Wembley
Trådstartare
Behöver skriva. Få tankar utifrån, erfarenhet av och perspektiv på ämnet "När föräldrar blir gamla och sjuka". Försöker sammanfatta min situation (varning för långt inlägg!).
Mina föräldrar är gamla, en av dem 80 plus. Mamma har drabbats av flera allvarliga sjukdomar, bröstcancer, stroke och en trafikolycka med svår ryggskada, men har återhämtat sig förvånansvärt väl.
Pappa var frisk tills för två år sedan då han insjuknade i diabetes 1 med ketoacidos och flera dygn på IVA. I samband med diabetesen rasade han i vikt och muskelmassa. Han är även glutenintolerant och har problem med upptag av näring så han är numera mycket tunn.
I somras var det dags för nästa pärs, efter en operation fick han Sepsis (akut blodförgiftning) och livet hängde på en skör tråd under en bilresa. Återigen flera dygn på IVA. För ca 3 veckor sedan halkade han och bröt lårbenshalsen och opererades. Något fel i medicineringen av diabetesen har uppstått efter operationen, ramlade 3 ggr efter hemkomsten (mamma ringde efter mig flera gånger i ren desperation). Sista gången han föll blev han medvetandepåverkad och blev under ambulansfärden helt medvetslös. Ligger nu på sjukhus sedan i måndags. Det är som att kroppen slagits ut men att han är klar i huvudet.
I tisdags när vi besökte honom blev jag så ledsen efter besöket. Det är så mycket som han behöver hjälp med och det är svårt att se. Då förstod jag att vi måste planera och fatta flera tunga beslut. Hur kommer det att gå när han kommer hem? Vilka hjälpmedel behöver han och behöver vi ta extern hjälp? Mamma och jag pratade innerligt och djupt på vägen hem, skrattade och grät om vartannat.
Vilka är era erfarenheter av åldrande och sjuka föräldrar? Några råd? Tilläggas ska att jag är enda barnet och har en mycket nära relation till mina föräldrar, men detta är svårt, tungt och ledsamt. Eftersom jag tidigare har haft en utmattningsdepression har jag tyvärr inte heller obegränsat med energi.
Mina föräldrar är gamla, en av dem 80 plus. Mamma har drabbats av flera allvarliga sjukdomar, bröstcancer, stroke och en trafikolycka med svår ryggskada, men har återhämtat sig förvånansvärt väl.
Pappa var frisk tills för två år sedan då han insjuknade i diabetes 1 med ketoacidos och flera dygn på IVA. I samband med diabetesen rasade han i vikt och muskelmassa. Han är även glutenintolerant och har problem med upptag av näring så han är numera mycket tunn.
I somras var det dags för nästa pärs, efter en operation fick han Sepsis (akut blodförgiftning) och livet hängde på en skör tråd under en bilresa. Återigen flera dygn på IVA. För ca 3 veckor sedan halkade han och bröt lårbenshalsen och opererades. Något fel i medicineringen av diabetesen har uppstått efter operationen, ramlade 3 ggr efter hemkomsten (mamma ringde efter mig flera gånger i ren desperation). Sista gången han föll blev han medvetandepåverkad och blev under ambulansfärden helt medvetslös. Ligger nu på sjukhus sedan i måndags. Det är som att kroppen slagits ut men att han är klar i huvudet.
I tisdags när vi besökte honom blev jag så ledsen efter besöket. Det är så mycket som han behöver hjälp med och det är svårt att se. Då förstod jag att vi måste planera och fatta flera tunga beslut. Hur kommer det att gå när han kommer hem? Vilka hjälpmedel behöver han och behöver vi ta extern hjälp? Mamma och jag pratade innerligt och djupt på vägen hem, skrattade och grät om vartannat.
Vilka är era erfarenheter av åldrande och sjuka föräldrar? Några råd? Tilläggas ska att jag är enda barnet och har en mycket nära relation till mina föräldrar, men detta är svårt, tungt och ledsamt. Eftersom jag tidigare har haft en utmattningsdepression har jag tyvärr inte heller obegränsat med energi.