vänjer man sig och rädslan släpper taget igen.

 

[Cilla]

Sv: När går rädslan över?

det är inte så konstigt att du blir rädd... pavlovs hundar du vet.

träna dig själv! åk mycket med transporten och en trygg och bra häst. ju fler gånger som det går bra, desto större blir din trygghet.
försök att inte skrämma upp dig själv.

och nu vet jag inte vad som hände, missade med tråden, men när det börjar komma panik i magen, tänk på att det faktiskt gick bra! hästen lever, du lever. om än lite mörbultad.

inte panik, panik hjälper inte till. ta med en luuuugn kompis, som du pratar med när du kör. säg hela tiden hur du mår och låt din vän guida dig tillbaka till ditt eget lugn. eller ännu bättre, var den vännen själv (om du kan). bara lugn.

sakta, men säkert kommer det att släppa, men låt inte rädslan ta över dig nu!!!!!

 

[jacko]

Sv: När går rädslan över?

Hur länge rädslan sitter i är förstås individuellt. Men du var med om en ganska dramatisk upplevelse (minst sagt) och jag hade nog tippat på att det kommer att sitta i ett tag. Jag tycker det är fantastiskt att du faktiskt ger dig ut så pass snabbt efter olyckan!

Jag for av min häst i april, åkte ambulans och fick ligga inne på thoraxkliniken i Lund 1,5 vecka. Jag hade stor tur. Inga men. Men jag har varit rädd så in i helsicke rent ut sagt. För närvarande känner jag mig faktiskt inte rädd, men så har det också gått ett halvår.

 

[Kivina]

Sv: När går rädslan över?

När och min häst gick omkull och jag skadade nacken satt jag till häst nästan direkt jag bara kunde (tror det dröjde 4-5 dagar), det jobbigaste var att galoppera första gången (gångarten vi gick omkull i) och förvänd galopp var jag LIVRÄDD för eftersom det var så vi gick omkull(i kombination med djup, blöt sand), det tog några gånger i ridhus att rida den övningen innan jag vågade börja slappna av i den.

Det är bara att nöta, nöta, nöta.. Som de andra säger kör så mycket du bara kan, det tar ett tag innan man vågar slappna av helt.

Jag var med om ett olyckstillbud när jag blev omkörd en gång, bilen som körde om fick sladd och vi var en hårsmån från att krocka med den. Jag var iskall i situationen och agerade helt rätt, men likförbannat får jag hjärtsnörp varje gång nån ska köra om mig nu när jag vet att det är halt ute. Detta hände för ett år sedan..

 

[modzan]

Sv: När går rädslan över?

Jag var med om en olycka med transport i våras då hästen fastnade under bommen och vi fick tillkalla brandkår för att få loss honom.

jag kan känna lite obehag fortfarande om de hoppar där bak men det är så mycket bättre. Mitt problem har nog varit att jag åkt alldeles för lite med transport efter att det hände.

 

[Myzan87]

Sv: När går rädslan över?

Som några redan svarat - det är individuellt. Men oftast så är det en sak man får träna hela tiden med lugna hästar så går det över efter ett tag.

Jag gjorde en väldigt dum grej för några år sedan som gjorde att jag fastnade bakom en panikslagen unghäst. Det tog 2-3år innan jag faktiskt kunde släppa tanken på att om hon skulle bli lös så skulle hon inte fastna med stigbyglar, tyglar m.m. i olika saker (red in henne utan sadel fall i fall hon skulle fastna när jag hade trillat av). Idag vågar jag lita så pass mycket på henne att jag kan ha ett täcke över benen när jag rider

 

[shlubberdubb]

Sv: När går rädslan över?

Tack alla.

Vi har en super snäll ponny i stallet som står som ett ljus. Funderar på att ta en runda med honom. Skall också åka med min pålle till ridhus under jul och nyårsveckorna. Möjigt att jag hittat en jockey att hoppa honom uppsuttet också. Så då blir det åka till det stallet som har bra ridbana och hindermaterial.

Min pålle är snäll men han väver i transporten och då gungar det vilket skrämmer mig för det gungade ju mycket när unghästen hoppade.

Jag hoppas detta kommer gå över snart och inte sitta i hur länge som hels. Grejen är att vi behöver E-kort för trailern och jag är den enda i famlijen som har det för tillfället alltså är det bara jag som får dra trailern. Finns inget annat alternativ.

På lördag skall jag till brorsan och sätta in den nya mellanväggen som är högre, vadderad och med segel så de kan bredda. Behövs lite verktyg till detta. Jag hoppas det också skall höja min känsla av säkerhet.

Köra tom är inet problem. Det är när hästen är i som nerverna börjar komma i dallring.

 

[pernilla_s]

Sv: När går rädslan över?

Min häst fasnade förra veckan under bommen. Hon låg halva hästen framför och halva bakom bommen. Hon hade försökt ta sig ut via bommen.

Vi fick tillslut ut henne och såg sen att jag hade fullt med blod på mig. Det var även mycket blod inne i lastbilen. Jag våndas fortfarande när jag tänker på händelsen. Nu mår hästen bra, hon hade bara som tur väl fått några sår på mulen som hade blött rejält.

Men jag har ingen aning om hur jag ska göra för att våga transportera henne igen. Hon ska ju hem hit igen om någon månad och det är en reda på ca 10 mil. Jag funderar allvarligt på att ta ner henne med lastbil istället.

Känns som om detta är en tråd för mig, jag behöver ju transportera henne förr eller senare.

 

[Cilla]

Sv: När går rädslan över?

nu är det ju tyvärr så (ponera nu gott folk) att din häst har fått stryk vid ett hinder och är livrädd för att få stryk igen. bara det att du är hästen och hästen i transporten är spöet och din rädsla är hindret.
rid med spö, men låt bli att använda det, så kommer hästen så småningom att inse att hindret inte är så farligt. givetvis får du ju träna från början med att först och främst låta hästen bli kompis med spöet igen. sen ska hästen kunna gå över ett litet hinder, osv osv....... alla människor med lite hästvett bakom skallbenet vet hur man ska agera i en sån situation, använd den kunskapen på dig jälv!!!! det funka på samma sätt!

herregud, va djupt och invecklat det blev.... hoppas du fatta nått!

 

[shlubberdubb]

Sv: När går rädslan över?

Cilla, jag fattade precis vad du menar. Och din metafor var ganska passande dessutom. Har en häst som älskar att hoppa vars matte (jag) är en feg dressyrtant som med skräckblandad förtjusning hoppar med bombsäkra hästar. Då min inte är speciellt utbildad i hoppning under ryttare kan jag inte hjälpa honom. Men jag ser att han hoppar med god teknik och super vilja samt en aktiv skalle och har fått tag i en tjej som gärna hoppar honom åt mig. Förr eller senare kommer löshoppningen på onsdagarna ändras till att jag åker dit två timmar tidigare och är med på den uppsuttna ponny/unghäst hoppningen istället.

Eller gör som en gjorde igår. Satt upp efter löshoppningen och tog några skutt när hästen hade bjudningen i huvudet och aningens trött.

Så där är också en rädsla jag måste över efter en vurpa i en stor oxer för en massa år sedan.

 

[traloppan]

Sv: När går rädslan över?

Jag har missat din olycka men av det lilla jag läser här kan jag bara säga att jag är GRYMT impad att du ger dej ut så snabbt igen!!!
Och av det lilla jag kan läsa så verkar du vara en stark person som inte ger upp i första taget o därmed är jag övertygad om att du kommer att komma över denna rädsla helt.

Jag arbetade tidigare med att utbilda o rida in ung (vild..) hästar.. Jag hade väldigt tur många gånger i rad men det skedde en hel del olyckor i fölljd som skulle kunnat sluta riktigt illa.. Slutligen hade jag frikort på sjukhuset..
Jag vet inte när det vände riktigt men det var nog för många olyckor på för kort tid för plötsligt vände jag från att ha varit totalt befriad från allt vad rädsla heter till att bli totalt livrädd för ALLT!
O det blev bara värre o värre under några år. Ett tag vågade jag knappt rida min egen häst..
Men sen vände det succesivt.. o idag är jag nog rätt så tillbaka till där jag var innan alla olyckorna, men med lite mer vett i skallen, dvs. om jag ska sitta upp på en bråkig häst så överväger jag situationen först. O tvekar inte det minsta på att låta bli om jag bedömmer att skaderisken är för stor. Det handlar inte om rädsla utan sunt förnuft.

Ett litet tipps som åtminstonde fungerar för mej när jag är ute o kör själv med häst o hamnar i situationer som ger mej hjärtsnörp (har hamnat i oväder ett antal ggr på väg hem från tävling med bra bit hem o ensam med häst..).. SJUNG!! Det lugnar i alla fall ner mej!
Ev prata högt.. Detta fungerade även för mej under min rädda period på hästryggen.. Att prata med någon under tiden jag red o om jag var ensam - sjunga - gör att jag skingrar mina paniktankar o lugnar ner mej!

Håller tummarna för att du snabbt är tillbaka där du var igen!

 

[modzan]

Sv: När går rädslan över?

Vår häst som fastnade klev på transporten nästa gång och stod som ett ljus hela vägen. Jag tror att jag var bra mycket mer skärrad än han! Men jag förstår att du är orolig!

 

[shlubberdubb]

Sv: När går rädslan över?

Fy farao, Pernilla. Skönt att det gick bra.

 

[shlubberdubb]

Sv: När går rädslan över?

Jag har bilstereo med ipod koppling. Lyssnade på Amos Lee hela vägen hem. Lugn musik. Får nog bli lite Dave Gilmour och Pink Floyd och sådant när jag skall köra. Måste dock byta högtalare så jag kan njuta fullt ut av musiken.

Den där total orädslan känner jag igen. Jag var bindgalen som barn. Red full kareta barbacka på första hästen utan huvudlag eller hjälm i flocken i hagen.

Sedan började den smyga sig på mig. Vet inte varför. Rädd för att hoppa var jag innan jag hoppade första gången, men första hästen var läromästare och tog det väldigt varligt. Lyckades tävla henne lite och tyckte jag var kaxig så började rida mammas lite yngre häst och där small det på en hoppträning och det har suttit i.

Två hjärnskakningar från ett capriolande fullblod, en hälta i två månader efter en flygtur från en tillridningshäst och min vallack nu blev jag livrädd för när jag såg hans akrobatiska konster på lina. Vad jag inte insåg var att han inte gör sådant under ryttare, bara små puttar. Har aldrig haft av någon. Men det räckte att han varnade för att jag skulle hoppa av och stå och gråta i ett hörn i ridhuset - jag vuxna människa. Nu skrämmer han mig inte alls. Vi är de bästa kompisar och jag vet att han aldrig i sin vildaste fantasi kommer bocka av mig med vilje. Åker jag av så är det mitt eget fel.

Jag misstänker att jag kommer dra runt med unghästen lös i transporten ett tag innan jag sätter in inredningen. Så fort hon är 100 procent OK så skall hon på löshoppningen. Basta!

Men jag vill inte ha den här rädslan när jag kör andra hästar.

Nu måste jag få i mig mat.