När föräldrar blir gamla och sjuka

[Sonic76]

Vi kommer också att hjälpa till så mycket vi kan. Problemet är t ex att mamma helt enkelt inte fysiskt orkar lyfta upp honom om han tappar balansen och ramlar. Hon känner sig maktlös och orolig och är helt slut av allt hon behövt hjälpa honom med. Vi bor ca 15 min bilväg från dem och har kört i skytteltrafik mellan deras hem, vårt hem och sjukhuset den här veckan.

Då ska hon ha hemtjänst åt din pappa och larm som hon kan trycka på för att få hjälp

 

[Sonic76]

Du kan absolut delta i vårdplaneringen och tryck hårt på de bitar du anser att din mamma behöver mest avlastning med.
Det är så mycket jag skulle kunna säga men just nu är jag lite trött men har vana av gamla och sjuka föräldrar med stora vårdbehov så det kommer kanske mer råd sen

 

[Wembley]

Har han risk för att ramla så får han förmodligen rollator och framförallt trygghetslarm. Ett armband som han kan trycka på så att en patrull kommer och lyfter upp honom.

En rollator har han redan i och med lårbensbrottet för några veckor sedan, men han har ramlat trots den tyvärr Ett trygghetslarm vore nog bra. Förhoppningsvis är det feldoseringen av medicineringen och att bs sjunkit/svajat som gjort honom extra stapplig. Kan de få ordning på detta kan läget förbättras, men balansen är fortfarande inte hundra.

 

[mandalaki]

En rollator har han redan i och med lårbensbrottet för några veckor sedan, men han har ramlat trots den tyvärr Ett trygghetslarm vore nog bra. Förhoppningsvis är det feldoseringen av medicineringen som gjort honom och att bs sjunkit/svajat som gjort honom extra stapplig. Kan de få ordning på detta kan läget förbättras, men balansen är fortfarande inte hundra.

Han får säkert larm. Det låter helt nödvändigt i hans situation.

 

[Sonic76]

Situationen är helt ny för mig då mina föräldrar klarat sig helt på egen hand tills nu. Men ja det är väldigt energikrävande det här, framförallt emotionellt. Märker att hjälp behövs inte minst för mammas skull, hon måste också kunna leva ett värdigt liv och orka. Hon har varit helt maktlös tidigare i veckan.

Svårt men kanske lyfta frågan om annat boende?
Korttidsboende för avlastning ska ni be om.
Även om din mamma får hjälp med din pappa behöver hon ha några dagar att bar få rå sig själv med

 

[Sonic76]

Min tanke är att också vara snäll mot sig själv.
Det är jättetungt med sjuka föräldrar. Min pappa gick bort flera året efter sjukdom. Min mamma vårdade i hemmet största delen av tiden.
Så jag känner att det är en balansgång mellan att man vill hjälpa till. Men samtidigt måste man akta sig för att gå sönder själv. Man har ju även sitt andra liv kanske jobb, familj etc som ska fungera också.
Något jag tog ett par dagar hette "vård av nära anhörig" och då har man laglig rätt att vårda anhörig mer ersättning från försäkringskassan. Behövdes ett intyg från läkaren också att de tyckte att det behövdes

Fast det är när döden är typ nära förestående man kan ta ut det, men en bra läkare kan skriva intyg när personen är svårt sjuk med.
Men som ovanstående säger, ta inte på er för mycket som anhöriga.
Orken tryter till slut och då är man inte till nytta för nån.

 

[Wembley]

Svårt men kanske lyfta frågan om annat boende?
Korttidsboende för avlastning ska ni be om.
Även om din mamma får hjälp med din pappa behöver hon ha några dagar att bar få rå sig själv med

Ja jag har också funderat över korttidsboende för avlastning och tog upp det med mamma. Hon var inte helt avvisande men det behöver hon nog smälta mer ändå. De har varit gifta i 50 år och som sagt han är oerhört skarp i hjärnan fortfarande så det kommer i sådant fall vara svårt för honom att ta.

 

[Wembley]

@Sonic76 tack för inputs! Du får gärna skriva mer när andan faller på och du orkar.

 

[mandalaki]

Ja jag har också funderat över korttidsboende för avlastning och tog upp det med mamma. Hon var inte helt avvisande men det behöver hon nog smälta mer ändå. De har varit gifta i 50 år och som sagt han är oerhört skarp i hjärnan fortfarande så det kommer i sådant fall vara svårt för honom att ta.

Det kan bli så att din pappa får komma till korttidsboende direkt efter sjukhuset, om han anses medicinskt färdigbehandlad men ändå inte riktigt i skick att vara hemma.

Korttidsboende för avlastning låter nog däremot som en senare fråga, när man sett hur han klarar sig i hemmet och hur belastad din mamma blir.

 

[Elo]

När det var dags för hemgång från sjukhuset för mamma, sista gången (bröstcancer med metastaser i hjärnan, lungorna, sklettet och levern) hade vi ett jättebra samordningsmöte/hemgångsmöte med handläggare samt alla inblandade instanser (hemtjänst, hemsjukvård, sjukgymnast, arbetsterapeut). Vi var där 'allihop' (jag, min bror, mormor och morfar) och det blev bra. De lyssnade lika mkt på mamma som på oss andra.

Mamma fick bestämma hur ofta hon ville äta, vilka hjälpmedel hon ville ha hemma, hur mycket hjälp hon behövde osv. Sen blev det även ett andra hemgångsmöte efter detta, då mamma plötsligt förlorade synen (pga metastasen i hjärnan) och hon blev kvar lite till på sjukhuset.

Mötena är bra, men de kan också vara lite jobbiga, för det är många detaljer och så att fixa.

 

[lady_vip]

Min sambos mamma råkade ut för en stor operationsmiss under ett rutiningrepp och var nära att stryka med. Hon låg nedsövd på IVA länge och sedan på avdelning i över en månad. När hon blev tillräckligt bra för att skrivas ut följde min sambos bror med på vårdplaneringen och tryckte på korttidsboende, där hon bodde under ytterligare tre veckor. Under veckorna på kortis anpassades hemmet och hemkomsten blev till slut bra.

 

[Pudlan]

En vårdplanering sker helst på sjukhusavdelningen där biståndshandläggaren beviljar de insatser han behöver hjälp med hemma, då kommer insatser igång på stört när han kommer hem! Hemma får han sedan ett samtal med sin blivande kontaktman för att utforma ett IMP (individuell målplan) där man då pratar ihop sig tillsammans om hur din far vill ha hjälpen, vilka tider som är mest önskvärda osv.

I min kommun görs mötet vid hemgång i bostaden men bla sjukgymnast, sjuksyrra, arbetsteapet, hemtjäst mm de var 10 st kom inramlande när en anhörig kom hem från sjukhuset. Funkade inte bra.
Men förhoppningsvis är det bättre i er kommun. Det är jätte svårt när ens föräldrar blir "gamla" o inte klarar sig själva längre.
Stor kram

 

[Wembley]

Tack alla för värdefulla erfarenheter! Många skriver om allt praktiskt . Men hur har era sjuka anhöriga tagit emot hjälpen ? Har det inneburit motstånd, att de mått dåligt och känt sig överkörda ?

 

[mandalaki]

Tack alla för värdefulla erfarenheter! Många skriver om allt praktiskt . Men hur har era sjuka anhöriga tagit emot hjälpen ? Har det inneburit motstånd, att de mått dåligt och känt sig överkörda ?

Mina föräldrar var/är hopplösa. Säger nej till allt. De ville inte ha hemtjänst, inte trygghetslarm, ingenting. (De fick hemtjänst men vägrade låta dem göra annat än att ge mamma hennes mediciner. Till slut började de också använda trygghetslarmet.) Nu är de på äldreboende och avbokar personalens städning, duschhjälp osv på löpande band. Helt jävla hopplöst.

 

[Sonic76]

@Sonic76 tack för inputs! Du får gärna skriva mer när andan faller på och du orkar.

Absolut det gör jag

 

[Sonic76]

Tack alla för värdefulla erfarenheter! Många skriver om allt praktiskt . Men hur har era sjuka anhöriga tagit emot hjälpen ? Har det inneburit motstånd, att de mått dåligt och känt sig överkörda ?

Nej då pappa insåg att mamma inte skulle klara det själv så det var inga problem.
Mamma tyckte det var jobbigt i början men förstod ju att det var nödvändigt.
Sen skötte vi henne med hjälp av hemtjänst sista 3 månaderna då hon ville vara hemma.
Det var tufft som attans.
Hade precis börjat nytt arbete, dock visste rektorn om förutsättningarna, mamma bodde 50 mil bort och jag har inget körkort så det slet att vara där var tredje vecka ca.
Var ju ensamstående med dottern med och hon var iofs 10 då men jag hade henne nästan jämt.

 

[lil-sis]

Tack alla för värdefulla erfarenheter! Många skriver om allt praktiskt . Men hur har era sjuka anhöriga tagit emot hjälpen ? Har det inneburit motstånd, att de mått dåligt och känt sig överkörda ?

Nope.
Alla uppskattade hjälpen men avskydde att bli gamla.
Och det kan man ju förstå.

De har styrt mycket själva inom de begränsingar som schemaläggning etc innebär.

 

[Sonic76]

Gå gärna igenom med dina föräldrar innan mötet vad de önskar och kan tänka sig
Då är det lättare att hålla reda på det när man väl sitter där

 

[athena_arabians]

Tack alla för värdefulla erfarenheter! Många skriver om allt praktiskt . Men hur har era sjuka anhöriga tagit emot hjälpen ? Har det inneburit motstånd, att de mått dåligt och känt sig överkörda ?

Hinner inte skriva så långt men det har varit ett helvete. Mamma hade inte så mycket val när hon väl hamnade på hemmet pga Alzheimers (psykotiskt bryt akut, moster körde henne till psykakuten) men innan var det en strid att få henne att acceptera hemtjänsten. Jag skulle bort på jobb så det fanns inget alternativ längre för pappa klarade inte av henne.

Krångligt med pappas hemtjänst också för han behövde ju ingen hjälp enligt honom själv Det fungerade någorlunda när han gick bort men han hade svårt för det ibland ändå och nekade att få hjälp med att duscha ibland tex. Samma sak där, jag låg borta och jobbade så det fungerade inte utan hemtjänst.

 

[lady_vip]

Tack alla för värdefulla erfarenheter! Många skriver om allt praktiskt . Men hur har era sjuka anhöriga tagit emot hjälpen ? Har det inneburit motstånd, att de mått dåligt och känt sig överkörda ?

I vårt fall var det nästan tvärtom, att mannen inte ville ha hem henne. Det handlade till väldigt stor del om rädsla för att han inte skulle klara det, men också om klassiska könsroller där han inte var van vid att sköta henne och hemmet. Till exempel vågade han inte tvätta under hela hennes sjukhusvistelse och gick helt enkelt och köpte nya kläder varje vecka istället. Hade vi vetat hade vi såklart visat.

När det gällde min dementa mormor fick min mamma sätta ner foten mot morfar, han höll på att gå under av att sköta om henne men vägrade inse det själv. När hon sedan fick plats på ett boende kunde han börja leva igen, även om han gick dit varje dag och var där med henne i flera timmar.