Enda sedan jag började rida för drygt 20 år sedan så har jag längtat efter en egen häst. Men det har alltid saknats något för att drömmen ska uppfyllas, antingen tid, pengar eller kunskap. Nu äntligen har jag allt, jag har tid och har skaffat mig tillräckligt med kunskap för att vara bekväm att ha ansvaret över en egen häst. Och det som varit svårast för mig, jag har pengar för en häst. Som jag har kämpat för att ta mig igenom universitet, skaffa ett jobb och spara pengar för att äntligen ha råd med en häst.
Men såklart så ska min rädsla och ångest sätta käppar i hjulet när jag äntligen kommit så långt. När jag hittat en häst så måste jag ringa ägaren, jag har fobi för att ringa okända människor... Jag har jobbat mycket med den fobin och numera kan jag ringa, även om det tar emot, men så fort dom svarar tappar jag bort mig även fast jag innan jag ringde hade stenkoll på vad jag ville ha ut av samtalet. Att jag har mild social fobi gör ju inget bättre heller.
När jag väl har trotsat ångesten och lyckats ringa så är det dags för provridning. Då måste jag i de flesta fall ta bilen dit och jag har såklart även fobi för att köra bil... Trots att jag haft körkort i 10 år och tidigare körde regelbundet. Men nu har jag inte haft någon anledning att köra på 3 år vilket har gjort min fobi värre.
Sen har jag även en stark prestationsångest och oroar mig över att hästens ägare inte ska tycka att jag duger..
Suck, så tröttsamt att min oro hela tiden ska sätta käppar i hjulet för mig liv. Att allting hela tiden ska vara så svårt för mig, när så många andra verkar klara sakerna som jag har så svårt att göra. Jag vill så gärna övervinna mina rädslor så att jag äntligen kan få en egen häst men det känns hopplöst ibland. Varför är jag rädd för så himla mycket?!
Men såklart så ska min rädsla och ångest sätta käppar i hjulet när jag äntligen kommit så långt. När jag hittat en häst så måste jag ringa ägaren, jag har fobi för att ringa okända människor... Jag har jobbat mycket med den fobin och numera kan jag ringa, även om det tar emot, men så fort dom svarar tappar jag bort mig även fast jag innan jag ringde hade stenkoll på vad jag ville ha ut av samtalet. Att jag har mild social fobi gör ju inget bättre heller.
När jag väl har trotsat ångesten och lyckats ringa så är det dags för provridning. Då måste jag i de flesta fall ta bilen dit och jag har såklart även fobi för att köra bil... Trots att jag haft körkort i 10 år och tidigare körde regelbundet. Men nu har jag inte haft någon anledning att köra på 3 år vilket har gjort min fobi värre.
Sen har jag även en stark prestationsångest och oroar mig över att hästens ägare inte ska tycka att jag duger..
Suck, så tröttsamt att min oro hela tiden ska sätta käppar i hjulet för mig liv. Att allting hela tiden ska vara så svårt för mig, när så många andra verkar klara sakerna som jag har så svårt att göra. Jag vill så gärna övervinna mina rädslor så att jag äntligen kan få en egen häst men det känns hopplöst ibland. Varför är jag rädd för så himla mycket?!
