När fan slutar jag ramla av?

[Dodatomtejavel]

Har ridit och tävlat med egen häst i princip hela mitt liv, är en glad amatör som tävlat t.o.m. 135 cm i hoppning och genom åren alltid haft 1-3 hästar i träning. Har inga ambitioner eller tankar om kunna bli bäst men vill utvecklas tillsammans med mina hästar.

Rider mycket varierat. När jag var yngre var jag ofta den som fick sitta upp på andras hästar när de inte rådde på dessa men några skador senare och lite mer vett i huvudet har gjort att jag helst undviker detta nu mer.

Har två halvblod, hopphästar som är pigga och glada och älskar sitt jobb. Förutom att rida tränar jag mycket avsuttet för att vara så bra jag kan för mina hästar (styrketräning med mycket fria vikter 3 dagar i veckan samt löpning lika många dagar per vecka)

Nu till min fråga: När fan slutar man ramla av?

Trots att jag ridit så länge jag kan minnas ramlar jag av titt som tätt, senaste hoppträningen ramlade jag in i ett hinder när hästen i sista sekund vek undan och dök med huvudet och i dag ramlade jag av på uteritten när hästen körde en till rodeo-runda med mig. Jag förstår såklart att det finns situationer där man ramlar av men det känns som jag är ensammast i världen med att ramla av mina hästar och att detta gör mig till en dålig ryttare. Ser alla på sociala medier som sitter kvar igenom allt, HUR?

Någon som varit i samma situation och kan lämna tips? Eller övriga idéer?

 

[Grazing]

Rider mycket varierat. När jag var yngre var jag ofta den som fick sitta upp på andras hästar när de inte rådde på dessa men några skador senare och lite mer vett i huvudet har gjort att jag helst undviker detta nu mer.

Detta är nog en del av anledningen. Du spänner dig förmodligen mera, blir inte lika följsam och åker därför lättare av. Säger inte att man inte ska vara försiktig men man ska inte var rädd för att trilla av för det leder till att man spänner sig.

För att sitta kvar krävs följsamhet, blir man rädd för att ramla av eller så försvinner den följsamheten lätt pga att man spänner sig.

 

[tuaphua]

Har ridit och tävlat med egen häst i princip hela mitt liv, är en glad amatör som tävlat t.o.m. 135 cm i hoppning och genom åren alltid haft 1-3 hästar i träning. Har inga ambitioner eller tankar om kunna bli bäst men vill utvecklas tillsammans med mina hästar.

Rider mycket varierat. När jag var yngre var jag ofta den som fick sitta upp på andras hästar när de inte rådde på dessa men några skador senare och lite mer vett i huvudet har gjort att jag helst undviker detta nu mer.

Har två halvblod, hopphästar som är pigga och glada och älskar sitt jobb. Förutom att rida tränar jag mycket avsuttet för att vara så bra jag kan för mina hästar (styrketräning med mycket fria vikter 3 dagar i veckan samt löpning lika många dagar per vecka)

Nu till min fråga: När fan slutar man ramla av?

Trots att jag ridit så länge jag kan minnas ramlar jag av titt som tätt, senaste hoppträningen ramlade jag in i ett hinder när hästen i sista sekund vek undan och dök med huvudet och i dag ramlade jag av på uteritten när hästen körde en till rodeo-runda med mig. Jag förstår såklart att det finns situationer där man ramlar av men det känns som jag är ensammast i världen med att ramla av mina hästar och att detta gör mig till en dålig ryttare. Ser alla på sociala medier som sitter kvar igenom allt, HUR?

Någon som varit i samma situation och kan lämna tips? Eller övriga idéer?

Jag tycker ofta man vet vilka ryttare som snart åker av igen. Tex när jag stått på större anläggningar som tex nära 70 privathästar så visste man vem som skulle åka av, bli översprungen, nockad etc.
Några upplevde både jag och andra tränare blivit påverkade av att skadat huvudet så mkt upprepade ggr att de hade något, något sämre balans, koordination och snabbhet. Det var inte så mkt att alla tränare/folk runt dem såg det. Men jag och någon till upplevde skillnad. Och det hade inget med rädsla och spänning att göra. Man hade väl i vissa fall önskat iaf någon slags mer rädsla för att de skulle sluta vara så utan riskmedvetenhet.
Sen är det väl också lite så att vissa sätter sig i situationer som de inte reder ut riktigt. Och då åker av. Det kan vara en häst som är lite knepig eller så gör man inte nog för att utbilda hästen säkrare och är själv kanske i behov av att lära sig tyda hästar bättre.
Jag har väldigt många år jobbat som tränare och har ofta jobbat med de bökigare och även rent farliga individerna. Jag åkte inte av under 10 års tid förrän min egen häst skuttade till 30 cm och sadelgjorden gick av.
Jag satt inte kvar för att jag är mer sadelfast bara. Utan för att jag ser till att vissa saker sitter avsuttet och i tryggare miljö och lär in hjälper för att kunna bryta ev oönskade beteenden och förebygga genom en lösgjord och vettig form som ger lugnare häst och häst som är enklare att snabbt påverka. Man får lära sig förstå dem, läsa av både dem och situationer/omgivning. Och lära sig när man kan göra vad och inte och hur hästen kan svara olika på exakt samma hjälp baserat på stämningsläge/miljö etc.
Många har sett mig som en sadelfast galning IOM att jag rider bökiga hästar och tex ridit ut dem själva när ägare inte vågat. Men jag ser till att ta igenom hjälper som gör att jag oftast kan vara hyfsat safe. Det går oftast att dels förebygga men även bryta tex bockningar, kast etc.

Jag kan dock verkligen rekommendera både sitsträning och öht balansträning, avsuttet som uppsuttet. Styrka, smidighet etc är kanon att träna för att orka sitta bra. Men balans och koordination är lika viktigt om man vill bli sadelfast och snabbt hinna inverka och följa med i ev kast, bock etc.

 

[Dodatomtejavel]

Jag tycker ofta man vet vilka ryttare som snart åker av igen. Tex när jag stått på större anläggningar som tex nära 70 privathästar så visste man vem som skulle åka av, bli översprungen, nockad etc.
Några upplevde både jag och andra tränare blivit påverkade av att skadat huvudet så mkt upprepade ggr att de hade något, något sämre balans, koordination och snabbhet. Det var inte så mkt att alla tränare/folk runt dem såg det. Men jag och någon till upplevde skillnad. Och det hade inget med rädsla och spänning att göra. Man hade väl i vissa fall önskat iaf någon slags mer rädsla för att de skulle sluta vara så utan riskmedvetenhet.
Sen är det väl också lite så att vissa sätter sig i situationer som de inte reder ut riktigt. Och då åker av. Det kan vara en häst som är lite knepig eller så gör man inte nog för att utbilda hästen säkrare och är själv kanske i behov av att lära sig tyda hästar bättre.
Jag har väldigt många år jobbat som tränare och har ofta jobbat med de bökigare och även rent farliga individerna. Jag åkte inte av under 10 års tid förrän min egen häst skuttade till 30 cm och sadelgjorden gick av.
Jag satt inte kvar för att jag är mer sadelfast bara. Utan för att jag ser till att vissa saker sitter avsuttet och i tryggare miljö och lär in hjälper för att kunna bryta ev oönskade beteenden och förebygga genom en lösgjord och vettig form som ger lugnare häst och häst som är enklare att snabbt påverka. Man får lära sig förstå dem, läsa av både dem och situationer/omgivning. Och lära sig när man kan göra vad och inte och hur hästen kan svara olika på exakt samma hjälp baserat på stämningsläge/miljö etc.
Många har sett mig som en sadelfast galning IOM att jag rider bökiga hästar och tex ridit ut dem själva när ägare inte vågat. Men jag ser till att ta igenom hjälper som gör att jag oftast kan vara hyfsat safe. Det går oftast att dels förebygga men även bryta tex bockningar, kast etc.

Jag kan dock verkligen rekommendera både sitsträning och öht balansträning, avsuttet som uppsuttet. Styrka, smidighet etc är kanon att träna för att orka sitta bra. Men balans och koordination är lika viktigt om man vill bli sadelfast och snabbt hinna inverka och följa med i ev kast, bock etc.

Jag tycker ofta man vet vilka ryttare som snart åker av igen. Tex när jag stått på större anläggningar som tex nära 70 privathästar så visste man vem som skulle åka av, bli översprungen, nockad etc.
Några upplevde både jag och andra tränare blivit påverkade av att skadat huvudet så mkt upprepade ggr att de hade något, något sämre balans, koordination och snabbhet. Det var inte så mkt att alla tränare/folk runt dem såg det. Men jag och någon till upplevde skillnad. Och det hade inget med rädsla och spänning att göra. Man hade väl i vissa fall önskat iaf någon slags mer rädsla för att de skulle sluta vara så utan riskmedvetenhet.
Sen är det väl också lite så att vissa sätter sig i situationer som de inte reder ut riktigt. Och då åker av. Det kan vara en häst som är lite knepig eller så gör man inte nog för att utbilda hästen säkrare och är själv kanske i behov av att lära sig tyda hästar bättre.
Jag har väldigt många år jobbat som tränare och har ofta jobbat med de bökigare och även rent farliga individerna. Jag åkte inte av under 10 års tid förrän min egen häst skuttade till 30 cm och sadelgjorden gick av.
Jag satt inte kvar för att jag är mer sadelfast bara. Utan för att jag ser till att vissa saker sitter avsuttet och i tryggare miljö och lär in hjälper för att kunna bryta ev oönskade beteenden och förebygga genom en lösgjord och vettig form som ger lugnare häst och häst som är enklare att snabbt påverka. Man får lära sig förstå dem, läsa av både dem och situationer/omgivning. Och lära sig när man kan göra vad och inte och hur hästen kan svara olika på exakt samma hjälp baserat på stämningsläge/miljö etc.
Många har sett mig som en sadelfast galning IOM att jag rider bökiga hästar och tex ridit ut dem själva när ägare inte vågat. Men jag ser till att ta igenom hjälper som gör att jag oftast kan vara hyfsat safe. Det går oftast att dels förebygga men även bryta tex bockningar, kast etc.

Jag kan dock verkligen rekommendera både sitsträning och öht balansträning, avsuttet som uppsuttet. Styrka, smidighet etc är kanon att träna för att orka sitta bra. Men balans och koordination är lika viktigt om man vill bli sadelfast och snabbt hinna inverka och följa med i ev kast, bock etc.

 

[Dodatomtejavel]

Eftersom du är så duktig och aldrig någonsin trillar i backen. Rider du dressyr eller hoppning?

 

[Tonto]

Du rider dressyr va?

Vad dryg du är. Att trilla av stup i kvarten har knappast med om man bara rider dressyr eller inte.

 

[Dodatomtejavel]

Vad dryg du är. Att trilla av stup i kvarten har knappast med om man bara rider dressyr eller inte.

Skulle ha svarat tuaphua som antydde att de som ramlar av har hjärnskador och att hon minsann aldrig någonsin ramlar av men är ny här så blev lite fel med inlägget.

 

[RebWe]

Jag tycker ofta man vet vilka ryttare som snart åker av igen. Tex när jag stått på större anläggningar som tex nära 70 privathästar så visste man vem som skulle åka av, bli översprungen, nockad etc.
Några upplevde både jag och andra tränare blivit påverkade av att skadat huvudet så mkt upprepade ggr att de hade något, något sämre balans, koordination och snabbhet. Det var inte så mkt att alla tränare/folk runt dem såg det. Men jag och någon till upplevde skillnad. Och det hade inget med rädsla och spänning att göra. Man hade väl i vissa fall önskat iaf någon slags mer rädsla för att de skulle sluta vara så utan riskmedvetenhet.
Sen är det väl också lite så att vissa sätter sig i situationer som de inte reder ut riktigt. Och då åker av. Det kan vara en häst som är lite knepig eller så gör man inte nog för att utbilda hästen säkrare och är själv kanske i behov av att lära sig tyda hästar bättre.
Jag har väldigt många år jobbat som tränare och har ofta jobbat med de bökigare och även rent farliga individerna. Jag åkte inte av under 10 års tid förrän min egen häst skuttade till 30 cm och sadelgjorden gick av.
Jag satt inte kvar för att jag är mer sadelfast bara. Utan för att jag ser till att vissa saker sitter avsuttet och i tryggare miljö och lär in hjälper för att kunna bryta ev oönskade beteenden och förebygga genom en lösgjord och vettig form som ger lugnare häst och häst som är enklare att snabbt påverka. Man får lära sig förstå dem, läsa av både dem och situationer/omgivning. Och lära sig när man kan göra vad och inte och hur hästen kan svara olika på exakt samma hjälp baserat på stämningsläge/miljö etc.
Många har sett mig som en sadelfast galning IOM att jag rider bökiga hästar och tex ridit ut dem själva när ägare inte vågat. Men jag ser till att ta igenom hjälper som gör att jag oftast kan vara hyfsat safe. Det går oftast att dels förebygga men även bryta tex bockningar, kast etc.

Jag kan dock verkligen rekommendera både sitsträning och öht balansträning, avsuttet som uppsuttet. Styrka, smidighet etc är kanon att träna för att orka sitta bra. Men balans och koordination är lika viktigt om man vill bli sadelfast och snabbt hinna inverka och följa med i ev kast, bock etc.

Du låter ju som svaret på allas problem. Så himla bra konstaterat också att alla som ramlar av har skador i huvudet.
Tycker du borde kontakta Henrik von Eckermann och hjälpa honom så han kan bli mer sadelfast. Han ramlade ju av i världscupen på framhoppningen
Han har nog ramlat av ett par gånger på 10 år så han har nog verkligen problem med balansen och sina huvudskador.

Vet inte om "duktigheten" sitter i att man ramlar av. Det kan ju vara att man bara undviker situationen också.

 

[Hippocampus]

Jag har alltid haft förmåga att hålla mig kvar. Inte alltid såklart men har ramlat av sällan. En gång hoppade jag av i farten för att rädda mitt liv men det var ju en medveten handling.

Jag tror det handlar om att jag inte spänner mig, jag är nog nära för ”lealös” i kroppen. Det är också sällan jag hamnar snett och får den där klassiska avtrillningen. Jag brukar kunna balansera mig rätt av nån anledning, detta hade jag mer eller mindre direkt när jag började rida så ingen träning. Jag hamnar liksom ”över hästen”.

 

[Grazing]

Skulle ha svarat tuaphua som antydde att de som ramlar av har hjärnskador och att hon minsann aldrig någonsin ramlar av men är ny här så blev lite fel med inlägget.

Ja...lite konstigt skrivet faktiskt. Folk har knappast fått så mycket hjärnskador att det påverkar på det sättet..

 

[Dodatomtejavel]

Jag har alltid haft förmåga att hålla mig kvar. Inte alltid såklart men har ramlat av sällan. En gång hoppade jag av i farten för att rädda mitt liv men det var ju en medveten handling.

Jag tror det handlar om att jag inte spänner mig, jag är nog nära för ”lealös” i kroppen. Det är också sällan jag hamnar snett och får den där klassiska avtrillningen. Jag brukar kunna balansera mig rätt av nån anledning, detta hade jag mer eller mindre direkt när jag började rida så ingen träning. Jag hamnar liksom ”över hästen”.

Så avis på såna som dig!! En annan sliter som ett djur med träning för att ha den förmågan

 

[nullo-modo]

Här är en till som lätt trillar av. Tror att jag undermedvetet låter mig trilla/ glida av lätt för jag vet att ju mer kraft som krävs för att åka av ju ondare gör det och ju mindre kraft för att glida av ju mindre kraftfullt blir landningen.

Så själv skulle jag behöva programmera om mitt undermedvetna för att bli mer sadelfast tror jag.

 

[Dodatomtejavel]

Här är en till som lätt trillar av. Tror att jag undermedvetet låter mig trilla/ glida av lätt för jag vet att ju mer kraft som krävs för att åka av ju ondare gör det och ju mindre kraft för att glida av ju mindre kraftfullt blir landningen.

Så själv skulle jag behöva programmera om mitt undermedvetna för att bli mer sadelfast tror jag.

Detta relaterar jag till! Ibland hinner jag ändå tänka ”nu släpper jag” för då känns det ändå som jag har någon slags kontroll. Kanske ska lägga till att jag har ett extremt kontrollbehov

 

[tuaphua]

Skulle ha svarat tuaphua som antydde att de som ramlar av har hjärnskador och att hon minsann aldrig någonsin ramlar av men är ny här så blev lite fel med inlägget.

Var fick du det ifrån? Jag skrev att jag upplever att vissa fått det. Och att andra kanske sätter sig i situationer de inte reder ut och åker av tex. Det är något typ alla jag känner som jobbar inom häst också upplever.
Sen kan vi inte förutsäga allt och även de som är betydligt bättre ryttare än mig på många sätt kan åka av. Och jag med för den delen.
Men de som väldigt ofta åkte av fanns det oftast tecken på att det bara var en fråga om när och inte om de skulle åka av.

Och givetvis åker man lättare av i hoppning. Jag är ingen bra hoppryttare och har aldrig varit det. Jag är en vanlig Svensson på det och hoppar bara små hinder för skojs skull eller typ stockar/diken ute.
Jag har inte hopp-rörelserna lika mkt i kroppen som jag har vad gäller kast, bock, stegringar etc. Så jag håller mig på en lagom låg nivå om jag ska hoppa. För jag vet att jag är så mycket sämre när jag inte får vara i min normala sits och balansen som den ger.
Man kan inte ha garanti att inte ramla av. Men om man är riskmedveten och ser till sina begränsningar och lägger sig på en lagom nivå för både sig/häst/miljö etc så kan man minimera riskerna väldigt. Jag som jobbar med häst och särskilt med problemhästar eller unghästar måste alltid vara väldigt riskmedveten och träna som en galning på att kunna göra saker så säkert det går. Jag är beroende av att min kropp fungerar för att kunna jobba.
Så jobbar många som arbetar med häst. Man kan liksom inte ramla av eller riskera skada på andra vis hela tiden. Men visst fasen kan det ske trots att man är duktig och gör alla rätt så att säga.

 

[tuaphua]

Du låter ju som svaret på allas problem. Så himla bra konstaterat också att alla som ramlar av har skador i huvudet.
Tycker du borde kontakta Henrik von Eckermann och hjälpa honom så han kan bli mer sadelfast. Han ramlade ju av i världscupen på framhoppningen
Han har nog ramlat av ett par gånger på 10 år så han har nog verkligen problem med balansen och sina huvudskador.

Vet inte om "duktigheten" sitter i att man ramlar av. Det kan ju vara att man bara undviker situationen också.

Jag har inte skrivit det du drar upp.

Alla kan ramla av. Men det är oerhört mycket mer sällsynt att typ Peder eller Henrik åker av trots att de är i situationer ofta som jag eller andra åkt av i när de sitter kvar.
Att de inte ramlar av oftare är för att de är duktiga på att förebygga, har god balans och rutin i kroppen av att göra just de rörelser som de behöver för att göra sitt jobb. De läser av hästarna och vet hur de ska rida för att minimera risk för både oönskade beteenden och för att lägga dem rätt för att hästen ska kunna utföra sin uppgift.

 

[Anna-Bella]

Eftersom du är så duktig och aldrig någonsin trillar i backen. Rider du dressyr eller hoppning?

Du ber om tips på hur man sitter kvar eller vill höra om andra som också åker av. @tuaphua skriver ett långt inlägg med hur hon tänker för att sitta kvar. Varför svarar du på detta viset?

 

[Fjordfrälst]

Jag har inte skrivit det du drar upp.

Alla kan ramla av. Men det är oerhört mycket mer sällsynt att typ Peder eller Henrik åker av trots att de är i situationer ofta som jag eller andra åkt av i när de sitter kvar.
Att de inte ramlar av oftare är för att de är duktiga på att förebygga, har god balans och rutin i kroppen av att göra just de rörelser som de behöver för att göra sitt jobb. De läser av hästarna och vet hur de ska rida för att minimera risk för både oönskade beteenden och för att lägga dem rätt för att hästen ska kunna utföra sin uppgift.

Ptja Henrik har ju ramlat av på två framhoppningar på kort tid men annars jåller jag med

 

[Dodatomtejavel]

Du ber om tips på hur man sitter kvar eller vill höra om andra som också åker av. @tuaphua skriver ett långt inlägg med hur hon tänker för att sitta kvar. Varför svarar du på detta viset?

Hon tappade mitt förtroende när hon skrev om att slagen mot huvudet har påverkat förmågan att hålla sig kvar tyvärr. I övrigt tar jag gärna till mig tips

 

[tuaphua]

Ptja Henrik har ju ramlat av på två framhoppningar på kort tid men annars jåller jag med

Ja, och är man på den nivån i hoppning och på så stora arenor med alla störningsmoment så ökar risken enormt. Men han gör så klart vad han kan under de förutsättningar han och hästarna får för att minimera risker. Du och jag hade kanske ramlat av vid vartannat hinder på den nivån/i den miljön.

Att träna balans är kanon oavsett inriktning. Att lära sig läsa häst, formge dem, släcka triggers i hästarna etc är bra inom alla grenar.

Jag har en vädigt trasig nacke som gör att jag lätt kan bryta nacken och då riskera förlamning tex. Därför har jag blivit tvungen att lära mig minimera risken att åka av. För mig är inte den riskminimeringen att låta bli att rida ut eller rejsa runt etc. För mig är det att vara beredd på att saker kan ske genom att lära mig läsa hästarna och att lära hästarna att hantera olika situationer och göra hästarna väldigt lydiga(och villiga).
Jag har en kompis som jobbar mycket med inridning. Han är jätteduktig på vad han gör och har lärt mig mycket. Och har mycket kvar han kan lära mig. Men han är inte lika sadelfast som mig. Så han har istället tränat fallteknik. När han ramlar av så skadar han sig oerhört sällan iom att han landar rätt. Som någon jäkla stuntman liksom.
Jag kan inte sånt och jobbar därför för att undvika åka av.

Det finns faktiskt en hel del studier om tex hjärnskakning, som vi ryttare ändå riskerar drabbas av om vi åker av, och långvariga balans- och koordinations-problem av det. Jag känner rätt många som fått sämre balans och koordination och upplever skillnad själva. Även om den är liten så kan den yttepytte-lilla grejen vara det som gör att man blir lite, lite för långsam eller lite, lite off i balans och åker av när saker sker.
Det kan gå att träna tillbaks en del dock.
När jag skadade min nacke, vid hoppning då jag åkte av, fick jag besvär med balans och koordination pga nervskador.
Men jag har jobbat tillbaks det mesta av det. För vissa går det och andra inte.
Är jag sämre i nacken kan jag få sämre motorik och balans tills kiropraktorn fixat nacken.

Det kan vara så väldigt små marginaler som gör hela skillnaden.
Men jobbar man från alla fronter så kan det vara så att allt det lilla blir en helhet som väger över och ger ökad säkerhet.

 

[Dodatomtejavel]

Detta är nog en del av anledningen. Du spänner dig förmodligen mera, blir inte lika följsam och åker därför lättare av. Säger inte att man inte ska vara försiktig men man ska inte var rädd för att trilla av för det leder till att man spänner sig.

För att sitta kvar krävs följsamhet, blir man rädd för att ramla av eller så försvinner den följsamheten lätt pga att man spänner sig.

Ja det kan lätt bli en ond spiral det där, speciellt nära inpå ett fall.