När föräldrar blir gamla och sjuka

Wembley

Trådstartare
Behöver skriva. Få tankar utifrån, erfarenhet av och perspektiv på ämnet "När föräldrar blir gamla och sjuka". Försöker sammanfatta min situation (varning för långt inlägg!).

Mina föräldrar är gamla, en av dem 80 plus. Mamma har drabbats av flera allvarliga sjukdomar, bröstcancer, stroke och en trafikolycka med svår ryggskada, men har återhämtat sig förvånansvärt väl.

Pappa var frisk tills för två år sedan då han insjuknade i diabetes 1 med ketoacidos och flera dygn på IVA. I samband med diabetesen rasade han i vikt och muskelmassa. Han är även glutenintolerant och har problem med upptag av näring så han är numera mycket tunn.

I somras var det dags för nästa pärs, efter en operation fick han Sepsis (akut blodförgiftning) och livet hängde på en skör tråd under en bilresa. Återigen flera dygn på IVA. För ca 3 veckor sedan halkade han och bröt lårbenshalsen och opererades. Något fel i medicineringen av diabetesen har uppstått efter operationen, ramlade 3 ggr efter hemkomsten (mamma ringde efter mig flera gånger i ren desperation). Sista gången han föll blev han medvetandepåverkad och blev under ambulansfärden helt medvetslös. Ligger nu på sjukhus sedan i måndags. Det är som att kroppen slagits ut men att han är klar i huvudet.

I tisdags när vi besökte honom blev jag så ledsen efter besöket. Det är så mycket som han behöver hjälp med och det är svårt att se. Då förstod jag att vi måste planera och fatta flera tunga beslut. Hur kommer det att gå när han kommer hem? Vilka hjälpmedel behöver han och behöver vi ta extern hjälp? Mamma och jag pratade innerligt och djupt på vägen hem, skrattade och grät om vartannat.

Vilka är era erfarenheter av åldrande och sjuka föräldrar? Några råd? Tilläggas ska att jag är enda barnet och har en mycket nära relation till mina föräldrar, men detta är svårt, tungt och ledsamt. Eftersom jag tidigare har haft en utmattningsdepression har jag tyvärr inte heller obegränsat med energi.
 
I samband med att han skrivs ut kommer han att få en vårdplanering med kommunens biståndshandläggare, om det går rätt till. Handläggaren beslutar om han behöver hjälp hemma.

Prata med dem på sjukhuset och försäkra dig om att en vårdplanering blir av.
 
I samband med att han skrivs ut kommer han att få en vårdplanering med kommunens biståndshandläggare, om det går rätt till. Handläggaren beslutar om han behöver hjälp hemma.

Prata med dem på sjukhuset och försäkra dig om att en vårdplanering blir av.

Brukar planeringssamtalet ske på sjukhuset eller i hemmet?
 
Min mamma skulle ha sin första vårdplanering i hemmet, samma dag som hon skrevs ut. Så hon kom dit med ambulans men var så dålig att det inte gick att genomföra.

Nästa gång blev vårdplaneringen på sjukhuset (eller om det var på korttidsboendet dit hon kom efter den sjukhusvändan, minns inte riktigt)
 
Har inget annat att ge än mina varmaste sympatier.
Nu är inte min situationen exakt samma som du har med dina föräldrar även om den är hemskt energikrävande.
Enda tipset jag kan ge är, se till få en bra relation med biståndshandläggaren, det underlättar mängder
 
Min mamma skulle ha sin första vårdplanering i hemmet, samma dag som hon skrevs ut. Så hon kom dit med ambulans men var så dålig att det inte gick att genomföra.

Nästa gång blev vårdplaneringen på sjukhuset (eller om det var på korttidsboendet dit hon kom efter den sjukhusvändan, minns inte riktigt)

På ett sådant möte har hela familjen möjlighet att vara med eller? Jag känner att det är viktigt att få med alla delar. Det är lätt att den äldre ger en för positiv bild av verkligheten eller glömmer bort något väsentligt.
 
En vårdplanering sker helst på sjukhusavdelningen där biståndshandläggaren beviljar de insatser han behöver hjälp med hemma, då kommer insatser igång på stört när han kommer hem! Hemma får han sedan ett samtal med sin blivande kontaktman för att utforma ett IMP (individuell målplan) där man då pratar ihop sig tillsammans om hur din far vill ha hjälpen, vilka tider som är mest önskvärda osv.
 
På ett sådant möte har hela familjen möjlighet att vara med eller? Jag känner att det är viktigt att få med alla delar. Det är lätt att den äldre ger en för positiv bild av verkligheten eller glömmer bort något väsentligt.
På mammas och pappas vårdplaneringar har min syster varit med (jag bor på annan ort). Jag skulle säga att någon anhörig MÅSTE vara med, inte minst pga det du säger. Båda mina föräldrar har alltid förminskat sina problem när de varit i kontakt med vården/omsorgen.
 
En vårdplanering sker helst på sjukhusavdelningen där biståndshandläggaren beviljar de insatser han behöver hjälp med hemma, då kommer insatser igång på stört när han kommer hem! Hemma får han sedan ett samtal med sin blivande kontaktman för att utforma ett IMP (individuell målplan) där man då pratar ihop sig tillsammans om hur din far vill ha hjälpen, vilka tider som är mest önskvärda osv.
Mina föräldrar har aldrig haft någon kontaktperson. Det kanske är olika i olika kommuner?
 
Har inget annat att ge än mina varmaste sympatier.
Nu är inte min situationen exakt samma som du har med dina föräldrar även om den är hemskt energikrävande.
Enda tipset jag kan ge är, se till få en bra relation med biståndshandläggaren, det underlättar mängder

Situationen är helt ny för mig då mina föräldrar klarat sig helt på egen hand tills nu. Men ja det är väldigt energikrävande det här, framförallt emotionellt. Märker att hjälp behövs inte minst för mammas skull, hon måste också kunna leva ett värdigt liv och orka. Hon har varit helt maktlös tidigare i veckan.
 
Min tanke är att också vara snäll mot sig själv.
Det är jättetungt med sjuka föräldrar. Min pappa gick bort flera året efter sjukdom. Min mamma vårdade i hemmet största delen av tiden.
Så jag känner att det är en balansgång mellan att man vill hjälpa till. Men samtidigt måste man akta sig för att gå sönder själv. Man har ju även sitt andra liv kanske jobb, familj etc som ska fungera också.
Något jag tog ett par dagar hette "vård av nära anhörig" och då har man laglig rätt att vårda anhörig mer ersättning från försäkringskassan. Behövdes ett intyg från läkaren också att de tyckte att det behövdes
 
På mammas och pappas vårdplaneringar har min syster varit med (jag bor på annan ort). Jag skulle säga att någon anhörig MÅSTE vara med, inte minst pga det du säger. Båda mina föräldrar har alltid förminskat sina problem när de varit i kontakt med vården/omsorgen.


Det låter bra, så att man får med alla delar liksom. Denna veckan har varit kaotisk från början till slut. Vi vet ju egentligen inte om hans behov av hjälp kan minska när medicineringen har justerats. Kanske kommer han att förbättras, kanske kommer behovet att hjälp vara detsamma?
 
Där mina päron bor fungerar hemtjänst etc riktigt bra. Mina klarar sig själva men mormor, farmor och morfar var och är 80+. Morfar är eg självgående sedan mormor dog men har kvar städning varannan vecka.

Var med på planeringen och tänk igenom vad de behöver hjälp med. Hellre "för" mycket än för lite.
 
Det låter bra, så att man får med alla delar liksom. Denna veckan har varit kaotisk från början till slut. Vi vet ju egentligen inte om hans behov av hjälp kan minska när medicineringen har justerats. Kanske kommer han att förbättras, kanske kommer behovet att hjälp vara detsamma?
Ja, det ÄR kaotiskt när det där börjar. Med mina föräldrar var det kaotiskt i ett par år och är väl mer eller mindre kaotiskt fortfarande.

Men det kan ju gå bättre också, i en kommun med bra biståndshandläggare och bra hemtjänst.
 
Min tanke är att också vara snäll mot sig själv.
Det är jättetungt med sjuka föräldrar. Min pappa gick bort flera året efter sjukdom. Min mamma vårdade i hemmet största delen av tiden.
Så jag känner att det är en balansgång mellan att man vill hjälpa till. Men samtidigt måste man akta sig för att gå sönder själv. Man har ju även sitt andra liv kanske jobb, familj etc som ska fungera också.
Något jag tog ett par dagar hette "vård av nära anhörig" och då har man laglig rätt att vårda anhörig mer ersättning från försäkringskassan. Behövdes ett intyg från läkaren också att de tyckte att det behövdes

Vi kommer också att hjälpa till så mycket vi kan. Problemet är t ex att mamma helt enkelt inte fysiskt orkar lyfta upp honom om han tappar balansen och ramlar. Hon känner sig maktlös och orolig och är helt slut av allt hon behövt hjälpa honom med. Vi bor ca 15 min bilväg från dem och har kört i skytteltrafik mellan deras hem, vårt hem och sjukhuset den här veckan.
 
Vi kommer också att hjälpa till så mycket vi kan. Problemet är t ex att mamma helt enkelt inte fysiskt orkar lyfta upp honom om han tappar balansen och ramlar. Hon känner sig maktlös och orolig och är helt slut av allt hon behövt hjälpa honom med. Vi bor ca 15 min bilväg från dem och har kört i skytteltrafik mellan deras hem, vårt hem och sjukhuset den här veckan.
Har han risk för att ramla så får han förmodligen rollator och framförallt trygghetslarm. Ett armband som han kan trycka på så att en patrull kommer och lyfter upp honom.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp